tisdag 28 oktober 2014

Sjunga eller sjunga och skriva?

Givet den rejäla samlingen musikaliska horoskop som redovisades i det här inlägget, är frågan berättigad om inte mer intressanta resultat lurar i vassen. Som nämndes är 600+ kartor en mer än tillförlitlig samling för utlåtanden om "statistisk signifikans" - redan vid 300 kartor håller sig slumpvariationerna inom det ±50% intervall utöver vilket bloggen deklarerar att det verkligen pågår en "astrologisk effekt".

Jag tog några timmar och gick igenom vartenda av alla dessa namn, googlade några fullständigt obekanta namn som jag inte vet varför jag sparade ner dem till att börja med. Hittade åtskilliga artister som flaggats inkorrekt - hur illa är det inte att Bob Dylan, diskuterad som kandidat till Nobelpriset i litteratur bara hade etiketten "music" och saknade kommentaren "songwriter"!

Min tanke den här gången var att något ytterligare budskap från zodiaken kanske behagar visa sig om man gör en åtskillnad mellan dem med kärlek till musiken och som lånar sina röster till denna och de som också författar sina egna låtar. Den andra typen är mer komplex eftersom den inkluderar inte bara förmågan att gestalta utan också kreativitet och förmågan att med rudimentära strofer berätta en historia. 

Eftersom det här i huvudsak är pop- och rockartister och lite blues, soul och countryartister, går det inte att undvika misstanken att det kan vara si och så med den lyriska talangen. "Pling" Forsman är inte med här eftersom hon inte själv sjunger, men när jag satte "songwriter" till axeln och fingrarna krampade insåg jag att det finns väldigt många artister, många begåvade kvinnor som är bra singer-songwriters. I den här samlingen finns många kända låtskrivarnamn förutom kanske den senaste generationens speglare av samtidens funderingar. Carly Simon till Sophie Zelmani. Bob Dylan till Lars Winnerbäck. 

En packe Idol-artister och schlagersegrare från olika länder finns under enbart sångare, men jag menar att det vore enbart subjektiv diskriminering att inte acceptera människans vilja att bli någon. Idag är det kommersiella "Idol-formatet" de ungas enda sätt, men det är samma energier som motiverar dessa sångare som för 10, 20, 50 år sedan...

Jag upprepar åter att en del av de äldsta horoskopen utan födelsetid fick månpositionen för midnattstimman noterat, ibland GMT och inte ens justerat för en födelse i t.ex. USA. Men mitt resonemang är att någon enstaka Måne i fel tecken jämnar ut sig med så här stora data underlag. Det bestickande i det första testet var naturligtvis den enda signifikanta avvikelsen: hur föda Månen i Oxen verkade tillräckligt intresserad av musik för att göra det till sin karriär. Eftersom jag redan förberett nedanstående tabell kan jag säga att det som nu kommer att visa sig är en helt logisk fortsättning på det fyndet!



363 sångare 389 sångare och låtskrivare
antal % antal % antal % antal %
34 9,4 32 8,8 34 8,7 28 7,2
44 12,1 19 5,2 33 8,5 18 4,6
31 8,5 34 9,4 38 9,8 32 8,2
19 5,2 42 11,6 26 6,7 32 8,2
26 7,2 30 8,3 39 10,0 44 11,3
33 9,1 30 8,3 34 8,7 22 5,6
28 7.7 37 10,2 29 7,4 34 8,7
29 8,0 31 8,5 28 7,2 42 10,8
24 6,6 35 9,6 30 7,7 35 9,0
32 8,8 29 8,0 31 8,0 34 8,7
29 8,0 18 5,0 29 7,4 38 9,8
34 9,4 26 7,2 38 9,8 30 7,7
Snitt:
30,25 8,33 30,25 8,33 32,4 8,33 32,4 8,33
Signifik.
rel. snittet
(±50%):
<=15 eller
>=45
<=4,2 eller
>=12,5
<=15 eller
>=45
<=4,2 eller
>=12,5
<=16 eller
>=49
<=4,2 eller
>=12,5
<=16 eller
>=49
<=4,2 eller
>=12,5

Som sagt, sångarna till vänster och i höger halva de mer komplexa naturerna som både skapar materialet och sedan framför det. Låtskrivare som inte själva framför sin musik (och kompositörer av instrumental musik) ingår inte i den här studien. Och inte rappare heller, eftersom jag inte menar att enbart rytmik räcker för att kalla det musik.

Musikproducenter finns bara med om de själva (framgångsrikt) skrivit låtar och sjunger. Därför är den hyperintelligenta brittiska popgruppen XTC:s Andy Partridge med, men inte den amerikanska demonproducenten. Jo, Phil Spector sjöng lite i början av sin karriär men den fasen är lika marginell som när ABBA-Agnetha fick ha med någon av sina egna trudelutter på sina internationella album (vid sidan av tunga och etablerade namn), bara för att få känna sig mer kreativt delaktig... Jag försöker se till helheten när jag valt vilka som tillhör "singer songwriter". Det finns säkerligen någon i sångarkategorin som borde ha varit i dubbelkategorin och vice versa, men jag hoppas att misstagen kvittar ut sig.

Om man ska vara lite generös mot sig själv och unna sig att se den stora bilden så struntar man i fraktioner av sångare och godtar det häpnadsväckande perfekta resultatet för de som enbart sjunger: här når nu plötsligt Oxen, röstkapacitetens (kreaturets brölande) statistiskt signifikant överrepresentation på solsidan! Den energiska Solen verkar genom munhålan - detta är klassisk indisk astrologi bekräftad! Sol-Oxen saknar bara en datapunkt för att ställa sig där signifikansen börjar, men jag är helt nöjd med det som framtonar i undersökningen. Detta är vad Oxarna är bästa på: att föra väsen, högt och ljudligt. Lämna innehållet till något annat tecken! 

Faktum är att Oxen är specialister på att bara prata utan att ha något egentligt att säga och man påminns om hur modern (Venus/Månen upphöjd i Oxen) lullar barnen till ro med joller och hur barnen via Oxens tidiga psykologiska fas tillägnar sig orden, lär sig ljuda dem och spara på dem som tingestar. 

Senare i barnets utveckling kommer den formella grammatiken och förmågan att lurigt ändra innebörd i orden, arbeta med ellipser, metaforer med mera. Ormen (Merkurius i Tvillingarna) äntrar nu arenan och Oxens paradisiskt enkla värld finns inte mer. Bob Dylan, Sol-Oxe, skrev en liten lättviktig sak på temat en gång. "Man gave name to all the animals". (Jag minns inte texten, men man kan misstänka att han säger något lurigt mellan raderna - han har dock den försåtliga Skorpionen stigande i öster...)

Jag noterar genast hur många artister jag har i skivsamlingen som jag uppskattar just för deras röstkvalitet, inte minst sångaren i brittiska gruppen The Lilac Time och sedermera soloartisten Stephen Duffy (som i något angrepp av populism skrev nästan alla låtar till ett av mainstream-artisten och underhållaren Robbie Williams album). Också Bob Dylan är ytterligt välrepresenterad hos bloggaren, i princip allt han gjorde under sina första tjugo och mest vitala år. Dylan låter knarrigare än de flesta men nog var det kraft och uttrycksfullhet i hans sång.

Det intressanta som sedan händer när ribban höjs och också låtförfattande kommer in som ett grav är att Sol-Oxen tackar för sig och sjunker tillbaka till det genomsnittliga bruset. Hade vi inte gjort den här tudelningen hade vi aldrig fått se detta tydliga budskap i budskapet: Oxen är oral men den är inte litterär.

Vad som sedan händer är lite märkligare. Uppenbarligen hittade jag några fler bortglömda Mån-Oxar i horoskopsamlingen för den här gången gör Månen bättre ifrån sig. Men i gruppen för dem som är sångare OCH låtskrivare tycks inte det reflektiva sinnelaget (Månen) vara så på hugget. Det jag skrev i förra inlägget gäller nu alltså inte musik i allmänhet. Psyket i Oxen är varken mer eller mindre lyhörd för musik om det bara gäller att nynna eller sjunga den. Men när det kommer att lyssna till sfärernas musik - den himmelska höjd där kreativiteten bor - då tappar Mån-Oxen tydligt jämfört med de andra orienteringar ett sinnelag kan ha. 

Hela bloggens grundtes att "bokstaven dödar och anden ger liv" bekräftas här. Oxens naturnära böjelse gör att den hellre tar en melodi som ligger nära till hands och ingjuter sin solenergi i den (se första tabellen) än försöker reflektera med sin Måne kring kompositionens och textförfattandet. Reaktivt, uppvisar Oxens tecken inte samma glöd som när den får orera som den vill.

I tabellen för sångare OCH låtskrivare tycks Mån-Oxen ha en motpol i psyken av Lejonets typ. Den här månen når visserligen inte riktigt upp till överrepresentation men det är ingen tvekan om vilket sinnelag som ligger närmast den mer komplexa verklighet som sång OCH komposition utgör. Det här resultatet blir mer begripligt om man drar sig till minnes det lilla testet av Nobelpristagarna i litteratur - låtskrivare flera magnituder större, så att säga. 

Se: Nobelpristagare i litteratur, 1901-2008


Också där visade sig Månen i Lejonet vara den som är redo att höra eller se (eller hur man nu ska beskriva det sjätte sinnets sätt att registrera). Månen i Lejonet svarar på det som Lejonet står för: det unika, individuella, det som fångar läsarens intresse. Inte det personliga, för det har vi en driljard Vädurar som alla skriker "me too" och ännu inte nått Eldens stabilitet (gestaltad av Lejonet). Lejonets känsla för dramatik bekräftas således svagt av gruppen som inte bara sjunger utan också skapar de miniatyrdramer som en låttext ändå är!

Om man drar sig till minnes bloggens tidigaste undersökningar var datamängderna små och det blev ofta flera signifikanta toppar och dalar i varje studie. Den här solida undersökningen av sångare och låtskrivare liknar förmodligen mer vad den egyptiske naturvetenskapsmannen Claudius Ptolemaios hade i tankarna när han skrev i sin klassiska Tetrabiblos att den astrologiska effekten existerar, men att den är svag.

Andra upptäckter på bloggen som indikerar detsamma är t.ex. studien som visar att Nobelpristagare i de hårda vetenskaperna är födda under mötet mellan Solen och Merkurius i samma tecken cirka 5% oftare än en slumpmässigt vald population (om tusen individer). 

Detta betyder inte att vem som helst med Solen och Merkurius i samma tecken kan börja kalla sig Einstein, bara att Solen - Intelligensen (med stort I) - i eget majestät träder fram och eliminerar t.o.m. sin budbärare Merkurius i horoskopen för ett omen om certifierat "stora andar" (Nobelpristagarna) - människor som ser bortom den lilla budbäraren Merkurius gridd. (Andar som också förmår vara små nog att sedan backa och just nyttja Merkurius eller "standardintellektet" för att begripliggöra Visionen via exempelvis strikt logik eller fixerade tal.) Denna tankegång om Solens majestät relativt Merkurius är helt i linje med vissa teser i indisk astrologi.

Se: Mer om Nobelpristagare, astrologi och intelligens (2011) (Detta inlägg har snyggats till, eventuellt diffust tänkande vässats, och utgör en del av ett kapitel i min bok The Zodiac Rules.)


*****

Tillägg


Tvillingarnas tecken i Indien
betydligt sexigare än i västerlandet

En fråga jag ställde mig om det första odifferentierade testet och även det här är var Tvillingarna (vars sanskritnamn Maithuna snarare betyder "paret") tagit vägen. I hinduisk astrologi betecknas deras tredje hus specifikt som "sångens och dansens hus", en speciell form av "kommunikation". Men kanske ligger svaret redan i frågeformuleringen och, med lite eftertanke, att det fysiska uttrycket för kommunikationens princip "delegerats" till Oxens idisslande käkar...

Dessutom är de tolv jordiska husen inte helt identiska med de tolv himmelska tecknen. Åtminstone är inte banden hårdare än att t.ex. Gud själv, Jupiter, Zeus eller Guru associeras till såväl det universella dharmats nionde hus som utträdet ur denna världen (12e) men också det femte huset för individuell dharma - vad själen måste göra i detta liv för att var sig själv till det yttersta. Det är ur denna djupa läsning av femte huset som tankar om Guds lek och otvungen kreativitet springer, och vad naturligare än att knyta också Jupiter, den expanderande, "variationerna på tema" till just det femte solära huset för spontant utflöde!

Om en tradition hänför sig till de jordiska husen säger uppenbarligen ovanstående studie av de två stora ljusen i tecknen ingenting om den delen av astrologin. Det är fortfarande så att bristen på hårdvaluta, kompletta horoskop med födelseklockslag, gör det svårt att gå till botten med vissa gamla lärosatser. Hinduismens mer erotiska syn på Tvillingarnas tecken kan jämföras med grekisk-västlig version där tecknet närmast ser ut som en uppmaning till homosexualitet! Redan Platon beklagade sin tids kulturella urartning men fördömde inte som kyrkan senare kom att göra, Platon kände till själavandringen och hur den många gånger spelar svaga själar ett spratt - även straighta människor lever i allmänhet ett liv fylla av "psyksmörja" som hindrar dem från att om inte se enskildheterna så åtminstone förstå vad de ser. 

Den här sidan av Tvillingarnas natur - den erotiska "dansen" mellan människor (frigjord sexualitet, utan den fasta äktenskapliga formen) - har bara en underordnad koppling till musiken. Men den återkommer i synen på Tvillingarnas tecken när det stiger i öster. Schemat med planetära vänner och fiender ger inte "the Cosmic Dancer" många fördelar på det här jordklotet, men den planet har den med sig, och det är Venus (Afrodite, Shukra) - som hos den hinduiskt påverkade romaren Plotinus fick representera Själen.

Jag har tidigare varit inne på att gudsgestalten Krishna, han som spontant improviserar melodier på sin flöjt och förför stora antal kvinnliga koherdar (Oxen), dvs. lockar kreaturen - de materiella köttstyckena - med sig på sin väg, är en Älskare sänd från himmelen för att lyfta planeten till högre medvetande. 

Indien sände just en sond till Mars för en tiondel av vad NASA spenderade på ett motsvarande projekt. Hur? Kanske för att Indiens matematiker är kända för att studera astrologi på lediga stunder, som mental stimulans! Men med de i sig stendöda siffrorna följer i en levande kultur också myterna som förklarar signifikansen mellan talen och deras relationer.

Tvillingparet Maithuna är intressantare i hinduisk astrologi än jag tidigare uppfattat och hur tydligt blir det inte nu varför hellenistisk astrologi kallade tecknets naturliga tredje hus för "gudinnans tempel" (en kontrast och ett komplement till nionde som "gudens tempel"). Se bara här vad Wikipedia (med några tillägg) säger om sanskrittermen: maithuna (även stavad mithuna) syftar på sexuell förening. Minns att de tre mänskliga Lufttecknens motsvarande hus är "kama-hus" och att "kama" både kan läsas som "begär" men också som "social instinkt" - det som gör oss till människor: vi vill komma samman och för ett ögonblick uppleva vad Himmelen är, en plats där alla motsättningar smälter bort och man inser att alla innerst inne är ett. Men, säger Wikipedia:

Det är dock möjligt att uppleva en form av maithuna ytan fysisk union. Akten existerar också på det metafysiska planet (i Luftelementet!) utan någon sexuell penetration. I detta skeende överförs energierna mellan shakti och shakta helt och hållet genom människans subtila energikroppar (vilka västerländsk vetenskap inte ens har med i sin verklighetsbeskrivning). När denna energiöverföring inträffar, kommer det mänskliga paret via egots nedkrympta inflytande att växa sig till en inkarnation av guden och gudinnan, konfrontera den yttersta verkligheten och uppleva gudomlig lycksalighet genom de subtila kropparnas interpenetration.

Kort sagt, i Himmelen kan två (eller flera) andeväsen ockupera "samma fläck" eftersom det bara är det förmörkande Jordelementet som bufflar och tränger bort andra från sin fläck på jordenr. I "dimensionen" Luft gäller andra naturlagar; Luften är verkligen fri. I den här sinnebilden kommer således den aktiva Shiva och den mottagande polen Shakti samman och upprepar den kosmiska upplevelsen av säll enhet redan på ett intellektuellt plan (för dem som har kontakt med sin inre rationella själ). 

Det är i det här läget - har bloggen förr påpekat utan att känna till just de här hinduiska formuleringarna - som människan är mer än bara en "rationell tänkare". Det är här intellektet adlas med ren gudomlig intuition, man vet utan att behöva fundera på saker och ting. 

Och det är också här man ser hur påverkat av österlandet de tidigaste stadierna av västastrologin var. Tredje och nionde husets "gudinna" och "gud" i hellenistisk astrologi motsvarar perfekt hinduismens shakta och shakti. Alla själar är shaktas, potentiella gudinnor och om man först skaffar sig en rätt relation till den stora Shakti (grekernas Världssjäl) kan enskilda individer uppleva Shaktis union med Shiva, den transcendentala maskulina gudsprincipen. 

Och här har vi således återigen astrologins föga förstådda axel mellan det tredje och det nionde huset. Vissa kulturer har det inte i sig att förverkliga mer än t.ex. tredje huset i dess aspekt av "medier och kommunikation". Dessa kulturer förmår inte vända sig inåt och studera själens lägre rationella aspekt  som en ramp en uppfart till den högre rationella själen. Dessa kulturer kommer att leva och gå under utan att någonsin medborgarna förverkligade sig på någon nämnvärd nivå.

Det är kanske inte så konstigt att dessa (huvudsakligen västerländska) sångare och sångare och låtskrivare inte i grad betonar Tvillingarnas tecken. Maithuna representerar betydligt högre verkligheter än underhållningsindustrin och dess produkter. 

Musikalitet existerar således på olika existensplan och det vore sannerligen intressant att studera t.ex. populära artister i Indien. Tänk om plötsligt Maithuna, Tvillingarna, stiger fram i ett sådant dataunderlag!

En sidoordnad och komplementär tradition till
den om det gudomliga paret: Krishna attraherar
koherdinnorna med sin musik. Den luftblå avataren
kan troligen bäst uppfattas via tecknet
Maithuna, där både yngligen och (Gopi-)flickan
håller varsitt musikinstrument. Pojkens pinne
kan mycket väl vara Krishnas flöjt. Flickan håller
en trumma som påminner om en gravid mage eller
kanske resonanslådan om man vidhåller
att pojken har en trumpinne i sin hand.




(Inlägget publicerades med en gradexakt konjunktion mellan Solen och Venus i Vågen och en gradexakt konjunktion mellan Månen och Mars i Skytten!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).

30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.