 |
| "Denna världens herre" ger ofta Stenbockens barn något håligt och dödskalle_ liknande i utseendet, ungefär som om materialismens herre Saturnus brännmärkt dem från födelsen. |
Jag menar, ju mer trafik som flyter genom Bahnhofs nät, desto större vinst åt Jon Karlung. SvD är antingen helt korkade eller står på den svenska dyngmentalitetens sida. För en företagare existerar inga moraliska skrupler - det är bara vinst och kostnadsbesparingar som gäller.
 |
| Ung Alan Alda (Stenbock) från tv-serien MASH. |
Senast denne Jon Karlungs horoskop kort granskades nöjde jag med att notera att Venus inte gagnar den som föds med ett sinnelag i Oxens tecken. Den här gången är Formgivaren Saturnus i dess lägre, materialistiska aspekt som härskare över Jordelementets primära tecken Stenbocken som drar uppmärksamheten till sig.
Karlung försöker som sagt göra om frågan om nätmobbing till en fråga om att K-märka dessa brölanden från sumpmarken. Det hörs att hans intelligens är begränsad eftersom det är en ren copycat-kommentar inspirerad från diskussioner i närtid om att naziarvet måste hållas levande för eftervärldens förståelse.
Det finns väl inget dödare förhållningssätt till livet än arkivariens och här är det uppenbart att det är det konservativa Jordtecknet Stenbocken som "materialiserar" - fossiliserar livet självt - och reducerar och förtingligar den etiska diskussionen om Flashbacks lymlar och gör den till en fråga om att spara en pryl, ett "kulturarv". Det ska nu genast sägas att mannen är dubbelt neddragen i detta materialistiska synsätt eftersom även Månen i Oxen tenderar mot Jordelementets förtingligande, ett förhållande som uppfattar bara en bråkdel av tillvaron och står helt främmande för de sakfrågor som utspelar sig inom Vatten, Luft eller Eld.
Fredrik Reinfeldts "högsta goda" (9e huset) gick i Jord-elementets tecken och dit hade stora pengars Jupiter förirrat sig. Det gjorde Reinfeldt till en djävulsdyrkare, Stora och Onda Pengar var hans högsta religiösa goda, och på samma sätt ser vi materialismen vara något gott för Bahnhof-chefen.
Kombinera nu Stenbockens konservativa och bevarande natur med det nionde husets "högsta goda" och vi förstår att han faktiskt menar det han säger. Med Oxen i första huset blir Saturnus en verksam välgörare, Saturnus som här äger materiella strukturer är det närmaste religion en sådan här människa kan komma. De blir lyriska när de tänker på stora och döda materialistiska organisationer, system.
Trots att detta är en i teorin god Saturnus skulle jag vilja påstå att horoskopet omvittnar det Jesus menade när han varnade folk för att ge sig i lag med "denna världens herre", vilket i en studie av de samtida Dödahavsrullarna förefaller vara en synonym till dessa texters ord för Djävulen: Belial (Den Värdelöse). Eftersom Satan är 100% negation - han har inget gott i sig, finns heller inget han värdesätter, egentligen. När Satans barn låtsas förespråka goda värden ("Flashback har kulturellt värde") då är det Satan i sin förklädnad som Frestare man hör. Egentligen finns inga värden alls i Jordelementet bara en död själs räknande på fingrarna (eller med miniräknaren) på antalet pengar som man tjänar på att säga som man säger.
Varför jag inte tror värst mycket på den organisatoriska Saturnus i det här horoskopet är för att den står i Stenbockens 30 och sista grad. Men eftersom Stenbocken tillhör den lägre, negativa världen, räknas planeternas mognad baklänges i dessa tecken. Saturnus är således inte akut döende och kraftlös som sammanhållande princip här, utan nyfödd. I praktiken är det lika olämpligt eftersom Saturnus är Åldermannen som i kraft av långt liv vet hur en slipsten ska dras. Kan man tänka sig att planeternas rörelse genom tecknen faktiskt representerar någon slags mognad?
När jag testade Solen och en grupp Nobelpristagare fördelade sig födelsedagarna helt jämnt över soltecknet trots att man i teorin kunde ha tänkt sig en samling i mitten av tecknet där Solen sägs vara i sin bästa ålder för stordåd! Kanske borde jag ha testat idrottsmän istället eftersom naturvetare ofta är rejält till åren komna innan Nobelpriset trillar in. Jag kanske helt enkelt provade avashta-doktrinen med fel planet i samband med fel typ av karriärism!
Men låt oss leka med den indiska läran lite till. Saturnus som Stenbockens ägare borde leda vägen för Solen och Mars i Stenbocken, som deras fältherre. Istället i detta negativa tecken kommer den organiserade och strukturerade Saturnus sist, ungefär som att man i efterklokhet försöker lägga ett system eller en rationell synpunkt på något vildvuxet och okontrollerat.
I termer av avashta är det istället Saturnus fiende Solen som äger större kraft och detta är intressant. Solen är som sådan fri och ohämmad och med en så svag lagivrare som en nyfödd Saturnus uppstår en mycket egendomlig variant av Stenbockens tecken!
Nu är också Solen en verksam välgörare ur Oxens perspektiv, så det är ingen tvekan om att den här mannen hatar staten och alla andra restriktiva organisatoriska scheman (vilket han tydliggjort i tidigare debatter om datalagring med mera). Det här är en frifräsare, en vilda västern-snubbe som ligger närmare de kriminella än de städade samhällsmedborgarna. Hans ideal (11e huset) är lustigt nog rent ondskefulla, en sådan attityd man skulle förvänta sig från en nazist eller rasist: han idealiserar den Slutgiltiga Lösningen. Hur man kan läsa ut detta ur Jupiter hemma i härskarläge i Fiskarna kan läsaren själv få fundera över.
Tillägg.
Saturnus i negativt härskarläge i Jord skulle enligt inlägget Fallet från gott till ont kunna klassificeras som en grundplåt till ren och skär Ondska! Man hör direkt hur orimligt det låter, att en hel sub-generation av Saturnus-barn skulle vara Djävulens avträde!
Men sådan är den antika teorin och sedan måste vart individuellt horoskop upp till bevis. Här saknas klockslag men det är som sagt var ett mycket tursamt husläge för Saturnus ur sinnelagets perspektiv: nionde huset är ett av de goda husen. Men det pikanta här är således att det mycket väl kan vara en Underjordens gudom denne chef tillbeder! :-)
Jag log när jag läste det där om "Det finns väl inget dödare förhållningssätt till livet än arkivariens". Själv har jag sysslat med arkivering i två år nu. Och redan efter någon månad började jag likna arkivet vid en gravkammare, där gamla dokument läggs till vila i kistor i form av arkivboxar, efter att de svepts i vita arkivomlag. Skrev en dikt om det: http://www.poeter.se/Las+Text?textId=1582651
SvaraRaderaJag är kluven till det där med arkivering. Jag har läst artikeln i Svd och jag är kluven till det som sägs där också. Jag har ju själv månen i oxen och då har man det där nostalgiska inställningen "det borde sparas till eftervärlden". Men det är klart att Karlung talar i egen sak i artikeln. En tanke jag fick var att man kanske kunde spara en dags eller några dagars trafik, som stickprov (om det nu går, det är ju det problemet med allt som är digitalt). Men att allt skulle sparas... dessutom ser jag inte någon motsättning mellan det och AB:s granskning.
Som sagt, det där med arkivering ger mig kluvna känslor. Å ena sidan, "det är ju bara materia, släpp det bara, allt är förgänglighet". Å andra sidan "men det är ju ett kulturarv som framtida generationer kan ha nytta av, inte minst historiker, vi måste ju känna till vårt förflutna". Det får bli en balansgång där...
Bekanten som jag nämnde nyligen, med extremt mycket jord i kartan, är arkivarie.
SvaraRaderaOch den arkivarie som har haft ansvaret för att sätta upp arkivet (det drivs annars av ideella krafter) har endast jord och vatten i sitt horoskop, däribland månen i oxen! Annars bara fiskarna och jungfrun.
SvaraRaderaHär är ett fantastiskt bra område för en specialundersökning! En väldigt säregen verksamhet som kunde tänkas attrahera väldigt "typiska" horoskop. Men hur ofta får arkivarier tidningsrubriker? Jag tror knappt jag har ett enda arkivariehoroskop i samlingen.
RaderaEn borttappad väns har jag, som i ungdomen märkligt idoliserade arkivarien. Nu fattar jag att de var för att han i princip animerade vartenda ord han läste och "vurmade" för saken i några veckor eller månader. Vi hade båda läst kinesisk filosofi vid den tiden och hur taoisterna idoliserade just arkivarien som någon gåtfull och fördold vis människa.
Den här personen hade Månen i 12e huset för slutna/instängda utrymmen och Solen precis som Håkan Juholt, på väg att tippa över från Lejonet och in i Jungfrun. En mycket skygg man som i ungdomen överkompenserade sig med macho-beteenden. Inåtvändheten tror jag kom från Månen i 12 och möjligen i kombination med den lunära ascendenten (Kräftan).
Och vad om det Akashiska arkivet? :)
SvaraRadera/Specsavers
Det där var en riktigt klurig fråga! Inte dum alls. Frågan är vad "akashakrönikan" är för något. Är det kvantfysikern David Bohms "implikata ordning" (ett tydligt lån från österländskt tänkande)?
Raderawww.bizcharts.com/stoa_del_sol/plenum/plenum_3.html
När synske Edgar Cayce låg i trans och hämtade information drömde hans lägre "jag" parallellt i bildliga jämförelser. Han såg en angelisk bokhållare sträcka honom böcker ur ett oändligt bibliotek Jorge Luis Borges har skrivit noveller som leker med samma idé om den oändliga bifurkationens värld. "Förgreningar" eller variationer på tema sägs sortera under Jupiter (till skillnad från Merkurius som är liten i sinnet och hårklyver närsynt - den naturliga oppositen Jupiter representerar alla klyvnader där är, förrän kosmos är djuplodat och uttröskat och Världssjälen kan kasta sitt utlevda hölje).
Till saken hör ju att indisk astrologi enbart att den gudomliga Jupiter till sin essens (sin innersta bärande förnuftsprincip) tillhör Eterelementet eller Akasha.
Om detta har jag skrivit om och om igen på bloggen, men det går att komma åter till samma sanningar och se dem på nytt sätt. Jupiters nionde hus är religionens och samvetets hus. SAMA VEDA (på sankrit) det vetande som är universellt och som alla kan göra samma anspråk på. Essens: Akasha eller Eter. I Bhaktivedanta-stiftelsens svenska översättning av Bhagavad Gita översätts akasha med "rymd" eller "fin luft" (minns inte exakt).
Också detta har bloggen gång på gång berörd i samband med den kruka av tom rymd som den väldiga Vattumannen (Purusha) håller i.
Med de här mytologiska pusselbitarna som kanhända skaver lite mot varandra om man är strikt logisk (eller för att jag inte fattat allt i djuper än), kan ändå en känsla växa fram för ett arkiv som inte består av död Jord utan av det eviga Eter-elementet, det som föregick de fyra elementen och där deras fundament. Den implikata ordningen som sedan explikeras när de fyra elementen bjuder upp till dans och fenomenvärlden resulterar.
Ja den fundamentala skillnaden är ju att detta s k arkiv inte är materiellt, fysiskt (och därmed också begränsat i rummet). Men även ett vanligt jordiskt arkiv härbärgerar, för att citera ur min dikt igen: "Alla tankar som dryftats/ Alla planer som gjorts upp/ Alla idéer som framförts/Alla visioner för framtiden" som satts på pränt och sedermera tyvärr ofta glömts och gömts i arkiv. (Dikten inspirerades av ideella föreningar som startats och drivits av eldsjälar.) På så sätt kan man likna arkivet vid en gravkammare. MEN i ett arkiv finns det inget som hindrar att gravarna öppnas och "liken" grävs fram igen. Tvärtom, det är det som är tanken med arkiv - att det som människor tänkt och gjort ska bevaras för eftervärlden. Så visst är det viktigt med arkiv. Det tycker visst "De där uppe" också :-)
RaderaDin kommentar antyder att du förbisåg eller kanske inte attraherades av tanken att själarna en dag kommer att ha glömt interluden i detta världsallt: ”...förrän kosmos är djuplodat och uttröskat och Världssjälen kan kasta sitt utlevda hölje.”
RaderaNär man talar om "himmelen" är också denna samlingsnamn för tidsbegränsade paradisiska världar inom ramen för en världsskapelse-fortvaro-världsundergång, även om varelsernas livslängd är ofattbar för människan.
Men även gudar dör till sist. "The Nothing that loves to turn into One", som Leonard Cohen sjöng på sitt andra album, har naturligtvis nya kreationer i beredskap. Och det är samma rationella själar som kommer att sändas ut i det universat.
Platons akademi och läran om Formerna älskas av matematiker och avskys av alla andra – särskilt näringsliv och materialister. För insikten om hur olika Formerna är från både den sub- och supralunära sfärens existensvillkor är knäckande.
Det vi är i vårt innersta är inte riktigt mänskligt, även om den stationen först måste erövras (vilket dagens marknadsstyrda värld inte ens uppfattat ännu).