DN har Sveriges mest substanslösa ledarredaktion

DN:s ledarskribent Helmerson måste, med viss konkurrens från några redaktionskollegor, vara Sveriges mest substanslösa journalist. Jag läste den Guillous krönika i AB han nu angriper, och slogs av att den förre återanvände det udda ordet ”skönandar” lite väl många gånger i en så kort text. I övrigt en stark krönika.

Problemet med det genmäle den slemme Helmerson nu producerar i DN ligger i dess fullständiga substanslöshet! Läs texten försök hitta något annat än ordkåthet och ett självupptaget sökande de fyndiga one-liners som borgerligheten, arma dårar!, finner så underhållande. Det går inte att komma igenom ett stycke utan att Helmerson backar ut eller relativiserar det han själv säger. ”Det vore överdrivet att påstå att inte ett ord stämmer...”, ”...såvitt jag vet ingen som förnekar...”, ”Jag vet förstås inte hur Gerner tänkte...” Intrycket blir att DN:s babbelmaskin i princip inte kan ett dyft om ämnet, men pladdrar på för att Bonniers förväntar sig något för löneutbetalningen.

Men DN (och SvD) har slugt uppfattat att svenska borgare är så in i helvete fördummade att det går att trycka/publicera i princip vad som helst. Folk konsumerar i vilket fall nyheter och åsikter som snacks. Jämför en motsatt åsikt som dock skjuter helt över målet, den grundlösa tanken hos ETC:s chefredaktör Ehrenberg att ”folket” på något övernaturligt sätt sitter inne med en större sanning än deras valda politiker! 

När Ehrenberg inte skriver kristallklart dabbar han sig istället rejält och blir en fånig populist, en sån som Helmerson. Varför Ehrenberg i senaste ledaren bara snömosar beror på att han som sann ateist/materialist frånhändat sig den enda kunskapsteorietiska grunden till att ”folk” äger en sanning, nämligen den filosofiskt idealistiska positionen att vi alla är själar som ingår i en större Världssjäl – och enligt romaren Plotinus dessutom ytterst är rotad i den arketypiska Själ som föregick skapelsen själv. 

Genom denna andliga botten har ”folk” åtminstone potentialen att nå kontakt med sann information, förutsatt att de slutar hora för pengar och materiella betraktelser, vilka alltid drar ner dem i den korkade ”åsikternas domän” som Platon kallade det inomvärldsliga perspektivet.

Den mer än mediokre ledarskribenten Helmersons horoskop har redan kommenterats tillräckligt. Det är bara att konstatera att ett liv på jorden kanske inte räcker för en själ att lära sig skilja på substans och ytliga krusiduller. Den här mannen är hopplöst förlorad i egoistisk självkärlek, en vanlig sjukdom bland svenska journalister av idag. 

Jan Guillou äger orden och tänker tankarna, det är detta Helmerson inte kan fördra utan nödvändigtvis ska dra i smutsen i den fullständigt försumbara krönika DN idag publicerat av honom. (Notera att jag inte läst något av honom sedan namnet senast kommenterats. Av en ren händelse började jag läsa och insåg att det inte blir bättre än så här. Jag summerar den arma mannens dilemma i bildtexten till hans horoskop.)