Österrikes mörka källare

På DN:s kultursida en text om den österrikiska dokumentärfilmaren som lyckats få kika in i folkets källare och se vad som pågår. Källaren blir en analogi till Freuds smutsiga Detet vilket i sin tur kanske tjänar som utgångspunkt för Jungs Skugga ("icke-integrerat och förvägrat psykiskt stoff som tar gestalt") och som kanhända denna blogg börjat ringa in i nyliga studier av det 12e huset, hellenismens "den onda daimonens tempel", och i morden tid något slags allmän sektor för förluster eller just det ascendenttecknet/egot lämnat bakom sig och därför motsvarar dess omedvetna.

Andra österrikiska republiken kom till 1955 som en motreaktion på första republikens närmande till den tyska nazismen. Det är rätt typiskt att Hitler invaderar Polen när Saturnus faller i Väduren och Österrike "pånyttföds" då Saturnus nått motsatt läge i harmoniska Vågen. Som källan till horoskopet säger, "Österrike proklamerades neutralt land".

Så varför häckar då perverterat sexuella och nazister i de österrikiska källarrummen intill denna dag? Låt oss titta på det 12e huset som definitivt motsvarar "källaren" snarare än det privata och tillslutna 4e som enbart betecknar "hemmet" som sådant. Det går inte att gräva djupare än fjärde och för att förstå "källarens" psykologisk konnotationer måste man söka bland husen enligt ovanstående förslag. 

Åttonde mörklagda är inte en kandidat eftersom det representerar helt mörklagd eller medvetslös biologisk reproduktionsdrift. Tolfte har emellertid en form av medvetenhet om än en avspjälkad medvetenhet: "den onda daimonen". Elfte husets "goda daimonen" är också en aspekt av själen som inte är integrerad, men som tillhör själens arvedel om man bara arbetar mot det högre "ideal-jaget".

Det lustiga med detta tolftehus är att den Vegetativa eller Irrationella instinktssjälen represeras av Månen, som i sin tur äger välmågans Jupiter. Men det är när man noterar att den onda daimonens ansikte - Månen - befinner sig i Vattumannen kontrasten mellan den slutna Kräftan och den öppna och samhälleliga Vattumannen går i dagen. Principerna är helt motsatta och beskriver perfekt filmarens intresse för kontrasten mellan det synliga Österrike och vad som döljer sig i folkets slutna källarrum.

Tidsbrist gör att jag inte hinner loda den här kartan ytterligare, men den påminner förvissa om både det rasistiska och tillslutna Norge och kartan för Svenskt Näringsliv. Både Regulus och Algol kämpar här om människans (landets, föreningens) själ.