Problemet med att kriminalisera De Hungriga

Satan ler ibland övertygande så att riskkapitalet strömmar till...

Richard Branson, den dyslektiska orosanden, entreprenören och svikaren av mängder av jamaicanska reggaeartister vars kontrakt han rev när inte pengarna rann in som förväntat, har ett horoskop som liknar det för vampyren Madonna.

Detta utlöser frågan: Går det överhuvudtaget att kriminalisera de tärande människor som försöker kapitalisera på allt mellan himmel och jord? Det föds ju så många människor som dukat under för simpel "sensationalism"! Tallösa horder själar trillar in i tid och rum med Vatten och Eld i sjudande krig med varandra. Upplevelsehungriga som vore de på något sätt utvecklingssstörda eller själar som missat flera tåg och nu vill ta igen förlorad tid.

Kan man i ett framväxande mer moget samhällssystem kanske ge de här störda barnen någon slags skyddad verkstad där de kan leka konkurrensleken med varandra utan att världen i stort behöver drabbas som den för närvarande gör?

Men mer seriöst, det är faktiskt ett rätt märkligt horoskop detta. Helt klart gynnar kungastjärnan Regulus hans psyke i Lejonets tecken. Men det är en gynnsamhet som valt en särdeles märklig kanal att uttrycka sig genom: den sataniska axel eller som romarna tycks ha kallat den: Pytons axel som löper mellan andra huset, pengarnas hus eller porten in i dödsriket och så syndens och dödens åttonde hus. 

Om en känd födelsetid (som här) ger de sista penseldragen suddar nu den store konstnären i sista ögonblicket ut den allmänna kungavärdighet alla barn hade som föddes under ett halvt dygn när Månen stod som direkt mottagare till Regulus glans genom att överlagra detta budskap med ett av högre dignitet. Sir Richards enorma rikedomar (Jupiter är involverad) är helt och hållet Djävulens kattguld.

Missa heller inte den troligen via genetiska defekter överaktiva naturen som tecknas genom en ömsesidig reception mellan de ömsesidigt destruktiva elementen Vatten och Eld. Det är dessutom inga småplaneter som bildar den här energiska naturen utan Måne och Sol som ur ett annat perspektiv tecknar en människans livslinje - från vaggan och fram till att man frigör någon form av individualitet som skiljer sig från föräldrahemmets hjärntvätt. 

De flesta horoskop innehåller ingen sådan mognad och definitivt inte Richard Bransons som fastnat i detta brinnande läge mellan Hemmets Kräfta och Individualitetens Lejon. Det han erbjuder människor via sina affärsprojekt är enbart sensationalism för ovuxna människor med pengar att spendera, människor som stannat kvar på sinneskonsumtionens begränsade nivå. Jämför Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven - också de båda Sol-Kräftor och fråga om de egentligen vet vad livet borde handla om. De har inga svar. Jobba och konsumera, möjligen.

Richard Bransons brist på mognad längsmed livslinjen är lite sorglig, för i unga år, när han startade ett litet oberoende skivbolag, var det fortfarande en verksamhet som handlade om artisteri. Han hade en osviklig känsla när han snappade den tidiga tyska elektronikmusiken och sajnade Tangerine Dream och deras mystiska och kontemplativa tidiga musik. 

Britterna - både kritiker och den tidens mer intellektuella musikälskare - älskade deras första album för Virgin Records, Phaedra med dess allusion till en mytologisk tragedi (Phaedra blir kär i sin styvson från makens tidigare kvinnoaffärer och det får allvarliga konsekvenser). Det är en stillsam och allvarlig skiva med klangfält som värdigt glider fram som nebulosor i rymden. Det ickefigurativa omslaget illustrerar väl musiken!