Det spanska undantaget: genuin socialism

Ledarskribenten Andreas Gustavsson skriver i ETC om det spanska undantaget från den intellektuella misären i Västeuropa efter ett EU-val som såg lersörjan från höger djupt i folkens själsliga porer, människor med så grumlig blick för den självklara Spelplanen att bara denna tunna tårtbit Tid bekräftar hur rätt Platon och de antika filosoferna hade. Människan, när hon börjar se till sina egna behov, börjar pyssla med bara sin egen kropp har reducerat sig från en levande själ till en död krypta! (soma = sema)

Men så upptäckter Gustavsson ett "karismatiskt" undantag från västerlänningens elände, spanske Pablo Iglesias, en ny typ av socialistisk politiker. Som god socialist skyndar sig skribenten att hycklande understryka att det mest fascinerande egentligen är folkmassorna. God vänsterideologi får inte falla i fällan att ensidigt dyrka en "karismatisk ledare"!

Likväl klingar det första han säger sant. Här är horoskopet för Pablo Iglesias Turrión, som visar sig vara hans fullständiga namn. (Vi ska återkomma till det strukna andra efternamnet strax.) Säkerligen till alla Jord-bundna människors förtret inledde bloggen närapå direkt med en lång lovsång till Eld och Luft - de två elementen som tecknar den supralunära tillvaron där gudarna och andeväsen som egentligen inte vidrör den smutsiga lägre världen håller till. 

Dessa två högre element är de som Platon ville se fylla de styrande filosoferna i sitt samhällssystem (läs: Staten). Dessa samhällets ledare levde helt i anden, i det supralunära och ägde inget för egen del. Landets moraliska överhet levde kommunistiskt eftersom deras lämplighet som ledare bestod just i att de övervunnit den degraderande inverkan från planeten Jorden och dess självcentrerade kroppsliga behov. Det näringsliv som totalt tagit kontrollen över västvärlden var något otänkbart för Platon, som tilldelade nasarna sin rätta plats - på botten av samhällsbygget, fast kontrollerade av politikerna, vilka i sin tur förde begåvade resonemang med det högsta rådet av filosofer (kalla dem gärna "experter"). 

Den spanske karismatikern har ett program som stannar vid elementär behovstillfredsställelse för gemene man - vilket kunde tyckas rimligt i alla världar utom dem där det näriga monstret Hydra har spridit cancerceller genom allt och alla! Spanjoren hämtar de måttfulla behov en upplöst filosof har och önskar att detta var grundtryggheten för hela folket. Det är sublimt, det är humant! Vem är då Pablo Iglesias? En Sol-Våg förstås!

Iglesias när nästan fånigt platonisk eftersom den totala avsaknaden av planeter i Jordelementet skulle kunna tolkas som att själen i denna kropp är helt och hållet verksam på ett högre plan än de ting som kroppens sinnen möter och älskar att klamra sig fast vid. Spanjoren hanterar också föremål men gör det på den intellektuella nivån. Månen i Väduren är ett psyke i Eld, en som skådar och använder synsinnet. 

Till skillnad från "sensationalisten" (se t.ex. DN:s parodiske chefredaktör Blobbodarsky - han borde ha blivit teaterapa istället och där gjort ett fantastiskt jobb) - har spanjoren förmågan att översätta det han subjektivt uppfattar med sitt Vädurssinne till tankekategorier på en högre nivå. Mån-psykets disponent Mars måste här sägas utmärkt placerad avvägningens Vågen där den dessutom hettar upp Venus som är basen för både den aktivistiska Solens och psykdisponenten själv. 

Detta är en fantastisk årgång av Vågens tecken i termer av rättvisepatos. Det kunde se ut som om årgången skulle bli mycket kortlivad: Vågens härskare Venus är på väg ut ur tecknet samma dygn Solen når dit. Men tittar man framåt börjar Venus backa tillbaka in i Vågen och ger ett ganska stort tidsfönster för en genuint poetisk själ (Solen + Venus). Den mer akuta typ som Iglesisas representerar tar naturligtvis slut när Månen lämnar sitt fullmåneläge.

Är det för att Sverige är ett land av horor och horkarlar som vi tenderar att droppa alla dessa dubbla efternamn som avslöjar att vi inte tar äktenskapet på allvar längre? ETC-skribenten ger bara spanjorens halva efternamn, men det är uppenbart att fullmånar längs "Jag & Du-axeln" indikerar ovanlig tillväxtvärk och sannolikheten av att bli ett skilsmässobarn med två skilda hemmiljöer. I fallet Iglesias-Turrión tycks inte detta ha skadat honom eftersom planeterna på det hela taget bildar en så kraftfull tänkande människa. Det är de som fastnar i Vattenelementet som lider emotionella trauman som de inte klarar att tänka sig ur.

Tar man Månen som ascendent förvandlas Solens disponent Venus till en verksam illgörare. Partnerskap och allianser en källa till svaghet och osjälvständighet! Men för Väduren är Mars åtminstone "neutral" så att strida för sin egen sak är inte fel om allianser (Venus) tappar den korrekta balansen, t.ex. som att ena parten snor hela utrymmet och inte respekterar helhetens bästa.

Eftersom denna verksamt neutrala Mars nu ligger i ett tecken som vårdar sig om den sociala balansen och inte i egoistiska Väduren får vi i praktiken ett remarkabel budskap där kombinationen av Venus och Mars just visar upp en skakig social balans - spanjoren verkar i sin person sammanfatta den oförrätt som Rovkapitalismens organ EU åsamkat det spanska folket. 

Den som vill psykologisera på ett inskränkt individualpsykologiskt sätt skulle säkert kunna ana en frånvarande fadersgestalt som förmått Iglesias att formulera en politisk vision som återigen säkrar den lilla människans grundläggande ekonomi. Hans modersgestalt (Venus) har det inte lätt i det här horoskopet.


PS. I en övrigt bra artikel (vem skulle annars ha berättat om den spanska gräsrotsrörelsen) noterar jag att ETC-skribenten använder ett inskränkt grundperspektiv. "Vi" valdeppiga svenskar med vänstersympatier av olika sort, ska glädja oss en smula över att frisk ideologi sprider sig i Spanien! 

Iglesias skulle säkerligen ha funnit det ett lamentabelt instrumentaliserande av vad han söker åstadkomma! Han reduceras till ett pepp-preparat för passiviserade svenskar i höstmörkret. Grundvinkeln är sjuklig just som en svensk är en av de sjukaste världsmedborgarna till följd av sin sekularism. Tur då att artikelinnehållet kompenserade den här olyckliga formen.