1400-talets astrologistudenter

(Google/Blogger har förstört koden igen, jag kompletterade bara med en etikett och vips fick detta supergamla inlägg en ny publiceringstid den 8 maj 2015! Jag försökte då byta bilderna som Google förstörde vid en annan "uppgradering" av tekniken, men det gick inte!)

Död i pesten vid 39. För födelsetidens riktighet
(rekonstruerad från hans egen horoskopkarta)
talar innehållet i hälsorelaterade 6e och 9e husen,
samt Rahu på en mycket sen Vågascendent.

Rahu "zoomar upp" Venus som olyckligtvis deltar
i attacken mot sitt eget tecken via kombination
med en fallen Mars i Kräftan (Vatten = smitta).

Jag har aldrig beräknat den bayerske astrologen Regiomontanus horoskop förrän idag, fast hans namn var det första jag fastnade för när jag försökte lära mig ställa astrologiska prognoser vid den mogna åldern 23. Det är snart trettio år sedan.

Av de omnämnda husdelningssystemen i mina första två, tre läroböcker stannade jag direkt för Regiomontanus husdelning vid prognosställande. Utan att ha något sakligt skäl att föredra honom framför alternativen Ptolemaois, Campanus, Placidus eller Porfyrius. 

Men det var nog mästerastrologen Charles Carter som direkt påverkade mig. I någon bok uttryckte han i ett par få ord sin preferens för Regiomontanus "när det kom till prognoser". För karaktärsanalyser tyckte han att Ptolemaios ålderdomliga likahussystem "skar djupare in i karaktären".

(Likahussystemet får inte blandas samman med det allra äldsta helhussystemet som den här bloggen använder.)

Som en total nybörjare följde jag Carter slaviskt. Men detta var inte riktigt hela förklaringen, för jag minns en extra värme av att bara titta på namnet Regiomontanus! Den känslan hade jag inte för Ptolemaios trots att ordet ser lika exotiskt ut. Jag har haft liknande känslor för udda ord genom hela livet, inte minst minns jag tioåringens fixering vid det väldigt osvenska "fez", som ju är en arabisk huvudbonad. 

Att det också är namnet på en av Marockos äldsta handelsstäder, måste jag erkänna att jag inte visste om tills för några år sedan då jag började undersöka ledtrådar från ett flertal drömmar under cirka 20 år och som alla tycktes peka mot ett tidigare liv som marockansk handelsman.

Då, när astrologin just var ett nyupptäckt intresse, satte jag inte känslor för namn i samband med reinkarnation. Jag hade visserligen mediterat dagligen under två år och börjat öppna ett inre sinne där jag kunde skåda drömlika bildsekvenser som inte härrörde sig från det här livet och heller inte var några restprodukter från tv-program eller filmer. Men jag hade slutat med meditation kort innan jag blev nyfiken på astrologin.

*****

Astrologiska framtidsprognoser har aldrig roat mig, så det blev säkert inte mer än dussinet kartor ritade enligt Regiomontanus hussystem, och jag glömde bort namnet. Tills dagen för detta skriveri, då jag än en gång summerade mina intryck av den märkliga axeln Jungfru/Fisk i ett inlägg om f.d. idrottsstjärnan Magnus Hedman. Jag slog då upp den romerske astrologen Manilius för att verifiera stavningen, och blicken föll då på Regiomontanus.

När jag ser att han levde och verkade i Bayern klack det till, för det är bara fem år sedan mitt kanske enda tidigare liv som politiker dök upp som en vision mitt på ljusan dag. I en ilsk mejldebatt med en ateist som sökte reducera religion till ett slugt politiskt spel - utan någon koppling till eventuellt högre verkligheter - röt jag till. 

Just innan jag sände brevet ställde jag mig förundrat frågan, "Vem har skrivit det här?" Det var som om jag hämtat en person inifrån som inte riktigt var mitt vanliga jag. Ögonblickligen hörde jag inifrån en tunn men tydlig röst som gav ett årtal (1465) och ett tyskklingande namn som inte sade mig något alls. Jag skrattade till åt den oväntade "dagdrömmen" och sände brevet.

Men upplevelsen stannade kvar... Redan senare samma dag lyckades jag via nätforskning och i stort glömd skoltyska hitta en person i Bayern som kom i åtnjutande av maktbefogenheter just detta år. Han är tillräckligt känd för att det korta eftermäle om honom som bevarats beskriver en religiös läggning och en vilja att bli präst och inte makthavare. Tysken såg uppenbarligen skillnad på innehållet i den religiösa vägen och den politiska - just den distinktion jag uppretat understrukit i mejlbråket!

Jag vet förstås inte med säkerhet om det är en slump att årtalet och namnet matchar varandra - fast mannens biografi får en att fråga sig hur långt man dra argumentet om ren konicidenser. (Man kan dra det hur långt som helst om man tillhör de fördömda själar som förespråkar nihilismen, att världen saknar inneboende mening bortom de iakttagbara fysiologiska processerna.)

Jag vet heller inte om jag bara hade påhälsning av hertig Albrecht den fjärdes ande i mitt skriveri för religionen och mot den obegåvade människans åsikt om att "allt" - även religion - "bara är politik". Andar av samma sinnelag lär ju finnas nära de levande enligt förståsigpåare om det fördolda. Men det kan också ha varit ett eget tidigare liv som i vrede lösgjorde sig som en momentant avspjälkad och autonom sidopersonlighet!

*****

Att idag upptäcka att Regiomontanus var samtida med Albrecht och verksam i samma furstendöme ger åtminstone ett perspektiv på varför det namnet fyllde mig med känslor! Albrecht studerade religion vid ett universitet i norra Italien i ungdomen och hade tänka bli präst. Astrologi var naturligtvis ett universitetsämne vid den här tiden och man kan spekulera i att han även i senare i livet höll sig à jour med vad furstendömets främsta vetenskapsmän hade för nya teorier.

(Min barndomsfamilj hade för övrigt via min fars affärsverksamhet kopplingar till både Tyskland och Italien. Besökte Italien vid sex års ålder med föräldrarna men har aldrig varit i Tyskland och aldrig använt skoltyskan.) 

Jag behöver knappast säga att jag inte hade en aning om den ynkliga lilla fotnot i Tysklands historia som hertig Albrecht utgör! Sådana petitesser ingår inte i svenska skolans historieundervisning och jag undrar just om den detaljnivån ens finns med i tysk skolundervisning.

Trianguleringen är närmast perfekt: tillnamn, år för trontillträde (potentiellt det absolut viktigaste året i en människas liv), samt biografiska data om människans mer eller mindre påtvingade offer av den religiösa väg han ville vandra för att plikten mot familjen kallade honom att överta tronen efter ett oväntat dödsfall mitt under pågående religionsstudier i Italien. Just den här avgrundjupa, "Det ena du vill men det andra du skall", matchade exakt min upprördhet i mejlet över hur en människa kunde vara så ytlig som inte kunde kvalitetsbedöma de två vägarna. 

Men den ytlige ateisten hade å andra sidan inte upplevt den unge Albrechts vånda över att få överge ett ämne han ville fördjupa sig i! Han saknade egna förutsättningar att förstå och han brydde sig inte. Han pladder stod för att hans karta bara bestod av vita fläckar.

Om detta är ett själavandringsminne kom alltså tillfället 500 år senare, men under ett nytt namn! I det här livet har jag verkligen haft möjligheter att studera dessa ting!

Gör vad du vill av den historien. Men det kan vara så här reinkarnation fungerar. Vi är inte längre de vi var förr, vi skapas på nytt varje gång. Men "tendenser" flyttas vidare, tillgångar, problem, talanger och så vidare. Luckor kommer att fyllas i vartefter!

*****

Det finns mer data jag forskat ut och jag kan inte nämna smådetaljer. Men den astrologiska överlappningen med den gamle tysken är intressant.

När jag dubbelexponerade Albrecht den Vises horoskop på horoskopet för mitt nuvarande liv kom nästa förvånande sammanträffande. Hade jag träffat den här tysken hade vi haft mycket att tala om på den filosofiska nivån, för matchningen mellan båda horoskopen i Vågens tecken (mitt nuvarande soltecken) är kuslig.

Mötet mellan fyra planeter av Eldens typ på de här två födelsehimlarna har en avvikelse från exaktitud på bara 1°.

Det finns fler "djupa" eller "ockulta" kopplingar mellan horoskopen, men mest intressant är att den inre rösten som deklarerade att det var Albrecht som skrivit mitt ilskna mejl betecknas av tyskens kommunikations-Merkurius i Skyttens 10e grad. 

I Skyttens 9e grad har jag Saturnus, Den Gamle, som verkligen är en planet som har kopplingar bakåt i tiden... I mitt födelsehoroskop verkar också Saturnus från 7e huset som "Den Andre" eller ett alter ego, och står således i dialogförhållande med mitt nuvarande ego i 10° Tvillingarna.

När vi ändå är i den här zodiakregionen var det roande att notera Regiomontanus, vars namn känts så familjärt när jag var 23. Han föddes med Solen i Tvillingarnas 9e grad. Solens hetta berörda uppenbarligen min nuvarande egopunkt! Eller var det min karma- och historieplanet Saturnus i Skyttens 9e grad? Är inte horoskopet egentligen ett odelbart helt? Är inte Saturnus "utkastad" mot den sjunde sektorn bara egot projektion av Åldermannen inom sig? Den här gången frågade jag om honom om hans identitet och just i det sammanhanget var han Albrecht från Bayern!

Det kan vara så att andevärlden, som ligger utanför tiden, med lätthet kan bedriva "internkommunikation" över århundraden och att astrologin är mänsklighetens för närvarande enda sätt att åskådliggöra frågor om "sändare" och "mottagare"!

Jag kan fortfarande inte svära på att det här är ett tidigare liv, men andra förklaringar verkar nästan mer sökta och tillgjorda... Och visst, jag har varit en högfärdig snobb genom livet. Inte alla har påpekat det, men några, och vem som ser vad beror naturligtvis på i vilka samhällspositioner man befann sig sist man möttes! Samme man som kritiserat mig för snobberi var händelsevis min ägare när jag några hundra år senare "rasat" från adelsstatus till en färgad slav i Amerika! Där använde han i första hand mig som projektionsyta för sitt eget forna översitteri, men samtidigt rörde han kanske vid en viss sanning...

Tanken svindlar att vi - själar - är vävda av erfarenheter gjorda i tid. Våra kroppar är så att säga komprimerad tid !!!

*****

Efterspelet...

Hörselupplevelsen inträffade den 16 april 2006. Den 23 november 2010 höll jag för första gången i min hand den en gång mäkta populära Bonde-Praktikan. Jag hade hört boktiteln förr men kände inte till innehållet. Boken kom till Sverige på 1600-talet men utgavs ursprungligen i Tyskland år 1508. Det är samma år som Albrecht den Vise av Bayern dog.

I originalversion tycks den ha varit väldigt kort och rört väderomen, en gammal astrologisk tradition. I Dödhavsrullarna från Israel kan t.ex. ses fragment av diskussioner om innebörden av åskväder då månen står i ett visst zodiaktecken.

Det finns inte längre någon möjlighet att reda ut omständigheterna kring Bonde-Praktikan, men det är fascinerande att se en bok som åtnjöt en så stor popularitet i Sverige sysselsätta sig så mycket med astrologiska läror!

Det var ett märkligt ögonblick sagda november när min gamla mor räckte mig ett gulnat och slitet exemplar som hennes mor köpt på ett antikvariat. Det tyska förordet, som också kom att ingå i den svenska översättningen, knyter direkt an till den mäktiga kunskapstradition som för förordets författare börjar med Ptolemaios i Alexandria, Egypten. 

Förordet låter den astrologiska traditionen flöda över en bro bestående av några rejält korrumperade arabiska namn - araberna förde det antika kulturarvet, inklusive astrologin, in i Europa under tidig medeltid - och slår sedan det andra brofäste på tysk mark. Mottagare och vidareförmedlare av denna ärevördiga tradition är en Albrecht!

Förstasidan av förordet scannad
och uppsnyggad. Klicka för läsbarhet.

Mina funderingar är om det finns några kända alternativ till Albrecht den Vise som författare till den ursprungliga Bonde-Praktikan. Det ligger förvisso en viss logik i tanken om Albrecht Herzogs privata anteckningar når trycket först postumt. Det har väl aldrig anstått en härskare att tala om dessa ting - astrologi ligger på rådgivarnas bord! Men när man är död kanske någon anhörig tycker att att texterna förtjänar en nästintill anonym publicering.

Vi har hans horoskop här ovan. Månen i Fiskarna (det mest sannolika) har ibland en distinkt mystisk sida och ger ett horoskop som på både sol- och månsidan "drivs" av religionens och filosofins planet Jupiter (som händelsevis dundrar rakt in i mitt horoskops hjärta).

Det  är helt klart en filosof-kung, denne tysk. Han är också känd för att ha varit en bra diplomat - Bayern var inte inblandad i några strörre skärmytslingar under hans välde. Även här är det förstås kombinationen av Jupiter och Mars (filosofi angående strid) i balansens tecken Vågen som är signifikativ. (Även en Måne i Fiskarna är pacifistisk.)

Den unge Albrechts studier vid norditalienska universitet i Pavia (Lombardiet) flyttar oss direkt tillbaka till den värld som dominerades av Dantes skildringar av himmel och helvete, en text som dignar av astrologiska referenser. Den italienska intellektuella miljön kan ha imponerat oerhört på en mer rustik sydtysk.

(Som det slumpar sig har jag nästföljande daterbara tidigare liv-fragment i England på 1500-talet, också det en fotnot i de engelska historieböckerna. Den personen reste också till Italien i sin ungdom! Men det är en annan historia!)

TILLÄGG. Ibland skenar fantasin! Bonde-Praktikan syftar naturligtvis på Albertus Magnus, känd teolog och astrolog och ingen annan.