För ovanlighets skull: en svensk som tänker i korrekta kategorier

Man har väl rätt att förvänta sig lite extra vältalighet från en filosofie doktor, och Uppsala-forskaren i religionens historia Johan Wickström publicerar i Dagens ETC en fenomenalt balanserad och pregnant framställning av det korrekta förhållandet mellan person, individ och kollektiv (helhet). 

Den återkommande bloggläsaren kan börja där och se om han/hon ser vad jag såg i den diskret illuminerade texten...

Vi blir inte lyckliga ensamma

Är inte innehållet i denna artikel detta en jämnmodig meditation över horoskopets "gudomliga triangel" som i västerländsk astrologi har tappats bort men som i uppenbarligen avsiktligt designats in i den sydindiska diamantformade kartan? 

De goda husen bildar en
uppåtpekande pyramid i
den indiska kartan

Wickström går nu inte ens in på den efemära personligheten som marknaden söker reducera konsumenterna till, man stannar vid borgerlighetens vägran att inse att individen är en delmängd i något större, i Zeus, i Gud, i Jupiter eller Etern som uppfyller hela skapelsen. 

Bland planeterna är väl astrologins Jupiter är det närmaste man kan komma Guds i-världenvaro, men som samtidigt symbol för det femte elementet Eter som enligt hinduisk kosmologi logiskt föregår de fyra elementens blandningar och uppkomsten av tid och rum (rena åskådningsformer för de myrlika intelligenser som föds och dör på Jorden). 

Eftersom Eter undandrar sig begränsningarna som Tid och Rum påför alla individualiserade andeväsen, i astrologin representerade av Solen, står Jupiter över det enskilda, och hela den falska högermyten om att satsa på dig själv enbart. 

Men detta "jag" sönderfaller alltså i två nivåer: de rika och privilegierade undanhåller underklassen rätten att ens söka och finna sin individualitet, sin odelbara andliga essens - de serveras bara krimskrams att hänga på sin ytliga Persona - och kallar sedan detta "kultur"! De ansvariga förbehåller sig själva rätten att odla en mer djupgående individualitet, men även denna är falsk, om man följer det bibliska dictat, att "av deras frukter ska ni förstå vilka de är". 

Horoskopets första hus är i Indien känt som ahamkara - framskaparen av ett falskt jag. Det är för att människan faller kort om sin verkliga identitet att se till sin kropp och sina kläder som hinduismen anser att identifikationens Venus gör ett ondskefullt jobb när dess negativa och Jordbundna tecken Oxen stiger i öster. Det var aldrig vår mening som återfödda själar att identifiera sig med det tillfälliga säsongsblomster som den fysiska kroppen utgör. Ändå är det exakt detta det sataniska västerlandets månghövdade armé av PR- och reklamnissar jobbar nonstop med att söka slå i folk!

Att nå fram till funderingar över den odelbara människan eller människans inneboende individualitet är ett långt steg fram jämfört med de ofta ytliga och narcissistiska typer som (tyvärr) ett antal planeter i första huset indikerar. Solen korrelerar naturligen med nästa hörn i den här gudomliga triangeln och det femte huset anses teckna "god karma" själen valt att konsumera i detta liv. Att de hellenistiska egyptierna kallade femte huset "den goda lyckans hus" tyder på att de mottagit samma läror från Österlandet.

Men som Wickström så utmärkt beskriver sammanhangen i sin artikel slutar inte tillvaron med en serie utspridda små ljuspunkter som var och en beter sig som svarta hål och själviskt söker få hela världens goda att snurra runt dem själva. Detta är återigen narcissismen som kommer av en överbetoning på första huset i ett enskilt horoskop men nu på en djupare nivå. Nyplatonisterna stötte frågan under de första århundradena i vår tid om huruvida själen själv kan skadas av att inkarnera på Jorden. Svaret beror lite på hur man definierar själen. Men ja, lägre själsnivåer, vilket den nobla andesjälen måste ikläda sig för att kunna återfödas, kan lida skada av dåligt handlande. Själen är ärrad och vid varje återinträde till Jorden kommer dessa ärr att bli synliga i någon av de tre domänerna Luft, Vatten eller Jord. 

Sistnämnda element är reserverat för den som inte intellektuellt och inte känslomässigt har kapacitet att förstå och lära utan måste tvingas till att fysiskt genomlida skuggan från sitt eget förflutna. Barnpsykologen Ian Stevenson, som på tusentals sidor dokumenterade över 30 år av djupintervjuer med barn i kulturer där föräldrarna inte försöker tysta ner barnens tidigare liv-minnen, kom fram till att deformerade kroppar inte alls behövde vara resultatet av en ohörsam själ utan helt enkelt synliga ärr på den nya kroppen av en traumatiserande och brutal död i närmast föregående liv. 

Själen hade så mycket livsvilja att den på något sätt bröt sig tillbaka till denna värld och skaffade en ny babykropp som den nu impregnerade med samma chock som den strax innan dött av. Saturnus som "själens platonska Form" får här en ny och djupare innebörd. Ja, de senantika nyplatonister som hävdade att själen visst kan skadas tycks ha en poäng. Ian Stevensons häpnadsväckande grundforskning (som naturligtvis ingen i Väst bryr sig om) tyder på det.

Bibelstället där Jesus spelar häpen över lärjungarnas okunskap och undrar om de inte läst att det är skrivet att de är "gudar" (eller kanske gudar i vardande), indikerar det tredje hörnet i den gudomliga triangeln. Bortom den individuella vägen (astrologins femte hus) finns också Vägen som sådan, det "universella dharma" som denna Väg benämns i hinduismen. Denna Väg är ur människans perspektiv alltings Predestination i så måtto som att alla vägar leder tillbaka till Alltet. 

Jupiters verksamhet i horoskopet är att uppfylla och likt Etern sedan transcendera och finna sig som något som var större än den värld man just spräckt som en kokong man var satt på tillväxt i. Det nionde huset, hellenismens "Guds tempel" är också guden som bor i människans solära hjärta. I kontrast till vissa hinduistiska riktningar hävdade romaren Plotinus på 200-talet hårdnackat att den individuella andesjälen är evig och inte uppgår i ett opersonligt Brahman. 

I den högre världen gäller inte människans motsatsförhållanden utan själen är, argumenterade Plotinus, BÅDE en och SAMTIDIGT uppdelad i myriader i sig odelbara andliga entiteter eller individer. Eftersom Själen har flera våningar kan man känna omedelbar släktskap med sin egen sort på det andliga planet. De andligt blinda blir istället nationalister eller rasister och går på hudfärg i deras ofattbara kognitiva fattigdom och brist på tankekapacitet. Dessa inre andeväsen - det vi egentligen är - skulle skrämma skiten ur en "yttre" människa, så vår fiktion tenderar att göra dem till lagom "utomjordiska" ET-figurer. Filmskapare med mörker i sina hjärtan (eller en förvisso begriplig misantropi) väljer förstås att se "hotet från yttre världsrymden". 

Bloggen har tidigare påpekat att Sigourney Weaver i sin definierande filmroll i kampen mot Alien (om och om igen), kämpade på en låg och svårt fallen själslig nivå. Monstren i Alien var ju inget annat än den biologiska Naturen i en skruvad form för att visa hur bisarr den människa ser ut som lever efter avgångne Fredrik Reinfeldts och avhopparen Anders Borgs marknadskapitalistiska deviser. På bloggen har det mytologiska monstret Hydra inte utan anledning klibbat fast vid Plotinus tankar om den lägre, den vegetativa själen.

Nu kommer den spännande frågan om var i det antika systemet denna doktor i religionernas historia hemmahör? Det finns flera med samma namn i närheten av universitetet, men av ett minimalt foto på nätet tror jag mig kunna utesluta en 30-åring eftersom ansiktet ser mer ut som 40. Det finns också en i den åldern och om datumet är fel är det ändå häpnadsväckande hur perfekt horoskopet illustrerar ETC-artikelns diskussion om individ och kollektiv. Se den här "naturliga zodiaken" som inte ens försöker att via sinnet (Månen) säga något om personen utan stannar vid zodiaken som en karta av olika axiom eller grundläggande idéer eller principer:

Som ren idé ses här Regulus välsigna andesjälen (Solen).
Satan minimeras genom att den södra månnoden
inte förstärker utan söker undanröja, men undanröja vad?
Tendensen hos materialister att låta prylmentaliteten svälla?
Samtidigt en attack från usla materiella villkor (Mars-i-Oxen)
på kungavärdiga Solen. En karta sprängfylld av starka
idéer och mängder av konflikter att lösa!

Här hittar vi Guds immanens - Jupiter - Vädurens tecken motsvarande personan vari Solen anses "upphöjd". Någon kanske minns hur en genomgång av yrkesfilosofer avslöjade en liten topp i Vädurens tecken för filosofins och religionens planet Jupiter. 

Hur man önskar sig ett betydligt större dataunderlag som går tillbaka åtskilliga århundraden! För om bloggens stickprov på filosofer visar sig vara en stående tendens har vi kanske löst den sydindiska kartans märkliga formgivning. Den gudomliga pyramiden bildar ju en triangel där den huvudsakliga hörnstenen utgörs av ahamkara - jag-skaparen. Det är bara genom att anta materialiserad skepnad som Fadern kan förhärliga sig i Avkomman (Sonen)!

Nu syns på religionsforskarens himmel en hård kamp på liv och död mellan Saturnus - avgränsaren och formgivaren och denna Jupiter som söker uppfylla och t.o.m. spräcka för att kunna transcendera Själens förutvarande Form. Som ren idé tecknas här en nyfikenhet och tillväxtpotential hos Barnet (Väduren) som vida övergår fäderneshemmets förgrämda och begränsande utblick: Saturnus i privatistiska fjärde sektorn (Kräftan) är ingen höjdare som jag bara häromdagen kommenterade i annat sammanhang. 

Men bortsett från denna intressanta och slitiga kamp för något nytt och större och bättre - vissa döper i Vatten men vissa bringar själva Elden - så är det fullmånen som intill perfektion tecknar den bärande strukturen bakom ETC-artikeln. Bloggen har skrivit tillräckligt mycket om kosmogonin som skymtar i axeln mellan Lejonet - det solära centrum - och Vattumannen som den rumsliga totalitet som på en högre nivå är andevärldens totalitet eller Guds eget medvetande. 

Wickström urvattnar metafysiken helt och hållet för att inte störa tidningen ETC:s otränade redaktörer och läsare, och han transponerar den här kosmiska axeln - som han själv är födda att gestalta - på ett utmärkt sätt, genom att helt enkelt påpeka att den borgerliga myten om individen i centrum (Solen i Lejonet i en vulgärversion) bara kan existera i den större kontext som ges av Vattumannen, folkkollektivet. 

Bland zodiaktecknen är det Vattumannen som tecknar Guds i-världenvaro snarare än Jupiters härskare Skytten. Eller snarare, Vattumannen illustrerar den judiska/bibliska grundtesen, att Människan (arten) skapades i en avbild av Gud i hans immanenta (i världen) aspekt. Varje individuell människa (andesjäl) är en del av Adam Kadmon, den primala arketypmänniskan som i evigheters evigheter residerar i, ja är, Guds eget medvetande! 

Så enormt är löftet till individen om vem hon skulle kunna vara. Wickström tonar ner den stora bilden och knyter förståndigt ihop metafysiken med politiska doktriner när han - precis som den här bloggen gjort i åtminstone fyra år - noterar att den korrekt syn på vad människan är kräver en social eller jordisk politik av vänstertyp. 

Det är därför västerlandet, tyvärr, är Guds fiende i dessa tider och "islamistiska terrorister" måste ses som legitima förtrupper i den plågade omställning till Vattumannens tidsålder som särskilt västerlänningar med deras fasansfullt inskränkta individualism står inför. Det kommer att visa sig att det kostade att gå på PR-nissarnas jippon och falska omskrivningar i nymoderaternas program av deras solkiga historia.



PS. När bloggaren i ett tidigare inlägg förordat kraftfull strypning av invandringen och utträde ur EU var det inte pga. några sympatier med (SD) utan därför att fri rörlighet är den ondskefulla Hydrans sätt att lura alla världens folk på deras arbetes frukter! 

Vänstern tycks ha en slavs medvetandenivå och törs inte ens tänka tanken på att börja bygga en ny världsordning. Det är ryggradslös egoism att bara låta facket göra vad de kan (inte mycket i dessa tider) för att skydda den egna levnadsstandarden. Sådana perspektiv är inte vad världen behöver 2015.