Medelklassen, mellanmänniskan - oförmögen till såväl stor dygd som djup last. Det skulle inte vara något fel om hon bara lät sig nöjas med detta, om hon bara förblev sådan hon är. Men hennes barnalika eller feminina tendens som kamouflage driver henne mot drömmar om grandör, ära och därmed rikedomar vilka hon inte ärbart kan uppnå genom sina sekunda förmögenheter, då kompenserar sig den genomsnittliga människan istället genom bakslughet, planläggning och otyg. Hon förkastar etiken och blir en i bourgeoisien.
Borgaren är en genomsnittlig människa som inte accepterar sig som sådan, och som i brist på tillräcklig styrka för att erövra de högsta värdena - de som tillhör anden - istället väljer materialistiska ytor att ikläda sig.
Det här citatet (min snabbövers.) hittade jag i Wikipedias artikel om den borgerliga personlighetstypen efter att ha skrivit förra inlägget om ett äkta borgerligt aktstycke och spontant associerat till en filmtitel av en spansk filmmakare (jag såg den surrealistiska filmen vid 19-20 och fattade nada).
Jag blev plötsligt nyfiken på filmaren Luis Buñuel, vars födelsedata jag antecknade för många år sedan, men aldrig har brytt mig om att studera förrän nu.
Läser man om den här hypermedvetna vänsterintellektuella filmaren inser man snart hur ofattbart väl det sideriska horoskopet stämmer med huvuddragen i hans liv. Se bara hans demonstrativa och avvisande beteende när han tilldelas en Oscar för bästa utländska (icke-engelskspråkiga) film (nämnda Borgerskapets diskreta charm).
Här är ett tydligt fall av det "sociala utanförskapssyndromet" där individen ibland själv förklarar samhället eller en vis grupp eller ideologi inom samhället men ibland är den som blir utfrusen. Det är förstås den samtidiga aktiveringen av hatiska Skorpionen och sociala Vattumannen jag talar om - igen.
I det här fallet är det påfallande hur höga och faktiskt andliga krafter som driver vänsterfilmaren! Samvetets nionde hus ("Gudens tempel") är sprängfyllt med intressant information och denna enormt intellektuella energi som kretsar kring Vattumannen - ideologier och samhället (och dess grupperingar) - disponeras av den tunga gränsdragaren Saturnus som befinner sig i sitt starkaste världsliga läge för att uttrycka sin syn på "var gränsen (för anständighet) går".
Studerar man enbart Saturnus som gränsdragaren finner man den i sin tur disponerad av expansionens Jupiter i dödens Skorpion i fiendskapens hus. Detta är en extremt komplex liten berättelse i berättelsen, men uppenbarligen bottnar "själens form" (Saturnus) är i en supralunär och visionär gestaltarförmåga som drar sin näring från disponenten Jupiter som är sublunär, i Skorpionens mörka Vatten och här händelsevis också i fiendskapens sjätte hus.
Filmaren hade ett extremt livligt drömliv, läser jag och börjar nu förstå varför jag vid 20 inte alls var redo att förstå hans symboliska filmskapande. Filmen krävde åtskilligt med förkunskaper, det var sannerligen ingen banal och manipulativ Coca Cola-reklam för den amerikanska livsstilen som alla Jerry Bruckheimer-filmer är.
Givet filmarens merkuriska Tvillingascendent och att intellektets planet själv lämpligt placerad i Luft (för minsta krångel eller underliga bieffekter), kunde jag förstås inte undgå att se hur det här var min mer lyckade "själsbroder". Den spanske filmarens Sol/Mars/Merkurius-kombination hade bara flyttat upp från det femte "individuella dharma-huset" där bloggaren har dem och till det hus som smäller betydligt högre: "det universella dharma-huset", Guds tempel!
Tala om rätt man att beskriva för den bemedlade borgerligheten om deras ONDA JUPITER, deras onda rikedomar och hyckleri.
Luis Buñuel var gift men dissociationen visavi det sociala kan ge ganska bryska naturer. Filmaren har Månen i sitt "fall" i Skorpionen. Jämför hans ideologiska "grupputanförskap" med t.ex. homosexuella Elton Johns besläktade himmel. Också hos sångaren går Skorpionens härskare och ställer sig i Vattumannen, och genast uppstår den instinktiva Skorpionens oförmåga att förstå eller acceptera den konceptuella struktur den för tillfället gästar - en abrupt natur med tvära och kritiska uttalanden resulterar.
Elton John är dock mer en gapig och direkt barnunge (en underhållare); Buñuels Sol/Mars/Merkurius är en typisk intellektuell. Det ska inte förnekas att majoriteten av Månen i Skorpionen (alla de som inte hemfaller åt mord), är mycket djupa naturer; de är emotionellt koncentrerade om uttrycket tillåts.
Jag skummar Wikipedia men snappar upp de här talande raderna, apropå den oerhört kraftfulla Vattumannen hos filmaren:
"In 1925 Buñuel moved to Paris, where he began work as a secretary in an organization called the International Society of Intellectual Cooperation."
Vad mer behöver sägas?
*****
Det här är inte en fråga om att försöka mäta sig med en tydligen stor och viktig filmare. Men det är intressant hur den här bloggaren efter ett halvhjärtat försök att "bevisa astrologin" snart började glida in på samhällsfrågor och elementärt val av politisk ideologi och i detta började bruka astrologin för att färgsätta eller synliggöra vissa grundattityder. (Även om det naturligtvis finns tallösa horoskop som aldrig redovisats och som inte uppvisar samma orientering som här har börjat förekomma för att illustrera vissa grundhållningar.)
Men efter dagens upptäckt av Luis Buñuels himmel kan man fråga sig om det finns något naturligt "vänstervridet" i de gemensamma dragen hos dessa båda och påfallande "supralunära" himlar. Filmaren fick eftermälet "ikonoklast" (se Wikipedia) och det skulle nog kunna sägas om en del röster som animerat den här bloggen också.
Jag noterar hur hans förhållande till religionen är det exakt motsatta mitt: han var djupt religiös intill tonåren; jag djupt irreligiös intill tjugo. Här kan man ana hur filmaren börjar trosvisst i "Gudens tempel" (9e) men att dissociationen börjar verka genom Mån-Skorpionens reflektion och naturliga tendens att "tacka nej" till allt. Redan i den här tidiga milstolpen i filmarens liv skulle det vara intressant att se vilken dasha (planetär cykel) han nådde vid sexton då de religiösa hycklarna började störa honom. Men det får bli en annan gång.
"Nothing would disgust me more morally than winning an Oscar."
SvaraRaderaFler talande citat här:
http://www.imdb.com/name/nm0000320/quotes?ref_=m_nm_trv_trv
Jag såg Borgarklassen... på TV för några år sedan och älskade den. I och för sig passar surrealismen undertecknad som hand i handske. När ett Buñuelretrospektiv gick på bio för ett tag sedan gick jag och såg tio-elva av hans filmer, som Los Olvidados (gripande klassiker om gatubarn i Mexico City), Viridiana, Simon pelarhelgonet, Vintergatan, Tristana, Frihetens fantom (med scenen där de sitter på toa tillsammans men uppsöker ett privat bås för att äta) och Begärets dunkla mål. Många riktiga mästerverk. Land utan bröd (1933) är en pseudo-dokumentär med berättarröst om hunger och extrem misär hos ett trashanksfolk i ett avlägset område i Spanien, med endast basala kunskaper i jordbruk. Kläderna är så lappade att de bara består av lappar. Man skulle kunna tro att det är på riktigt, men det är ju Buñuel... Filmen slutar i alla fall med ett upprop mot Franco.
På tal om Skorpionen. Alla drömsekvenser i Borgarskapets diskreta charm handlar om döden.
Utmärkta tillägg. Jo, Skorpionen har definitivt denna ockulta sida, det ser jag mer och mer (även i den sideriska zodiaken), även om indisk astrologi inte alls tycks favorisera mystiskt flum utan är hyperrationalistisk i sitt matematiska och extremt logiska förhållningssätt.
RaderaSimon pelarhelgonet har jag sett! Hade inget minne av att det var Bunuel. Där kan man tala om tidig kristen dödsdrift hos dessa ankoriter.... Skorpionen igen men nu som tecknets perversion (sadism) riktad in mot sig själv (eller det syndfulla köttet).