Roland Paulsen - Sveriges svar på Kafka?

När nu sociologen Roland Paulsen applåderas i både SvD och ETC för sitt genomskådande av den otidsenliga lutherska jobbfixering som Alliansens onda ledarskap inte var de senaste att slänga i ansiktet på svenskarna - Stefan Löfven låter precis likadan! - så drar jag fram horoskopkommentaren för arbetslivsforskaren som bloggen publicerade redan 2010.

******

Uppsala-sociologen Roland Paulsen påminner i SvD om att vi verkligen är långt inne i det som kallades två tredjedelssamhället för ... ja hur många år sedan har det gått? [Tillägg. Paulsen ventilerar sina tankar även i DN den 4 augusti: det kan vara mer omoraliskt att arbeta än låta bli!]

Folk behövs inte längre i samma utsträckning för att få ett land att gå runt. Men samhället sitter fast i en gammal luthersk göra-rätt-för-sig-fixering och driver fram fullständigt meningslösa sysslor istället för att - och här är Paulsens viktiga påminnelse - knyta an till tiden före Sveriges sossefiering, till de antika idealen, till den tid då människan ansågs böra avsätta maximal tid till arbetet på sin förträfflighet (arete). När jag förra gången hörde en diskussion av det här slaget talades det om att ge folket medborgarlön istället för att hålla dem trälbundna i nonsensaktiviteter.

Själv akademiker, f.d. dataprogrammerare, f.d. översättare och gud vet allt, men 50 55 och tydligen inte längre anställbar, kan jag säga att jag helt tappat intresset för begreppet lönearbete. Efter att inte under 1½ år kommit på en enda intervju för jobb gott och väl inom min kompetens har jag insett att Sverige är ett land där åtminstone rekryterare till "mellansvåra" arbeten inte själva har begåvning nog att bedöma kvaliteterna i en brokig meritlista, som undertecknads.

Jag är numera högaktningsfullt inte ens intresserad av ett jobb, utan söker bara för att plikten tvingar mig. I själva verket lever jag nu den antika aristokratens liv, i studier av stora tänkare, i funderingar över vad som gör en människa excellent och redan med siktet inställt på min nästa inkarnation på jorden. Det här hade varit ett än behagligare tillstånd om jag inte permanent legat under fattigdomsgränsen och helt upphört vara en konsumerande kugge i maskineriet.

Så mycket uppdämd dådkraft som inte kunde användas i B-nationen Sverige kommer att hitta sin gestaltning i nästa liv! Jag har inte bestämt mig om jag ska återvända till kära gamla trakter än, till Tyskland eller kanske ett tredje liv på kort tid i Italien. Men det kan bli Kina, som ser ut att arta sig fenomenalt. Där har jag inte varit på gott och väl 2.000 år!

Kina kommer att sätta en trend för väst, yttrandefriheten - detta gissel - kommer att ifrågasättas. Folkets patologiska pladder på nätet kommer att upphöra och var och en kommer att ställa högre krav på sig själva. Den asiatiska människan har alltid presterat bättre än den sekulära västerlänningen - på alla upptänkliga plan. Det är således inte alls självklart möjligt att som själsentitet "migrera" från väst till öst. Men jag har några vänner i himmelen, tror jag. De kanske kan lägga ett gott ord för mig.

Den klartänkte Uppsala-sociologen står inte att finna på någon adress i universitetsstaden, men av SvD:s foto att döma verkar hans ålder stämma med en annan med samma namn. Och att rätt födelsedag lokaliserats går knappast att betvivla efter en uppritning av följande celestiala ödesstruktur:

Enkelt uttryckt faller himmelen i två delar, den andliga resp. den materiella människan. Psykets Måne i klarseendets Eld disponeras endast i Lejonet direkt av Solen själv. Vid det här tillfället råder total synergi mellan psyket och den konativa andevarelsen eftersom även den senare röjer sig genom Eld, som en Sol i filosofiska och utforskande kunskapstecknet Skytten.

Men inte heller Solen är sin egen herre. Universums härskare Zeus/Jupiter/Tor förfogar över denne sociolog och det här året är detta ofattbart mäktiga väsen på gott humör. Den exceptionellt klarsynte britten Charles Carter konstaterade att Jupiter fröjdar sig i Frejas/Venus/Afrodites tecken Vågen.

Vågen kallas lat eller arbetsskygg i dålig astrologisk litteratur, men detta är en missuppfattning av mediokra astrologer som inte förstått zodiakens delikata arrangemang. Jämfört med det obetänksamma energiknippet Väduren mittöver, som rusar på varje sak som rör sig och blir kanonmat, förefaller Vågen naturligtvis overksam.

Men man kan inte applicera t.ex. arbetarklassens Saturnus föreställning om verkligheten på kreatur som inte ens är verksamma i samma dimension! Det var just det det socialdemokratiska arbetarpartiet gjorde i sin grundliga destruktion av den svenska folksjälen. Idag sitter vi här som ett materialistiskt och invandrarfientligt folk - många utan arbete men tyvärr också, tack vare socialismen, utan en vettig livsfilosofi.

Och det är här någonstans sociologen (till skillnad från undertecknad) går ner för landning och etablerar kontakt med det i jämförelsen grova och dunkla Jordelementet. För den behagliga Jupiter i Vågen förblir inte frikopplad från den konkreta världens göranden, den är inte med sina positivt polariserade vänner Solen och Månen en ren idealist. Jupiters disponent Venus har landat på jorden och hittas i Stenbocken, förvisso ett av zodiakens mest socialrealistiska emblem! Från Stenbocken utgår praktiska direktiv om arbetsdelningen!

Och när vi nu börjat tala om lorten och om andens avtryck i det konkreta kan noteras att horoskopet faktiskt tydligast kan beskrivas som en kamp mellan just Eld och Jord, för flitiga Mars-i-Jungfrun (Jord) och strävsamma arbetaren Saturnus-i-Jungfrun attackerar samfällt den lätta och fria Sol-Skytten och söker dra ner den i sitt eget tröstlösa harvande med vardagens praktikaliteter. För astrologen är ett samgående mellan de två illgärningsmännen Mars och Saturnus inte att leka med, detta är just det destruktiva arbete i det fysiska sociologen hänvisar till via några väl valda yrkestyper!

Här är rätt ställe att citera den förunderligt klarsynte Carter just om horoskop där den jordnära, instrumentaliserande och höggradigt pragmatiska Jungfruns tendens skär sig illa mot den obundna och utforskande Skytten - båda söker kunskap, men Jungfrun för att binda sig ännu hårdare i materialismen medan Skyttens utforskningar ytterst syftar till att frigöra anden från det materiella substratet:

Skytten/Jungfrun är en typiskt kritisk kombination med Jungfrun som försöker reducera, till precis ordning och uttryck, alla de idéer som det eldiga tecknet ständigt släpper ifrån sig under loppet av dess intellektuella utforskande. Det här är vanligen inte någon farlig kontakt - med mindre än att våldsamma planeter impliceras. Istället kommer den att sprida sin kraft via debatt och disputation.

C.E.O. Carter - Essays on the Foundations of Astrology (1947, s.86)

Carters "implied" kunde tyckas bättre översatt som "inbegripna", men en implicit effekt kan uppstå om planeter i något av de två tecknen ägs av endera Merkurius (Jungfrun) eller Jupiter (Skytten) och dessa disponenter i sin tur står under massiv och aggressiv påverkan!

Det är påfallande hur nära den här kollisionen mellan det noblaste och det mest basala elementet genklingar i en sociologs betraktelser över det meningslösa och rent ut sagt destruktiva arbete vi människor i vår enfald anbefaller oss själva! Är vi verkligen homo sapiens, det visa släktet? Eller borde den appellationen reserveras för dem som verkar i huvudsak från Eldens klärvoajanta tillstånd (eller möjligen ur Luftens klara blick för logiska strukturer)? Jag tror inte samtiden är modig nog att inse hur lågt vår kunskap fallit i avgörande avseenden sedan antiken.

Dagens förkrympt materialistiska människosyn är den värsta smörja jag någonsin mött under mina åtskilliga återbesök här. Den som vänder sig mot sin själ känner om man hamnat i ett stukat århundrade, för chansen är stor att man åtminstone någon gång varit en delmängd i en mer upplyst tidsanda.

Och då menar jag genuint upplyst och inte det elände som "Upplysningen" drog in mänskligheten i. Jag vill åter peka på det talande horoskopet för stormningen i av Bastiljen: bara leråker, bara materialistiska betraktelser! Det lunära psyket helt belägrat av Saturnus - underklassens låsning vid förnuftet. Så långt från Zeus/Jupiters kognitiva kapacitet!

Och det här anslaget kopierade sedan socialismen när också arbetarklassen ville "befria" sig. Jag kan knappt bärga mig tills det här misslyckade experimentet i "socialrealism" och forcerad "jämlikhet" är över, och det återigen blir, som sociologen Paulsen i sin andemening säger, angeläget att undvika allt fördummande arbete.

*****

Relaterat: För en annan studie i Eld och Jord och de problem som där brukar tillstöta, se inlägget om filosofen C.S. Peirce, jämförd med ateisten Christer Sturmark. Har förs på tal skillnader i kvalitet mellan nästan men inte helt identisk symbolik.


Tillägg 2015

På de år som förlöpte, diskuterade bloggen många gånger den "naturligt onda och även verksamt onda" Mars i Jungfrun som steg i öster vid Fredrik Reinfeldts födelse. Det är symptomatiskt att Roland Paulsen själv för en period hamnade i Reinfeldt-regeringens pennalistiska åtgärder och - utifrån en ascendent baserad på Månen/psyket - har en VERKSAMT GOD Mars-i-Jungfrun! Förövaren och offret.

Eftersom Mars nu är Olyckans planet lär den aldrig skydda mot missöden, men den klena trösten är att om olyckan drabbar en "verksamt god" Mars är det troligen inte genom egen förskyllan - vilket var exakt vad den demonanfäktade Reinfeldt-regimen försökte lura Sveriges arbetslösa och sjuka. Landet måste ha varit nere en vända i helvetet under de åtta åren med ett sådant ledarskap och sådana åsikter!