Jan Scherman fortsätter jaga drottningen...

Det är lustigt att samma dag som bloggen drar fram själavandringstemat och nazi-kopplingen mellan Tyskland och Sverige - apropå den äregiriga Kinberg Batra som bespetsar sig på partiledarrollen i Moderaterna - så försöker monarkihataren Jan Scherman i AB blåsa nytt liv i en uttjatad gammal historia om drottning Silvias mer eller mindre nazivänliga far.

Det här skulle inte vara ett anmärkningsvärt sammanträffande i sig, förutom att bloggen spekulerade över en snarlik naziskugga i Schermans eget undermedvetna för snart 3½ år sedan. 

Inför ett illa förvaltat tidigare liv som ännu skaver i själen finns två reaktioner i nuet. Antingen verkar det undermedvetna motivet ännu som förr - se fascistiska elektronikmusikgruppen Kraftwerk. Där finns ingen egentlig konceptuell nivå; de gestaltar samma farliga tyska övermänniskoideal som gjort män som Fredrik Reinfeldt så platta och omänskliga. Tidiga kompositionen "Heimatklänge" (klanger från hembygden) är t.ex. enbart pastoralt vacker musik fast på elektroniskt vis. Den påminner starkt om t.ex. Jimmie Åkessons reaktionära bindning vid det "bra" som alltid är det lokala.

Andra uttryck är patologisk främlingsfientlighet. Det kan i vår kulturkrets vara en återfödd tysk nazist, även om tanken är lite väl simplistisk. En till svensk återfödd ex-tysk lär inte skilja sig nämnvärt från den kärna i den "ursvenska" befolkningen som knappt cirkulerar alls i Europa som själar (det är kanske dessa smygfascisten Fredrik Reinfeldt kallade "det sovande folket"...)

Den andra reaktionen föreslog jag för Schermans del i det gamla inlägget. En diffus inre demon kryper i det inre, men man har så pass mycket medvetenhet att man skymtar eller anar motivet men vänder sig mot det och blir en hängiven "nazijägare". 

Man söker med andra ord sona sina egna synder, men som den övernitiske som just slutat röka ger man sig tyvärr på människor som är oskyldiga, som Schermans rättshaveristiska försök att presentera drottning Silvia som en organisatör av systematisk smutskastning i syfte att rentvå sin far (Scherman har bara ett exempel så artikeln är på alla sätt och vis fattig).