Den vita kvinnan som trodde hon var negress

Så djupt går svenskarnas rasism att det knappt blev mer än notis när övriga världens svarta rasade mot den vita amerikanska socialarbetaren som avslöjades leva ett låtsasliv som färgad kvinna. 

Jag har länge haft mina misstankar om den här typen av extremt social anpassning och när nu The Guardian berättar hennes historia är jag ännu mer säker: Precis som med homosexuella handlar det här om en lindrig mental sjukdom - själen håller så krampaktigt i ett eller annat av sina tidigare liv att hela det nuvarande livsprojektet går åt helvete eller får något vrickat över sig. Den ena självlögnen läggs ovanpå nästa och till sist får man t.o.m. gayaktivism som försöker påstå att det existerar ett "tredje kön". Trams. Det finns två biologiska kön och därutöver andeväsen - själar - som kan drabbas av hangups av de mest skilda slag. För vissa blir redan den nya kroppen ett problem så stort att de aldrig egentligen kommer vidare.

"As long as I can remember, I saw myself as black. I was socially conditioned to discard that. It was an all-white town. I was very unhappy. "

Fejknegressen Rachel Dolezal hade - helt i linje med läkaren Ian Stevensons 30 år långa och banbrytande forskning - livliga barndomsfantasier om att ha kommit till fel familj och att hon egentligen var (afrikansk) egyptiska! Läs artikeln i The Guardian och fundera.

Kunglig enligt den "psykiska" kartan (Chandra lagna)

Dolezal var inte vem som helst, utan en egyptisk prinsessa. Det slående är förstås att kungamakaren (eller prinsessmakaren) Regulus så tydligt sänder sin "välsignelse" ner till den sjunde himmelen, även känd som Världssjälens form. I den här bloggens sammanlänkning av antik filosofi och astrologi fyller Saturnus denna funktion, men det är inget nytt påhitt - spåren är tydliga i antika texter. Även västastrologin har bevarat små spår av tanken genom att låta Saturnus råda över huden som förvisso är den avgränsande yta som tecknar individens form eller skepnad.

Med tanke på kvinnans identitetsstörning är det för all del intressant att Saturnus befinner sig i sin fiende Solens tecken Lejonet. Solen betecknar den enskilda andesjälen och oppositionen Saturnus-Solen (via Vattumannen och Lejonet) kan betraktas som en kosmologisk axel, Vattumannen är det kosmiska rummet medan Solen är centrum i varje levande väsen - t.ex. Världssjälen. Men det finns alltså enligt indisk tanke något friktionsartat här: Saturnus (den svarta solen) och Solen är ömsesidiga planetära fiender. Det skaver tydligen Solen att ha hamnat i denna kosmiska kropp. Luft, fastän osynlig för oss, är en första begränsning av den rena Eldens gränslösa kognition. Därför har jag svårt för den indiska tanken att Solen ensam skulle beteckna själen (jiva-atman) och har lagt till bestämningen: själen, när den är fånge i detta kosmiska system.

Det är här man börjar ana vad som gått snett för de själar som låter minnet av en föregående kropp av det motsatta könet styra dem även sedan de återfötts eller som kvinnan Dolezal inte kunnat släppa sin barndoms fantasier om att vara en uppburen egyptisk prinsessa. Och tittar man på själva basen för den här arketypiska kunglighetsfantasin så ligger Solen "fallen" och bedrövligt placerad i det tolfte huset för exil och världsliga försakelser. 

Kvinnans identitets-planet har alltså ställts utanför ekvationen, den ska offras eller minimeras i betydelse. Hon misslyckades alltså där dr Stevensons barn lyckades. Förklaringen kan bara ligga i att läkaren undersökte barn i sådana kulturer (afrikanska, inuitiska, eller sydostasiatiska) där självandringsläran är känd och accepterad. Barn som föds med dessa minnen kan därför mer naturligt prata av sig och leka av sig, tills det nya livet (nästan universellt) tar över mellan 8-10 och barndomens fantasier lägger sig till ro. I det dekadenta västerlandet går det istället illa för alla dessa barn, vilket inte minst HBT-fenomenet omvittnar. 

Men jag skulle vilja påstå att det är mer än Solens 12e husplacering som hindrat den normala anpassningen till sitt nya liv här och nu. Trots att detta bara är en månascendent stämmer budskapen förunderligt väl och som vanligt undrar man om det föddes hundratusentals barn under dessa dygn med Månen i långsinta Skorpionen som alla bevarat minnesglimtar från sitt närmast föregående liv. I smakprovet från en av dr Stevensons böcker var det också fråga om ett barn som fötts under Månen i Skorpionen (när jag hinner ska jag återkomma med en studie av alla de födelsedatum som förekom i en av hans böcker).

Fejknegressen har emellertid en oerhört klar ömsesidig reception mellan sitt "fallna" psyke i Skorpionen och dess disponent Mars, som också är fallen i Kräftans tecken. Den här kombinationen har jag hittat bland mördare och folk med morbid svartsjuka och känslor som är närmast ohanterliga för dem. Det är helt klart att Vattenelementet kan binda människor och skapa låsningar, särskilt som här, där svarta syndens åttonde dödshus placerar sin ägare precis invid kvinnans mån-psyke! Hela horoskopet är som upplagt för just dunkla förnimmelser av något som ligger under ytan och inte vill släppa taget....

Walther Semkiw, en annan läkare som också studerade själavandringstanken (fast på det lata sättet, genom att lägga pussel genom att konsultera medialt begåvade personer), presenterade den logiska tanken att folk med dunkla minnen av tidigare liv tenderade att hänga upp dem vid minnet av någon mer känd person, hans beacon theory där fyrtornet representeras av den illustra person som överlevt i historieböckerna medan ens eget lilla liv inte lämnat något som helst spår efter sig. Individen identifierar sig med fyrtornet och inbillar sig ha varit Cleopatra eller Napoleon...

Givet att Regulus och Saturnus bildar en konjunktion under många månader, skulle Dolezals prinsessdrömmar kunna vara just av den här typen, en "generisk fantasi" som så många delar i barndomen ("utvald", "prinsessa", "kung" etc). Det kan således räcka med att man varit ställdräng för att i ett senare (och lika maktlöst) liv, känna en liten rörelse i Världssjälen som det egna egot falskt börjar förknippa sig med. Den här bloggaren har flera historiska personligheter som han inte alls vill ta ställning till eftersom det luktar rent storhetsvansinne att ha prickat in så många välbärgade liv de senare tvåtusen åren när historien vet att folk varit fattiga löss i alla tider och överheten alltid varit de hatade "en procenten". 

Men jämför man fejknegressen Dolezals månascendent med bloggarens dito  (som är identisk med kroppsliga ascendent) och man ser skillnaden: den mentalt derangerade kvinnan har ett problem med sin Sol (andliga identitet) via 12e husplaceringen, den här bloggaren har tvärtom Solen i Solens eget hus, det favoriserade femte. Bloggaren lever gott och bryr sig inte så mycket om vilka av de säkert dussinet vykort som kommit till honom via drömmar och t.o.m. visioner i det vakna, vad som skickats från hans egna tidigare liv och vad som är "fyrtornsimpulser". 

Kronologiskt (där ledtrådar till tid och plats varit tydliga) visar sig bara två liv vara lite knepiga att skohorna in i samma århundrade, men det går förutsatt att den första figuren blev kortlivad, vilket han verkar ha blivit. Bloggaren kan ha varit färgad slav i Charlotte, North Carolina, under 1700-talets början, en trädgårdsmästare. Sannerligen inte mycket till "fyrtornseffekt" om man säger så. I det livet byggde den färgade slaven upp ett sådant hat mot den franska och rasistiska del av staden där han bodde, att själva denna motvilja synes ha burit honom rakt till Paris och mitt in i den franska revolutionens tidiga skede! 

Som en töntig och burdus borgare skränade och njöt han då de privilegierades huvuden föll från stupstocken! (Ja, drömmen innehöll halshuggning via yxa, vilket en historiker jag konsulterade bekräftade. Guillotines redskap var ännu inte uppfunnet i början av revolutionen. Eftersom jag hade en leksaksgiljotin som barn skulle man kunna tänka sig att en fabricerad dröm borde ha innehållit detta redskap och inte en simpel yxa...)

Se även: Satans huvud, giljotinen och Paris överbödel

Det är i så fall en häpnadsväckande själsresa - att spåra sin fransk-amerikanska husbondes steg och återvända till jorden i den vite mannens Europa just i tid för att få ventilera känslor av revansch på den vita överheten (husbonden sände sina hundar på slaven som sökte fly och det verkar ha varit slutet på det amerikanska). Kanske är det något av den här slaven som fortfarande är en verksam kraft när bloggaren inte för ett ögonblick sörjer parisarnas upptäckt av sin kollektiva skuld genom Paris-terrorn. 

Drömmarna (två stycken) om den livegne trädgårdmästaren i staten Charlotte har hyggligt bekräftats tack vare internet och googlande. Exempelvis hittade jag information som beskrev den tidiga stadens tillväxt och inledande uppdelning i en grupp fransmän och en annan grupp tyskar (och en tredje grupp av irländare om jag minns rätt). I min dröm är fransmän och tyskar INTE bästa vänner och min franske husbonde använder sina svarta slavar för att driva med tyskarna inför sina franska gäster. Han ger dem alla tyska namn vilket väcker roade skratt när herrefolket ropar på tjänarna!

Enligt drömmen hette undertecknad Oswald i det livet, men här ska man vara försiktig. Namnet hade redan figurerat 1989 då en god vän gav mig en C-uppsats om svenske diktaren Gösta Oswald. Jag tror aldrig jag läste den, mitt intresse för poesi var under fryspunkten, men blicken föll oundvikligen på det ovanliga efternamnet. Söker man restlöst förklara nattdrömmar med dagstoff spelare det naturligtvis ingen roll att namnet förvandlades till ett förnamn i drömmen. För tio år sedan, när det var dags för ett annat nattligt vykort, från greven av Oxford, ledde googlandet snart till en möjlig koppling med Shakespeare-pjäserna (som jag varken läst eller med undantag av Romeo & Julia har sett). Och där, minsann finns en figur vid namn Oswald! 

Men detta hade jag inte en aning om 1992, då jag inledde en relation med en kvinna som efter avslutad skådespelarutbildning i anrik teaterskola i Boston flyttade hem och inom ramen för sin kulturvetarutbildning skrev en universitetsuppsats om Kung Lear. I den pjäsen figurerar enligt nätsökning en slem figur vid namn Oswald. 

Ibland hopar sig motiv så tätt och bildar en sån trasselhärva att man inte vet vad man ska göra av materialet. Kan "Shakespeare" ha skådat in i sin själ och sett ett framtida liv som slaven Oswald, missförstått synen av en tillintetgjord färgad man under 1700-talets första hälft och skapat en ond karaktär för en pjäs på 1500-talet? 

Är även den här bloggaren på 2000-talet bara luft och användbart STOFF för någon annan som i sinom tid - framtida eller förfluten - kommer att använda detta liv som en tråd i ett annat livsprojekt? Är våra liv kort och gott rent dagdrömmande och bara Själen - som förfogar över alla dessa berättelser - verklig och fullt ut existerande?

Med den stora tanken är vi tillbaka vid fejknegressens temporära identifikation med en egyptisk prinsessa och hennes inte helt tajta horoskop med dess lilla hangup på Regulus - drömmen om att tillhöra noblessen...

*****

Först när det här inlägget var klart, läste jag vidare i The Guardian och ser fotot på kvinnans födelsecertifikat! Men "psykkartan", som jag redan ritat klart, är mer träffsäker försåvitt man inte tar hennes fysiska Jungfruascendent på allvar och där ser Olyckan ta plats på Jorden plus överdriftens demon Rahu.  

Utifrån hennes personliga horoskop spelar Merkurius en huvudroll där den ligger med den fallna Mars i tredje huset för intellektuell verksamhet. Månen i tredje sägs trubba av intellektet och flytta individen närmare själsliga bilder - nog så passande för hennes fall.

Missa inte skandalen i tionde huset för ryktbarhet när Tvillingarnas tecken klyver sig i två eftersom framgångens Jupiter står så sankt / dissociativt baserad på just den drömmande Merkurius i Vatten. Ett fall av Jord-ascendent och ascendenthärskaren i Vatten där "lergeggan" faktiskt blir en berättelse om förfalskad kroppslig identitet. Merkurius under stress (eller i upplösning) blir lätt en lögnare eller hjälplös mytoman, men precis som med homosexuella tror jag på kvinnan - hon upplevde från första barndom att hon var någon annan. 

Notera hur intellektuella formuleringar står sida vid sida med Månen som täcker den riktigt tidiga barndomen (0-3 år). Bloggaren har också Månen baserad på intellektuell medvetenhet (Merkurius) så det kanske är så här en pusselbit ser ut när den oundvikliga frågan kommer varför några få tycker sig minnas saker före den nuvarande kroppen medan andra bara går runt och är ett sensoriskt och sensitivt fängelse. Det finns skäl att även kalla Merkurius för "själen", när man börjar ana de många komponenter som samverkar för att skapa ett mänskligt livsöde... 

Bloggen har nuddat vid att Merkurius kan representera de vi är i himmelen och således en högre själsaspekt än såväl den som Sol och Måne tecknar. I hinduisk astrologi heter planeten Merkurius Buddhi (intelligens) men just det namnet är också en synonym till Purusha, dvs. den del av Gud som befinner sig inhägnad i universum och bär universum som sin dräkt. Purushas astrologiska representation är Jupiter, dvs Världssjälen. Så själen kan representeras av såväl Merkurius som Jupiter? Ja, ytterst är allting "själ"... 

Någonstans måste den mänskliga dårskapen att bygga system upphöra och det är när man inser att ens systematisering binder en och gör människan dummare än hon är. Det som fördummar en människa mer än något annat är att söka översätta olika system till motsvarigheter i ett annat system. Jag slösade bort flera år med att försöka länka samman gammal kinesisk astrologi med (väst-)atrologin. Det går inte! De är skilda sätt att se på samma liv och eventuella paralleller är inget att gå i spinn över. Och det bär det mig emot att säga detta, född i Vågen och med en naturlig instinkt att söka se mönster och harmonier i allt! Men se på Sol-Vågen Rachel Dolezal hur illa det kan gå, hon lät sin sublunära och lägsta själsaspekt dra iväg så att Sol-Vågen framstår som helt obalanserad inför världen...