Göran Häggs plötsliga död under sicilianska monstret Pytons inflytande

Det är tråkigt att läsa om en sann gentlemans död. Jag vet inte när jag såg eller hörde något om retorikspecialisten Göran Hägg senast - tjugo år sedan? Han tycks ha dragit sig tillbaka till sitt älskade Italien och dessutom staden Pisa som den här bloggaren föreställer sig som sin egen hemvist i föregående liv.

Sedan går människan och insjuknar hastigt och dör på en liten tur ner till Sicilien - ön som fick de gamla romarna att hitta på det astrologiska varningstecknet om "Pytons axel" som bloggaren själv diktade ihop en motsvarighet till - Satans axel - utan att känna till den historiska föregångaren.

Hägg var Sol-Tvilling, bloggaren Mån-Tvilling. Båda har såväl Sol som Måne i Luft, men hägg var välsignad av framgångens stjärna Jupiter. Kanske finns det så djupa strukturer i Själen att människorna knappt förmår föreställa sig men vilka förklarar hur människor som aldrig mötte varandra ändå cirklade kring samma motiv eller intressen? 

Dessa är anledningarna till varför mänskligheten kommer att göra slut på sig själv förrän de fattat DNA-styrningen av livet till fullo, ända ner till subtila signaler som gör människor så här lika:

Hägg och Holm

Jag såg direkt på fotot av en äldre Göran Hägg (t.v.) hur kusligt lik han var den gudabenådade svenska singer-songwritern John Holm, och tack vare ett ganska aktuellt foto i Smålandsposten (t.h.) bekräftades detta. Och det var då jag upptäckte att Hägg och Holm båda är födda 1947-48 - apropå att den mäktiga Saturnus i sjunde himmelen sägs vara "Världssjälens Form". 

Är det på äldre dagar människor släpper hullet och blir så avklarnade att man ser vad frenologerna alltid jagat efter - den skelettära form som skiljer olika underarter av människosläktet från varandra? Men skillnaderna står inte att söka på jorden utan i himmelen - varifrån FORMERNA till de olika sorterna utgår... 

I ärlighetens namn är det ju inte mycket mer än Saturnus i Kräftan som nära överlappar. Men kanske John Holms Måne i Tvillingarna är en svag reflex av Häggs Sol i samma tecken...

Vi avför detta som ett freak-sammanträffande och tittar lite på Häggs plötsliga död på vulkaniska Sicilien.

Utifrån månascendenten som placerar Pytons/Satans axel lodrätt är det spöklikt att se hur "halshuggningens" södra månnod står i Häggs karta inom det ettgradiga triggeravstånd astrologen Charles Carter menade var tydligt vid studier av transiter. Och det är alltså Liemannen Saturnus som just nu passerar dödens Skorpion och grabbar tag i Häggs latenta "halshuggning". 

Det är naturligtvis extremt olyckligt att han var född med den plötsliga tragedins eller olyckans Mars tajt integrerad i denna Pytons svavelspyende axel och att Saturnus därför triggar även hans medfödda Mars genom att simultant aspektera Mars i transit i samtiden. Charles Carter har formulerat vad som närmast är en lag, att transiter inte gör mycket väsen av sig om inte motsvarande planeter i födelsehoroskopet är implicerade, som här är fallet.

Och apropå Månen som "sekundvisaren" för när större transiter kan tänkas slå till, missa inte hur Månen och Jupiter är konfigurerade med varandra både vid Häggs födelse och på himmelen häromdagen. Och missa inte att transiterande Liemannen greppar inte bara transiterande Mars utan också transiterande Jupiter.

Dessa är naturligtvis samma planeter som skapar så mycket elände just ju, bra saker som avslöjandet att världens industrier ljuger skiten ur för att lura nationer och konsumenter att de är miljövänliga, men också oturliga hjärnsläpp som Åsa Linderborgs krönika i Aftonbladet, massmordet i en amerikansk skola, ryssarnas nya våg av bombangrepp mot syriska mål (vilket jag inte kan bedöma), och mycket annat. Febrila tider!

Vad gäller John Holms horoskop stämmer det i mina ögon perfekt med den mannens ogripbara natur och enorma känslodjup. På månsidan ser man Luft och Vatten i sin undflyende relation - en utmärkt natur för en poet som jag sagt. 

Men Holm har också ett övermått av Skyttens eldiga framfart och hans USA-vurm på 80-talet som sammanföll med hans svagaste skiva som innehåller just den ytliga hyllningslåten "Amerika" förklaras bäst av Skytten som ingjuter en expansiv vandrartensen i psyket/MÅnen. Horoskopet ger därför en paradoxal klyvnad som jag tydligt känner igen, även om jag inte har hans musik (utom den bara okej 80-talsplattan) och bara sällan hört den sedan 70-talet då Holm var ikonisk.

(Tack vare uppmärksam läsare juserade jag något texten om Holm. Det tidigare födelsedatumet hade inte en siffra som var rätt. Lustigt nog kvarstod alltjämt det viktiga: Luft/Vattnets poetiska känslighet samt Skytten som en strövare. Har sanningen sådan makt över siffror och tid? Äger det större alltid det mer triviala? Också en fråga som berör Själen som ett allt som rymmer många delmängder.)