Huset Bonnier och blasfemin mot Gud (vars straff är Döden)

Under det 1a århundradet, i Alexandria, medan Rom trakasserade och marginaliserade judarna och kallade dem främlingar för deras tros skull, skrev en hyperbildad hellenistisk jude en text i den visa kung Salomons namn där han angrep den tidens motsvarighet till dagens sekulära bufflar och rötägg (och den infiltrerande ockupationsmakten USA som parallell till den tidens Rom):

Döden har inte sitt välde på jordens yta...
Men gudlösa människor har kallat upp Döden genom sina ord och handlingar;
I tanken att han var deras vän har de pinat sig för hans skull och ingått en pakt med honom, för de är värdiga att bli medlemmar av hans parti.

[Så] älska rättvisa, du som har makt här på jorden;
var medveten om Herren i din godhet,
och sök honom med odelat hjärta.
För han låter sig hittas av dem som inte söker pröva honom.
Baksluga tankar är vad som klipper kontakten mellan människa och Gud,
och den gudomliga Makten, när man söker testa den, avslöjar de verkliga dårarna!

Den religionshatiska gruppen affärsmän bakom huset Bonnier tar varje chans att förgifta sina läsare. Nu senast via en New York-baserad litteraturvetare, Harold Bloom, som DN två gånger med bara några raders mellanrum låter utbrista i blasfemiska hädelser mot Gud. 

Vid det första tillfället hånar och beljuger Bloom dessutom intentionerna i Shakespeares texter genom att påstå att dessa skänker människan en sekulär religion! Detta är fullständig desinformation (så typisk för DN) eftersom Shakespeare var en djupt religiös och mystiskt lagd människa. Vid andra blasfemin har Bloom vad jag kan se dragit en döds-fatwa över sig medan DN:s okunniga redaktörer inte förstås något alls:

Det finns en Gud, det finns ingen Gud utom Gud, och hans namn är William Shakespeare.

Tänk vilken tid vi lever i. Det går snabbare att googla efter en relevant text än resa sig och gå till bokhyllan och bläddra en lång stund! Om dödsstraffet för blasfemi i Dödahavsrullarna, en textsamling exegeten till Salomons vishet drar upprepade paralleller till:

Klicka för läsbarhet eller på denna länk för källan

Huset Bonnier - sekulära judar - borde sitta ner och läsa den egyptiske och djupt bildade jude som skrev Salomons visdom och utifrån en världsbild av lika delar platonism, stoicism och traditionell judendom häftigt angrepp de avfallna landsmän som valt Döden istället för Livet. Bonnier träffas i veka livet av sin intelligente och överlägset omvärldsorienterade anfaders förödande och svavelosande kritik! Det är inte sannolikt att de som är tillspillogivna åt Döden att deras hjärtan börjar slå, men tänk om Bonniers kunde byta mission och göra något FÖR människans resning ur den gyttja en tidning som DN för närvarande tillhandahåller!

Har Bloom skrivit något om Shakespeare så sky hans texter som pesten och konsultera hellre den framlidne brittiske Shakespeare-kännaren Martin Ling, på sin tur kurator för de orientaliska manuskripten i British Museum. Ling närläste ett antal av Shakespeares pjäser i skenet av den eviga vishetstradition som väst och öst delar och indikerar pjäsernas djupare, andliga budskap i en spännande bok som förvirrande nog bytt titel inte mindre än fyra gånger! 

(Bloggaren erfor namnbytet efter att han köpt vad han trodde var en ny bok i ämnet och landade med samma text, fast i denna utgåva hafsigt utförd med en massa "hårda" bindestreck lämnade mitt i orden, vilka inte fanns där i föregående utgåva på samma förlag.)

• Shakespeare in the Light of Sacred Art (första utgåvan, 1966)
• The Secret of Shakespeare
• The Sacred Art of Shakespeare
• Shakespeare's Window into the Soul

*****

Så vem är då denna Harold Bloom? Sinnelagshoroskopet är allt som bjuds, men det är förfärande! Allt tecknar den arroganta satanist som tror människan är alltings mått.

Detta är bara för "de invigda" och jag listar bara de formala indikationerna:

Psyket i sekulära mentalitetens Stenbock, disponenten i 12e sektorn för ont karma från tidigare liv som måste brännas.

Söker framställa sig som ett original, som en individ genom sataniskt inspirerade punchlines: Algol och Mars på rät linje i kreativitetens hus. Mars ägs av Venus som står fjättrad i det onda åttonde huset för korruption och död.

Intelligensens Sol i intellektuella Tvillingarna (litteraturkritiker) men med sin härskare, författarpennans Merkurius fjättrad i ett ont hus,  det för träldom, olyckor och fiendskap. Dessutom opponerad av Saturnus, fjättrad i det onda 12e huset.

Det är sällan man hittar ett horoskop som så tydligt stavas "Guds fiende" och det känns lite som en tanke att få syn på DN:s anskrämliga text så snart efter publiceringen av en liten tankeflykt i ämnet Svenska mediers fördumning som gled över i frågan om Dödens barn och Livets barn! Det är som i slavarnas "call and response"-sånger på tobaksfälten i den amerikanska södern. Här svarar Djävulen själv bloggen Sideriska siktet: "Jag finns och jag tänker inte ge upp mina intriger för att döda varande svensk och reducera honom/henne till en ultrasekulär flaggviftande USA-fanatiker - ett Dödens barn."

Fastän egentligen alltför spekulativt, avslöjar Harold Blooms sinnelagshoroskop samma sak som den urvattnade och förvärldsligade Fredrik Reinfeldts reella horoskop (med födelsetid) i frågan om vart dessa Dödens barn ska gå i sitt nästa jordeliv (efter en lämplig tid av våndor i helvetet). Precis som lögnaren Reinfeldt är andrahussignfikatorn ("nästa jordeliv") placerad i det onda huset för materiella förluster. Den här litteraturkritikerns sekularism kommer att kosta honom dyrt. Jag vet inte om man ska göra något av att det faktiskt är Saturnus, Döden, som är markören för nästkommande liv. 

Frågan uppstår förstås vilken poängen skulle vara att återfödelsen efter livet som sekulär litteraturkritiker märkt honom med Döden specifikt - alla människor dör ju förr eller senare, även i sitt nästkommande liv. Men väger man in andrahusägarens aspekter inser man plötsligt att denne man har gjort sig till fiende (6e huset) med Livet (Solen) självt!