Chefsläkaren som slirade av bana

Man kan tycka mycket om Ebba Busch, men chefsläkaren som upprört (eller för att provocera) skrev på Facebook att kristna hädanefter skulle vägras vård, tappade nog fokus en smula (SvD). Horoskopet var lätt att hitta uppgifter för, och nog är det intressant att den sliriga kombinationen mellan rationell Luft och instinktiva Vatten som bland annat styrde den ateistiska svenska hatmobben på Newsmill för några år sedan dyker upp hos läkaren med full styrka. 

Både Sol och Måne står i Vattenelementet (vilket är perfekt för en fysiolog - minns hur Vattenelementet motsvara den fördolda Naturen, grekernas physis). Men det är rationaliserande Luft som "äger" eller åtminstone försöker bringa ordning och reda i den korruptibla lägre naturen, och när de här två skilda världarna kommer samman uppstår ibland glidningar och "förluster vid översättningen" - bloggen var för några år sedan väldigt road av den typiska DISSOCIATIONEN som inträder när de här två elementen trycks ihop på något sätt.

Jag har avsiktligt lämnat kommunikationens Merkurius i Skytten utan eldröd färg för att påminna om hur kartans annars dominanta Jord och Vatten hänför sig till det kroppsliga. 

Eller ska man säga kroppslig dysfunktion? Både Solens och Månens disponenter har ju behagat mötas i Vågens tecken i det onda åttonde huset för den organiska naturens slutliga korruption! Horoskopet understryker genom att alla dess vägar bär till Rom att åttonde huset (och Skorpionen) har en klar förbindelse med läkaryrket.

När kommunikationens disponent Jupiter befinner sig med den lilla illgöraren Mars och den illgörande demonen Rahu (överdrifter, förstärkningar) och därtill i ett så omedvetet hus som det åttonde (som betecknar i princip samma blindhet som den tvångsmässigt drivna Vegetativa Själen), då liknar budskapet faktiskt i hög grad dessa patologiska svenska ateister som studerats tidigare på bloggen och som i sin tur ledde till upptäckten att Vågen, som soltecknet, tycks ytterligt benäget till sjukdomen ateism. 

Här är då en karta som i sitt ovedersägliga fokus på kroppslig korruption varnar för att tänkandet (Luft/Vågen) till att börja med kan vara derangerat i riktning mot en anti-metafysisk riktning. Vi har att göra med en fanatisk och religionshatisk "förnuftsdåre" av den typ som Sverige verkar unikt duktigt på att producera.

Se även dagens tidigare inlägg om Ateismens överstepräst Christer Sturmark och en födelsehimmel inför vilken hans mor borde ha övervägt abort om hon kunnat förutse typen av sinnelag som förbereddes i hennes livmoder.

Christer Sturmark som Guds instrument för det onda

För att innan vi går vidare förklara rubriken: enligt Bibelns Gamla testamente "äger" Gud Satan och använder sig av både gott och ont i det spel som är världen. Astrologin har metoder som kan peka på att även de som gör ont är kallade av Gud för just denna mission. Den större kontexten ges då av tidsandan och faktorer i denna...

Primitiv övertro eller en sublim
modell baserad på empiriska rön?
(Kartan arrangerad, motsvarar ej angivet datum)

En med Humanisternas ordförande sympatisk medateist recenserar i SvD Christer Sturmarks voluminösa kampskrift mot alla tankar och föreställningar som inte är grundade på empiriska rön och försöker inte ens kväva sina uttråkade gäspningar. Dels för att den svenska Ateismens överstepräst till del tar upp vad som är självklarheter för bokens tänkta läsekrets och dels för att författaren saknar humor och inte äger ett uns av sina internationella motsvarigheters stilistiska förmåga. Han når inte ens upp till en snarlik svensk från en äldre religionskritisk period i Sverige. 

Jag trodde inte det här horoskopet behövde någon mer kommentar efter sommarinlägget 2010, "Ge Sturmark ledigt!" Kanske hörsammade han den rubriken och började skriva denna umbärliga tegelsten. Nå, han passerade åtminstone undertecknads självpublicerade undersökningar i astrologin med något tjugotal sidor, men där bloggaren försökte lite ordrebus och självironi i sitt påhittade bokförlag, Emerald Vanity (alluderande till publikationer motiverade av ren fåfänga), där tar Sturmark sin mission gravallvarligt, vilket framgår genom valet av förlag: "Fri tanke".

Fri tanke, pyttsan! Se bara den ljumma debatt mellan Humanisterna och Svenska kyrkan som följde i samma tidning och där Humanisterna enligt kyrkan reducerar barnen till föräldrarnas bihang, till tankeslavar där föräldrarna snöat in på religionshat eller Sturmarks lilla obehagliga scientism (de vetenskapliga metoderna för att skapa bilder av verkligheten men galet upphöjda till avgudabilder).

För närvarande begrundar bloggen förenligheten mellan den hellenistiska beteckningen av horoskopets 12e och 11e hus med den hinduiska astrologin (se bilden ovan). Det är ingen tvekan om att det är samma tradition i botten, men den grekisk-egyptiska tradition och den indiska utvecklade såväl olika tolkningsmetoder som den fundamentala valet av varsin zodiak. Den indiska astrologin förblev den ursprungliga babyloniska tanken trogen, att fixera zodiaktecknen utifrån stjärnan. Västerlandet reducerade zodiaken till ett mätsystem för årstidernas gång - inte alls en "himmelsk" utan en prosaisk angelägenhet för jordbrukaråret.

Men att den onda daimonen kom att teckna förluster i västerlandet är väl känt; hinduerna är så talrika och divergerande traditioner har utvecklats, att en introduktionsbok i ämnet inte kan mer än att indikera ungefär hur vanligt förekommande olika tolftehussignifikationer är. "Sängkammarens hemliga nöjen" är t.ex. en mindre vanlig tradition än den dominanta, som i likhet med den västerländska talar om världsliga förluster. FÖR ETT FÅTAL inkarnerade själar av noblare rang kan också det tolfte indikera något liknande själens sista liv på jorden, en plats där den klipper de sista banden till det världsliga och i princip av egen kraft effektuerar själens befrielse från den sugande och begärsfulla lägre Vegetativa Själ - de blinda och omoraliska växtkrafter som t.ex. västvärldens näringsliv tagit som sin modell för hur ett samhälle ska skötas. 

Ja, samhällsfördraget mellan människa och stat utmanas nu av "Hydran" - den våldsamma rovkapitalismen som inte respekterar vare sig nation eller person. Vi ska snart se hur Sturmark offrat sin rationella Själ och ser den som en ond tendens alltmedan han håller det oändliga begäret som sitt ideal - en i sanning bakvänd natur.

Vad man ofta glömmer i bruket av den västerländska cirkulära horoskopformen är att den går tillbaka på en dag och en nattsida. Den övre hemisfären är människans världsliga resa från sin födelse (öster) till döden (väster) och med mitthimlen (hus 10, karriär och yttre status) som sin kulmination. Notera hur affluensens Jupiter under loppet av en dag följer först efter den maximala karriärhöjden via människans nästa stora delmål: redan innan döden visat sig vid horisonten måste själen viga sig åt Gud, åt filosofi eller religion (filosofi för de tankeskarpa, religion för de som lutar mer åt känslosamhet). Åttonde huset är egentligen inte döden utan början på den biologiska existensens begynnande korruption - våra celler kan bara reproduceras så många gånger med full trohet mot kartritningen. Döden som sådan, för den världsliga människan, sker i solnedgången, i väster. 

I denna ytterst allmänna modell över seglatsen genom dagen når man zodiakens undre hälft vilket motsvarar en världsligt inaktiv halva, kanske själens resa genom Underjorden (vilket skulle förklara varför 2 huset, just innan soluppgången, kallades "Hades port" av grekerna). Men från detta själsorienterade upplägg kom astrologin att bli mer och mer personcentrerad, vilket förklarar att dagens meningslösa astrologi bara är "jag jag jag" från början till slut. Väst har verkligen förminskat värdet av en modell som bär på intressanta tillämpningar. 

Det är ganska uppenbart att den Stora Välgöraren (Jupiter) som naturlig herre över 12e huset är Zeus Soterius - Zeus Frälsaren - till vilka handelsmän bad före resor över vatten för att slippa Olyckan (se opposita sjätte huset) i formen av skeppsbrott och förlusten av värdefulla handelsvaror. 

Frälsarkransen med dess fyra kvadranter -
ett sekulariserat halvminne av Zeus Frälsaren?

Merkurius (handelsmannen och kommunikatören) anses fallen i Vattentecknet Fiskarna, vars herre Jupiter som sagt är associerad med förluster eller moksha - upplösningen av banden till det materiella. Befrielse från det materiella oket är det sista en krämare vill ha! Merkurius i sjätte huset eller t.o.m. i Jordelementet kan indikera träldom eller tankens bundenhet till blott materiella aspekter...

Olyckans tempel och den onda daimonens tempel är även in hinduisk astrologi explicit "onda hus", vilket tyder på att de springer ur samma tradition.

När det gäller Goda Lyckans tempel och den kompletterande goda daimonen, har bloggen noterat en kosmologisk innebörd i de motsvarande tecknen Luft-Vattumannen (det kosmiska rummet) och Eld-Lejonet (den inbäddade identiteten i varje levande varelses eller själs centrum - en princip eller ett logos nedstiget från den högre verkligheten. Solen är inte bara Världssjälen och Saturnus Världssjälens form utan tecknar även alla enskilda själars konstitution. Världssjälen är samtidigt en (Vattumannen) och många eftersom den är summan av de många mindre själar som valt (?) att gå in och animera detta system (ett av många möjliga).

Den goda lyckans hus - att vi bara finns till som individuella väsen är väl den högsta goda lycka som tänkas kan. Huset har faktiskt med tidens gång blivit tydligare, att kalla den "lekens hus" eller "kreativitetens hus" eller t.o.m. "spekulationens hus" skymmer inte den ursprungliga meningen utan adderar nyanser. 

Samtidigt är människan så benägna att reducera sig själv, tappa kontakten med hjärtat och börja se sig som en objektiv pryl, som bara en produktionsenhet eller kanske som en prostituerad sminka sig och trimma kroppen för att göra den till ett mer inkomstbringande objekt. (Se testet av Playboybrudar och dess uppföljning som gav motsatta resultatet - resultat som kompletterar varandra.) Vi ska se oss själva som lönsamma kugghjul och objekt, så håller Svenskt Näringsliv och världens alla slavdrivare människan fånge i exakt den världsbild som bara befattar sig med det mätbara, en sådan som Christer Sturmarks religion dyrkar.

Vilka tänker ut så djävulska tankar? Jo, den goda lyckans invånare, cheferna! Men bara under förutsättning att de föds i ett övergripande dekadent samhällssystem. När astrologin fann sin form var femte huset troligen reserverat för sanna ledare inte vår tids "verkställande direktörer" Redan VD-titeln antyder att vi har att göra med den negativa polariserade Saturnus här, en extrem ansamlare av bonusar och omåttliga löner. En VD legitimerar alltid sin egoistiska lönenivå med "sitt ansvar" - detta nyckelord tillhör Saturnus och inte den goda lyckans positiva Sol, en slösande och generös kreatör som vill leva och skapa och inte berika sig själv! 

Faktum är att den goda lyckans tempel i antiken tycks beskrivas via en sann konung att döma av persernas huvudsakliga "kungastjärna" Regulus som landar här i den naturliga zodiaken. Läser man zodiaken socialt blir då Lejonets motpol Vattumannen den definierade grupp (eller nation) vars hjärta och öga konungen är. En exakt motsvarighet till hur ett kosmos har en mittpunkt och en omgivande men avgränsad rymd. Den "goda daimonen" är inte otippat kopplad till lyckosam uppbyggnad av förmögenhet i den indiska astrologin - en nation och ett folk förväntas blomstra om ledaren har kontakt med sin andliga essens. 

Notera hur förlust, olycka och fiendskap anknyter till den negativa polariteten eller Jord- och Vattenelementen, medan alla goda och önskvärda egenskaper hos en individ och ett folk kommer från den högre världen, från Eld och Luft!

Om den övre hemisfären var själens resa från morgon till kväll blir det "underjodiska" femte huset en "intern kvalitet" och logiken kan skönjas. Det tionde huset för ära och makt MÅSTE baseras på en konungslig inre kvalitet, annars får vi en girig och vanställd ledartyp som t.ex. Sveriges monstruösa bankdirektörer och det anhang av improduktiva styrelsemedlemmar som alla sitter som själviska fågelungar och skriker på mer utdelning.

Med lite efterforskning skulle kanske en komplett bild av sex interna stadier under tiden i Underjorden eller Dödsriket kunna skönjas i horoskopets inre hemisfär. Just nu kastar jag bara ut denna tanke som en lös idé.

Indisk astrologi intar också ett "högre" perspektiv ett fågelperspektiv och binder ihop ascendenten - den tillfälliga ego-kroppen med den goda lyckans hus - som indikerar den individuella och underliggande själen. Men själen har valt att i detta liv existera i en högre kontext, ett sammanhang. Detta ges av det nionde huset, Gudens tempel eller den universella ordningen.

Med dessa preliminära förklaringar kan vi nu återigen ge oss kast med ateistprofeten Christer Sturmarks Chandra lagna-karta, även fast månascendenten tecknar ett hypotetiskt Psyke som ännu inte materialisterats genom ett enskilt barns födelse. Men bloggen har under åren upptäckt precis vad franske statistikern Michel Gauquelin såg, fast i samband med lärosatser som byggde på en känd födelsetid: de som positionerat sig i samhället och syns och hörs, verkar ibland nästan perfekt illustrera månhoroskopet - de delar det Sinnelag som ligger i tiden. 

(Gauquelin såg t.ex. "Mars-effekten" försvinna när han studerad - ett typisk Mars-yrke - som inte befann sig på toppen av sin profession mätt enligt vissa kriterier som Gauquelin tog fram. Analogin med den här bloggens resonemang är tydlig.)

Sturmark var och är en entreprenörstyp av typen "tvåa på bollen". Han behöver datorer för att sen kunna starta ett litet förlag som ger ut torftiga bruksanvisningar i hur man använder olika programvaror - i sig ett svenskt plagiat på den populära amerikanske bokserien "(ämne) för dummies" som väl i princip kom att täcka allt mellan himmel och jord. Som jag minns började böckerna med en orientering mot praktiskt handhavande datorer. 

(Man ska också minnas att de mer proffsinriktade tegelstenar som fyllde bokhandlarna utöver facktermerna var skrivna på rent simplistisk engelska för att nå alla världens engelskspråkiga folk. Det är ofattbart att Sturmarks idé bar genom så pass många mediokra böcker som den nu gjorde.)

Tittar man på den goda lyckans tempel (5e huset) för genuin kreativitet saknar den planeter, men det är formella Saturnus - den genuint kreativa Solens motpol (och i indisk tradition "fiende") som stryper den samma kreativitet den opportunistiska Mån-Jungfrun uppsnappat och Saturnus-formaliserar den. Sturmark stal också idén Humanisterna från England och gjorde en svensk töntversion av det. 

Att han ens fått medieutrymme för detta tilltag säger något om hur intellektuellt efterblivet Sverige är, men också något om hur den borgerliga pressen är andlighetens fiende i det att den onda daimonens Jupiter är krämarnas fiende och de tillber den stora kapacitetens eller förmögenhetens Jupiter att inte sänka deras lastade fraktskepp genom obehagliga doktriner som varnar för vad vårdvinster gör med människans humanitet eller vinstdrivna skolor kommer att skapa för monster till människor.

Ja, det STORA VÄLSTÅNDETS Jupiter är verkligen hatisk mot religion och sann etik, grundad i den eviga världsordningen. Som tjänarens och trälens tecken ska Jungfrun aldrig betros med stora summor pengar (Sturmark har slarvat bort riskkapital för bl.a. Björn Ulvaeus i någon värdelös teknisk "innovation" - notera återigen bristen på sann kreativitet i den förres månkarta). För en träl blir således Jupiters stora rikedomar en förbannelse enligt indisk astrologi, planeten blir en "verksam illgörare". 

Och likväl anser Sturmark att detta är hans gud och högsta goda: en ond Jupiter i äganderättsorienterade Oxen i nionde templet för Guden och den universella dharman (hela världens norm)! Här är alltså den kontext som Sturmarks SINNE (Månen) är medveten om. Det är svårt att tänka sig en simplare typ än en som tror frihet ligger i materiell expansion av förmögenhet! Missa inte den (numera bortglömda) judiska astrologins specialare: Satans stjärna söker korrumpera Jupiter - som om det inte räckte med att den var en illgörare för den detaljfixerade trälen Jungfrun till att börja med!

Sturmarks Sol i härskarläge Lejonet med den spännande oppositionen till Saturnus i härskarläge i Vattumannen (jfr översta bilden) blir här helt akterseglad av att sinnelaget involverar sig så i en bisarr form av religiositet. Jupiter i 9e tecknar förvisso en tydlig orientering mot sinnelagets religiösa eller filosofiska böjelse - men en alltigenom negativ, korrumperad och ultramaterialistisk typ av "tro"!

Faktum är att den naturliga zodiakens goda axel för sann individualitet och genuin skapandekraft och det kosmos som uppstår runt en sådan här genuin kärna) helt förkastas i Sturmarks månkarta och istället förvandlas till den goda konungens "onda kusin från landet". Den möjligen bästa axeln i hela astrologin antar hos Sturmark skepnaden av olycksbringare och fiender!

Mer behöver egentligen inte sägas, Månen i Jungfrun väljer vad den tror är säkra vinster genom att anamma en okreativ saturnisk copycat-mentalitet (enligt den goda lyckans hus) och tvingas därför blockera sig mot Solen i Lejonet och betrakta själens (Solens) sanna kreativitet som en ond och förlustbringande tendens, samtidigt som den plottriga Mån-Jungfrun just i detta fall både är utgångspunkt för horoskopet och solipsistiskt blir sin egen "goda daimon" - sin inspirerande högre idealitet. 

Sturmark upplever således att hans entreprenörskap är ett gott ideal, trots den horpojksaktiga plagiarism som Mars/Venus i Kräftan i 11e tecknar, han är alltid två på bollen i allt och likt Kräftan (det fundamentala måntecknet) någon som återspeglar Solens direkta givar. Men eftersom han ratar sin egen inre själ, vem är det han som pragmatiker plagierar och söker slå mynt av för egen del? Jag har redan givit två exempel. Ett tredje skulle kunna vara den ytterligt pinsamma period när Sturmark poserade som "renässansmänniska" och lät ett tv-team föreviga honom vid en flygel och med stearinljus i bild för stämningens skull. Här ser man hur förödande bristen på kontakt med den egna identiteten (Solen) kan vara och hur det materiella Jordtecknet Jungfrun skapar falskheter som att "kläderna gör mannen". (Uppenbarligen förmår inte det helt egna horoskopet baserat på födelsetid helt återupprätta den solära styrka, som enligt månkartan är helt utslagen.)

Men att den goda daimonens 11e hus inte nödvändigtvis är ett sant ideal, det kan omständigheterna kring det 9e huset vittna om - som de tydligt gör i detta fall. Sturmark är en ömklig själ som gör sig bästa för att skapa en identitet (Sol) som han i själva verket bekrigar eftersom han inte tror att människan har någon själ och absolut inte att "new age-hokuspokus" som astrologin kan berätta något av värde. Läsaren får själv bedöma om inte den gamla sideriska zodiaken och den indiska metoden att bryta ut månen och använda som ascendent för en specifik sinnelagsstudie, kan ge nästan skrämmande tydliga besked! 

Jag har ofta nämnt själva månplaceringen hos massmördaren Anders Breivik som exempel på psykplanetens betydelse. Hos Sturmark är visserligen Månen inte alls lika tungt aspekterad som den fanatiska norrmannen, men att den här kartans enda verkligt viktiga planet, i avsaknad av riktiga planeter i hörnhusen, är den verksamma illgöraren Jupiter i "den universella pliktens" nionde hus. Sturmark INBILLAR sig i sitt sinne att han är "kallad" att tjäna vetenskaplighetens och "upplysningens" sak, men det är Djävulen som lurat honom! Sällan har man väl sett den onda korrumperaren Algol så tydlig i sin effekt.



**********
Not. En del av den här texten har repriserat tidigare kommentarer, men det syns angeläget eftersom bloggformatet inte alls fungerar som strukturellt skelett och det är svårt att hitta tillbaka till tidigare tankar eller inlägg. Etiketterna fungerar heller inte när volymen passerat en viss gräns. Senast jag försökte räkna bloggens storlek kraschade webbläsaren efter 5000 formaterade A4-sidor och jag uppskattar att den nu är mer än tre gånger så stor som då.

Musikergeniet som äts av maskar - i sitt sinne

Aftonbladets nyhet att Joni Mitchell lider av sällsynta "Morgellons sjukdom" som ger vanföreställningar är slående. Under flera år var hon bunden till hemmet och anfäktad av föreställningen att småkryp åt henne levande. (Jfr SvD som snyggat till nyheten, borgarna får nästan alltid fega versioner av nyheterna eftersom de inte får störas i deras lilla idyll-kokong. Skivbolagets varumärke Joni och möjligheten av lyxiga nyutgåvor kanske skulle skadas om nyheten hon blivit spritt språngande galen fick allmän spridning?)

Är "Morgellons" bara ett annat ord för inbillningssjuka? Hade hon tagit LSD och tittade på filmen Mumien där den onda översteprästen (som bedragit farao med hans hustru) begravs levande tillsammans med aggressiva små skalbaggar? 

Och vad om den klassiska tanken om småkrypen som Djävulens och Underjordens legioner, så att Mitchells nojor egentligen kan förklaras som en intensifierad dödsskräck, typiskt ett kreativt geni som på skivan Hejira (1976) ligger på gräset och i några förbipasserande jaktflyg i formation ser ett omen från den kinesiska orakeltexten I-Ching? Även Strindberg såg vid ett tillfälle ett omen ur I-Ching i knapparna på en staty - och hann hade som bekant en brinnande (ostyrig) fantasi!

I en äldre intervju från Rolling Stone är det inte insekterna som äter henne utan sjukdomen:

"Morgellons is constantly morphing," Mitchell said in the interview. "There are times when it's directly attacking the nervous system, as if you're being bitten by fleas and lice. It's all in the tissue and it's not a hallucination. It was eating me alive, sucking the juices out. I've been sick all my life."

Eftersom AB citerar ett annat uttalande av Joni tycks historien ändras lite då och då...

Joni Mitchells födelsetid är känd och det är fascinerande att den onda daimonen spelar en huvudroll genom sin placering på botten i den vertikala axel där botten visserligen är Hemmet men ur perspektiv av människans livscykel kanske kan liknas vid Underjordens mittpunkt, precis som tionde huset är den levande människans finaste stund, då hon når som högst i det yttre livet. Som kvinnoplanet förstår man hur illa hennes liv fungerat som moder med den bortadopterade dottern och de senare och misslyckade försöken till återförening.

Det mest kritiska (tror jag) är att den onda daimonen (spelad av Venus) i sig är fallen i Jungfrun och utövar en extremt negativitet. Denna Venus förmår inte enkelt identifiera sig med någon annan eller förlora sig i kärlek eftersom dess styrande principer är förtingligandets Jord-element. Mars och Venus i Jungfrun, är min erfarenhet, är i smyg kroppsfascister och accepterar bara människor som i deras ögon är "objektivt" snygga - först sen kopplar deras intellekt på kärlekshormonerna. Där Venus förbränns i sin fiende Solens tecken Lejonet så att Solen kan stråla mot den andre i accepterande kärlek, där står Venus och kritiserar den andres företräden i detalj innan den TÄNKER att den där matchar min självbild och ambitioner. 

Historien kring den fallna Venus, själen som tappade sina vingar i kraschlandningen i det materiella är så sorgligt att det är tur att syndafallet är en djup och nästan mytisk tilldragelse. Den fallna Venus "normaliseras" eller späds ut av en mängd andra budskap av mer sociala natur - nu när själen finner sig på en planet där den mänskliga nivån representerar träning i social kompetens. Via Luftelementet i synnerhet tränar människor på något som är en avbild av andesjälarnas perfektion i nästa värld. Venus valör utgår ur leken när en själ är komplett såsom Solen i härskarläge i Lejonet beskriver saken. (Samma här: jag har mött Lejon förvridna av ångest och med känslor av ofullkomlighet - återigen är det den totala horoskopbilden som förtar effekten av en enstaka princip. Den kraftigaste spänningen uppstår troligen när Solen i Lejonet inte spelar bol väl med den fallna Månen i Skorpionen. Eller rättare sagt, detta Lejonet kan bli utmärkt på att dramatisera ödslighet och det uteblivna gensvaret!)

Joni Mitchell har psyket topp topp i impressionabla Fiskarna. Vatten väntar på direktiv från Elden hennes föreställningsvärld är på topp! Jupiter i Lejonet och välsignad av kungamakaren Regulus i det tredje huset för intellektuell verksamhet är en remarkabel disponent som fyller sinnelagets Måne med visioner eller föreställningar. Eftersom tredje huset i indisk astrologi står för "sång och dans" (som en speciell form av kommunikation) ser man hur privilegierat detta intellekt är i dessa frågor och varför Joni blivit en legend för den utsökta musik hon gjort.

Men Psyket står alltid med det läskiga suget från den ultranegativa Venus som tycks vilja dra Vattnet ner mot den döda Jorden, ner mot Underjordens centrum. Är den lodräta axeln illustrationen till fantasierna om att underjordens kryp äter henne levande? 

Att den hellenistiska tanken om en ond daimon leder till intressekonflikt med den hinduiska astrologin noterade jag första gången i samband med just Tvillingascendenten för vilken Venus enligt indierna är såväl en essentiellt god planet och också "verksam" som välgörare. Både ond daimon och verksam välgörare? Jag försökte harmoniera de båda synsätten mot slutet av detta inlägg.

Hos Joni Mitchell lär kärleksaffärerna varit många och säkert ibland mycket flyktiga, de sattviska tecknen i horoskopets hörn skapar en lättfotad natur, de uppfattar snabbt, tillgodogör sig livets lektioner och drar vidare. Sattva gunas livsluft är kunskapen. (Omvänt kan de tamaiska tecknen i hörnen tålmodigt knoga på i sin position hela livet. Hos de rajasiska alternerar ambition och upptäckarlusta med tider då de bara trampar vatten.) Den fallna Venus hörs tydligt i en så sorglig sång som "Both Sides Now", Joni Mitchel har vridit och vänt på kärleken men får inte ihop det....

Tvillingascendentens "verksamma välgörare" Venus vederkvicker resenären, men i rollen som den onda daimonen söker Venus via Oxen i 12e att få Budbäraren att rota sig och identifiera sig med denna världen. Djävulen söker köpa eller binda kommunikatören. Det tycks som om Tvillingascendenten är skapt för "en flicka i varje hamn" men inte för permanenta förbindelser. (Det institutionaliserade äktenskapet kommer med nästa Lufttecken, Vågen.) 

I själva verket representerar Tvillingarna i öster en mer sann bild av andesjälen än Vågen i öster. Jesus: "I himmelen gifter man sig inte eftersom man där är en ängel/merkurisk valör." Man skulle faktiskt spekulativt kunna börja berättelsen hos Fadern, Saturnus, och Vattumannen där alla andeväsen äger samma "rum". Rumsdimensionen existerar inte i "himmelen" men det är svårt som människa att tänka bort den fria yta som avskiljer en levande varelse från en annan - i himmelen kan en bunt själar aggregera sig och "färdas tillsamman" - om de tycker det är roligt. 

På jorden kan inte detta illustreras i Jord eftersom varje kropp har en massa som ockuperar en volym rum, men har kanske en passabel sinnebild i formen av körsång eller kanske en tänkare med ett entourage av ja-sägare! Från Vattumannen, symbolen för All-Själen, där alla andar samexisterar, klövs själarna i två halvor enligt en legend Platon återberättade, och detta är då Tvillingarnas stadium, (sanskrit: Mithuna, (det älskande) Paret) där den manliga och den kvinnliga halvan möter varandra. En grundprincip nedlagd före tidens begynnelse. (HBT-förvirringen har ingen plats i denna myt eftersom homosexualitet är störning på lägre nivå, på psykets nivå. Skandhas säger buddhismen om de funktioner som karmiskt kommer samman och bildar levande varelser, men hävdar att fenomenvärldens rörelse är ett tomt spel, ett självhalande positiv. Buddhismen eller åtminstone sydbuddhismen förnekar ju att det är individuella själar som framkallar just den rätta uppsättningen skandas för den återfödelse de ger sig ut på...

Men, åter, Jonis Venus är förvisso en välgörare, men samtidigt en inre tendens till bofasthet (Oxen) hon skyggar som något förlustbringande och ett "nedköp" (Love 'em and leave 'em är Tvillingascendentens melodi till följd av detta märkligt dubbla förhållande till Venus, åtminstone i hennes mest materialistiska tillstånd i Jordelementet/Oxen). Venus är därtill "fallen" pga. en djupt sittande oförmåga att binda sig helt och hållet.

Joni Mitchell, så född hon än är i den artistiska Vågen och med Solen hemma i sitt "naturliga" femte hus för kreativitet, är alltså rejält bakbunden (i detta liv) genom att Venus drar ner både Solen och Månen till sina speciella problemställningar. Kan man säga hon gjort ett enormt offer av sin personliga lycka genom att låta den onda daimonen försätta henne i situationer som givit material för hennes konstnärliga sida att göra något av? 

Både tredje och femte huset har utmärkta konstnärsindikationer. Regulus-Jupiter för stort erkännade för "sång och dans" eller låttexter och Solen med Merkurius i Vågen ger en kreativitet och en lekfullhet med språket - dock baserad på den fallna Venus. Det finns en dysterhet eller molokenhet i så mycket av det hon skrivit, och det är axeln Fiskarna/Jungfrun som ger den här dämpade livskänslan.

Extremism och astrologins alla skiktningar

Jag hinner inte mer än publicera föregående inlägg om de fyra elementen som indikationer på "extremism" förrän blicken faller på en rubrik i Aftonbladet om invandrarhatande mördaren Peter Mangs.

Vilken perfekt rubrik att beskriva en spritt språngande galen sociopatisk människohatare. Och hur chockerande illa mannens faktiska läggning skär sig med horoskopet där både Sol och Måne befinner sig i "det mänskliga" eller sociala Luftelementet !!! 

Än mer pinsamt: Just som nyss publicerade test visar att Luft och Jord tenderar att avhålla sig från mord, kommer direkt ett mothugg via Mangs Sol i sociala Vattumannen som ju bottnar i disponenten Saturnus placering i Oxen.

Någon gång efter detta inlägg upphörde jag
ge onda stjärnan Algol så många graders effektivitet.
(I antiken godtogs bara ±1° avvikelse)

Är då astrologin inget annat än tillfälliga sanningar som flyter runt och gäller bara för de horoskop där tesen passar in?

Inte säkert. Så länge som personhoroskop har existerat har två nivåer hållits åtskilda - dels de tecken som himmelen tecknar för sig själv och det är dessa budskap nyss publicerade test utgick från. Men sedan knyts de himmelska budskapen till jorden genom de tolv husen och det är här som t.o.m. en ond rackare som krigshetsaren kan bli en kämpe för det goda och Venus kan degenerera till en "hora" eller åtminstone en karaktärslös figur som söker minsta motståndets lag eller kastar in handsken för att undvika konflikt till varje pris.

Horoskop med känt klockslag är hårdvaluta och bristen på sådana har fått bloggen att experimentera med det näst bästa, där Månen (psyket) fungerar som ascendent för en slags "psykisk" kropp som individen är del av men inte nödvändigtvis uttrycker på samma sätt när det väl kommer till födelse och en fysisk kropp. Det som är en problematisk Måne i metoden med månascendenten kan genom måndisponentens skiftande verksamma natur bli en bra Måne i det enskilda, exakta födelsehoroskopet...

Men söker man i månhoroskopet efter förklaringen till att utpräglade luftvarelsen Peter Mangs är en sådan människohatare så ligger svaret mitt framför ögonen: Den Sol i Vattumannen som borde engagera sig för arbete med samhället, med folket som helhet eller kanske med något konceptuellt system, ett tankebygge, en ideologi eller filosofi, bottnar här i en illa placerad Saturnus. 

Det undersökningen om extremism svagt visade var att Jord och Luft ("mätta" via Månen och Solen - astrologins odiskutabelt mest personliga planeter på ett generellt plan) tenderade till mindre mördande. Men detta var bara en teoretisk indikation "uppe i himmelen". Månhoroskopet förankrar horoskopet i den sublunära sfären och det är nu vi hittar en friktion som tycks viktigare än bara tecknen som sådana uppe i det abstrakta/intellektuella. Handlingsplanetens och kognitionens Sol smutsas rejält av att dess disponent aktiverar sin aspekt av Döden när den står i dödens åttonde hus.

Samtidigt ska man inte blunda för att Månen i Vågen inte verkar särskilt socialt balanserad med dess disponent överflyttad i det subjektiva och egocentriska perspektiv Väduren signalerar (särskilt om inte härskaren höjer sig till universalism), och dessutom en Vädur med sin härskare Mars hemma i det i absoluta zodiakala termer primitiva personliga tillståndet. (Zodiaken kan delas i personliga, individuella och universella tecken.)

Ur månascendenten i Vågens tecken blir därför Mars inte bara en naturlig illgörare utan här också en verksam illgörare. Bara det att individer med spänningar mellan första och sjunde huset har en tendens att skriva ut sig själva ur historien och projicera fel och brister på "den andre". Peter Mangs sinnelag (Månen) råkar i vågig obalans pga att dess disponent och grund "kidknappats" av den aggressiva och egocentriska Mars-Väduren som sannerligen inte är vittnar om någon äktenskaplig lycka eller en trivsam allians!

Sedan kan man alltid fråga sig hur ond den Stora Illgöraren (Saturnus) är när den å andra sidan verkar som en välgörare för sinnet i Vågen. Men den frågan tycks akademisk eftersom Saturnus intar ett fördolt läge i åttonde huset medan den obalanserade och hetsiga axeln mellan Vågen/Väduren tycks indikera risken en mental obalans inte olik den man såg i Anders Breiviks svårt angripna månascendent. 

I båda dessa fall av mördare ser man således att det är psyket som är sjukt och indirekt att även planeternas omständigheter tycks väga tyngre än den här bloggens intresse för de mer finstilta nyanserna i temperamentet som de fyra elementen tecknar sinsemellan. Det är väl typiskt att planeterna efter 25 år kändes uttjatade för bloggaren vid den tid han upptäckte den sideriska zodiaken och nu fick ett så mycket mer väljusterat instrument i sina händer. Nu kunde för första gången elementens innebörd studeras med lite bättre hopp om iakttagbara resultat.

Vad man därför kan säga om Peter Mangs kraftfulla betoning på det mänskliga (= sociala) elementet Luft, är att aspekterna havererar psyket och att månascendenten som bygger på denna Måne sedan avslöjar en svart attitydlåsning i hans soldisponent. Saturnus är en verksam välgörare men den når inte ut eftersom åttonde huset vittnar om dålig karma från tidigare liv. Av de skäl som anförts i detta inlägg gäller därför inte det just publicerade fyndet, att Jord/Luft beter sig aningen mer civiliserat än andra element om man undersöker mördare.

Ger överbetoning på ett element extremism?

Kortkommentaren om Ebba Busch nyligen lät antyda något bloggen sagt mer än en gång: att horoskopet som kantrat och betonar ett element på bekostnad av de andra gärna lånar sig till extremism av något slag.

I den kapitalistiska unga kvinnan tror att hon tror på en Gud (kanske marknadens och penningens gud Mammon) syntes inte bara Sol och Måne i Vatten utan också Jupiter som ensam enligt indierna kan knyta ihop en stor triangel. Charles Carter var en västastrolog som tidigt på 1900-talet varnade för "stortrigonen", den rörde ihop det egna livsödet med andras på ett skadligt sätt, menade han i en fotnot i "The Principles of Astrology".

Eftersom det bara tog några minuter i anspråk gjorde jag en liten test av 546 "hårda" Nobelpris t.o.m. 2012 (fysik, kemi, medicin) och begränsade mig till Sol och Måne. En ofullständig undersökning, det medges, men kanske kanske någon speciell elementkombination skulle antyda en speciell lämplighet. Sol och Måne anses ju som det viktigaste paret och deras pingpong-bollande av idéer fram och tillbaka måste fungera riktigt bra om det ska bli något Nobelpris.

Men nej. Med den här datamängden och en ±40% avvikelse från medelvärdet för signifkans, ligger samtliga kombinationer av Sol och Måne ur de fyra elementens perspektiv inom den förväntade slumpvariationen. Sol och Måne enbart ger ingen antydan om vare sig "extremism" eller särskild synergi mellan vissa elementkombinationer.

So-E & Må-E = 39
     & Må-L = 23
     & Må-V = 39
     & Må-J = 32

So-L & Må-E = 33
     & Må-L = 35
     & Må-V = 29
     & Må-J = 41

So-V & Må-E = 32
     & Må-L = 40
     & Må-V = 30
     & Må-J = 31

So-J & Må-E = 40
     & Må-L = 26
     & Må-V = 37
     & Må-J = 39   
 
Snitt: 34,12
Sign ±40%: 20,48 - 47,78

Det är bra, då har vi fastslagit att elementen i sig inte har någon mätbar påverkan. Eller har vi? De genuint rationella Nobelpristagarna är kanske inte den bästa gruppen att testa. Antikens lärde menade att bara slavar och kvinnfolk påverkades astrologiskt !!! Män som förmodades leva mer i den rationella själen kunde förnimma kosmos nödganden och avstyra i kraft av sin kontakt med den högre rationella själen. Obildade och känslosamma människor löper därför större risk att omedvetet "agera ut" stjärnhimmelens indikationer.

Så låt oss ta fram gamla mördarskocken igen. Jag kompletterade den för en tid sedan för att nå 300 datapunkter för ett stabilt resultat med den valda gränsen ±40% för signifikans. Säkert fanns det en och annan förslagen och kalkylerande dråpare i den här skaran, men i huvudsak tror jag man kan räkna med att mord följer på dålig impulskontroll...

So-E & Må-E = 27
     & Må-L = 20
     & Må-V = 18
     & Må-J = 20

So-L & Må-E = 20
     & Må-L = 17
     & Må-V = 20
     & Må-J = 14

So-V & Må-E = 20
     & Må-L = 20
     & Må-V = 26
     & Må-J = 18

So-J & Må-E = 14
     & Må-L = 17
     & Må-V = 22
     & Må-J = 18  
 
311 mördare/snitt: 25,92
Sign ±40%: 15,55 -36,28

(Värdet ±40% är någon procent för generöst för ett set om 300 men enkelt att tillämpa, särskilt som gruppen består av 311, se detta inlägg.)

Med certifierade problemmänniskor uppstår plötsligt några avvikelser som kan tyda på att elementen mätbart har en inverkan, precis som en hypotes om bristande impulskontroll bland mördare och elementens bidrag till vissa temperamentstyper. 

Men det som visar sig är ett negativt resultat, en kombination av Sol och Måne och element som (vagt) tenderar att rädda individen från en så överilad och oåterkallelig handling som mord.

Två typer är underrepresenterade bland mördarna, intellektuella gärningsmän (Solen) med ett sinnelag (Månen) klistrad i den strikta värld av orsak och verkan som Jordelementet representerar (döda kroppar i en Newtonskt kausal värld). 

Detta är exakt den kombination av element bloggen flera gånger velat se som den minst kritiska eftersom både Luft och Jord, sammanknutna, skapar en rationalitet i förhållande till jordiska ting. När Ljusen byter element uppstår också ett av tabellens lägsta värden (17), dock 1½ mördare för mycket för att vara signifikant få.

Den andra typen som signifikant undviker att mörda är den aktiva Solens gärningar i Jord (i det materiella, kroppsliga) när de har ett sinnelag (Månen) som återspeglar från Livets eget element Jorden.

Här kommer bloggens upprepade påståenden om "andens brutalisering" vid mötet mellan "det noblaste och det mest basala elementet" helt på skam, särskilt som man om så vore borde ha fått tydliga toppar av mordiskhet när de två elementen härbärgerade endera Ljuset.

Givet en viss osäkerhet för några månplaceringar är det ingen idé att ägna allt för stor tid åt fynden.

Mot enkla kvantitativa tester av detta slag kan man ställa ett verkligt horoskop med dess oerhört mycket högre komplexitet. Se bara dagens karta för rasupploppet i Baltimore. Där har vi förvisso en kraftfull influens av Jord i en maktposition (10e huset) och Eld som via ascendenten talar ett annat språk. Men tumultet som horoskopet tecknar på sitt sätt, framgår först när man börjar inse på hur många ställen det gnisslar illa.

Rasupploppet i Baltimore

Huffington Post har den mest exakta tiden för det folkilskan mot den vita rasismen, och horoskopet ger en mängd klassiska indikationer om frihet kontra tvång och förtryckande social hackordning.

Det är ett horoskop som för tankarna till det för Svenskt Näringsliv och dess signal om en djävulsk maktordning där de minst värdiga kapar och kontrollerar lealösa ynkryggar till politiker. 

I rasupploppets horoskop ser man ledarskapets Lejon i öster som stretar och nästan kvävs av den onda myndighetsplaneten Saturnus, denna Saturnus i maximalt låg position på himmelen tecknar underklassens underläge och hur detta stryper deras egen förmåga. 

Skillnaden med kartan för Svenskt Näringsliv är uppenbar, i arbetsgivarnas karta stiger istället den snåla och trångsynta Saturnus upp i maktposition i tionde, med tråkiga konsekvenser för fjärde huset - deras egen och andras interna lycka (4e). Faktum är att det svenska horoskopet är otäckt - svenska arbetsgivare presenteras som monster av missunnsamhet och makthunger!

I Baltimore, återigen, finns skäl att speciellt studera det 12e huset för "samhällets olycksbarn" och minoritetstecknet Kräftan ("små klaner") och hur välståndets Jupiter undanhålls en minoritet (gissningsvis de färgade!). Stoltheten och friheten i Lejonascendenten undermineras således på två sätt.

Men stolt är Lejonet och här är återigen ett horoskop som ger upprorsmakarna, terroristerna etc, rätt! Det går inte att förneka att Lejonet med dess disponent, den agerande och levande Solen i Guds och samvetets tempel (9e huset) inte bara är upprorsmän som känner press - de VET också att de är offer för en OND ORDNING eftersom de hör en högre röst. Ibland är det borgare fruktar och hatar: destruktiva mobbar som trampar på deras ägodelar VERKTYG sända av Gud som påminnelse för hur långt de spårat ur. De unga upprorsmakarna och förstörarna har gudomligt mandat för vad de gör!

Det är typiskt att Saturnus har rollen som dubbel illgörare här, naturligt ond och här också verksamt ond. (Jämför Fredrik "mer fattigdom och piska" Reinfeldt som föddes med en dubbelt ond Mars som en smutsfläck i sin personliga ascendent.)

Faktiskt "drabbas" upprorets Lejonascendent på ännu ett sätt: i bloggens försök att få rätsida på den hellenistiska "onda daimonen" (12e huset och dess tillfälliga ägare) ser vi att "massornas" planet Månen är signifikator "samhällets olycksbarn" - här flyter mycket snarlika indikationer samman och bildar ett kraftfullt omen när man inser att Lejon-jaget är BÄRARE av alla dessa felfördelade människor som inga av dem får ta del av välståndet hos USA:s vita eller rika! Det rytande Lejonet bär således den onda daimonen inom sig, eller "människans sämre tendens". Men alla dessa budskap är inte i konflikt, får den onda daimonen är "contained" eller innesluten av den Sol som har gudomlig sanktion att ryta upprört!

Bäva månde svenska klassamhällesförespråkare (moderater m.fl.). Detta är den lön de kommer att skörda för sin världsbild. Hur kan en svensk bli då dum att hon importerar myterna från USA och sen låtsas som lika tillgängliga facit till falskheten inte existerade?


PS. För jämviktens skull bör alltid "den goda daimonen" nämnas vid granskning av den onda daimonen. Här är det goda 11e-husidealet perverterat av Satans stjärna Algol och personifikationen Merkurius befinner sig upplyft i tionde officiella huset. Gissa vad detta betyder? (Det är utskrivet på kartan.) Som jag ser det är detta ett av de horoskop som påminner om att Gud faktiskt äger Satan och använder ondskan för att pröva människorna. Det innebär att Algol som Frestaren inte är tillämplig här (även om det säkert har förekommit butiksstölder under upproren så att vissa upprorsmakare fallerat i det i grunden legitima upproret). 

Nej, detta är naturligtvis den onda stjärnan i den strikt talat neutrala rollen som Åklagare (en satan). Det goda idealiets daimon Merkurius plockar upp sataniska drag - upproret anklagar samhället för dess svek. 

Att bloggens närmare granskning av den onda och den goda daimonen framtvingar mer komplexa analyser har framgått av några inlägg taggade som nämnt. Här hoppar jag över den egentligen viktiga harmoniseringen. För märk att den rörliga Merkurius samtidigt som den "hellenistiskt" representerar den goda daimonen blir en "verksam illgörare" för Lejonet i första huset! Jag har tidigare (tror jag) antydd att Lejonet BEHÖVER en fri budbärare som sitt ideal för att inte degenerera i sitt ledarskap, men Lejonets naturliga instinkt, uppfylld av sig själv som det är, är naturligtvis att betrakta med misstro det budbäraren Merkurius säger, att se det flygburna intellektets bud från en högre krets än Solens, som mindre önskvärd.

Det för oss till frågan om vad denna Lejonascendent egentligen betecknar. Är det verkligen själva upprorets början, eller är det upproret ur överhetens eller samhällets ögon? I det senare fallet faller upproret enbart under den goda idealiserande daimonen med ett inflytande från Åklagaren (Algol). Lejonets härskare Solen i Guds tempel (9e) betecknar i så fall den gudomligt sanktionerade ordning som gör vissa folkgrupper till "samhällets olycksbarn" därför att deras karma så kräver. Tänk på Baltimores eftersatta stadsdelar som Ödets reserverades platser dit vita slavägare skickas - in i färgade kroppar!

Une critique

I anslutning till inlägget om Jungfrun som metafor för den aspekt av själen som involverar dess fall in i materialitet, föreslog en läsare en mycket lång fördjupningsartikel - gnosticteachings.org/courses/astrology/688-virgo.html - som jag läst delar av, och tänkte kritisera på halvakademiskt vis. För en seriös disputation krävs nästan lika mycket grundforskning av opponenten som från den som framlägger sin tes, och den mödan såg jag omgående att materialet inte var värd.

En skicklig och ordknapp poet är en budbärare av högsta kaliber. Den långa texten på gnosticteachings handlar om mycket, men återknyter bara nödtorftigt till astrologin -  se exempelvis under stycket Kabbala där Merkurius i Tvillingarna summariskt avfärdas som en ytlig pladdrare! Den här skribenten tycks angelägen att dissa Tvillingarna, ett nyckeltecken i hinduisk astrologi och som där anses ha filosofiska böjelser och enligt den här bloggens rekonstruktioner ytterst sett indikerar noes, de levande intelligenserna i Guds medvetande (Nous) -  ”andegnistan” i centrum av varje levande själ. Det är mellan andegnistorna den gudomliga leken representerad av det älskande paret Mithuna (Tvillingarnas namn på sanskrit) först pågår, här är arketypen eller förlagan till människors besatta sökande kärleken på jorden.

I den meningen att artikeln lovsjunger Merkurius i Jungfrun och dissar Merkurius i Tvillingarna, har länktipsaren kanhända tagit på sig Satans roll, för texten intar exakt motsatt ståndpunkt mot denna blogg! 

Men så är det med Kungens slott, börja vandra i vilken riktning du vill och rum på rum kommer att uppenbara sig. Olika frågor leder fram till olika svar beroende på individens eget dolda bagage. (Minns indisk astrologi som påstår sig kunna avslöja själens hemliga begär - "atma karaka"!)

Den här bloggen har tydligt drivit driver tanken att Merkurius via Jungfrun förklarar det mesta om vår världs tilltagande förlust av ett högre vetande genom själens val att borra sig ner i materien I länkade inlägget ovan går bloggaren till och med så långt att fråga om frågan som rymmer sina givna upptäckten bara var möjlig att ställa för den som har Saturnus i rätt läge till Jungfruns symbol. Detta är "djupt", det anknyter till den på bloggen ventilerade frågan om vi alls tänker våra tankar själv eller om vi bara kanaliserar kosmos via våra mer eller mindre störda horoskop. Detta var en öppning (av flera) för en intressant diskussion. Nu landade en våldsamt spretig text som påminner om att allt ute på nätet inte är guld som glimmar...

 Jungfrun – som renodlad symbol utanför ett personhoroskops många och konflikterande budskap - är i vår tid en teknolog, någon som fullständigt struntar i om det finns en himmel eller om de har ett liv efter detta eftersom analysen knyts till Jordelementet. Jungfrun älskar prylar mer än människor och med ting avses även människor och träd, inte bara teknologiska mojänger. Kärleken ligger nu inte till träden i sig utan i intresset för att kultivera och ingripa i naturens gång, förbättra den och ta fram nya växtarter. Det är atomfysikern i en annan tagning. 

Men det räcker med att en enda planet i ett personhoroskop ska stå mittemot i Fiskarna för att denna renodlade bild av Jungfrun ska spricka. Fiskarna och Inlevelsen utmanar nu Jungfrun och intellektets kalla instrumentalisering frågar nu hur långt man kan avla sönder djur innan man upptäcker att själen i sitt sökande efter materiell förfining har närmat sig de monster som dagens fantasy-filmer via datoranimation skildrar så grafiskt. Jag säger det igen, orkerna!

(Ett av flera inlägg som knyter orkerna till Jordelementet när det börjar bli så mörkt att inte längre Formerna förmår gestalta något. Jag har tidigare påpekat att Jungfrun tillhör Sattva guna, medvetenhet som söker mer medvetenhet, men att Jordelementet avslöjar att hela sökandet är en futil återvändsgränd. Ju mer man förvinar materien, desto mer ork-aktig blir man själv.)

Astrologins mest spännande sida, tycker jag, är hur zodiaktecken frambringar förändringar genom deras kombinationer och hur planeterna som är inblandade ger sina bidrag. En fantombild av en Vädur kan skapas utan en enda planet i tecknet, om bara några andra snarlika inflytanden kommer samman, naturligtvis en prominent placerad Mars och gissningsvis en hel del Eld. Stäng in Elden bakom Jord och du får en person med mycket låg frustrationströskel.

Bloggaren har citerat NASA-matematikern och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith som misstänker att detta Jungfru-intellektets borrande ner i kvarkarnas värld – i materiens innersta – och vad det där finner (en tom och innehållslös härmapa som anpassar sitt beteende efter experimentledaren) i själva verket är tecken på Djävulens existens! Den negativa kraften som verkar själen från ”underjorden” söker se till att dess tappade vingar aldrig mer kommer på plats.

Vid läsning av artikeln stoppade sunda förnuftet mig två gånger på bara några rader och jag upplevde att det var okvalificerat new age-pladder. Men när jag tittade längre ner på texterna runt stycket om de tre gunas förefaller författaren vara bättre på hinduism/teosofi än på gnosticism (vilkas läror han motsäger åtminstone en gång i de stycken av texten jag läste).

”Pausanias, the great geographer, in his fifth book, shows Mercury sharing a common altar with Jupiter...”

Synkretismen i Medelhavsområdet var utbredd under hellenismen, då geografen levde (2a årh.). Allt rördes ihop med allt, ibland på väldigt lösliga grunder. Just denna kombination av ”dubbeldyrkan” på ett altare pekar väl snarare mot den hellenistiska astrologins POSITIVA AXEL mellan Gudens tempel (hus 9) och Budbärarens tempel (hus 3), dvs Jupiter och Merkurius/Hermes i deras positiva aspekt. Om författaren vill prata hellenism får han/hon väl hålla sig till tiden och den NEGATIVA AXELN är sannerligen inte värd något altare: den onda daimonens tempel (12) respektive olyckans tempel (6).

Men den gudomliga axeln har inget med tecknet VIRGO att göra, vilket inte verkar bekomma artikelförfattaren. Möjligen knyter han ihop detta med Jungfrun längre ner i texten men efter några stycken ser det ut som det vanliga hopkoket av allsköns ting som man ser så mycket av på internet, men presenterat som en lektion i astrologi och då Jungfruns tecken.

 Författaren noterar att prefixet ”mer” i Merkurius kan vara latinets ”mare” (hav) – och att andra ledet ”curia” betyder ”budbärare” – ordet är latin och betyder ”hovförsamling”. Men sedan när behövde havet – den omedvetna Vegetativa Principen en röst – Vatten har ingen annan agenda än att i stillhet reflektera Eld och i upprördhet sluka allt och alla? Sedan när låste sig Merkurius till att färdas med båt – den noetiska principen som existerar före tid och rum och därför med lätthet tar sig genom ”alla tre världar” med vilka som helst till buds stående fordon. (Merkurius kan vara den första ”shapeshiftern”, på senare år så populär i scifi-serier.)

Den verbiosa artikeln förbluffar genom – om nu ämnet var Jungfruns tecken - utelämna att Merkurius, handelsmannaskråets skyddspatron, normalt går tillbaka, inte på ”mare” utan på ”mercari” – ”bedriva handel” – som i merkantil. Istället för artikelns urspårning är det uppenbart att andra ledet betyder ”bekymrad omsorg” som i latinets ”cara” eller engelskans ”care”. Då ger sig en väl underbyggd tanke som t.ex. ”havet vårdar sig oroligt om...”, dvs havet kränger oroligt och visar i Hydrans eller näringslivets skepnad omsorg om sitt eget, hungrig att sluka de sjöfarande (storsjöodjuret)!

Bloggen har tidigare noterat hur sjöfarande handelsmän i antiken bad till Zeus Soterios (Jupiter Frälsaren, Jupiters negativa välde i Vatten-Fiskarna!) för att deras materiellt goda inte skulle gå till havets botten. Vattnets omättliga hunger är en uråldrig symbol och bloggen har använt den för att beskriva just svenskt näringsliv eftersom näring och fortsatt fysisk existens sammanhänger med Vatten.

Vill man forska astrologiska symbolers ursprung brukar man sällan stanna vid de romerska namnen som ibland röjer sekundära tillägg till äldre traditioner. För Saturnus är det viktigt att minnas att detta är grekiska Kronos med tidsaspekten. Romarnas Saturnus var en skördegudomlighet så att den berömda bilden med Saturnus och hans lie (Döden) är ett senare tillägg, men ett som helt hittar rätt när det gäller den ursprungliga Kronos arketypiska väsen. För Fader Tid är både givaren och tagaren.

Vad gäller Merkurius borde därför en ambitiös artikel som denna ha gått på den grekiska förlagan Hermes, vilket inte alls sker eftersom författaren verkar angelägen att få till någon Maria-koppling till havet, en historia så underhållande som någon om man inte bryr sig om den vetenskapliga sidan. Typiskt nog förlorar sig Hermes ut i intet – Wikipedia som jag 99 av 100 gånger föredrar framför synkretistiska presentationer som den här ”gnostiska” artikeln - för att först få fakta rätt innan spekulationen sätter in - berättar att Hermes etymologi tyvärr är okänd. Så typiskt guden som just kommer från den osynliga världen att inte kunna härledas till något jordnära pyssel!

http://en.wikipedia.org/wiki/Hermes#Etymology

Vad jag saknar i artikeln (så långt jag läst ett stycke här och där) är en rimlig redogörelse för skillnaden mellan den FÖRSTA och den ANDRA AXELN, den mellan Jungfrun och Fiskarna. Här hettar ämnet till eftersom hinduisk astrologi gör Merkurius till en essentiell Jord-planet (alls ingen association till vatten som artikeln så gärna vill se). Den merkuriska principen kan dock i tillämpliga horoskop (och metafysiskt) kopplas till noes, de många intellekt som befolkar den tidlösa världen (gestaltad av Luftelementet). Det är i det materiella kosmos Merkurius ”upphöjs” i Jungfrun via sin jordkontakt, för eftersom själen ”empiriskt” har fallit i detta element är det också genom Jungfruns vilja till renhet och distinkt (logiskt) tänkande som vändpunkten måste komma till stånd. (Alternativt genom städarens karma yoga, osjälviskt arbete i trälens position.)

Men som jag skrivit tidigare, man ser bara det i en text som ens själ är redo att se, och om det inte ringer varningsklockor för en artikel som gör ”Jungfru-Merkurius skicklig och en som gräver på det materiella djupet medan Tvilling-Merkurius reduceras till en ytlig pratmakare, ja då beror det på att läsaren behövde, sökte och fann denna uppbyggelse. Man nästan anar en partisk agenda hos författaren bakom Jungfru-artikeln. Är författaren måhända själv född i tecknet?

Artikeln förefaller vid första påseendet beskriver hinduisk kosmologi mer opartiskt än betygsättningen av Merkurius i Luft resp. Jord , men är likväl ett bisarrt lapptäcke av ”internetkunskap” och jag förstår inte vad författaren ytterst vill med denna utläggning om de tre gunas i en artikel som fortfarande inte har börjat tala om Jungfruns tecken. Det är en orgie av faktaonanerande och man ser fortfarande svagt sömmarna trots att det inte är en uppenbar klipp- och klistratext. Men var är Visheten? Nyplatonismen noterar mycket riktigt att GNOSIS bara är själens andra nivå, underordnad VISHETEN. Artikeln är av faktatyp och sorterar under den lägre formen av ”vetande” men där det brister lite här och där och en typiskt ytlig internetjakt på etymologier leder författaren åt pipan. Just det ytliga pålästa som Merkurius-i-Tvillingarna anklagades för!

Förnuftsprincipen Merkurius är den enda som kan rädda själen ur dess fall i Jungfrun, men så hårt som tecknet associerats med arbete med att framlocka rikedom ur jorden, är det mycket svårt för en själ att upphöja sig – så sade Platon utan att ens i texten nämna Jungfruns tecken eller Jordelementet.
Sedan tycker jag mig se att artikeln sammanlänkar Jungfrun med Prakriti vilket i mina ögon är total urspårning, och därtill ser den fullständigt androgyna och sterila Merkurius som en befruktande princip! När artikelförfattaren likställer det femte Eterelementet med Prakriti är det verkligen inte bra. Den här bloggen har kort nämnt förhållandet mellan Purusha och Prakriti, bl.a. i detta inlägg.

En vederhäftig källa till den hinduiska kosmologin som så många under tvåtusen år lånat från (inte minst romaren Plotinus som bloggen studerat) är framlidne orientalisten Alain Daniélou och hans ”While The Gods Sleep”, som visserligen beskriver shaivismen men också samkhya-kosmologin. Visserligen håller Wikipedias artiklar i ämnet Hinduismen hög klass men det är något speciellt med att läsa en expert (den engelska översättningen av det franska originalet är så precis som krävs). Det råder ingen tvekan om att författaren på gnostic-sajten rört ihop en del fakta i den indiska skapelseberättelsen. Där Purusha är den kosmiska planen (arketypisk maskulinitet) kan Prakriti (dito femininitet) liknas vid samlingsbegreppet Naturen eller Själen. Men det är inte korrekt, som artikelförfattaren gör, att jämställa Själen med Eterelementet. 

Följer man Plotinus, som inte alls tycks ha gillat shaivismens (eller liknande filosofiers) uppfattning om att de enskilda själarna går under när världsskapelsen når slutet, är det bisarrt att jämställa Själen med det kosmiska eterrummet. Detta eteriska rum som rymmer universum kommer att förgås då Planen är genomlevd (och de fyra verksamma elementen återgå till omanifesterat läge), men den arketypiska Själen – Prakriti – kommer aldrig att förgås och det är denna romaren Plotinus menar att människosjälen har som sin primära förlaga (att själen träder in i kosmos och kladdas ner av de sju planeterna är accidenser, påhäng och uttrycker bara det nät/karma av aktiviteter själen är snärjd i.
Men Prakriti har inget med Etern (som lagrar karma för referens framåt och bakåt i tiden) att göra, hon är ju Purushas värdiga gemål. Eter och Prakriti är således två skilda storheter i indisk tanke, vilket man också lär sig av Wikipedia. Gnosticteachings har tyvärr rört ihop saker, vilket är lätt om man gapar över för mycket för snabbt...

Sök även på den här bloggens fläckvisa kommentarer kring hinduismens Purusha och Prakriti och se eventuellt Merkurius, som hinduerna kallar Buddhi (Intelligensen), som Purushas representant i världen (Alain Daniélous observation). Vanligare är dock att den här aspekten av Gud-i-Världen går under termen mahat.  Jag har varit inne på den kristna relationen Fader/Son i samband med både Saturnus/Merkurius och Jupiter/Solen.

Men den gnostiska artikelns idé om att Merkurius skulle ha befruktat Prakriti, den lägre Naturen, är återigen ett missförstånd. Författaren tycks ha rört ihop stoicismens ”logos-spermier” med den gnostiska hårdvinklingen av nyplatonismens hypostas-lära, av hur den negativa och frånvarande Guden, Den Ene, först distanserar sig från sig själv via sitt intellekt (Nous) och sedan Själen, som borde ha kontemplerat sin del i himmelen, råkar ut för en partiell kollaps och där i ett ”syndafall” utvecklar en materiell värld utanför Själen. Det är över denna lillepluttvärld – vårt gigantiska universum, astrologin skissar ett kosmos i sju våningar och en åttonde himmel. 

Men axeln Lejonet/Vattumannen – central Sol och den omgivande rymden som en hovstat – är tillämpbar på varje stjärna/sol i den åttonde himmelen. Det är inte alls otroligt att antikens filosofer tänkte så eftersom de redan hade mikro/makroparallellismen klar för sig. Tar man zodiakens sex axelpar som distinkta kosmiska realiteter, har bloggen tidigare talat mycket om Lejonet/Vattumannen som själva den levande spelplanen inuti Världssjälen – men som sinnebilder fungerar de också på en högre nivå.

Även den här bloggen har förvisso tjusats av stoikerna eftersom de var benhårda astrologianhängare, men t.ex. Plotinus kritiserar dem för deras panteism och menar att människans själ är sidoordnad med Världssjälen och har sin hemort i den arketypiska Själen, Prakriti och är fylld av noes, intellektsprinciper som tillhör den kosmiska människan. Jag vill påminna igen hur märkligt artikeln svajar mellan högt och lågt när den kallar dessa noes ytligheten hos Merkurius/Hermes (via Luft-Tvillingarna). Jag känner igen problemet när jag skriver dessa inlägg. Plötsligt känner man att man måste jorda ett metafysiskt resonemang och så slänger man in några rader om ”tecknet X eller planeten Y i den praktiska horoskoptolkningen...”

Det är uppenbart att kunskapsnivåerna är extremt haltande när artikelförfattaren söker sy ihop sin grandiosa astrologikurs med hjälp av ett paket kabbala, ett paket hinduism och så blickar mot kristen tradition! En sådan våldsam ambition har aldrig den här bloggen haft och det är jag glad för. Saker får finna varandra i större helheter bäst de vill när tiden är inne.

Den mörka och ljusa sidan hos makthavaren Lena Mellin

Lena Mellin är en skribent och maktmänniska som utlöser pöbelns grobianvrål i Aftonbladets kommentarspalter. Även den här bloggaren kombinerade henne med en människa med ett tydligt underskott av andlig och därmed genuint mänsklig medvetenhet - Fredrik Reinfeldt - i inlägget om att "Fruktan sitter mellan benen" - en av bloggens tidigare nappatag med antikens Vegetativa Själ, TVÅ HELA VÅNINGSPLAN under människans eget hem i andevärlden, i Luften!

Jag har upprepat illustrationen från det inlägget åtskilliga gånger, men tyvärr försökte dess upphovsman klämma in för mycket information i en bild som leder till kontradiktioner. Till vänster listades de 4 elementen med Eld överst. Men att kasta om Luft och Eld ger rätt indikation om det metafysiska fyrvåningshuset, sett till texten på höger sida!

För naturligtvis ligger det gudomliga Intellektet på topp med de många individuella andeväsendena som såväl individuella existenser som enade som Den Enes eget medvetandeinnehåll! Det är först på våningen under - Själens domän där vi hittar Eld och djurets - den levande varelsens - bultande hjärta. Indisk astrologi placerar jiva-atmas, levande själar som förirrat sig in i detta universum, under Solens symbol. 

Det är också symptomatiskt att den distanserade sjunde himmelen - Saturnus - motsvarar det energifält i människokroppen som beskrivs som att det ligger en liten bit ovanför den fysiska kroppens yttre gränser - i tomma luften (andevärlden)! (Dessa basfakta upprepas då och då, inte för återkommande läsare men i händelsen någon ny hittar till den här myllrande samlingen av blogginlägg.)

Men där pöbeln är som robotar och alltid reagerar förutsägbart på de enklaste triggers, har Lena Mellin en lurighet i sina texter som ofta roar. Det är sannerligen inte lätt att ringa in hennes egen politiska hemvist eftersom hon kommer nära det journalistiska idealet med det fina tillägget att hon äger en väl utvecklad förmåga till sarkasm. Och vid ett återbesök hittar bloggen ÄNNU en mix av Skytten och Vattumannen som kommenterats flera gånger på kort tid i samband med skickliga satiriker, eller människor som triggar reaktioner hos folk! (Historikern Yuval Harari, mannen bakom boken SAPIENS var det senaste fallet.)

I anslutning till bloggens pågående undersökning av den hellenistiska astrologins suggestiva namn för det 12e och 11e huset, den onda och den goda daimonen, kan man direkt notera hur starkt Lena Mellin drivs av ett elftehusideal - den goda daimonen - som i den mån man agerar på det arbetar sig in i människan och tar över henne. 

Eftersom detta bara är psykets horoskop och inte den kroppsliga (manifesta) ascendenten måste man reservera sig en smula för slutsatserna. Men som tankeövning går det naturligtvis att använda en månascendent. Människor som tydligt uttrycker sinnelaget i sina liv brukar dessutom vara tydligt igenkännbara när man studerar månhoroskopet! (Den här bloggaren skrivet t.ex. med en Måne i Luft prick på den fysiska ascendenten, vilket naturligtvis ställer enorma krav på läsaren - visst är personligt, annat är bara referat.)

Om Mellins idealiserade jag, hennes goda daimon som den uppfattas subjektivt från hennes lunära sinne, är inte mycket att säga: den goda daimonen är den sociala jämviktens Venus-i-härskarläge-i-Vågen, en oerhört stark placering som ger en "people person", en som älskar att mingla med andra. En nybliven Aftonhoran-journalist lät 2013 senioren Mellin teckna sitt liv på tidningen sedan hon började där på 80-talet. Se denna informativa kortintervju. Hon älskar uppenbarligen medievärldens möjligheter till just socialt mingel. 

Detta 11e husideal är emellertid inte alls vad en Måne i Skytten antyder, och det är just därför "den goda daimonen" är något vi inte är utan enbart våra bästa föresatser. Vi blir vårt eget ideal bara om vi kontinuerligt agerar i linje med, i detta fall Venus-i-Vågen.

Eftersom Mellin också har kommunikations- och skribentplaneten Merkurius i Vågen samt auktoriteten Saturnus (tillika "själens form") är idealhuset oerhört starkt, Mellin är likt Ingmar Bergman driver av "mina demoner". I intervjun antyder Mellin att hon inte ens existerar som privatperson, hon ÄR sitt kall, den goda daimonens kall som bär alla tecken på att ha realiserat sig i livet, trots att vi bara granskar ett månhoroskop här! Jag menar, hon är troligen lika mycket chef - Saturnus! - över Sveriges största tidning - Merkurius - som den närige Jan Helin, men till skillnad från honom ser vi här en genuin tidningsmänniska och inte bara en "affärsutvecklare" och profitjägare.

Men ser inte kartan lite mörk och grumlig ut i sitt uppsåt? Bloggaren leker nu på dagisnivå och färglägger husen utifrån elementsambanden. Sinnelaget är inte lika rent som Månen i Skytten kan antyda eftersom Jupiter, den stora välgöraren (den sanna socialismens "allt åt alla") inte alls når samma nivå. Jupiter sägs "upphöjd" i Kräftans tecken, men när Skytten äger första jag-huset, trycks Jupiter in i ett ineffektivt och mörklagt hus. Dess förväntade expansion ut i förverkliga universalism uteblir. Och vad är det för övrigt Jupiter i Kräftan skulle vilja se universellt. 

Kräftan symboliserar per definition allt annat än universalitet - tecknet är orienterat in mot den lilla gruppen och som ren vegetativ instinkt saknas idealitet. Här handlar det bara om att maximera sin egen tillgång till näring eller solenergi. Det är således ett särdeles korrumperat Skytt-sinne som åtföljer Mellins tecken och Eld baserad på Vatten ger således en "negativ sensationalism" - det kalla och mörka Vattnet parasiterar på Elden, söker dra ner den till sin egen nivå för att inte det kroppsliga livet ska dö. Borgerlighetens hat mot det "förtryckande samhället" (staten) i uttryck som "de närande och de tärande" kan enkelt överföras på de fyra elementen och det visar sig då att näringslivet (Vatten) i själva verket är den tärande parasiten som suger glädjen ur livet på alla de sanna människor som verkar i kraft av sin inneboende livseld. Å andra sidan är Vatten närande för dem som är renordlade materialister och ser verkligheten ur det lägsta våningsplanet!

Går vi nu till den onda daimonen, människans sämre instinkt, är det uppenbart att Månen i Skytten (en frisk sådan vill säga), nogsamt ska undvika Skorpionen i tolfte huset eller dess härskare Mars som i Vatten representerar den omedvetna instinkten till reproduktion som utmärker den låga Vegetativa Själen. Ur Mellins sinnelags perspektiv kanaliseras nu den onda instinkten till hennes intellekt - Mars i det tredje tidnings- och kommunikationshuset! Här hittar vi således en version av det sociala mobbar- eller utstötningssyndromet, som kan slå i båda riktningarna. Individen kan vara utstött och hatat, men också en som med skorpionisk skärpa fäller ytterst dömande ord om hela kategorier människor (socialgrupper, partier, folkslag, etc). Ibland ger detta utmärkt sälta, är individerna lågintelligenta blir de plumpa hatare.

Det förvånar inte att det är Mellins tidning som är mest fixerade vid "näthatet" av alla tidningar - här hittar vi den mest hatiska kombination som tänkas kan hos den medansvariga utgivaren i formen av en kombination av "den onda daimonen" OCH publicerings huset OCH den sociala utstötnings- eller dissociationstendensen.

Daimonerna har granskats i flera inlägg den senaste tiden och återigen dyker en självmotsägelse upp som ytligt sett beror på bloggens vanvördiga sätt att blanda olika traditioner: hellenismens namn på tolftehusets ägare, "den onda daimonen", förefaller svårt att förena med det faktum att Mån-Skytten i första huset ser Mars som sin planetära vän och att Skytten i första gör Mars till en verksam välgörare!

Se bloggaren baxna inför en liknande paradox, Tvillingascendentens onda daimon (senare delen av inlägget).

Hur kan den förutsättningslösa och expansiva Skytten vänstra så här med människans lägre och sämre instinkt, den som inte söker universalitet utan verkar genom enbart den vegetativa själsnivån?

Är det för att Skyttens härskare Jupiter gör allting gott? Skänker välstånd och framgång till allt den nuddar vid? (Vi bortser här från Mellins egen olyckliga husposition för Jupiter i månhoroskopet.) Har Jupiter i sig kraften att transformera även den onda sexualdriften till godhet? Tantrisk yoga säger att det förhåller sig så! Och det vore väl skam om inte Jupiter/Zeus - gudarnas gud - hade makt över något som här enbart beskrivs som en ond daimon, en sämre böjelse?

Men man kan också tänka sig en annan väg att harmoniera konflikten. Jupiter är själv såväl Gud som den onda daimonen i den naturliga zodiaken. I Skyttens nionde hus verkar Jupiter som Gudens personifikation. (Jupiters sanskritnamn Guru erinrar om att man ska vörda sin mästare eller guru som en gud, och kristendomens snabba förgudligande av läromästaren Jesus påminner om den här tanken). Samma Jupiter existerar också på ett lägre verklighetsplan och i sitt härskarskap över Fiskarna (Vatten) är den också den Vegetativa Själen. Och detta understryks av romerske filosofen Plotinus: Naturen är inte i sig själv ond, det är bara för de mänskliga själarna den är ond. 

Naturen själv har evigt (förnybart) liv just genom att förtära sina egna medlemmar och "återvinna" dem. Detta är bara naturligt. Men för en människa - ett blått andeväsen - är denna låga existensform bland plantor och djur en styggelse, och för Mellin tycks ur hennes psykiska perspektiv den biologiska driften vara ett problem. 

Hon kan ha flytt in i journalistiken för att slippa hantera det faktum att hon är lesbisk. Åtminstone får jag det intrycket av Jupiter i åttonde i ömsesidig reception med Månens begär (plus överdrivna Rahu). Hon överkompenserar en störd sexualdrift med en livstid av arbetsnarkomani. Att Solen - hennes egen själsliga identitet - hålls fången i den onda daimonens tolfte huset antyder också att hon lever i djup dissonans med Månens upplevelse av hennes solära/själsliga identitet. Hon är formligen "i garderoben". 

Samtidigt är det en skicklig sublimering man ser här. Hon skriver ofta utmärkt skarpa krönikor och den senaste kolumnen om den nuvarande socialdemokratins generande tomma och falska retorik är plågsam (-t roande) läsning med dess knivskarpa logik och koll på siffrorna!


Tillägg.

Efter avslutat skriveri kollar jag Flashback och naturligtvis får horoskopet snart medhåll från anonyma källor som anger homosexualitet. Jag skulle kunna tillägga att de planetära vännerna Saturnus och Venus i mina ögon inte är en garanterad fördel som indisk astrologi tycks mena. Saturnus kan skapa så snäva gränser att den nästan blir solipsistisk och vad som en snäv Saturnus i närheten av kvinnoplaneten Venus faktiskt är lesbisk signatur? Bloggen har ännu inte differentierat HBT-fenomenet i en manlig och kvinnlig halva, mest för att det behövs så många kartor för att få ett pålitligt/stabilt resultat.

Mer om Jungfrun och tecknets vingar

När Djävulen, "denna världens herre", får tag i zodiaken börjar
genast korruptionen och förfalskningen av det sanna budskapet

Upptäckter att brittiska www.skyscript.co.uk återpublicerade en liten text från 2004 om Jungfruns tecken och vingarna vilken ställer frågor men inte ger så många svar. Dessutom räcker det med att skumma texten och läsa en mening här och var för att notera ovarsam hantering av källorna: "Mutable signs are the bridges between worlds; they find the way through in unsettled times, come up with solutions, adapt to change." 

Detta är jag jag kallar new age-dravel även om det finns poänger i påståendet. Den tongivande västerländska texten Tetrabiblos (2a årh.) klargör att de den rörliga kvaliteten enbart betraktas som en slags utfyllnad tills nästa årstid inleds (av ett kardinalt tecken). Det är uppenbart att astrologerna i väst redan från början försökte lappa ihop och hitta på (plågsamt sökta) förklaringar till ett system de övertagit från österns länder men tydligen i ofullständigt skick eller helt enkelt missförstått ett och annat.

Det finns hur mycket texter som helst på nätet, men Sideriska siktet bygger inte på rewrites eller idéstölder presenterade som egna idéer. (Däremot hittar jag ibland andra sajter som kommit till liknande resultat som mina egna, eller nått ännu längre i sitt tänkande.) Det är därför fascinerande att jämföra den bild av Jungfrun som växt fram här under sex år med Lynn Bells text från 2004. Jag måste säga att hennes famntag om tecknet är svagare än Jungfruns eget precisa grepp om sin högt prisade skörd!

Bell säger att vingarna nämns i den hellenistiska Tetrabiblos (vilket jag missat trots två genomläsningar), men det är lite sorgligt att höra en professionell astrolog stå så pass handfallen inför tecknets intimationer och idéhistoriska förlagor. Hon känner uppenbarligen inte till att Platon (300-talet fvt) landsätter bilden av en själ som förlorat sina vingar i dess felaktiga val att kontemplera och också söka frukterna av (sina ännu ej utvecklade) händers arbete.

När 500 år efter Plato den romerske filosofen Plotinus tar upp tråden, kallar själen för Afrodite (Venus) och gudomlig då den kontemplerar sin verkliga hemort i himmelen (Nous) men en "hora" då den är fallen och strävar efter materiellt gott och astrologin på inte längre helt klara grunder men spöklikt snarlikt Plotinus tänkande låter Venus "falla" i Jungfrun, då har den här bloggen genom dess pusslande med all säkerhet guidat den handfull svenskar som följt den längre i korrekt riktning än den för seriösa engelska astrologer så viktiga Skyscript. (En verklig sajt för den brittiska eliten, där läser man obehindrat gamla astrologiska texter på latin och grekiska och refererar enbart till filosofie magistrar!) Grattis, läsare. Du befinner dig just nu på en sajt som bryter mot alla konventionella sanningar.

Jag vill påminna om ett längre citat från romaren Manilius (1a årh.) i inlägget Drevets psykologi och antikens tolv tempel (hus):

Templet (12) just ovanför Horoskopet (ascendenten), det som bara har ett tecken mellan sig och himmelens höjdpunkt, är ett tempel av onda omen., fientligt till framtidssyftande aktivitet och bara alltför fruktbart när det kommer till fördärv och förbannelse.

Och i det står inte templet ensamt, utan snarlikt visar det sig vara som med opponerande stjärna lyser just under Occidenten (descendenten) och vidhäftar den (hus 6). Och för att detta tempel inte ska övertrumfa det förutnämnda, rör sig båda på samma sätt, förkastade från ett kardinalt hörn (väderstreck) med ruinens spöke för sina ögon. Båda templen ska kallas en portal till vedermöda; i det förra är du dömd att klättra och i det senare att falla.

Inte konstigt att tolvan också gick under namnet "den onda daimonen". Och inte konstigt att motsatta sjätte huset dömer dess invånare "att falla" - här är då ytterligare en allusion till Jungfrun som platsen för själens fall. Fallet kan också ses timligt, då sjätte huset ligger under den synliga himmelska halvsfären och betecknar planeternas entré ner i underjorden efter dagens slut.

Enligt himmelens medsols rörelse från dag till dag blir det då tydligare att andra huset som kallades Dödsrikets port och just föregår första huset och soluppgången betecknar själens UTTRÄDE ur en natt i livmodern och ut i en ny återfödelse till denna värld. Samtidigt, ur det föregående perspektivet, är det nya livet ett liv i och under himmelen i denna världen! Det är inte utan att man tänker på Jesus ord, att vi redan befinner oss i himmelen men att vår enbart jordiska sensibilitet är så primitiv att vi inte uppfattar det. Konstnären Eschers möbius berättar samma sak om hur det som är invikt samtidigt är utvikt (jfr atomfysikern och metafysikern David Bohms "implicate order" och "explicate order"):

Frågan är vad Escher tänkte på som valde "arbetsmyror" för att förtydliga denna cykliska oscillation mellan en "invikt" och en "utvikt" cykel?

Jungfrun/fallets och träldomens sjätte sektor kan mycket väl förknippas med de flitiga myrorna som bara blir nervösa om de inte får jobba tills de dör. Trälen är formad av Ödet för träldom och att arbeta för sin plånbok. Jämför Mars-Jungfruascendenten hos Fredrik Reinfeldt, mannen som Storfinansen används som front för att återskapa slaveri till lägstalöner och utan social trygghet i Sverige (och lyckades).

Glöm inte att den här solkiga innebörden av Jungfrun, ett uttryck för själens syndafall ner i Vattenelementet (förlusten av vingarna eller det högre abstrakta perspektivet) bekräftades på det allra märkligaste sätt genom bloggens genomgång av de första 50 åren av utvikningsbrudar i Playboy. Tidningens grundare, hedonisten och religionshataren Hugh Hefner, var naturligtvis själv född med Jungfrun stigande i öster och Venus i de förlorade vingarnas sjätte hus!

Playboybrudar vittnar: Väst är den stora Horan (dec 2012)

Här var då kvinnorna som valde att se sina egna kroppar som spadar och hackor, som verktyg för att komma åt den hägrande skörden. Som vinnare av titeln "årets Playboybrud" var de minsann utlovade en lyxbil. Mmm...Marabou. Horan är här ett faktum återskapad på glansigt papper av Hugh Hefner. Tänk hur billigt man kan sälja sig när stoltheten, dvs. medvetenheten att man som själ är större än världen, gått förlorad.

Se också den tankeväckande uppföljningen från jan 2014.

Att Jungfrun (inne i denna värld) brukar beskrivas som gentila eller modesta är en kombination av flera faktorer. Den fallna Venus gör dem socialt blyga och berövar dem självkänsla ifråga om socialt mingel. Deras starka betoning på Merkurius gör att de tänker i lönndom och vakar noga över sina formuleringar och åtbörder - den logiska och kalkylerande Merkurius blir i kontakt med Jordelementet en som likt kvartalskapitalismen åtminstone planerar en bit framåt för att säkra nästa skörd/vinstutdelning. 

Eftersom den fallna själen åtrår frukterna av sina händers arbete är det alltså ett bakslugt instrumentellt tänkande som skapar illusionen av att detta är ett hedervärt tecken. Hos bättre typer finns faktiskt en gentlemannalikhet och en ladylikhet. Men de förlorade vingarna talar samtidigt sitt tydliga språk.

För den enskilde kombineras lyckligtvis alltid åtskilliga tecken och astrlologiska faktorer. Men är man vaken ser man t.ex. hur de två signaturerna jag just nämnde hur Hefners horoskop och bildar en Gestalt som vi så tydligt känner igen i hans bidrag till västerlandet: att göra så många som möjligt till horor. Här överensstämmer Hefner exakt med det kapitalistiska systemet.

Det känns naturligtvis lite märkligt för bloggaren att ha "brejkat" dessa förstämmande nyheter för alla födda i tecknet, som säkerligen varit fullmatade med västerlandets förskönande men i huvudsak falska bilder. Som jag sagt tidigare. astrologi utan koppling till klassisk filosofi är inte mödan värd, den öppnar för den värsta formen av irrationella fantasier.

På en punkt klingar Lynn Bells korta stycken om Jungfrun sant, och det är när hon gräver fram någon sentida illustration av en Jungfru som inte håller sin vinst tätt under armen (se bilden överst) utan håller en fjäderpenna (förmodligen lossdragen från de tappade fjädervingarna), och gör kopplingen till de skrivverktyg som fordom användes i Europa. 

Här förnimmer man alltjämt arketypens närvaro i en enkel och (på sin tid) lättfattlig symbol. Merkurius råder över logiska system såsom grammatiken, språkets systematik och återknyter till antika åsikter om att Jungfrun har en poetisk sida (gissningsvis naturpoesi av samma typ som den pastorala oljemålaren J.M.W. Turner - när jag söker hans födelsedag för att kolla eventuella Jungfru-inslag visar sig hans födelsedag vara okänd. Wikipedia antar en födelse runt månadsskiftet april/maj baserat på hans registrerade dopdatum.

Men till och med den här imprecisa angivelsen ger sin signifikans!

Tavelmåleri är i mina ögon just ögonens - Solens - domän. Och eftersom en födelse i Väduren är mer än trolig för Turner uppstår här den mest fenomenala ljuskänslighet man kan tänka sig: en ömsesidig reception mellan den "upphöjda" Solen i Väduren och dess disponent Mars i solära Lejonet! Dessutom tar himlarna i så de nästan spricker genom att till anrättningen addera Rahu, "zoomlinsen" som får tecknet och dess härskare att te sig abnormt attraktivt och som förleder själen till hybris. 

Turner var "hell-bent" ("gav sig sjutton") på att fånga sina landskapsmotiv i extremt nyanserade färgscheman. Visst finns det Rahu-placeringar som inte är så "demoniska" man skulle kunna få för sig, och om alla inblandade faktorer är gynnsamma kanske den skapar exceptionell förmåga? Här har Sol och Mars båda eld-naturer och är bästa vänner, de kombineras i ömsesidig reception och onda Saturnus blandar sig inte i. Detta är en Rahu som hjälper och förstärker individens visuella förmåga.

Men Eld tagen för sig är budskapet om en exceptionellt hög kognitiv nivå, någon som ser och processar mer visuell information än ett "blindstyre". "Andens brutalisering" kommer när rena eldvarelser går in i den brutala materien, i tingens värld, astrologiskt tecknade via Jord-elementet. Här har Turner tur, för horoskopets eldiga del sköter sig själv och kan därför uppfatta det materiella utan att själv vara indragen i kamp med det. Ett äkta voajör-horoskop!

Givet det osäkra födelsedatumet kan vi helt utelämna Månen i Oxen även om det är ett nästan perverst perfekt budskap som tecknas: sinnelaget i tecknet som känner närhet till den omgivande miljön och Jupiter som skänker stor framgång genom denna identifikation! 

Att Satans stjärna (Algol) lurar bakom den här kombinationen snarast bekräftar vad jag sagt om själens fall i Jungfrun. Efter en natt i dödsriket når den nu Dödens port/Oxen och här, om man så vill, spikas syndafallet genom att själen träder ut i dödsriket och in en jordisk kropp, djur eller människa.

Men även Jungfrun HAR en viktig funktion i naturmålarens horoskop. Saturnus i Jungfrun indikerar en fixering vid de åskådliggjorda, materiella formerna och eftersom Saturnus disponent Merkurius "faller" i motsatta Fiskarna ges här det Vatten som befruktar den döda materien och ger vegetativa former - just sådana Turner älskade av avbilda. Det är således den negativa polariteten (Jord och Vatten) som pekar bort från människosjälens sanna intellektuella natur och NED mot den simpla sinnesmänniskans preferens för dofter och synintryck och allt det andra som här tar det nobla Eld-elementet i besittning och "andens brutalisering" kan här ses i reduktionen av en potentiell andeskådare till en enbart artistisk blick. Månen i Luft eller Eld skulle mycket möjligt kunna ge en klärvoajant istället för någon som absorberas av de yttre sinnenas koppling till objekten i omvärlden. (Allt detta är lös diskussion eftersom Turners månplacering är okänd.)

Titta en sista gång på mitt montage överst, på hur Djävulen (eller om djävulen är en hon, en Gaia) och hur naturromantiken dryper i Jungfruns motiv - här som omväxling gestaltad av en man som bärgar sitt arbetes skörd. Notera hur han stadigt kniper fast vinsten under armen: Reinfeldts "min plånboksfilosofi" och "ingen stat ska komma och kräva skatt av MITT arbete". 

Den ensamma människan så här nära naturen kommer naturligtvis att identifiera sig med resurserna i sin näromgivning snarare än stadsbor, och här är då ytterligare en tanke bakom Jungfruns fallna Venus och dess nedsatta förmåga att socialisera med människor. Med djur och natur är det lättare, för här gör människans överlägsna intellekt HACKORDNINGEN enkel. (Jungfrun är den som i sitt fall är den första att uppleva och uttala sig om hackordninga. Se det grekiska begreppet "syntazis" i inlägget Naturens hysteriska ondska.)

I montagets övre hörn ser man den västerländska och självförljugna astrologin alltjämt inbilla sig att Jungfruns tecken - ett Jord-tecken! - har vingarna på. Se hur generöst Jungfrun sträcker ut, inte ett skördat sädesax utan något som ser ut som ett skott. Ja, Jord-elementet ligger nära hortikultur och planteringar. Men som bloggen tidigare resonerat kan den fallna Venus indikera att det var människans övergång från samlarstadiet till jordbrukarstadiet som var början på artens elände och "fallet" i olyckans sjätte hus. 

Bofasta började människorna nu rita ut gränslinjer och tänka i termer av ägande och bli småaktiga som Fredrik Reinfeldt och hans egna plånboksorientering. Nu började krigens tid på jorden och i detta profitsökande tillstånd sitter mänskligheten alltjämt fast.

Nyligen fick bloggens syn på Jungfruns funktion i den zodiakala helhetsberättelsen en bekräftelse i boken SAPIENS, där bl.a. hävdas att jordbrukarsamhället är artens hittills största misstag (jfr sjätte huset som olyckans hus). Jag hittar inte tillbaka till den första (negativa) bokrecensionen men googlade fram en annan. 

*****

Frågan är om någon annan än en astrologistudent med den distanserade Saturnus i 270-graders kontrollaspekt över den giriga Rahu i Jungfrun (likt bloggaren) hade kunnat frilägga Jungfruns sanna betydelse i termer av själens öden och äventyr? 

Givet Saturnus och Rahus långa omloppsbanor är varje enskild konfiguration av denna typ en "stor aspekt", dvs. ett övergripande omen som bara sällan återvänder som verkställandet (Saturnus) av en föregående dom över mänskligheten. Samtidigt ritar gränsdragaren upp en generell spelplan för en stor mängd återfödda själar och när Saturnus står i den universella Skytten ("allt gott åt alla") faller bördan tungt på den giriga demonen Rahu som söker blåsa upp Jungfruns syn på saker. 

Man ser nu bara så mycket man ser och förstår i linje med horoskopets antydningar om förvärvad vishet. Ett hypotetiskt horoskop med samtliga planeter i Väduren skulle indikera en debutant på jorden, en själ utan erfarenhet av denna världens turer att falla tillbaka på, en astrologisk illustration av lärande via försök och misslyckanden och åter nya försök ("upp igen lille vän, så har du snart lärt dig gå"). 

Man kanske måste addera några faktorer i Jord-elementet för att få bilden av en positiv och entusiastisk natur som om och om springer in i väggen och sakta men säkert börjar lära sig tänka och förutse konsekvenser. Jungfruns tecken förutser verkligen konsekvenser i det materiella och det är typiskt att Vädurens härskare Mars är hussignifikator i det jungfruaktiga sjätte huset, olyckans hus. Jungfrun har lärt sig bemästra jorden efter mycket "trial and error", men tecknet som sådant har ännu inga perspektiv på trälandet i åkern i sig. Det var ju just sina händers resultat den fallna själen sökte, arbete är den enda meningen med livet som ryms i den zodiakala principen Jungfrun - ja och så en begynnande desperation, förstås, när symbolen manifesteras som ett liv i träldom. Det första steget mot uppvaknande är upptäckten att vinstjakten egentligen bara förslavar!)

Planeterna kastar alltid sina aspekter framåt i zodiaken i indisk astrologi, och den nedbantade kartan härovan ser vi en Saturnus som utkräver något av en föregående cykel av själviskt profitintresse. Bloggaren tror sig veta varför han valt fattigdom i detta liv - ett eller två liv som mycket rik gagnade inte alls hans själ!

Jag låter astrologiprogrammet på datorn tugga en liten stund för att ge besked om perioder då samma kollektiva och/eller enskilda karma legat i luften. Med det hinduiska synsättet, att planeter kastar sin blick över hela tecknet, har Saturnus-i-Skytten kontrollerat Rahu-i-Jungfrun 21 gånger sedan den 1 januari år 1 och den 1 januari 2000.

Range of search: 1.01.0000 - 1.01.2000
In steps of: 168h 0m
Search for...:
sa.sag & nod.vir

Realization intervals (begin - end):
23.11.0043 - 11.07.0044
 9.10.0191 - 21.04.0193
26.07.0340 - 27.12.0340
27.12.0396 - 13.06.0397
26.09.0397 - 21.11.0397
25.02.0545 -  8.09.0546
13.12.0693 - 28.02.0694
30.05.0694 - 21.11.0694
21.11.0750 - 10.04.0751
15.07.0898 - 26.01.0900
 2.05.1047 -  2.01.1048
 2.01.1104 - 18.06.1104
 9.12.1251 - 14.06.1253
18.09.1400 - 12.02.1401
 2.07.1401 - 12.11.1401
26.02.1457 -  9.04.1457
12.11.1457 - 21.01.1458
 7.05.1605 - 18.11.1606
23.02.1754 - 11.01.1755
12.01.1811 - 22.06.1811
 8.11.1958 -  9.04.1960

Utvikning. Saturnus/Rahu-aspekten 1811 var kortvarig, men intressant nog ger denna länk med historiska tilldragelser en typiskt saturnuisk händelse: för första gången i USA "censureras" en senator för att ha läckt (Rahu?) förtrolig information från presidenten. Tyvärr skedde det några dagar innan aspekten startade.

För att snabba upp sökningen tog jag bara veckovisa stickprov på positionerna (var 168e timma), men tittar man specifikt på den 2 januari 1811 finner man en mycket mer träffsäker indikation på bannlysningen av den läckande senatorn: detta dygn går Månen genom Fiskarna och blandar sig med "halshuggningens" eller bestraffningens södra månnod. Här ryker alltså huvudet på en senator som "läckt" precis som det inkontinenta Vattenelementet har för vana.

Mars attackerar från rättvisans Vågen den kommunicerande Merkurius i Stenbocken. Det viktiga här är inte Stenbocken ett mycket förteget tecken, utan att Merkurius utgör basen för den överdrivande Rahu. En intressant liten berättelse i skyarna om problemen med att hitta den statsmannamässigt återhållsam kommunikation.

Vår tids uppblossande tal om övervinster och profit är ett tecken på att bloggen korrekt ringat in Jungfruns centrala kärlek - bunten med sädesax/profiten. (Man kommer långt bara genom att begrunda ett teckens kvalitet, element, härskande planet, upphöjd samt fallen planet). Globalt är det i vår tid en allt mindre klick individer som lägger under sig allt mer av världens "resurser" - indisk astrologi kallar allt under Jord för artha - resurser. 

Vår tids enfaldiga vinsttänkande och själviskhet ligger som en potential i Jungfrun via dess sluga, merkuriska intellekt, dess "bara för mig själv" (fallen Venus). Detta leder henne att "uppfinna" det kostnadseffektiva jordbruket. Som en pragmatiker är det en jordbunden Merkurius som först noterar orsak och verkan och fattar att fröet som faller till marken (som hennes egen själ föll) slår upp ur marken som en planta. Sen är vägen till vår rovdrift på människor - asiatiska sweatshops och barnslaveri - bara en transportsträcka.

Istället för att ha hela gruppen ute och plocka bär hela dagen kan en person avsättas till att plöja och så utsädet. Frigjord arbetskraft kan sättas i andra sysslor, ja själva det faktum att man sparar in på mankraft är nödvändigt för att några ska hinna sitta ner och tänka efter hur VINSTEN och TRYGGHETEN kan maximeras (Jungfrun/Spica är en kroniskt otrygg princip pga. den materiella naturens nyckfullhet).

Tecknet innehåller kort sagt roten till det helvete människorna på jorden skapat åt sig själva med en allt mindre grupp intellektuella tänkare som sitter med kostnads- och effektiviseringskalkyler och tajtar till existensvillkoren för en allt större grupp trälar - vilka också faller under samma stjärnbild/eviga princip!

Gång på gång har bloggaren återvänt till den vingklippta själens fascinerande tecken och undrat hur denna i grunden onda instinkt (basen är Jord-elementet!) kommit att porträtteras som så harmlös i den västerländska traditionen. 

Men den förenklade kartan här ovan ger sin förklaring med den smått fixerade (och fixerande!) formalieplaneten Saturnus i ett prominent hörn (sjunde huset) och Rahu-Jungfrun i djupaste underjord (fjärde huset). Jungfruns inre logik har kunnat klargöras då bloggaren har Merkusius i det upplysta femte huset för kreativitet och femte i Luft ser logiken i företeelsen. För det kan väl inte vara så att bloggaren KREERAT en ny sorts Jungfru? Femte huset är spekulativt. Men här är Saturnus - den sakliga - tyngst av alla planeter, exakt i västra hörnet.

Dödens och i sammanhanget inte oviktiga Skördemannens symbol Saturnus har med andra ord full kontroll över Jungfrun under hennes tid som bortrövad och dold från världen. Det är en parallell till myten om Hades och Persefone och av någon anledning har denna berättelse krävt att få bli berättat på bloggen. I den meningen kanske bloggaren bara ägnat sig åt att "svettas ur sig" något gammalt skräp från ett tidigare liv! Viktiga motiv i vårt nuvarande horoskop tjänar som platshållare för den som vågar (och är mogen) att re-aktivera minnen av tidigare liv! (En syssla som alla traditioner för övrigt avråder från i så måtto de förespråkar andliga övningar som tjänar att frigöra själen från det här låga kosmiska systemet.)

Jag vågar inte ens tänka på om detta betyder att det någonstans i det Djup som är Själen bor en våldtäktsman eller mördare i det förgångna. I varje människans själsdjup finns många boningar och man kan hitta de lustigaste grannar i sitt inre! Ingen som återvänder regelbundet under årtusenden lär kunna undgå riktigt eländiga roller förr eller senare. Kristusväsendet är inte fullt utbildat förrän Kristus blivit "allt i alla" och innan det kan ske måste själen både ha upplevt toppar och dalgångar. 

De gamla kineserna sade något i stil med: "Inget av det som tänkas kan undgår att i sinom tid manifesteras." Den här tanken är ytterligt lik Platons filosofi som också hävdar att verkligheten - vare sig vi talar om det materiella eller det andliga är en följd av den intellektuella verksamheten i Nous (det gudomliga Intellektet). En följd av att de odödliga andeväsenden (Guds medvetandeinnehåll) tillsammans lever ut sin odödlighet genom att skripta förlagan - själens hemvist i "himmelen" - och som när golvet går ur himmelen för att en del själar vill lägre, resulterar i ett Big Bang och en ordnad värld (kosmos) för dem själva och andra som deltar med Lucifer i strömhoppet ut från himmelen.


Tillägg - kuriosa

När jag tittar på den nyfunna recensionen av boken SAPIENS hittar jag en fascinerande fortsättning på en drömsekvens jag nämnt en gång på den första bloggen och  två gång på den här:

"I en dröm jag hade runt 20 vandrade jag i ett gigantiskt slott med tallösa rum. Jag mötte några inneboende och frågade efter slottets ytterväggar och fick till svar att ingen någonsin hittat ut. Slottet självt föreföll växa ju mer de inneboende rörde sig genom det!"

Under vandringen i slottet passerade drömjaget ett rum med en massa sönderslagna möbler. Det hade tydligen varit ett röjarparty där. "Det här kommer de att få betala senare" tänkte drömjaget och rörde sig vidare mot drömmens final, en slags hockeyarena eller kanske Globen i slottets centrum. Slottets ägare skulle göra ett uttalande men här vaknade jag ur drömmen, men med föraningen att slottsherren ämnade förkunna att besökarnas tid nu var till ända och att "resultatet" av deras tid i slottet skulle meddelas. EN KOLLEKTIV DOM! 

I drömmen hade jag dessförinnan letts åt sidan av några okända figurer och satt inte med den talrika publiken utan i ett speciellt bås på marknivå bakom plexiglassargen. Utvisningsbåset i hockey! Jag har inte deltagit i den här ronden och kunde därför inte dömas. 

(Hur sant slog inte denna ungdomsdröm in med universitetsstudier i nobla ämnen som sedan visade sig vara anathema i det djävulsdyrkande och materialistiska Sverige!)

Nu läser jag i recensionen ovan hur SAPIENS författare använder exakt samma bildspråk: 

[Yuval Noah Harari] stryker inte mänskligheten medhårs. Vi, homo sapiens, beskrivs som en bunt ädlingar som hänsynslöst har festat sönder ett slott under en helg. Vi befinner oss där vi står i dag för att homo sapiens har armbågat sig fram i evolutionen med liten hänsyn till andra.

Slottet är naturligtvis en nästan universellt förekommande symbol. Där det blir lite specifikt är att både min dröm och Hararis poetiska blick har tillåtit pöbeln att ta över slottet - och genast går löst på det, trots att de bara är dess gäster under en "match" eller "säsong". Anas här en spänning mellan Lejonet och Vattumannen, mellan den upplyste monarken och det så kallade folkväldet?