Musikergeniet som äts av maskar - i sitt sinne

Aftonbladets nyhet att Joni Mitchell lider av sällsynta "Morgellons sjukdom" som ger vanföreställningar är slående. Under flera år var hon bunden till hemmet och anfäktad av föreställningen att småkryp åt henne levande. (Jfr SvD som snyggat till nyheten, borgarna får nästan alltid fega versioner av nyheterna eftersom de inte får störas i deras lilla idyll-kokong. Skivbolagets varumärke Joni och möjligheten av lyxiga nyutgåvor kanske skulle skadas om nyheten hon blivit spritt språngande galen fick allmän spridning?)

Är "Morgellons" bara ett annat ord för inbillningssjuka? Hade hon tagit LSD och tittade på filmen Mumien där den onda översteprästen (som bedragit farao med hans hustru) begravs levande tillsammans med aggressiva små skalbaggar? 

Och vad om den klassiska tanken om småkrypen som Djävulens och Underjordens legioner, så att Mitchells nojor egentligen kan förklaras som en intensifierad dödsskräck, typiskt ett kreativt geni som på skivan Hejira (1976) ligger på gräset och i några förbipasserande jaktflyg i formation ser ett omen från den kinesiska orakeltexten I-Ching? Även Strindberg såg vid ett tillfälle ett omen ur I-Ching i knapparna på en staty - och hann hade som bekant en brinnande (ostyrig) fantasi!

I en äldre intervju från Rolling Stone är det inte insekterna som äter henne utan sjukdomen:

"Morgellons is constantly morphing," Mitchell said in the interview. "There are times when it's directly attacking the nervous system, as if you're being bitten by fleas and lice. It's all in the tissue and it's not a hallucination. It was eating me alive, sucking the juices out. I've been sick all my life."

Eftersom AB citerar ett annat uttalande av Joni tycks historien ändras lite då och då...

Joni Mitchells födelsetid är känd och det är fascinerande att den onda daimonen spelar en huvudroll genom sin placering på botten i den vertikala axel där botten visserligen är Hemmet men ur perspektiv av människans livscykel kanske kan liknas vid Underjordens mittpunkt, precis som tionde huset är den levande människans finaste stund, då hon når som högst i det yttre livet. Som kvinnoplanet förstår man hur illa hennes liv fungerat som moder med den bortadopterade dottern och de senare och misslyckade försöken till återförening.

Det mest kritiska (tror jag) är att den onda daimonen (spelad av Venus) i sig är fallen i Jungfrun och utövar en extremt negativitet. Denna Venus förmår inte enkelt identifiera sig med någon annan eller förlora sig i kärlek eftersom dess styrande principer är förtingligandets Jord-element. Mars och Venus i Jungfrun, är min erfarenhet, är i smyg kroppsfascister och accepterar bara människor som i deras ögon är "objektivt" snygga - först sen kopplar deras intellekt på kärlekshormonerna. Där Venus förbränns i sin fiende Solens tecken Lejonet så att Solen kan stråla mot den andre i accepterande kärlek, där står Venus och kritiserar den andres företräden i detalj innan den TÄNKER att den där matchar min självbild och ambitioner. 

Historien kring den fallna Venus, själen som tappade sina vingar i kraschlandningen i det materiella är så sorgligt att det är tur att syndafallet är en djup och nästan mytisk tilldragelse. Den fallna Venus "normaliseras" eller späds ut av en mängd andra budskap av mer sociala natur - nu när själen finner sig på en planet där den mänskliga nivån representerar träning i social kompetens. Via Luftelementet i synnerhet tränar människor på något som är en avbild av andesjälarnas perfektion i nästa värld. Venus valör utgår ur leken när en själ är komplett såsom Solen i härskarläge i Lejonet beskriver saken. (Samma här: jag har mött Lejon förvridna av ångest och med känslor av ofullkomlighet - återigen är det den totala horoskopbilden som förtar effekten av en enstaka princip. Den kraftigaste spänningen uppstår troligen när Solen i Lejonet inte spelar bol väl med den fallna Månen i Skorpionen. Eller rättare sagt, detta Lejonet kan bli utmärkt på att dramatisera ödslighet och det uteblivna gensvaret!)

Joni Mitchell har psyket topp topp i impressionabla Fiskarna. Vatten väntar på direktiv från Elden hennes föreställningsvärld är på topp! Jupiter i Lejonet och välsignad av kungamakaren Regulus i det tredje huset för intellektuell verksamhet är en remarkabel disponent som fyller sinnelagets Måne med visioner eller föreställningar. Eftersom tredje huset i indisk astrologi står för "sång och dans" (som en speciell form av kommunikation) ser man hur privilegierat detta intellekt är i dessa frågor och varför Joni blivit en legend för den utsökta musik hon gjort.

Men Psyket står alltid med det läskiga suget från den ultranegativa Venus som tycks vilja dra Vattnet ner mot den döda Jorden, ner mot Underjordens centrum. Är den lodräta axeln illustrationen till fantasierna om att underjordens kryp äter henne levande? 

Att den hellenistiska tanken om en ond daimon leder till intressekonflikt med den hinduiska astrologin noterade jag första gången i samband med just Tvillingascendenten för vilken Venus enligt indierna är såväl en essentiellt god planet och också "verksam" som välgörare. Både ond daimon och verksam välgörare? Jag försökte harmoniera de båda synsätten mot slutet av detta inlägg.

Hos Joni Mitchell lär kärleksaffärerna varit många och säkert ibland mycket flyktiga, de sattviska tecknen i horoskopets hörn skapar en lättfotad natur, de uppfattar snabbt, tillgodogör sig livets lektioner och drar vidare. Sattva gunas livsluft är kunskapen. (Omvänt kan de tamaiska tecknen i hörnen tålmodigt knoga på i sin position hela livet. Hos de rajasiska alternerar ambition och upptäckarlusta med tider då de bara trampar vatten.) Den fallna Venus hörs tydligt i en så sorglig sång som "Both Sides Now", Joni Mitchel har vridit och vänt på kärleken men får inte ihop det....

Tvillingascendentens "verksamma välgörare" Venus vederkvicker resenären, men i rollen som den onda daimonen söker Venus via Oxen i 12e att få Budbäraren att rota sig och identifiera sig med denna världen. Djävulen söker köpa eller binda kommunikatören. Det tycks som om Tvillingascendenten är skapt för "en flicka i varje hamn" men inte för permanenta förbindelser. (Det institutionaliserade äktenskapet kommer med nästa Lufttecken, Vågen.) 

I själva verket representerar Tvillingarna i öster en mer sann bild av andesjälen än Vågen i öster. Jesus: "I himmelen gifter man sig inte eftersom man där är en ängel/merkurisk valör." Man skulle faktiskt spekulativt kunna börja berättelsen hos Fadern, Saturnus, och Vattumannen där alla andeväsen äger samma "rum". Rumsdimensionen existerar inte i "himmelen" men det är svårt som människa att tänka bort den fria yta som avskiljer en levande varelse från en annan - i himmelen kan en bunt själar aggregera sig och "färdas tillsamman" - om de tycker det är roligt. 

På jorden kan inte detta illustreras i Jord eftersom varje kropp har en massa som ockuperar en volym rum, men har kanske en passabel sinnebild i formen av körsång eller kanske en tänkare med ett entourage av ja-sägare! Från Vattumannen, symbolen för All-Själen, där alla andar samexisterar, klövs själarna i två halvor enligt en legend Platon återberättade, och detta är då Tvillingarnas stadium, (sanskrit: Mithuna, (det älskande) Paret) där den manliga och den kvinnliga halvan möter varandra. En grundprincip nedlagd före tidens begynnelse. (HBT-förvirringen har ingen plats i denna myt eftersom homosexualitet är störning på lägre nivå, på psykets nivå. Skandhas säger buddhismen om de funktioner som karmiskt kommer samman och bildar levande varelser, men hävdar att fenomenvärldens rörelse är ett tomt spel, ett självhalande positiv. Buddhismen eller åtminstone sydbuddhismen förnekar ju att det är individuella själar som framkallar just den rätta uppsättningen skandas för den återfödelse de ger sig ut på...

Men, åter, Jonis Venus är förvisso en välgörare, men samtidigt en inre tendens till bofasthet (Oxen) hon skyggar som något förlustbringande och ett "nedköp" (Love 'em and leave 'em är Tvillingascendentens melodi till följd av detta märkligt dubbla förhållande till Venus, åtminstone i hennes mest materialistiska tillstånd i Jordelementet/Oxen). Venus är därtill "fallen" pga. en djupt sittande oförmåga att binda sig helt och hållet.

Joni Mitchell, så född hon än är i den artistiska Vågen och med Solen hemma i sitt "naturliga" femte hus för kreativitet, är alltså rejält bakbunden (i detta liv) genom att Venus drar ner både Solen och Månen till sina speciella problemställningar. Kan man säga hon gjort ett enormt offer av sin personliga lycka genom att låta den onda daimonen försätta henne i situationer som givit material för hennes konstnärliga sida att göra något av? 

Både tredje och femte huset har utmärkta konstnärsindikationer. Regulus-Jupiter för stort erkännade för "sång och dans" eller låttexter och Solen med Merkurius i Vågen ger en kreativitet och en lekfullhet med språket - dock baserad på den fallna Venus. Det finns en dysterhet eller molokenhet i så mycket av det hon skrivit, och det är axeln Fiskarna/Jungfrun som ger den här dämpade livskänslan.