Materia och andens brutalisering

Bloggens flitiga bruk av Chandra lagna-horoskop (Månen som ascendent vid okänd födelsetid), har tjänat flera syften. Dels för att sinnelagets Måne ligger närmare den person som lever och verkar på Jorden än den individuella men föga personliga själ som Solen tecknar. Då födelsetid oftast saknas för celebriteter och offentliga personer är månascendenten också en nödhjälp för att få excersera sitt tänkande kring planeternas verksamma natur - en doktrin som bjuder på sådana paradoxer som att den naturligt goda Venus i sin verksamhet kan bli en illgärningsman. Utan en ascendent går det inte att tilldela de sju klassiska planeterna ägarskap över de olika husen.

I den halvt teoretiska analysen av f.d. talmannen Thage G. Petersons månhoroskop råkade jag exemplifiera den grävande och samhällskritiska typen av journalism med ett namn, vilket ledde till en läsarkommentar som på oklar grund ogillade denna vänsterdebattör som gjort så mycket genom mitt liv att öppna ögonen för att inte minst USA är en dypöl av dolda agendor och översittarimperalism. Tycker mig minnas Wechselmann-artiklar vars innehåll jag sedan länge glömd ända tillbaka till övre tonåren då jag ägnade lunchrasterna på gymnasiet med att plöja "smala" tidskrifter som Afrikabulletinen och dess skoningslösa avslöjande av vad den vita djävulen höll på med i världen.

I en andra kommentar från samma läsare svängde pendeln vilt åt motsatt håll och nu listades på bloggens vis en uppsjö astrologiska faktorer som implicerade vilken usling den grävande journalisten Maj Wechselmann är (plus medgivandet att även sådana som hon kan stöta på ett guldkorn då och då i sin samhällskritiska utforskning). Allt gjort som en habil imitation av bloggens egna resonemang bortsett från en sak. Det var bara en lista som räknade upp en massa svaga punkter på himmelen - inga försök att knyta ihop data till en helhet. 

Det är svårt att föreställa sig en människa skriva nedsättande om Wechelsmanns trägna arbete om man inte själv står helt främmande inför de grundläggande värden som informerar vårt kosmos och som bloggen resonerar om och ofta menat att vänsterideologierna bättre förstått än den nominellt "goda kristna" och värdekonsservativa högern. 

Den stora välgöraren Jupiters "allt gott åt alla" är ju en kommunistisk målsättning, och samtidigt en påminnelse om Himmelriket där alla själar är medvetet förenade som ett enda och samtidigt månghövdat väsen. Var skon klämmer för de själar som rasat långt ner i Varats stora kedja (fantastiskt diskuterad av en intellektuell gigant, idéhistoriens fader Arthur O. Lovejoy) och det judiska parti, esséerna eller Ljusets barn som tycks ha fostrat Jesus praktiserade kommunism just i kraft av dess nära avbildning av de himmelska förhållanden. 

Utvikning: “And his master praised the unrighteous steward because he had acted shrewdly; for the sons of this age are more shrewd in relation to their own kind than the sons of light.” (Luke 16:8)

Jesus refererar här till en egenhet i samfundet Ljusets barn (söner) som ingen förrän Dödahavsrullefyndet - 1900-talets största arkeologiska upptäckt - kunnat ana. Att medlemmarna var tämligen "onda" (shrewd, jfr vårt "skruvad", jfr Shakespeares Så tuktas en argbigga/Taming of the Shrew - se vidare etymonline.)

Egenheten? Dödsstraff praktiserades internt inom rörelsen. Smädande av Moses eller Lagen var direkt belagt med dödsstraff. Straffen för mindre förseelser ter sig för dagens förfallna människor hårresande. Rörelsen var extremt fokuserad på att framskapa en hyperdisciplinerad NY MÄNNISKA, kapabel att följa Messias när han kom. Den som förstått reinkarnationen vet att goda kvaliteter som förvärvas i ett liv blir själens permanenta arvedel och kommer att visa sig i senare liv som mer än genomsnittliga förmågor i ett eller annat område.

Esséerna eller Ljusets barn hårddrog linjen mellan "denna världens (Djävulens) barn" eller "denna tidsålders barn" som här ovan i Lukas 16:8) och Ljusets barn som tillhör alla tidsåldrar i kraft av deras eviga kontakt med den sjunde himmelen eller än högre boningar.

Citatet använder nu inte shrewd i meningen elak eller ond utan "bakslug", men jag anar en bakomliggande grekiska som leker med dubbeltydigheter här, eller att författaren till Lukas menar att Ljusets barn var falska hycklare som agerade "bakslugt" i relation till sina egna. Men som disciplinrullarna visar måste det vara hårdhet/ondhet som avses, särskilt om man backar i Lukas berättelse och ser till vad den orättfärdiga förvaltaren gjorde.

Naturligtvis "brutaliseras" anden av att söka forma det jordiska i den himmelska avbilden, eller om inte så sker, uppfattar omgivningen människor som vill något mer med det materiella som besvärliga, människor som inkräktar på den låga människans oupplysta om än begripliga villfarelse om "eget ägande" och andra käpphästar från högerideologierna som alla bygger på att man faktiskt tror att det förtingligande Jordelementet har företräde bara för att själarna fallit ända ner till konkretion i tid och rum. 

Kommentatorn använder om Wechselmann bloggens formulering om "andens brutalisering" som att denna term automatiskt måste innebära en låg tölp. Sant är att Djävulen bor i moder Jord (illustrerad av Algol i Oxen), och kan vinna inträde i människor, som då reducerar sig själva till skitstövlar. Se t.ex. det här trollet med dess Eld/Jord-problem som anfäktade bloggen under dess första år. (Ett tidigt fall som väckte bloggarens intresse för den obskyra stjärnan Algol.) Anden kan naturligtvis brutaliseras på andra sätt än genom "Jord möter och söker kväsa den rena kognitionens Eld", men av alla elementblandningar är detta den mest övertydliga i sina effekter.

Men denne Satan är aldrig mer än en frestare, och fast Jobs ande brutaliseras rejält i den paradigmatiska bibelberättelsen om Satans funktion, vidhåller Job sin oskuld. Det enda problem han till sist visar sig ha är kanske inte så litet det heller: hybris, att alls tro han kan faktorera in tillräckligt många variabler för att se vad Gud i sin omätliga vishet "ser". Åtminstone är det så den här bloggaren uppfattat budskapet i Jobs bok.

"Andens brutalisering" i mer neutral tappning kan ses i järnarbetaren yrke. Smeden hanterar elden men dras till det obändiga järnet och hans ande brutaliseras nödvändigtvis av att ha det mest ofogliga material att nedkämpa var dag i smedjan! Konflikten mellan Jord och Eld indikerar således någon som pga. sina livsomständigheter eller yrkesval är tvingad att "ta i".

En annan mer försåtlig brutalisering av anden är när instinkternas Vatten derangerar det rena intellektets Luft, en situation som kanske oftare beskrivs som psykisk sjukdom än "andens brutalisering". Några stickprov från den antireligiösa debatten vid tiden för forat Newsmill avslöjade att sekulära unga svenska män, medlemmar i Humanisterna eller inte, tenderade att ha problem med blandningen av just naturens Vatten och det strikt mänskliga Luftelementet med dess förmåga att skapa mentala representationer. 

Ett senare kvantitativt test visade att soltecknet Vågen var det enda av de tolv som i sig tenderade mot den andliga sjukdomen ateism (de drabbade ser det inte som en sjukdom utan kallar det en ideologi). Det är möjligt att det är "dissociationen" mellan Venus i dess positiva härskarläge i Vågen och dess upphöjelse i Vattentecknet Fiskarna som kan ge ett tips de perceptiva om varför Sol-Vågen så hatar religionen. Inte för inte är också Solen "fallen" i detta tecken som försöker göra sociala relationer eller njutandet av det världsligt sköna till en Ersatz-religion. Redan Solens fall i Vågen kan således kallas en "andens brutalisering" om man så vill.

På temat "andens brutalisering" kan man också studera f.d. polischefen Björn Eriksson som återkommer i dagens AB med ett friskt och hårdfört debattinlägg riktat mot fähundarna inom banksektorn (helt infekterad av IT-typen av människor) för att de saknar alla argument annat än att de vill tjäna ännu mer pengar på att avveckla kontanter som betalningsmedel i samhället.

I blogginlägget om Eriksson kunde man se horoskoppunkter lika beklämmande svaga som de den anonyma kommentatorn anför mot Wechelmann för att rättfärdiga sitt första och onyanserade påhopp. Jag menar, fallna Mars i Kräftan med Saturnus ofördelaktigt placerad i lilla "särintressets" Kräfta. Här kanske man skulle kunna tala om att den Vegetativa Själen gästas av riktigt dåligt sällskap (den lilla och den stora illgöraren) och Sol-Skorpionen i tolfte fängelse- och förlusthuset imponerar inte den heller. Det här helt klart ett fall där Erikssons inre ande är större än horoskopet som därför kommer att teckna de yttre omständigheter han vänder sig mot: att attackera råbusar och placera dem i fängelse!

Men låt oss nu titta på samhällskritikern och dokumentärfilmaren Maj Wechselmann. Finns det skäl att påstå att, som jag hävdade om Erikssons månhoroskop, också hennes karta i själva verket öppnar sig för tankar om någon som är större än sitt horoskop, så att de svagheter som kommentatorn så tacksamt hittar i andra andningen i själva verket bäst kunde teckna de omständigheter kritikern (likt Eriksson) angriper?

På första och andra nivån (den uppenbara planetplaceringen och dess disponent eller "dolda själ") som man i allmänhet stannar vid, hade Björn Eriksson en Måne i Skytten (i 1a), ägd av Jupiter i Jungfrun (i 10e). Detta är tveklöst det viktigaste budskapet på den himmelen - inget kan toppa psykets disponent i det mäktigaste av alla hus! Eriksson är en Lagens (Jupiter) företrädare. En av "de goda". Det är i förhållande till detta centrala budskap man måste se de onda planeterna och husplaceringarna.

Jfr. Maj Wechselmanns månkarta som tyvärr är otacksam för den här typen av tankeövningar eftersom Månen mycket väl kan befinna sig i Lejonet vilket kastar om huspositioner och husägare totalt. Men eftersom merparten av dygnet utspelar sig med Månen hemma i sitt eget tecken och jag har för mig att Wechselmann har skrivit och filmat om våldtäkten på naturen i den heliga rovkapitalismens namn verkar denna sympatiska Måne stämma. En Måne i Lejonet skulle ge sig på makthavande individer.

Här är det naturligtvis sant som kommentatorn säger, efter upptäckten att det kan vara bra att argumentera och inte enbart kräkas över människor, att Saturnus är fallen i egoperspektivets Vädur. Bloggen har också kommenterat Andra världskrigets utbrott och speciellt pekat på denna personliga och ariska Vädur vari Saturnus lider sitt fall så att alla vettiga principer skickas ut och det enda man tänker på är hudfärg och yttre person. (Ariska övermänniskor med ljus hy och undermänniskor med mörkare.) 

Men lika ofta har bloggen också påpekat att många faktorer i de "lägre himlarna" måste öppna kanalerna för att denna Saturnus ska nå hela vägen ner till Jorden. Det är sällsynt att ha Saturnus som bloggaren har sin, på bara någon eller några graders avstånd från ett hörnhus. I de flesta horoskop blir saturnusvalören mer eller mindre överspelad av andra faktorer. 

Och sedan har vi förstås frågan - omöjlig att besvara med bara en månkarta - huruvida individen själv omfattar den fallna Saturnus subjektivistiska regeluppsättning eller vänder sig mot dem som uttrycker en sådan - det kan ju hända att en individ x antal steg genom livet plötsligt blir medveten om den själens form (Saturnus) som följer ens varje steg som en skugga och bestämmer sig för att ta strid för något större! 

För att veta om den enskilda individen är kapabel att tänka stort och rätt är emellertid födelseklockslaget en nödvändighet. Nionde huset för samvete måste fungera och de lägre faktorer som slussar in samvete i individen måste också fungera. Vi har lagstiftning och ett polisväsende just för att hålla den majoritet av mänskligheten som astrologiskt ligger hotande nära den kriminella naturen eller den burdusa besten. Hotet om straff håller dessa halvmänniskor städade, utom på senare år när nätet har avslöjat vilket råttor den här arten - i synnerhet västerlänningarna - tycks vara.

Mot den allmänna potentialen vid Wechselmanns födelse under brinnande Andra världskrig (vilket den Wechselmann-hatande kommentatorn glömmer bort när han rusar till Tidens symboler för att hitta sakliga skäl till sitt ogillande av kvinnan) vill det sig inte inte bättre än att Saturnus involverar sig i en slitsam konjunktion med lilla illgöraren Mars över gränsen till Oxen. Här är en parallell till nättrollshoroskopets variant av "andens brutalisering" och - likt f.d. polischefens horoskop har de båda ondingarna ett nära umgänge. Men detta är som sagt Andra världskriget vi ser, och Wechselmanns födelseland Danmark var ockuperat av nazityskarna 1940-1945. Det är frestande att primärt koppla den omständigheten till den fallna Saturnus - ribben är så låg den kan bli och det ska vara en praktfull skit att inte prestera bättre än vad Världssjälens Form tecknar vid denna tid. 

Jag har mött en EXTREMT inskränkt och självisk människa av en senare årgång då Saturnus åter föll i Väduren och därtill var prominent i ett av horoskopets hörn, varifrån den opponerade sig mot ascendenten. Konjunkt Månen gav detta en fullständigt oregerlig kvinnlig ovilja att underordna sig och förklaringen var inscest med fadern. Tilläggas kan att Solen steg i öster så att Solen, Månen och patriarkala Saturnus bildade en formidabel problemhärd när det gällde jaget (Väduren) och de sociala relationerna (Vågen).

Att 11e idealhuset hos Wechselmann bär en sataniskt perverterad krigsplanet i tecknet för det lokala territoriet, påminner inte så lite om samma Mars/Algol i Sverige-horoskopet från 1974, förutom att denna symbol går djupt ner i den svenska nationalsjälen och indikerar att det svenska folkkynnet, Månen i Väduren disponerad av den sataniska Mars, bär på en latent vrede i förhållande till den jord deras fötter trampar. Nationalismen och hatet mot sjundehusallianser med individer av främmande härkomst ligger alltid under ytan på stagnanta folk.

"Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill, jorden vi ärvde och lunden den gröna..." (Evert Taube)

Wechselmanns horoskop är så svagt att det är tacksamt att demonisera. Den här bloggaren har muntert noterat det ena moderata politikerhoroskopet efter det andra och däri tyckt sig se de bärande astrologiska principer som förklarade hur individen kom att stanna vid självisk individualism (inte enbart individualism, som är något neutralt, utan egocentrisk individualism).

Men hur mycket Wechselmann själv gestaltar av svagheterna på himlen och hur mycket av dem som kännetecknar de företeelser hon avhandlar i ord och bild, det kan inte en månkarta avslöja. Allt man kan göra är att i efterhand konstatera att hennes vänsterideologi och dess kritik riktar sig just mot den skit som det här horoskopet innehåller. Är det här ett fall som liknar brottslingar och jurister, där bloggen redan efter något år noterade hur åklagarens dagliga umgänge med kriminalitet rimligen bör synas i horoskopet som en uppsjö av urspårade astrologiska valörer?

Som i fallet Björn Eriksson kan man ändå konstatera att Saturnus i trettionde graden är mrita - akut döende - och därför dum att tillgripa som skäl för förklenandet av henne, i den mån hon faktiskt "kanaliserar" Saturnus i egen person. Saturnus äger Solen, men den senare är undanstuvad i åttonde huset för dold koruption, så i den mån Wechselmann "korrumperats" av vilja till tiondehusmakt så tycks ambitionen vara att lyfta fram korrupta företeelser ur det dolda onda åttonde huset. 

Jag säger "korrupta företeelser" som t.ex. företag eller hela ideologier och inte "korrupta individer" eftersom Solens värdtecken är Vattumannen. Det är en låt var subjektivistisk Saturnus som handplockar Vattumannen (organiserad Luft) "konceptioner" eller "ideologer" och lyfter fram dem ur dess vilja att gömma sig i mörkret. 

Att Saturnus och Solen är ömsesidiga fiender gör bara det här horoskopet ännu mer pikant eftersom deras ömsesidiga reception i indisk astrologi anses ge kombinationen en enorm styrka, likvärdig med en konjunktion! Nu har vi redan distanserad den lede kommentatorn rejält. Att söka underbygga en hånfull grundattityd med "fallna Saturnus" är inte fel, men representerar bloggen för sex år sedan. Det är uppenbart inte allom givet att arbeta med astrologins fulla komplexitet.

Wechelmanns enorma koppling mellan det korrupta "skorpioniska" åttondehuset och tionde makthuset borde ge en antydan om att här pågår en ambition på hög nivå, även om inte Månen i Kräftan kan blir mer än en ganska naiv spegling av den högre verkligheten. Den Vegetativa Själen är inte en ideolog, den råder över helt andra områden i tillvaron. Men ett kan den och det är att råka i lidelsefull affekt. Den är en utmärkt känslomässig generator eftersom den svarar speciellt på smärtan i livet. Det är därför en frisk och fungerande Kräfta är en utmärkt och empatisk människa. 

(Skorpionen indikerar på det principiella planet Vattnet i dess patologiska sjukdomstillstånd, och bloggens test av mördare närmast bevisade att Månen i Skorpionen är indikationen om "naturen i dess urspårade tillstånd" där hat och vämjelse dominerar den fina sympati som Kräftan, det lidelsefulla Vattnet, i sig representerar.)

Eftersom Månen i Kräftan skiftar med månfaserna fluktuerar deras mottaglighet en hel del. En vecka kan den vara nere och avtrubbad och nästa vecka lyhört registrerande. Mycket beror på dess naturliga sparringpartner Solen, som dock här står separerad från Månen och därtill representerar den korrupta överhet som Wechselmann reagerar på.

Vad talar då för att hon är något mer än kommentatorn ser? Om nu drömmen om korrupt ledarskap är en döende dröm (den fallna Saturnus i har redan löpt sitt lopp i Vädurens sista grad) eller en dröm om döden för alla subjektivistiska överherrar (t.ex. naziockupationen av hemlandet), så har Wechselmanns Psyke (Månen) förnämligt stöd i två HÖRNHUSPLACERADE planeter som tillsammans bildar en utmärkt och saklig intellektualitet. Även detta lyckades smutskastaren i kommentarrännan missa - lätt hänt eftersom varje horoskop innehåller så brutalt mycket information att ta ställning till pga. de många metoder man kan anlägga på kartan. Merkurius och Venus i kombination anses en perfekt mix för logiskt tänkande i flera led - den brittiske astrologen Charles Carter tyckte den matchade schackspelarens mentalitet perfekt.

Wechselmann placerar istället sin logiska stringens i Jord och Vatten, längs axeln Kräfta och Stenbock och hennes intresse kommer därför att kretsa kring "hackordningen" i samhället, om naturen och vem som "äger" naturen eller rättare resurser vissa människor mutar in och kallar sina. Eftersom "grundtonen" för hennes solära aktivism har med Solen/Saturnus att göra är det lätt att se hennes Merkurius/Venus som en analytiker och rapportör om inte minst den ekonomiska korruption bland världens härskare som gör världen till det råtthål den är.

Men både Merkurius och Venus är ju "verksamma illgärningsmän" enligt indiskt synsätt? Ja, i sjunde huset blir t.o.m. dessa planeter saker som "den Andre" ägnar sig åt. Merkurius kalkyler över Venus pengar blir den andres "smartness" som Wechselmann studerar ur vänsterperspektiv. 

Var är Wechselmann själv i denna karta? Hon verkar närmast vara en andevarelse som inte ens finns representerad som person i sitt eget horoskop - alla positioner beskriver istället perfekt det arbete hon utför!

För nog måste man säga att det är produktionsvillkor och frågan om vem som snor åt sig alla övervinsterna som fyller hennes lunära sinne via denna opposition. Och så mycket Jord och Vatten i horoskopet. Men om man återigen tittar på 11e idealhuset så ser man visserligen en olycksbådande början: "algoliserad Mars", men tecken för tecken har Oxen tur: för längre fram är det Jupiter - "allt gott åt alla" - leder vägen.

Eftersom Jupiter är en välgörare ur Kräftascendentens perspektiv ser vi här ett horoskop som i grund och botten vill alla de små Kräft-hushållens bästa på det materiella planet. Efter Mars ofärd följer Jupiters välfärd! Den som kritiserar ett sådant ideal kan bara vara en missunnsam djävul eller någon som inte kan analysera komplexa material överhuvudtaget. 

De små hushållens - och Wechselmanns - ideal är måhända av den mest prosaiska typ, men bara den som empatiskt kan leva sig in i situationen av att födas fattig och berövad livets mest elementära nöjen kan förstå hur ett så patetiskt "idealhus" som ett på Jordelementets helt grundläggande nivå ändå är den plats där man måste börja arbetet. För den här typen av Jord/Vatten-dominans är metafysik en helt meningslös angelägenhet. Det är som Abraham Maslow sade, grundbehoven måste fyllas först.