Självisk näringslivslobbyist trampar nedåt och slickar uppåt

Politism påminner om att arbetsgivarlobbyisten John Hassler har vetenskapen mot sig när han lobbar för ökade klassklyftor och ultralågt avlönande jobb i Sverige. 

Bara ett litet stickprov för att se vad det här är för lågkvalitetsmänniska som inte har vett att välja mänskligheten före penningmentaliteten....

Som sagt, t.o.m. de vaga månhoroskopen - gäller alla under två dygn - är ofta häpnadsväckande tydliga i vad människan orienterar sig mot i sitt liv!

Under dygnets första fjärdedel ligger visserligen Månen i näriga Vatten-tecknet Kräftan vilket i kombination med Solen i träldomens (och därmed resursjägaren) Jungfruns tecken ge den typiska "lilla människan" i hennes pressande krängande för att säkra inte bara mat på bordet utan också, till följd av Jungfruns fåfänga dragning åt självkultur, alla de rätta kläderna och livsstilsattributen (och sånt kostar).

Men eftersom merparten av dygnet innehåller en Måne i chefstecknet Lejonet och Månen här fungerar som spegel eller bollplank till den dominanta Solen, förefaller Lejonet vara rätt typ av psyke i detta fall. Sannolikt lyser också kungamakaren Regulus mot Månen så att vi får en reflektor som återspeglar synsättet hos de gynnade (kungarna). 

Och det är nu månhoroskopet blir så otroligt träffsäkert, för Solen i den vinstjagande Jungfrun befinner sig nämligen i det andra huset för pengar, vilket omedelbart avslöjar vilken tarvlig människa detta är. Högljutt (Lejonet är yviga) förklarar han att låga löner är bäst för alla och det är således trälen Jungfrun i ekonomihuset han agerar ut.

"Tarvligheten" består i att detta inte är ett normalt psyke i Lejonet (med eller utan hänsyn tagen till stjärnan Regulus), utan ett demonangripet psyke: Månen och girighetens demon Rahu delar tecken.

Tar man denna månascendents femte ledarskapshus hittar man återigen en ovärdig och tarvlig chefstyp. Skytten börjar så fint med den generösa Jupiter, men det är den snåla Saturnus som leder vägen genom tecknet, så att vi får den sämsta sortens människa av dem alla: bakom ridåerna rik och förmögen som bara Jupiters nobless kan vara, men en som frontar med Saturnus och "austerity".

Samma onda överhet som alltid, och denna solära Jungfru-träl har således tagit parti, han också, för den rike onde man som världen kommer att tvingas göra sig av med, inte pga. möjliga klimatstormar som den i stort sett korrekta men småhafsiga debattartikeln av Elisabeth Hjorth i DN låter antyda, utan för att rådande förmögenhetsanhopning i sig är ett brott mot mänskligheten. 

Det sextiotal personer som tillsammans äger lika mycket som halva jordens befolkning är vår arts och tids största massmördare och de har i allmänhet inte ens ett politiskt ämbete - statens våldsmonopol - att gömma sig bakom. De är inte livet värda.

När EU brakar samman kommer mänskligheten möjligen själv att reda ut problemet med ojämlikheten. Frågan är bara på vems sida militär och polis kommer att ställa sig. Det roliga är över, nu väntar återbetalningen för flera hundra år av västerländsk rovdrift på länder och deras befolkningar. Få verkar förstå detta i flyktingdiskussionens hetta. Över politikernas huvuden skrivs en mycket större berättelse som är en följd av nationers individuella och kollektiva karma.