Exportsvensken Max Martin, kommersialism och musan Venus

Aftonbladet placerar den trendkänslige och säkert rätt begåvade låtskrivaren Max Martin sida vid sida med närighetsministern så att ingen ska missa att i Sverige är VOLYM och PENGAR det man beundrar. Martin är nu den tredje mest framgångsrika låtskrivaren räknat i antal förstaplaceringar på amerikanska Billboard-listan.

Men vilken skillnad i verkshöjd på Max Martins endimensionella "Jerry Bruckheimer-hits" - gjorda för det fördummade USA och övriga världen som ett entourage - och Billboards etta och tvåa, Paul McCartney och John Lennon. Musiker som vågade söka sina egna vägar och allraminst opportunistiskt blickade mot dansgolvens musiktyper - det är där vi har folket med minsta urskillningen, folket som är nöjda med en klämmig refräng och dansant marschtakt. Minns att vi talar listettor nu och inte nödvändigtvis bra musik (inte för att närighetsministern bryr sig).

Jag är mer fascinerad av att R&B-divan Mariah Carey - uppenbarligen en skicklig låtskriverska - kniper fjärdeplatsen (Wikipedia). Men återigen handlar det om generisk musik som låter ungefär på ett och samma sätt. 

Sedan följer en delad femteplats mellan det äkta musikgeniet Barry Gibb som faktiskt hade TVÅ karriärer bakom sig innan massorna lärde känna dansbandet Bee Gees. Den tidiga karriären tidigt 60-tal i Australien, när gänget var unga tonåringar, avslöjar genast vilka extraordinära begåvningar de var. 

Sen flyttar de till England någon gång 1966-67 och här följer en serie spektakulära album och hitlåtar som ofta var oerhört sorgliga och t.o.m. morbida (kan även höras under bandets allra tidigaste skede - det är som om de är fullgångna filosofer och fattat livet redan som små barn). 

Gruppens sista skivor innan nytändningen med discomusiken och "Saturday Night Fever" var det väl inte många som köpte, men jag säger bara: den episka dubbel-LP:n "Odessa" från 1969! I originalutgåvan en dubbel-LP med omslag av röd plysch med guldtryck på. På den tiden - före den vanvettiga girigheten satte in - fick man något för pengarna! 

(Nej, jag har den som billig cd-skiva, att hitta en plyschversion som inte är helt utsliten kräver att du har en direktörslön. Vissa gamla LP-skivor, är likt utvalda serietidningar rena investeringsprylar för de oanständigt rika...)

Gibb delar femteplatsen med ännu en generisk kapitalist som cyniskt syr ihop låtar i syfte att tjäna stora pengar. Dr. Luke hade jag aldrig hört talats om, men han är en sådan där Max Martin-doldis som använder månadens ungdomsstjärna för att berika sig är jag inte särskilt imponerad av.

För den som vill läsa ut mening ur de sex stjärnhimlarna listar jag hela detta populärmusikens panteon. Eftersom födelseklockslaget är känt för alla utom Max Martin och Dr. Luke måste jag säga att profitören Jungfrun - odlar marken i syfte att skörda, tro inget annat! - verkligen visar sin fallenhet för att foga ihop enkla texter och tonsätta så att åtminstone massorna fattar vad som pågår. Liknelsen med Jerry Bruckheimer var inte dum alls! Proffsiga Hollywoodfilmer med väldigt mycket yta och knappt någon substans - förutom att araber alltid är skurkar och den amerikanska nationalismen når kväljande nivåer i hans filmer...

1. Billboards meste tillverkare av listettor, Paul McCartney (kroppslig Jungfruascendent):

2. John Lennon (kroppslig Fiskascendent):

3. Max Martin (ascendent okänd):

(Missa inte ett generellt "socialt utanförskapssyndrom här - Martin har kraftfull betoning på både gruppsociala Vattumannen och solitära Skorpionen. Aftonbladet kallar honom en av branschens mest "ljusskygga personer" som skyr intervjuer och kurar med sin familj.) 

4. Mariah Carey (kroppslig Tvillingascendent):

5. Barry Gibb (kroppslig Jungfruascendent):

  5. Dr. Luke (ascendent okänd):

Är det en slump att samtliga fyra kända ascendenter vittnar om SATTVA GUNA, Ljusets eller Lätthetens kvalitet? Det är Ljuset som förmår dra människans själ från den Tamas guna eller det Mörker som män som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Göran Hägglund eller en kvinna som Mona Sahlin så tydligt representerar. 

Inskränkta och kategoriska typer befinner sig i mörker men musiken har alltid förknippas med Ljuset och kanske t.o.m. den merkuriska kvaliteten om man besinnar att Orfeus lyra och konsten att stämma instrument har allt i världen med matematik. Platon menade ju att de FORMER som utgör världen i själva verket är "matematikalier", något i stil med datorvärldens algoritmer. Själen är ett "självgående program" (styrd eller på avvägar i förhållande till sin högsta och rent gudomliga "noetiska" nivå).

Kartornas svarta pilar visar hur vissa planeter "äger" eller disponerar över en eller flera planeter. 

I den mån musik som skapas för att sälja alltjämt har något av VENUS i sig, borde det vara intressant att rent numeriskt se hur många himlakroppar konstarternas gudinna förfogar över. 

McCartney: 2, men intressant nog äger Mars/Månen i passionerade Kräftan denna Venus i eldiga Väduren. McCartney har alltid i mina ögon varit som ett lyckligt litet barn! Den "orfiska" (merkuriska) Solen med stora framgångens Jupiter är naturligtvis inte fy skam, särskilt inte som ascendenten visar att alla denna framgång lokaliserats i det världsligt starkaste av alla hus: den offentliga ryktbarhetens tionde hus. Alla tiders största hitlåtsskrivare.

Lennon: Återigen en Venus i Eld, precis som låtskrivarkollegan. Denna Venus äger den orfiska Merkurius som i sin tur kontrollerar soltecknet.

Martin: En helt annan sort. Max Martin är en formalist (Saturnus) med den "fallna" Saturnus egocentriska förmåga att vara precis på rätt ställe. Hans formsäkerhet bygger på en intressant kombination av Mars och Jupiter i Skorpionen. Venus/konsten "nås" av denna Eld/Vatten-kombination via diktatorn Saturnus tvingande aspekt (Dance, Darling!), men det är också allt.

Carey: Så typiskt att gruppens enda kvinna har den kanske mest intressanta Venus! En ömsesidig reception mellan konstens gudinna och den stora framgångens Jupiter i venusianska Jupiter. Venus å sin sida anses "upphöjd" i Fiskarna och står invid Solen (karriären) och en förvisso fallen Merkurius. Men det är tionde huset för ryktbarhet igen! Ex-hustru till megajätteföretaget Sonys chef, minsann. Så kan resan från slummen lyckas om man föds vacker och under en himmel som lovar framgång!

Gibb: Barry Gibb har också en ytterligt fascinerande Venus. Den här hemma i härskarläge i Vågen och äger där - återigen - den stora framgångens Jupiter (Gibb är två jupitervarv äldre än Mariah Carey.) Gibbs Venus äger också den absorberande folkmassans Måne (i Vågen) och den senare kontrollerar dessutom formalismens Saturnus i den anonyma men lättrörda folkmassans tecken Kräftan. Men det är alltså ytterst Venus på sin egen hemmaplan som administrerar hela denna massrörelse! Jämför den sluge och überkalkylerande Max Martin.

Dr Luke: Bara Luft och Jord, en fruktansvärt torr och rationell person som säkert slänger ur sig generiska poplåtar som en sekreterare förr knackade ut putsade texter på skrivmaskin efter chefens knaggliga utkast. Här ses ännu en Venus i härskarläge i Vågen men den kontrollerar inga andra planeter (befinner sig däremot i opposition med en lika stark Mars som heller inga andra kontrollerar). 

Däremot en viss tonvikt på den logisk-matematiska - eller orfiska merkuriusvalören: Merkurius hemma och samtidigt "upphöjd" i Jungfrun äger formsäkerhetens Saturnus, som händelsevis också befinner sig i ett merkuriskt tecken. Den här mannen vet säkert EXAKT hur man sätter ihop en nynnbar tonföljd. Rent hantverk som inte behöver någon högre inspiration, sådan som Lennon/McCartney kanaliserade i så hög grad med sina Eld-Venus...

*****

Frågan om lustans princip Mars har med musik att göra föranstaltas i indisk astrologi där det tredje huset för sång och dans (som specifika uttryck för kommunikation) har just den energiska Mars som hussignifikator (bhava karaka).

För de fyra med känt födelseklockslag kan följande sägas:

McCartney: Mars ÄGER tredje huset och har en mycket sinnlig kombination med Månen i Kräftan i "den goda daimonens" elfte hus! Mars är fallen, men nu behövs inte så mycket kroppslig energi för att skapa musik. Ett bra omen för tredje huset, särskilt som folkmassan (Månen) involveras i den här energin!

Lennon: Den generellt knepigaste i gängen syns i de många Jord/Eld-konflikterna på kartan. Tredje huset ägs av Venus (hussignifikatorns kompletterande motpol) men Venus själv står olyckligt i sjätte olycks- och fiendehuset. Jag får en bestämd känsla av att hans modersproblem ("MOTHER!") och önskan att Yoko Ono skulle mamma honom är de primära uttrycken för Venus här.

Men Mars, som var frågan här, är naturligtvis stark i kombination med sin planetära vän Solen (båda har en eld-natur) och sedan finns Drakhuvudet som en symbol för Lennons sjukliga behov att hävda sig på ett aggressivt och typigt sätt. Solen och Mars i "orfiska" (merkuriska) Jungfrun måste dock tas som ett gott omen för musicerande, en petnoga natur uppstår, oerhört vaken för ackordsföljder som funkar.

Carey: Tredje huset för sång- och dans ägs av kungen (primadonnan) Lejonet och Solen står i tionde huset för en som vill leva ut sin diva-dröm i det offentliga! Mer saklig är upptäckten att Solen minglar med Venus, men Mars verkar inte ha något större inflytande här. 

Gibb: Likt förre president Bill Clinton, hågkommen för sexaffären med en praktikant i Vita huset, ser vi - nästan - "horbockssyndromet" med Mars och Venus i förening. Det är ingen konjunktion och de delar inte ens samma tecken, men jag undrar ändå om inte dessa i tandem tio grader från varandra inte skulle uppfattas som ett viktigt omen i antiken....

Jag strök den nedsättande benämningen (även om den ofta nog stämmer bra för både män och kvinnor) och Clintons "förhöjda libido" uttryckte sig också via musiker (hängiven saxofonist). Gibb har Mars som ägare av tredje huset (precis som Paul McCartney) vilket kanske låter oss fatta att Jungfruascendent GENERELLT står närmare frågor om "fysisk fitness" eller kroppslig rörelse än många andra zodiaktecken när de stiger i öster. 

Med Mars stigande (med Venus) i öster går det knappt att få en mer prominent indikation om "sång och dans" än Barry Gibb! Och "horbockssyndromet" hörs ända ut i låttitlar som "Night Fever" där ingen ska missa den hycklande amerikanska moralen. Fever betyder "kåthet" och inget annat. Jämför gärna Max Martins horoskop. Han var ämnad att skriva slagdängor och sätta rytmen, så att de enkla amerikanerna kan dansa av sig överskottsenergin.

För min del återvänder jag hellre till de unga Bee Gees och deras märkliga kombination av dysterhet med extrem melodiositet. I mina ögon är det Barry Gibb som är den enda virtuosen i den här lilla celebra gruppen.