Engelskan förstör svenska språket

Knappt har SvD lämnat temat om den penningstinna men ändå fattiga svensken som fabricerar knasig och struntviktig engelska när han döper sina shoppingcenter och skapar jobbtitlar förrän tidningen tar in ett bidrag från popskribenten Lokko som lyfter språkmisshandeln till nya höjder. I en positiv recension av David Bowies färska album säger han att artisten "alltid har försökt att – som det heter – knuffa kuvertet framåt."

Problemet är att Lokko trots ståndsmässigt boende i London under några år inte tänkt så mycket kring frasen "pushing the envelope". Som en äkta utvandrare på 1800-talet skriver han hem till de sina och bokstavstolkar när han översätter det nya landets språkliga märkvärdigheter. 

Faktum är att engelskan är mer smidig än vad Lokko låter påskina. Envelope är ett inlån från franskan och syftar inte på ett kuvert utan vad som helst som omsluter eller tjänar som ett hölje. Med uttrycket avses helt enkelt folk som pressar ett tänkt töjbart hölje framåt utan att för den skull spräcka och förstöra "formatet". 

Den ännu mer spännande artisten John Cale visade hur "pushing the envolope" såg ut redan för 12 år sedan, men Lokko missade nog skivomslaget till fyndigt betitlade HOBO SAPIENS. 

Till skillnad från Bowie vid sin otippade återkomst THE NEXT DAY (som Lokko både hyllar och dissar - den var astråkig!) var den seniore John Cale i toppform 2003. Han är fem år äldre än Bowie, så albumen ligger ungefär på samma ställe på tidslinjen. En mer delikat pop-pralin med finkulturella referenser än HOBO får man leta efter.


(Bloggaren noterade första gången språkbruket i ett dataprogram för ljudredigering där man kunde korrigera musikens klang genom att rita en vidgad ram kring dess faktiska frekvensdistribution - ett "envelope" - och sedan låta musiken fylla upp höljet med en ändrad tonalitet som följd.)