Vergilius och Glömskans flod

I en replik till en läsarkommentar (i detta inlägg) erinrade jag mig den antika uppfattningen om Glömskans flod (Lethe) som rinner genom Underjorden. En koll av Wikipedia visar att det var den romerske skalden Vergilius som kände till traditionen att de dödas själar måste doppas i Förglömmelsens vatten för att återigen kunna födas till Jorden. 

Tanken blir extra pikant eftersom det visar sig att Fiskarnas tecken - den rinnande flodens symbol och tecknet för syndernas borttvättande - visar en överrepresentation av homosexuella, vilket bloggen (och många andra) kopplar till en själ som återföds med ett otillräckligt utsuddat minne av vem den var i föregående liv. Det är som om en del själar inte doppas tillräckligt i Lethe innan de återvänder hit!

Sedan kan man också påminna sig traditionen om Pytagoras, att han mindes sina tidigare liv eftersom han enligt förmodat egen utsago, BESTÄMT sig för detta i ett tidigare liv. Han var så att säga trött på att vaskas fram och åter i detta kretslopp och ville nu ha en större MEDVETENHET om sin färd genom skiftande kroppar och omständigheter. Detta är också det omistliga krav Platon ställer på västerlänningarna. 

Och gissa vad? Högermedierna gör inget annat än söker sänka sina läsare ner i lergröten och den blinda konsumismen med dess ytterliga begränsning till saker det går att lukta och ta på! Detta har naturligtvis att göra med denna världens herre - en demon som verkar genom varje kapitalist och varje arm undersåte som tror på konsumtionens frälsande kraft.

Jag upptäcker att Vergilius aldrig hittat sin väg in i horoskopsamlingen tidigare, trots att dagen för hans födelse i en ort i norra Italien finns bevarad. Det horoskop, med Månen som ställföreträdande ascendent som växer fram, är inget annat än förunderlig. Här tecknas en filosof och dessutom Glömskans flod med all tydlighet!

Det förvånar inte att se en poet med metafysiska böjelser äga ett psyke i Vädurens tecken. Just den här månplaceringen utmärkte sig vid genomgången av en grupp yrkesfilosofer.

Den poetiska ådran har bloggen tyckt sig se mången gång då Luftens intellektuella formuleringsförmåga mixas med stämningslägena i Vatten. Men detta är också DISSOCIATIONSSYNDROMET, tendensen att separera det tänkta från det känslospröten snappar upp - ibland blir det bortträngningar och ibland desinformativa omskrivningar men ibland också lyriska översättningar till ett annat språk.

När man nu ser hur Solen i Vågen backas upp av en Venus som gått in i dödsskuggans dal (8e huset) då är det förstås Glömskans flod Lethe som kommer för tankarna. Vad Vergilius nämner som förutsättning för att återfödas som människa är att man DISSOCIERAR SIG eller DÖR från sitt förra liv. Hans Sol och merkuriska intellekt i rationella Vågen sätter alltså ord på, gör en översättning till ett nytt språk av den process som föregår själens uttåg ur dödsriket.

Ett av mina allra första blogginlägg, den 9 januari 2009 handlade om Glömskans flod. Det var innan Sideriska siktet ens startat och innan jag formulerat konceptet "dissociation." Att nu läsa inledningen om igen och titta på tonvikten på Solen och dess disponent Venus i Vergilius karta är en mindre uppenbarelse. Jag skrev om dissociationen mellan Luft och Vatten även där, fast utan att använda astrologisk terminologi.

Men den som inte känner till den här processen - att dö från sitt förra liv för att kunna ta del av ett nytt - skulle aldrig kunna tala om den. Så hur vet Vergiius som uppenbarligen levde på Jorden? 

Nu blir bloggen så där jobbig igen, och förutsätter efter snart sex år att enstaka envisa (dumdristiga?) läsare fått igång förmågan att jonglera med en mängd variabler! Här kör vi:

Enligt det här psykiska horoskopet är Vergilius en upplyst man. Hans åttonde dödshus är inte mörklagt som det skulle vara om säg, Skorpionen med dess härskare Mars på plats regerade i sitt eget åttonde hus. Det skulle vara en Vädursascendent som bar på en djupt förborgad hemlighet som egot aldrig kunde nå in till... Väduren är också styrd av Mars men i det skisserade scenariot håller dödsriket tyst, Mars är negativt polariserad, drar sig i sig själv, och fungerar enbart som sexuell energi - floden Lethe själv, förmörkad och förmörkande instinkt till reproduktion! 

Den här tanken kring Mars hemma i sitt negativa tecken kan samköras med mina spekulationer kring planeter med potential och helt realiserade (och impotenta) planeter (f.n. fem inlägg) Enligt denna tanke är Mars i hemmaläge redan realiserad (i det den gör) och, faktiskt, rätt ointressant!

(Man skulle även i Fiskarnas duala tecken kunna se den förmörkande floden Lethe och den andra floden, Mnemosyne, som återger själen dess minnen av bland annat tidigare liv. Fiskarna sägs indikera såväl "vägen ned" som "vägen upp". Men för frågor om minne och allvetenhet måste Jupiters förhållande till transportören Merkurius också noteras; jag tar upp den problematiken i min bok på engelska.)

I sitt liv som romaren Vergilius tillhörde den här själen "de utvalda". Mycket möjligt reser han ännu i gräddfilen, har någon sett och identifierat den nyligen under dess senaste jordiska namn? 

I Vergilius horoskop lyser ett ljus in i åttonde eftersom dödsrikets hos honom representeras av just Mars, men en Mars i det seende Lejonets tecken. Denna ljusfackla in i dödsriket och dess hemligheter ägs dessutom av Solen i ett mentalt och intellektuellt Lufttecken som har budbäraren Merkurius med sig. Vergilius VET vad som gäller. Född 200-300 år senare hade han säkerligen varit en gnostiker.

Som ett privat och därför arrogant nöje har jag studerat Eldens närvaro hos upplysta personer en tid nu. Men med detta perfekta horoskop föreslår jag det jag just sagt som en subtil indikation från Ödet på vilka individer man bör söka efter om det är Upplysta ledare man söker och inte förvirrade och lögnaktiga tokar som dem Alliansen radar upp. Det behövs människor av Vergilius kaliber för att få till stånd ett helt nytt civilisationssystem efter den allt mer krisande kapitalismen. Det behövs VISIONÄRER (se Vergilius!) och inte folk som är rädda för visioner (sagt av mannen vars namn bloggen aldrig mer kommer att nämna).