När kapitalisterna inte längre gillar kostnaden för sin livsstil

"Prolog." Ett inlägg från den 20 april som blev liggande ett månvarv... Ja, det är passande att få syn på det denna söndagsmorgon den 24 maj just som Månen står i konjunktion med Jupiter i näringslivets element Vatten - det ständigt hungrande.

Jag hade just jäst en feministiskt vinklad filmrecension om Mad Max med Charlize Theron, nymåne i Kräftan, när jag fick syn på det här bortglömda inlägget. Medvetandet flyter i en annan värld och följer strukturer osynliga för ögat...

Med detta säger jag inte att feminismen ska kopplas samman med närighetens Hydra - Vattenmonstret som degraderar så många människosjälar när de anländer till jorden och reducerar deras medvetandet till enbart en fråga om rätten att fylla sin buk lika mycket som de manliga ynkryggar som har självberikandet som enda livsmål. Men det kan aldrig skada att bedöma vad feminismen egentligen har för målsättning.

Många små tecken visar vad tiden är liden för rovkapitalismen. Det brittiska monstret Thatcher introducerade världen för den marknadens frihet [läste häromdagen att stockholmsmoderaterna lät "marknaden" höja priset på månadskortet från 300 till 900 kr på bara åtta år] och det är därför inte mer än passande att inte ens de rika längre har råd att bo kvar i vad som kanske ännu en tid är världens finansmetropol. 

Cristina Stenbeck kan naturligtvis prata bäst hon vill om återvändande till sina svenska rötter (SvD), men detta är sanningen: Kapitalismen är så ond att den skoningslöst dödar sina egna, förtrycker, förtränger och skickar dem i exil. Minns regeringen Reinfeldts trakasserande "arbetslinje" - det är denna djungelns lag mänskligheten var dum nog att acceptera som sin egen norm. 

De som skaffat sig försprång kan alltid ta kontroll och sedan manipulera "karriärtrappen" och lura de dumma åsnorna med små morötter. Det är därför som borgare framstår som så mycket mindre begåvade än samhällets så kallade förlorare, de har lurats några steg in på "klassresan" och stänger nu av förståndet från alla tecken (och de är många) som tyder på att någon tagit dem på en falsk tripp.

Zodiaken kanske antyder vilka som fick ett försprång redan i begynnelsen. Det var de själar som först gjorde uppror mot den gudomliga perfektionen (de kanske blev trötta på att alla har tillgång till allt i himmelen) och roterade sina själar i "fel fas". Genast började ett fall ner i negativitet och där själarna visserligen äger individualitet i himmelen är de alltid medvetna om den essentiella enheten. Själen är En. 

Men avvikarna sträckte sig ut mot det Absoluta Mörkret, den Absoluta Ondskan - materien - och i detta substrat började nu själarna se absolut differentierade ut. Det var de girigaste som föll först som nu - ur världens omvända perspektiv ser ut att vara de som klättrat högst på karriärstegar, nått längst på sina klassresor, et cetera. Egentligen är de skapelsens lägsta kreatur, de som valde materiens begränsningar istället för andens frihet. 

De valde en helvetisk tillvaro istället för den frihet som existens i det rena intellektet innebär. Som alla vet är "tanken fri" och det går inte att tjäna pengar på den. Därför bränner den onda rasen sina resurser på kampanjer för att dra fler med sig i syndafallet. Populärt i Sverige är t.ex. att baktala alla de mänskliga (och värdiga!) aktiviteter som inte lätt kan översättas i kvartalskapitalismens delårsrapporter. 

Dessa fallna själar lyssnar inte på sin inre högre röst (se nyckelinlägget om DN:s vd - hon som mutat in 19 miljoner i årslön åt sig). De bör bekämpas med alla tillåtna medel. Om inte det leder till någon förbättring finns alltid revolutionära metoder. Jag menar, det är bara 80 personer som lagt halva jordens rikedomar under sig och bestämmer över svält och välfärd. Denna lilla mörka fläck av koncentrerad ondska bör gå att eliminera ganska lätt, som historiens Brutusar och Caesars lärt oss. 

Nästa problem är att skapa en samhällstyp som hindrar deras återväxt. Där har västerlandet typiskt nog gömt undan sin intellektuella portalfigur Platon och hans teorier om det goda samhället eftersom han konstaterar att den rike mannen inte bör få äga mer än fyra gånger så mycket som den enkla människan. Förstå att Svenskt Näringsliv och hela högerpressen smutskastar alternativt söker gömma undan det västerländska bildningsarvet från de livegna massorna!

*****

Bloggen har nyligen öppnat ett helt nytt och unikt forskningsområde: de gamla persernas och judarnas tanke om den goda och den onda böjelsen i universum och hur den arbetar på varje själ tycks ha nått grekerna eller utövad en tydlig påverkan i den hellenistiska världen. Sanningens och Lögnens andar tycks i den allra första västastrologin ha hittat ett avtryck i horoskopet, där det 12e huset kallas "den onda daimonens tempel" och det 11e "den goda daimonens tempel".

Husen är som synes staplade ovanpå ascendenten (1a huset) så att de tre tillsammans skulle kunna betraktas som en isolerad berättelse om själens fall ner till en fysisk kropp på jorden. Den onda daimonen ligger närmast själva kroppen och i det vakuum som nu uppstår mellan den förkroppsligade själen och dess eget bästa men inte längre faktiska jag, hör en eller annan ändå en inre röst, ett ideal som söker få det tröga köttet med sig. 

Denna "andens röst" tror många kommer utifrån tack vare tvåtusen år av förvirrande kristen doktrin, men romaren Plotinus (200-talet) representerar den sista klara tänkaren innan kristendomen tog över. Han såg tydligt att "den goda daimonen" är den del av själen som inte längre är en aktualitet efter att människan valde syndafallet ner till en materiell kropp. Beroende på hur skadad den kroppsliga människan är kommer hon att uppleva sitt eget bästa jag i varierande grad och ibland t.o.m. i villfarelsen att den "inre rösten" kommer från någon annan än hennes egen själ. 

Bloggaren hade själv en instruktiv dröm i november 2005 som han alltjämt inte bottnat i, men där drömstoffet uppenbarligen är gjort av återanvända historiska fragment (vid den tiden helt utom bloggarens historiska kunskaper). Drömmen hade två korta scener och där drömmaren i scen ett betraktar en upprörd adelsman utifrån, är han i scen två innanför kläderna på samma adelsperson i samband med begravningen av drottning Elisabet I av England. Här ser man en tilltagande precisering mellan scenerna, ett slags "look and become", snarlikt det sätt varpå, enligt Plotinus, själen går in i sin egen psykiska dröm och aktualiserar den (i ett jordeliv).

Plotinus fördjupade platonism säger att Själen är en och att detta faktum sammanbinder alla enskilda själar som går ned sig i tid och rum och framträder i olika tider och på olika platser. Det är ur Den Enes perspektiv ganska ointressant huruvida den här bloggarens dröm indikerar ett "eget" tidigare liv som brittisk adelsman just då Tudorätten dog ut eller om bloggarens själ via den ultimata enheten lyckades "skohorna" sig in i en annan själ (i avsaknad av fysisk kropp behöver själarna inte bråka om vem som äger "rummet", alla själar har tillgång till samma kosmiska totala rum). 

Dessa metafysiska insikter är naturligtvis döden för en materialist och kapitalist eftersom han/hon hängt upp hela sin livslögn på att stå apart från andra och därför samvetslöst kunna berika sig på de enklas bekostnad. Som del i Själen kommer den här dåren naturligtvis att återfödas som en tiggande rom eller något liknande - världen tycks alltid hålla sig med "reservat" dit kriminella och djupt själviska själar kan återfödas.

När jag nu provar den hellenistiska tanken om daimoner på Cristina Stenbecks karta (med samma reservationer för ett enkelt månhoroskop som i fallet med DN-direktören), händer något spännande.

Den kroppsliga Fisk-ascendenten har det inte lätt i denna värld, vilket tydligen indisk astrologi noterat genom att tilldela detta tecken ovanligt många "verksamma illgörare" när det äger första huset. Här tillämpar vi resonemanget med enbart den psykiska ascendenten och upptäcker då att Saturnus för Fiskarna samtidigt tar på sig rollen som den goda och den onda daimonen! Tala om Fiskarnas omvittnade kaos, där ibland den högra handen inte vet vad den vänstra gör! Fiskarna som ascendenttecken är ett av dem där härskaren Jupiter fastän den Stora Välgöraren bara är en "neutral" influens för den inkarnerade själen.

Förklaringen till att Jupiter inte når uttrycklig godhet i sin verksamhet via Fiskarnas rollspel och utblick tycks ligga i att den här dissocierar sig från sitt högre bättre jag som är den noetiska, rationella andevärlden (symboliserad av Vattumannen, Saturnus i dessas högsta signifikationer). 

Det som i den "naturliga zodiaken" är den normala beskrivningen av den himmelska världen - Vattumannen som både en mångfald av andliga väsen och samtidigt en enhet - och en bild av den goda daimonen som en påminnelse om naturliga Vädursascendenten (utbrytaren och rebellen som sade "fuck himmelriket, jag vill gå min egen väg"), denna noetiska nivå blir nu Fiskarnas onda daimon eller "förlust".

12e huset indikerar syndafallets synliga effekt i förluster, men är också platsen att sona synden. Istället blir 11e huset det som kallar själen i den goda daimonens förklädnad eller uttrycker sig i förmågan att formulera ett ideal, ibland något så enkelt som att människan tycker om att socialisera med andra i föreningar och klubbar. Detta är det allra svagaste ekot av att själen förlorat kontakten med sin rätta nivå men nu söker skapa en snarlik kopia i det sociala på jorden. 

Utvikning. Jämför med den antisociala Jungfruascendenten där den sociala organisationens Vattuman per automatik blir en sjättehusproblematik: samhället eller socialt mingel är i värsta fall något individen kanske både fruktar och hatar - den sociala helhetsaspekten på livet har blivit den materiellt fixerade individualistens fiende - exakt så fungerar fd statsminister Fredrik Reinfeldts horoskop med Jungfrun i öster och Saturnus-Vattumannen i sjätte fiendehuset.

Reinfeldt var urtypen för en borgare, självisk och hatisk mot staten, fast en stat i själva verket är en institution som påminner de inte fullt lika sjuka själarna att de alla hänger samman på en högre nivå. På det örat vill inte den antisociala Jungfrun lyssna som är fullt upptagen med att i det materiella (Jord-elementet) särskilja sig från alla andra. (Principen är sådan, men i praktiken kan en mycket svag Merkurius dämpa Jungfruascendentens fula tendens. I Reinfeldts fall förstärktes tendensen istället av en verksamt ond Mars i Jungfrun OCH Saturnus hemma i Vattumannen i fiendehuset!)

Naturligtvis finns det korrupta stater som inte alls påminner om Vattumannens ledande princip, men Reinfeldt var en ovanligt fallen själ i ett ganska avancerat land som Sverige och tycks ha saknat intellektuell kapacitet att förstå dessa sublima tankar. Hans 11e hur för ideal eller konceptioner var också synnerligen förgiftat genom att den onda dispositionen tagit sig in där och agerade som att den stod för något gott.

 
Har Cristina Stenbecks psyke då svårt att skilja den onda från den goda böjelsen eftersom samma planet spelar båda rollerna? Nu kommer det luriga. I rollen som den onda daimonen föreställer sig Månen att denna Saturnus är hennes fiende! Hon upplever att den onda böjelsen är en olycka! Eller är det tolftehusägarens tendens mot materiella förluster som är det hon avskyr mest av allt, så att detta budskap gör henne till en fullständigt stenhård vinstjägare? Ledsen att säga det, men detta är oprövad mark och jag bara lyfter fram de logiska problem som följer av ett subset astrologiska regler. 

Men tar man nu den goda daimonen - Saturnus igen! - så är också ideal eller nobla föresatser något hon finner vara en sjättehusfråga, en olycka eller något som direkt skadar den väg hennes psyke har begär till. (Månascendenten lyfter fram en begärsnatur som den kompletta individen - med ett mörkande kroppshölje - kanske annars väl lyckas dölja eller t.o.m. själv vara omedveten om.)

Mitt förslag här är att ond demon/god demon kvittas och att Stenbeck och andra med Fiskascendenten har så många planeter mot sig i denna värld just för att Jupiter i dess härskarläge i Vatten representerar Själen i dess lägre fas, där den redan kantrat och vänt sig bort från himmelen (Saturnus/Vattumannen i 12e) och nu tenderar mot att uttrycka sig som en simpel obetänksam grönsak: närigt sträcker sig plantan efter den energi, det solljus som hjälper den att växa och leva på detta simplistiska sätt. 

Själen är här klart negativt polariserad och naturligtvis följer ett Jord-tecken i det andra huset för egen ekonomi och resurser som ett brev på posten om individen via sin Måne (psykiskt) eller via en drömsk kroppslig Fiskascendent samsvänger med den låga själ som ägnar sig åt materiens tillväxt - själar som korttänkt samlar sina skatter på jorden istället för i himmelen! 

Faktum är att vårt resonemang utifrån de två daimonerna redan har visat sig genom en annan ingång - någon kanske minns studien av 270 vd-horoskop. Där häpnade bloggaren över att symbolen för "samhällets olycksbarn", Fiskarna, var värd för så många månplaceringar! Men här är tanken i ny version och synliggjord genom den "dissociativa" (bortstötande) tendensen mellan Fiskarna i 1a huset och Vattumannen i 12e (Vatten/Luft). 

Jag har upplevt att Fiskarna som ascendenttecken (och även på andra sätt) uppvisar antingen en naturlig fromhet, en slags ordlös religiositet - eller är helt kallsinniga för "högre ting", förmodligen för att deras blödiga natur upplevs hotfull och försvagande så att de stålsätter sig att inte uppleva gnisslet mellan den onda daimon - det dåliga samvete de har - för att de valde den simpla närighetens väg istället för själens verkliga kallelse. 

Å andra sidan är Fiskarna-i-första redan ohjälpligt stadda i fall nedåt, så den goda daimonen blir nu istället ett 11e hus med en Saturnus av Stenbockens typ: fast och stabil materiell organisation är det enda som kan fånga dessa själar i dess fria fall. Fiskarnas Jupiter tecknar här den Vegetativa Själen och det offer som bevattnar och får den organiska strukturen och de befintliga maktsystemen (Jord-Stenbocken) att blomstra. För minns: Har vi inte en Fisk att beröva på allt uteblir skörden/vinsten för den självtjänande åkerbrukaren Jungfrun mittöver. Fiskarna är osjälviska arbetare som helt går upp i det världsliga systemet. (Cyniker skulle säga att Fiskarna saknar vett och självbevarelsedrift och att egocentrering är det mest "lönsamma". Har du ingen egen logotyp / fejkat cv är du en diffus ingen-alls.)

Dessa allmänna tankar måste dock alltid träda tillbaka när man studerar ett enskilt horoskop, och i fallet Cristina Stenbeck är det uppenbart att Fiskarnas kluvna åsikt om att såväl onda som goda inre lockrop är av ondo (6e fiendehuset), skulle kunna förklaras av den kaotiska fullmåne hon är född under. Den är så mycket att hantera att hon för den psykiska hälsan måste blockera sig från "onda" och "goda" inre röster.

En fullmåne längs en av de materialistiska Jord/Vatten-axlarna och dessutom med girighetens norra månnod plus dess förlust i södra ändan, visar verkligen att hon föddes som rovkapitalisten Jan Stenbecks dotter. I hennes fall blir horoskopets fenomenala närighet och vinsthunger helt begriplig och det är och förblir en öppen fråga om alla som föddes under den här fullmånen är potentiellt ultrasnåla och giriga (varför hon lämnar London är naturligtvis att fattigsvensken inom henne inte längre tycker det är värt pengarna, och kanske också för att det bara är oljearaber i grannskapet - den här axeln har som bekant utmärkt sig för främlingsfientlighet i bloggens framväxande dataunderlag.)

Problemet med den här tolkningen är att också den merkantila Merkurius står i fiendehuset så att jag nu verkligen börjar undra om Cristina Stenbecks själ är helt ute och cyklar. Hon har valt ett livsöde som förde henne till en rik och aggressiv familj men utan rådgivare och avlastningar skulle den här horoskoptypen snart falla sönder i bitar. Är det ett skäl till flytten hem till Sverige. Det här landet har för henne kanske en aning långsammare tempo och en annan soliditet än det hektiska New York där hon föddes och det inte mindre hektiska London? 

Den här fullmånen med Rahu/Ketu ser i mina ögon smått bipolär ut, med klara tecken till mentala sammanbrott ("utbrändhet"). Ett horoskop som behöver tagga ner från sig självt. Kunskap om den födelsetiden och den kroppsliga ascendenten skulle kunna stuva om indikationerna rejält. Tänk t.ex. om Saturnus steg i öster i Lejonet - då skulle hon vara salig (?) pappa Jan upp i dagen, en hänsynslös företagsledare som faktiskt "njuter" av att jobba livet ur sig (och andra). Med bara en månascendent vet man faktiskt aldrig riktigt hur det manifesta livet kommer att se ut och i det här fallet tenderar delar av horoskopet till sönderfall medan Saturnus tecknar en viss välsignelse (Regulus) i termer av imperiebyggen (Saturnus)...