Berlinmurens fall - ett verk av en klaustrofobisk Sol

Man får tacka för den tidslinje över dygnet för Berlinmurens fall som DN tagit fram. Utan den hade jag aldrig brytt mig om att rita det här horoskopet, eftersom östberlinarnas nyvunna frihet i själva verket bara förde dem in under en annan stormakts ideologiska tvångströja. (Vad gör för övrigt inte denna tidning för att framhäva allt det onda Sovjetunionen representerade för en kapitalist som tror att människor vänster per definition måste vara!)

Men nyhetsbyrån AP meddelar 21.05 om Murens omedelbara öppnande och nog är det fascinerande att det är Tvångströjans zodiaktecken som just då stiger i öster!

Ja, Kräftan beskrivs normalt som "protektionism" eller "slutna och säkra rum", dess naturliga koppling till det fjärde huset ger därmed Hemmet, slutet från omvärlden och tryggt, likt krabbans skal.

Nu kunde man stanna vid Ketu i första huset - demonens kapade "draksvans" är ett tecken på att något termineras eller klipps av och inte längre har den drivande kraft det haft. Den äregiriga Rahu möter här straffet för sin hybris, och som synes är det Rahu-i-Stenbockens ambition mot rå makt och kontroll över folket (Kräftan = undersåtarna) som här får ge vika.

Men att nöja sig med detta - Ketu stigande i Kräftan - som emblemet för murens fall vore att missa betydlig mer fascinerande turer på den här himlen.

Muren (eller rättare dess omedelbara öppnande) representeras av ascendenthärskaren Månen som här står i "det bästa huset", Gudens tempel som här ägs av Jupiter, väl frihetens planet om någon!

Nu vill det sig inte bättre än att Jupiter ligger fängslad i det onda tolfte huset för "landsflykt" (många östberlinare kände sig säkert som landsflyktiga och i klorna på Sovjetimperiet). Utifrån förstahus-Kräftans perspektiv är Jupiter en verksam välgörare (fattas bara annat när den representerar Guds och det individuella och/eller kollektiva samvetets nionde hus). Men frihetens planet  är alltså lamslagen av sin fängslade position. Grekerna kallade t.o.m. det tolfte huset för "den onda daimonens tempel". 

I det här horoskopet representeras den onda demonen av småresornas Merkurius - oändligt passande med tanke på att vi talar om en liten "dagtur" mellan östra och västra Berlin! Det är den lilla reseplaneten som håller den stora frihetens Jupiter fången.

Nu indikerar visserligen den avkapade draksvansen i första att det är ett slut på detta frihetsberövande, men det finns en ännu mer mäktig indikation på samma sak:

Solen - en annan frihetlig symbol, fast mer verksam på det individuella planet än Jupiter som så att säga diffust sammanfattar allt som är - denna Sol bränner GRADEXAKT den onda demonen som ditintills haft sitt tillfälliga säte i det avskurna och ytterligt begränsade fjärde hus, vars typiska egenskap kan ses i det abnormt obildade amerikanska folket vars hela värld bara handlar om att beväpna det egna hemmet och shoppa och leva ytterligare en dag som nyttiga slavar fångna i något slags Stockholmssyndrom under de stora amerikanska företagslogotyperna. Kräftan är med andra ord okunnig och instinktiv pöbelmentalitet i ett nötskal - OM horoskopet inte innehåller något som lyfter den inneslutna revirmänniskan ur sitt blott vegeterande tillstånd, rädd och bara intresserad av trygghet och nästa mål mat.

(Förra Alliansregeringen utgick i satanisk ondska från denna basala själsförfattning och angrep den via den pennaliserande "arbetslinjen" med dess "ta från de fattiga och ge till de rikare tills de allt mer utarmade fattiga resignerat inser att Storbror äger dem och mirakulöst blir friska och arbetsföra igen! Gissa vilket tecken dåvarande statsministern var född under - och utan förmildrande omständigheter!)

Med denna "bränning" av den onda demonen har Solen naturligtvis inte slutgiltigt förintat förlustens monster, men fångenskap och bedrövelse har EXTERNT osynliggjorts för en tid. Och det är detta osynliggörande som slavarna under västerlandets lika onda filosofi (se det amerikanska folkets trälande) som högermedierna i väst idag kommer att fira genom att, som DN, rita upp en parodisk tidslinje som om detta var dagen när Gud själv kom till Jorden för att se hur människorna skötte sina affärer.

Horoskopet innehåller fler intressanta detaljer, kolla in den GRADEXAKTA (igen) spänningen mellan frihet och kontrollerade inhägnader, Jupiter och Saturnus! Den goda men tolftehusfängslade frihetsplaneten Jupiter går här in i en kreativ opposition med Saturnus eftersom det är positivt polariserade tecken. 

(Oppositioner mellan de negativa Jord och Vatten liknar mer jordskred och slukhål, eller biltunnlar som kollapsar - sök bloggen efter den illustrativa olyckan i Japan för några år sedan under en särdeles kraftig opposition längs den "sataniska axeln" mellan Jordtecknet Oxen och Vattentecknet Skorpionen.)

Det är typiskt att med en fängslad Jupiter, följer också att fångväktaren Saturnus är en obehaglig typ: Saturnus står här (precis som med Alliansens statsminister) i det sjätte huset för fiendskap och olyckor.

Men gränsdragaren Saturnus har en svag husposition på samma sätt som den onde svenske ledare, vars namn vi inte längre nämner (att skriva bort honom ur historieböckerna är ett minimistraff för det han gjorde mot det svenska samhället). Det är här själva gränsdragningen (i sig en naturlig aktivitet) som alstrar sjätte husets fiendskap ("vi/dom" - den åtskiljande Muren).

Ur förstahus-Kräftans perspektiv är nu inte Saturnus någon illgärningsman utan en neutral realitet. När cellen som bär början på en organisk entitet först börjar avgränsa sig från sin vattniga miljö bygger den ett tunt cellmembran runt sig själv. Detta rudiment till senare versioner som Murar eller slutna och säkra Hem skulle aldrig kunnat ha komma tillstånd om inte den av vissa så hatade patriarkala principen redan fanns där och medgav kopiering. Kräftans celliknande tillvaro är ett eko av Saturnus grundläggande natur: att hägna in (göra anspråk på), etc. Den lägre naturen imiterar vad som gäller i en högre verklighet - klassisk Platon.

Men här har vi alltså ett förstahus, vars cellmembranaktiga Mur (Kräftan) står i ett antagonistiskt förhållande (6e huset) till själva principen bakom Gränsdragningen - trots att gränser egentligen är neutrala företeelser - och nödvändiga för att Kräftan överhuvudtaget ska kunna existera. Kräftan upplever här Gränsdragaren som en källa till fiendskap och den trampar också hårt på en verksamt ond Venus som vittnar om att nära relationer är ett problemområde - logiskt nog med tanke på hur Muren avgränsade öst och väst. 

Kanske är det för att både Venus och Saturnus står så illa och är så världsligt svaga, som Solen i frihetliga Vågen kan slita sig från dess "onda" eller bekymmersamma disponent Venus, bränna bort effektivieten hos den onda demonen Merkurius (som håller frihetens Jupiter i tolfte fängelsehuset) och göra gemensam sak med en annan frihetskämpe: Mars i Vågen. Denna dubbla eld, denna kämpaglöd för frihet och harmoni (och socialt samkväm mellan öst och väst) utspelar sig, återigen, i ett hus som anknyter till Muren, nämligen det slutna miniatyrgetto som är vad ett Hem egentligen är, när det blivit mer tvångströja än en fristad. Man kryper på väggarna och vill bara ut.

Ju mer man tänker kring detta horoskop för Murens "öppnande", ju mer inser man vilken pseudo-händelse det egentligen är. Som jag sa, Östberlinarna blev av med ett hinder men istället fann de sig 25 år senare mentala fångar i Fort Europa - det vansinnigaste och hoppfullt sista psykbrytet i västvärlden innan sann godhet börjar verka sin filosofi. 

Fort Europa: Symptomatiskt nog är alla ledande regeringschefer i Europa f.n. födda i Murens tecken Kräftan, t.o.m. den lilla vapenhandlaren Stefan Löfven! Fruktan för vapenskrammel kräver som bekant murar, sköldar och defensiva vapen. Så den här generationen ledare, Merkel, Cameron och Hollande, har inte ens lösningen till en bättre framtid för världen på sin karta. De tänker i termer av vänner/fiende inom ramen för den verkliga fienden: kapitalismen som berikar sig på alla dessa små turer, hur de än går. Den "smarta" sortens människa som kommer att brinna längre i helvete än andra, studeras i föregående inlägg, en studie av knappa 200 kapitalister.



PS. Mest "clueless" i det här ämnet är nog Aftonbladets Katrine Marcal som i sin dyrkan av det frihetliga och kapitalistiska väst missuppfattat precis allt om David Bowies år av musikskapande i Tyskland:

David Bowie hade tagit sin tillflykt till staden för att måla och för att sluta knarka.

Berlin förändrade honom.

Ja, inte slutade han knarka, inte omedelbart i vilket fall. Tvärtom återvände han till England och fotograferades den 2 maj 1976 (efter inspelningen av Low, som föregick Heroes) vid Victoria Station görandes en Hitlerhälsning! 

http://books.google.se/books?id=vk-I_ZM_PfwC&pg=PA251&lpg=PA251&dq=bowie+greets+nazi+posture&source=bl&ots=nQp9d7JAFY&sig=KG5sXoONsniqAyhHS2EuWoYPpPo&hl=en&sa=X&ei=6AxfVMuqGcfsO_2lgYgF&ved=0CCIQ6AEwAA#v=onepage&q=bowie%20greets%20nazi%20posture&f=false

Ja, åsikterna går isär om det var en Hitlerhälsning han gjorde inför folkmassorna, men ovedersägligt var att han lekte med fascistoida ledartankar vid den här tiden. Han utvecklade figuren "the thin white duke" under sin korta period som vit soulartist - se några astrobelysande kommentarer om "ice masquerading as fire" här. 

Nu är det möjligt att AB-skribenten censurerar den kompletta historien om vad som förde Bowie till Muren på Västberlins sida för att kunna presentera honom som en demokratisk frihetskämpe. Det är i så fall inte förstå gången hon vanställer historien i syfte att producera mytologi.