"Lämna känslorna utanför, dags att betala"

Bunny Wailer, Peter Tosh och Bob Marley - de ursprungliga
The Wailers innan skivbolaget fokuserade på att göra stjärna av
Bob - det är ju så jobbigt för publiken att hålla reda på tre!
Det var för övrigt Bunny Wailer som förde de två andra samman,
och egentligen var gruppens hjärta. Både Wailer och Tosh fick nog
av den vite mannens marknadstricks och lät Marley köra sin sologrej.

Jag har just lyssnat mig igenom de tre gamla LP jag äger av Bob Marleys tidiga gruppkamrat Peter Tosh. En betydligt mer militant och frispråkig låtskrivare än världsidolen "Bobban". Marley var dock tveklöst den mest kreativa låtskrivaren av de tre originalmedlemmarna i The Wailers.

Horoskopet, i kombination med en biografi på AllMusic, gör Peter Toshs kortlivade öde än mer sorgkantat. Tosh och flera av hans vänner sköts till döds 1987, den elfte september - ett datum som senare blev förknippat med en betydligt större massaker.

Ett ord bara om artistens födelsedata. Uppenbarligen finns det bara en enda källa - Wikipedia hämtar uppgiften från originalutgåvan av The Wailers andra album (Burnin', 1973) för brittiska Island Records. På originalutgåvans skivpåse lekte bolagets formgivare att de läckte "sekretessbelagda" uppgifter om rebellmusikerna från Jamaica och listade diverse personuppgifter som från en personakt. 

Problemet här är att Bob Marleys födelsedatum skrevs "6th April 1945" medan den uppgift som numera gäller är 6 februari (Wikipedia, Astrotheme.fr). Så hur pålitliga är uppgifterna för övriga fem gruppmedlemmar om designern sett fel siffra och skrivit ut månaden med bokstäver? (Jag har arrangerat om påsens design och sammanfört de tre vokalisterna på bilden ovan - klicka för läsbarhet.)

I fallet Tosh stämmer horoskopet så förunderligt väl med hans karaktär, stämningsläge och livsöde, att det rimligen är rätt uppgifter.

Två år efter att jättebolaget Columbia släppt Toshs solodebut hade Mick Jagger tänt till på hans musik. Men innan reggaeartisten hunnit spela in sitt första album för "Rolling Stones Records" straffade sig hans ogenerade förordan om att alla borde röka marijuana eftersom dess positiva effekter på psyket var odiskutabla ("Legalize It", 1976). AllMusics:

Back in Jamaica that autumn (1978), Tosh was arrested for drug possession, taken to jail, and beaten so badly he required 30 stitches to close the gaping wounds in his cracked skull. Even with these severe injuries, the artist began work on his next album, Bush Doctor...

Sajtens kvinnliga reggaekrönikör har påfallande ofta riktigt dålig koll på historiken och placerar många album i fel kronologisk ordning. Men hon binder i alla fall ihop sina historier väl och vet man inte bättre (genom att ha skivorna i hyllan) låter hon trovärdig. Berättelsen om hur Tosh möter sitt slut är riktigt dramatisk och då har hon redan hunnit konstatera att när Marley sjöng romantiskt om kärlek, då fanns bara bitterhet och svek i Peter Toshs texter. Och vad är det då i horoskopet som kan indikera en så mörk natur?

En "ramponerad" födelse i Vågens tecken förstås! Tecknet som är på jorden för att söka förstå relationens natur, kärlekens natur. När han ägnar en hel låt åt en bättre begagnad brud från kvarteret - en hora skulle ungdomen från sämre bakgrund säga i dag, och förklarar att hon trots nyköpta klänningen bara är en uppklädd madrass och att hon kommer att brinna i helvetet en dag för sin lösaktighet, då är det nästan på gränsen till anstötlig lyrik. Var klimatet så här tufft på Jamaica? (Brand New Second Hand Girl, den jamaicanska originalversionen från 1974, nyinspelning för Columbia 1975 eller 1976).

Vad AllMusics reggaeskribent tydligen inte känner till är att Peter Tosh körde ihjäl sin första hustru i berusat tillstånd! Uppenbarligen kunde han aldrig hantera den skulden utan blev en allmän dystopiker. (Om jag inte helt missminner mig, läste jag uppgiften en gång på 70-talet i specialmagasinet Black Music, som hade djuplodande intervjuer med artister från Jamaica. Uppenbarligen har den sedan begravts och fallit i glömska - inte sådant stora skivbolag tar med i sina artistbiografier!) 

Det på grund av alla dessa små inblickar i en artists livsöde jag inte har några problem alls med att vrida fram klockan till lunch (lokal jamaicansk tid) så att vi får en födelse när Månen lämnat harmoniska Vågen och gått in i mörka och dramatiska Skorpionen. 

Men det medges, det skulle kunna räcka med att Venus irrat in i Skorpionen så att kärleken i tragedins tecken blir disponent över en hel mängd planeter i Vågen! Här är en ömsesidig reception mellan Vågens och Skorpionens härskare och tankarna går därför direkt till en bitterhet som inte står Maria "Bitterfittan" Svelands efter. Möjligen kommer den som en direkt följd av att Vågens enkla vilja till ytlig harmoni grusas av Skorpionen som har för avsikt att testa människans själ. (Även om Skorpionen skyller ifrån sig som den förhärdade syndare den är och påstår att det är stjärnan Algol i motsatta Oxen som står för allt det onda!)

Tosh solodebut "Legalize It" (1976) var mixad för en amerikansk rockpublik och låter inte riktigt som reggae brukar. Allt är vagare och dimmigare och nedtryckt i en grumlig ljudbild. Skivan fick kritik för att Columbia okänsligt hade förstört den ursprungliga Jamaica-mixen. Allt det rättades till på hans andra album "Equal Rights" (1977) som är chockerande crisp och aggressiv i inspelningen. Bandet förefaller stå mitt i rummet och spela, så lyckad är den. Bara på en låt har ljudingenjören tappat bort den för reggae livsnödvändiga basgitarren - helt obegriplig miss.

Sedan lämnade jag Tosh och att "Mama Africa" (1983) hamnade i hyllan berodde på att den var en present från någon. Enligt AllMusic var det här det sista studioalbum Tosh spelade in innan en oförklarlig tre års tystnad. Han kommer tillbaka 1987 med ett album bara för att bli skjuten till döds senare samma år (trummisen från inspelningarna tillhör dem som överlever galenskapen i Toshs hem).

När jag nu lyssnar till "Mama Africa" på nytt slår det mig att Tosh verkar sjunga om sin egen nära förestående död. Han gör en ny version av "Stop The Train (I'm Leaving)" som Wailers hade spelat in före de började göra väsen av sig i västerlandet. Men Tosh gör nya tillägg till texten, han låter manisk och understryker tydligt att det "inte är långt kvar" samtidigt som han vill kliva av tåget. "Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda..."

Och vinylskivans andrasida kommer en ännu värre varning som skulle kunna tas som profetiska varningar men lika gärna kan vara artistens domedagsprofetia över sig själv:

Can I tell lie and hear truth?
Can I live bad and love good?

No bother feel no way
It's coming close to payday, I say

Givet Mån-Skorpionen med en underliggande dissociation via Mars i Luft-Vågen, skulle man kunna tro att Tosh grämer sig över att vara en hycklare, en som inte lever som han lär (stor rockstjärna numera och med musik som bara låter slätstruken jämfört med hans tidigare inspelningar). Nu tror jag inte han avsåg det, utan det är en sedvanlig kölhalning av hans alla hycklande fiender (västerlandet). 

Och jo, det har smugit in en tanke att den här bloggen låter ungefär likadan ibland. Bloggaren, dynamitarden Alfred Nobel och Peter Tosh delar alla en märklig variant av Vågen med Solen, Merkurius och krigaren Mars - den sistnämnda kanske inte en planet man förknippar med Vågens tecken. Men Tosh sjunger och förklarar själv så bra: "I don't want no peace, we need equal rights and justice!"

Parodiskt nog har ingen av de två låttextsajterna jag slog upp hört texten till "Feel No Way" rätt. Tosh ställer uppenbarligen retoriska frågor vilken den ena bidragsgivaren helt missar. Den andra hör inte korrekt en mening där Tosh pressar in för många ord och tror han sjunger om kvoter. Den meningen är inte viktig i det här sammanhanget, men i kombination med "Stop The Train" ser man för andra gången på albumet hur Peter Tosh känner att "tiden börjar bli kort".

Tyvärr saknar Wikipedia exakta uppgifter om när skivalbum kom utom när artisterna är kända. Om EMI släppte "Mama Africa" 1983 med en Tosh fylld av olycksbådande känslor, så säger det inte mycket. Året är långt och plattan kan ha varit inspelad redan året innan. Black Uhuru spelade in sin debutskiva för brittiska Island Records på bara två dagar i studion och Tosh kan omöjligt ha använt värst mycket längre tid. Tar man bort de flyktiga planeterna, Månen, Merkurius, Solen och Venus och på måfå tittar på hösten 1982, får man en liten indikation:

Ha! Tungsinnets Saturnus står i Jungfruns 30e grad och på ingång i Peter Toshs eget soltecken! Jag tror stickprovet är lite väl tidigt, men verkligen inte mycket! Redan den 1 november 1982 har Saturnus nått Vågens 4e grad - exakt konjunkt med låtskrivarens Sol. Här måste albumet ha spelats in. Han känner Döden och den personliga tidens begränsning flåsa honom i nacken. "Släpp av mig detta tidens tåg" (låt mig dö), sjunger han. 

Samtidigt har den förstärkande norra månnoden gått ännu ett fullt varv sedan han föddes och är åter i Tvillingarna och nu ungefär vid hans medfödda Saturnus! Rahu/Drakhuvudets spotlight på Dödens Saturnus. 

Och i detta psyk-horoskop (månascendenten) befinner sig förstås Saturnus tungsinne i syndarens åttonde hus. Jo, en Mån-Skorpion blir alltmer sannolik. Den traditionella kristna folksången "Sinner-Man" ("All Along That Day") förvandlades av Peter Tosh till något extraordinärt maliciöst och otäckt på albumet från 1977, nu omdöpt till Downpressor Man.

 "Jag skulle inte vilja vara en fluga inklämd under din skjortkrage (förtryckarjävel) när Domedagen kommer". 

Detta är äkta Skorpion av den svartaste sorten!

Men om den mörka förebådan i låtval och framförande vid inspelningen 1982 var ett falsklarm, hur såg då dagen ut då en uppbåd stormade in i Peter Toshs villa och sköt honom, troligen över ett gräl om pengar?

Planeterna bygger den här perioden upp den fula "oändliga loopen" enligt indiskt aspektschema: Aggressorn Mars angriper restriktiva Saturnus, som i sin tur söker begränsa våldet, vilket bara gör våldsverkaren än mer bindgalen. Den här "dubbelaspekten" ligger nu på himmelen en längre tid men eftersom det handlade om DIREKT DÖD - knall fall - kan det ha sitt intressa att se den "lätta" befriaren Jupiter välsigna sig själv (Toshs medfödda Jupiter) från det aggressionsbenägna Mart-tecknet Väduren.

Och urtavlans lilla sekundvisare Månen är med här också, som i så många olyckshoroskop. Är det när den går in i Väduren och förenar sig med Jupiter som Toshs öde beseglas? Frågan är dumt ställd, människan går uppenbarligen och blir skjuten den här dagen, och i brist på klockslag och äkta ascendent får man ta vad man har: Månen och fjärde huset står för "ärendets slut" (en Mån-Skorpion känner alltid döden och gruvar sig eller söker förtränga mörkret - och då blir de riktigt galna, en Skorpion-Måne bör för sitt välmående frottera sig i svärta och snask). 

I det här horoskopet pekar alla signaler på att det är slut: fjärde husets ägare Saturnus blir en dubblering: frågans slut och Dödens planet. Våldsverkaren Mars drabbar samman med Saturnus och denna infernaliska clinch är samtidigt den underliggande disponenten till Månen ("livsvägens slut") i marsianska Väduren. Saturnus, gränsdragaren, har dessutom nått sångarens svarta Skorpion-Måne ("frågans slut"). Tre indikationer! Jupiter är enda trösten: döden kommer snabbt och direkt.