En tid och plats för ond bråd död

Hugh Mundell (t.v.) och hans producent Augustus Pablo

Det finns inte många artister från andra reggaemusikens andra fas - anstormningen av nästa generation efter Bob Marleys segertåg - som idag är hågkomna. 

Hade inte Hugh Mundell krokat arm med den kreddige producenten Augustus Pablo vid 14 hade säkert han varit glömd också. Men som det föll sig debuterade han 1978 med ett perfekt album kulturell och religiös rot-rock med Pablo bakom spakarna. Sen, 1980, följde han upp med ett set egenkomponerade låtar som fastän enkla i strukturen var melodiska och varma. 

Skivan, "Time & Place" öppnar med titelspåret där Mundell förklarar att han en gång var en krigare men nu mognat och lovsjunger Gud. Givet att han var inne på temat Gud redan vid fjorton måste man nog översätta "krigare" med ungdomsligist - om det inte helt enkelt är konstnärlig kreativitet. Wikipedia berättar att pappan var en framgångsrik jurist och skulle knappast ha släppt ungen vind för våg att bli en gettogangster. Nej, det luktar fabel om den textraden...

Men kopplingar till gettots förråande liv och förkrympta själar fanns uppenbarligen, för bara 21 år fyllda skjuts Hugh Mundell till döds över ett småaktigt gräl om ett trasigt kylskåp! När jag efter många år lyssnar på nytt till den här tonåringens låtar om sin gudskärlek och kärva order till tjejerna att inte köra någon nyrik och banal stil med en snubbe som honom (han som är så djup), då väcks nyfikenheten över transiterna för hans dödsdag. Ung och ond bråd död ligger ju i luften sedan den där prestationsfixerade toktysken störtade ett passagerarplan i franska alperna...

Det här är faktiskt rätt ruskigt. "There's a time and place for everything" sjunger den 17-årige Mundell fatalistiskt. Tacka fan för att hans låtar har något dämpat, t.o.m. dystert över sig med iskalla Saturnus som kopplar sitt långa kontrollerande grepp om artistens sinnelag/Måne!

Hans nästan avvisande kravfullhet på kvinnor syns i Mån-Vågen under attack från Mars i Väduren, en indikation om antingen familjegräl eller en passionerad och huvudstupa tendens att rusa in i äktenskapet (och mer än troligt skilsmässa förr snarare än senare). (Han var gift vid dödsskjutningen vid 21.)

Men titta nu på transiterna (vid midnatt dödsdygnet) i den yttre cirkeln. Den röda pilen indikerar inte, som brukligt på den här bloggen, en ömsesidig reception mellan planeterna. Men den sätter uppmärksamheten på det faktum att det dödsdagen sker en ömsesidig reception mellan transiterna och Mundells födelsehoroskop! 

Vid 21 har transiterande Saturnus rört sig 3/4 varv framåt och Skördemannen ("Vad har du gjort med ditt liv så här långt?") opererar över sångarens måntecken. Och Månen har ju "livets slut" som en sällan diskuterat innebörd. Att Månen ofta fungerar som "sekundvisare" på ödets urtavla bekräftas här än en gång genom att den snabba vandraren dödsdagen når fram till Mundells Saturnus - den som från början kopplade ett restriktivt grepp om hans medfödda Måne...

Varför han dog just under det är månvarvet kan bara göras plausibelt genom att preciserar transiterna ytterligare. För tagen ensam, passerade Saturnus Vågen mellan den 7 oktober 1982 och fram till jul 1984, och under den tiden hann Månen stryka förbi Stenbockens tecken åtskilliga gånger...

Följer man det indiska aspektschemat går det dock att krympa ner antalet kritiska tidfönster. Mundell föddes med en ungtupps självhävdande Mars-Vädur: "Vart jag än går runt i Kingston kallas jag för presidenten" skroderar han i en låttext. Den här starka men naiva och extremt självcentrerade Mars-placeringen kastar nu en dödsaspekt på 210° mot dödens tecken Skorpionen, dvs. mot tecknet som styrs av samma Mars men som signalerar att "syndens lön är döden" - varje väduriskt utbrott kommer att sluta i död. (Det är lönlöst att födas till det jordiska systemet, själar borde veta bättre...)

Låt oss pröva transiterande Mars alla relevanta aspekter under den övergripande Saturnus-transiten - det är en regel att transiterande Mars verkar starkt bara på de ställen där den irriterar i det natala horoskopet:

Range of search: 1.01.1981 - 1.01.1986
In steps of: 24h 0m
Search for...:
sa.lib & (ma.ari | ma.leo | ma.lib)

Realization intervals (begin - end):
29.03.1983 -  7.05.1983
20.09.1983 -  7.11.1983
31.12.1983 -  6.03.1984
 4.05.1984 -  4.08.1984
 1.09.1985 - 17.09.1985

Datorprogrammet avslöjar direkt att risken för Attacken under LIEMANNENS DOMINANTA PERIOD antingen är att vänta våren 1983 då Mars återvänder till sin födelseposition i Väduren, eller under hösten då den från Lejonet kastar en ond 90-gradersvinkel mot Skorpionen - samma onda öga som den medfödda Mars också kastar.

Och har vi preciserat "eventet" så här långt kan man också notera att tiden för döden är enda gången då transiterande Mars dessutom opponerar Mundells medfödda Jupiter, den "snabba befrielsens" planet. Och remarkabelt nog attackerar Mars via 90°-vinkel samtidigt samma Jupiter (tillsammans med den halshuggna eller bestraffade Draksvansen) som ett slags skådespel för sig uppe på himmelen. Men inte bara eftersom Mars attack mot Jupiter fångas upp av Mundells medfödda Jupiter.

Bloggen har experimentellt tittat på flera dödshoroskop under några år och reggaesångarens följer ett allt mer bekant mönster. Först ligger några riktigt tunga budskap på himmelen, sen stämmer gärna aggressorn och olycksbringaren in i de mörka olycksmolnen och till sist går det åt helvete under ett dygn då den snabba Månen nuddar vid det nu rejält bräckliga bygget.

Hur har Månen kommer att betyda "livets utgång"? Jag fick en idé när jag läste om Claudius Ptolemaios Tetrabiblos från det andra århundradet. På den tiden fanns inga exakta armbandsur så vetenskapsmannen presenterar en metod för att tajta till ascendentens gradtal vid alla de tillfällen då astrologen bara hade ett solur till hans (och en hel timma var för inexakt för att man skulle vara nöjd - tänk om ascendenten bytte tecken under den tiden).

Således tog astrologen reda på närmaste ny- eller fullmåne som föregick födelsen och gjorde en kalkyl utifrån denna, med särskilt hänsyn till Månens disponent vid tillfället - allt för att hitta ett hypotetiskt exakt gradtal! Måhända ett tidigt belägg för tanken om att nymånen representerar en projektstart, men även fullmånen används i den här metoden att extrapolera en exakt grad för det nyfödda barnets ascendent. (En länk till Tetrabiblos i engelsk översättning av okänd kvalitet i detta inlägg. Metod jag alluderar till diskuteras i de första kapitlen av bok III.)

För att förstå talesättet om att Månen härskar över "vaggan" och "graven" måste man också väga in en ålderdomlig föreställning att konceptionsögonblickets måntecken återkommer som det nyfödda barnets ascendenttecken. Hur man än ser på det är det Månen som är "portalen" genom vilken den återfödda själen anländer. Det ger sig nästan intuitivt att det också är via Månen själen lämnar jordelivet.

Det måste tilläggas att död via Månen är de oupplysta själarnas väg, de som vandrar "Fädernas väg". Dem på "Gudarnas väg" lämnar kroppen genom ett högre medvetandesäte och dem som dör medvetna i sjunde himmelen (Saturnus) återvänder direkt till himmelen och inte till de pseudoverkligheter som tydligen är så populärt på tv, att döma av serier om spöken och jordbundna andar som pågår år efter år.

Enligt metafysikern Oscar Marcel Hinzes grundforskning motsvarar den kroppsliga energinivån Sahasrara vårt solsystems Saturnus (den tusenbladiga lotusen motsvarar Saturnus 1000-årsrike, en metafor för att vara herre över Tiden, och även att ha vunnit medvetenhet om "själens form". Den som kan se sin form är uppenbarligen inte längre bunden till den och därför sägs ett förverkligande av Sahasrara - Saturnus innebörd i horoskopet - befria själen. Den som inte dör från världen med Saturnus distans är inte fri som ande att besöka andra världssystem utan hålls kvar i detta system av sina gärningar. 

Den gamla hinduiska stötestenen anas här, om det är möjligt att klippa med denna världens herre. Platonismen, som räknar med en själ som inte är en del eller en funktion av detta kosmos, är öppen för en väg ut ur hela det bländverk som dagens astronomer lurat på mänskligheten. 

Panteister, som ser världen som allt där är, har låst sig ute från möjligheten att efter att ha realiserat sin själs Form (tillika Världssjälens Form) gå vidare som de väsen av ren intelligens de i grund och botten är, gudavarelser höjda t.o.m. över själen. Vilken svårgripbar kognitiv nivå för det normala intellektet! 

Dessa varelser ser igenom allt - tid och rum. Hur många av dem finns det? Romerske tänkaren Plotinus liknar människorna vid insekter jämfört med den högre noetiska aspekten av själen. Den senare liknar han vid en trädgårdsmästare. En trädgårdsmästare som på avstånd och utan att direkt själv kräla i leran formar den miljö mot vilken andens/trädgårdsmästarens intention är riktad.