Smulorna på botten av påsen med (m)

Den frejdige moderaten Ulf Adelsohn noterar i DN indirekt att när glidarpajaserna skubbade sin väg, blev bara smulorna på påsens botten kvar. 

Dessa B-lagare börjar genast posera för framtida positioner så gott de kan. Och de ter sig säkert rimliga för de människor som fortfarande överväger att skänka (m) en framtida röst.

Tobias Billström uttalar sig. Tala om att kasta sten i glashus. 

SvD dagdrömmer, med elegant dubbelmening måste medges. Det var Anna Kinberg Batra som till evärdlig tid skämde ut sig genom att kallas stockholmarna smartare än lantisarna. 

Det är samma Kinberg Batra som inte ens klarar elementär matematik utan sällade sig till raden av falskt siffertricksande moderater - se inlägget från januari 2012 då hon visade fulsiffror om att kvinnor fått det bättre under Moderaterna.

DN återger åsikten att Catharina Elmsäter-Svärd skulle passa som nästa Reinfeldt. Var det inte hon som inför vinstmaffians kollapsade järnväg och folk fast på perrongerna tyckte att de kunde fira sin jul en annan dag? Och man kan ju påminna sig den här situationen där hon avslöjade samma akuta brist på mänsklig sensibilitet.

Nå, det här är lyteskomik. Genuint rolig är den här politiska satirteckningen. Först skrattar man en gång och sedan skrattar man på allvar när man hittar fokus: Herregud, den driver ju med Löfven-partiets skeva självbild!

*****

Catharina Elmsäter-Svärds horoskop är ett så anmärkningsvärt gangsterhoroskop att t.o.m. Carl Bildts karta ter sig blek.

Det "sociala utstötningskomplexet", där Skorpionen våndas och hatar den stora diffusa blå sociala folkmassa (Vattumannen) som den inte förstår sig på eftersom den är ett kräldjur som lever i närighetens princip Vatten, detta komplex leder ofta till att individen "förkastar människans sociala natur" (Charles Carter), vilket naturligtvis stämmer väl in på sociopaternas eget parti med deras hat mot alla lösningar där de normalkompetenta människor faktiskt visar att de kan och gärna vill komma samman för att skapa något bra och kul tillsammans. Skorpionen kryper ner under sin sten och odlar hat mot samhället. 

Jag brukar jämföra med Osama bin Ladins horoskop, men Elmsäter-Svärd har faktiskt en värre himmel då den ökände terroristen hade en akut krigiskhet till följd av Mars. Hos den här moderataten har vi istället den iskalla sociopatens Saturnus i Vattumannen. Men den spelar en dubbel roll, dels som den betryckande "folkmassa" som den solitära Skorpioner hatar så intensivt ("folk som blivit strandade på tågperronger kan alltid fira jul någon annan dag" - så talar en människa med en sjuklig rädsla för folksamlingar).

Dels står denna Saturnus i hård attack mot Skorpionen också för mentaliteten inom ett parti som Moderaterna: deras ideologiskt baserade önskan att begränsa rörligheten för människor eller företeelser som inte är "lönsamma". Sätt den här kvinnan som sjukvårdsminister och hon skulle återinföra gaskammare för att förkorta pinan för sjuka och arbetslösa!

Både Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt och Anders Borg hade snarlika indikationer, men mer diskret illustrerade via husen (som i Borgs fall dessutom bara var det åttonde skorpionhuset i ett månhoroskop).

Det går att se samma dolda hat mot människor även i horoskopet för Nya Moderaternas avstamp i sin premiärfest på etablissemanget Nalen i Stockholm 2005. (Tänk, det tog bara Storfinansen ett år att med gigantiska summor tillskansa sig makten i Sverige!)

I Nya Moderaternas födelsehoroskop indikeras det sociala utstötningskomplexet inte längre av Skorpionen och Vattumannen utan istället av deras hus, det åttonde och det elfte. Men eftersom de involverade tecknen Väduren och Kräftan är så primitiva, kunde den här fejkade fronten för Storfinansen inte hålla masken. Den falska "personaliserade" ytan krackelerade snabbt och man såg glimtar av det mörka och onda bakomliggande Systemet (gynna rovkapitalismen). Och husen är, som sagt, inte mer kompatibla med varandra än Skorpionen och Vattumannen är. 

Till sist kan man nämna den ateistiska och sexuellt störta hyperborgaren Woody Allen, klängigt beroende av sina bekanta tassemarker. Han är tyvärr också är en briljant och humoristisk filmskapare (om man underhålls av New York-bor i övre medelklassen och deras små bekymmer). Här finns samma sociala utstötningskomplex, och alienation och socialt utanförskap är verkligen Woody Allens mellannamn.

Att försöka sig på en tolkning av vad den ömsom frestande ömsom korrumperande stjärnan Algol gör med Elmsäter-Svärds natur, givet de avsevärda övriga problemen, det låter sig helt enkelt inte göras i en kort morgonanalys.