Mot slutet av föregående inlägg citerar jag romerske filosofen Plotinus i hans försök att förklara hur själen likt en tubkikare är ett segment som delvis sjunkit ut ur det segment - det gudomliga intellektet (Nous) - som är dess behållare. Liknelsen håller inte hela vägen eftersom andens värld inte lyder under temporala eller rumsliga principer och således inte mätbar på någon ledd alls.
Tid och rum är bara en ultimata förfalskningen av det himmelska livet, fastän mer positiva naturer hymlar och kallar det "evigheten utportionerad över tid och rum". Men inte ens Plotinus, som försvarade den materiella världen eftersom den innehöll spår av den gudomliga kunde, när det kom till kritan, annat än medge att materien är ondska som distraherar själen från en bättre varseblivning.
Man kan med goda skäl hävda att västerlandets grunddokument i frågan om själen är Platons dialog Timaeus och att spekulation kring det övernaturliga kan härledas åter till denna text. 200-talstänkaren Plotinus, med det enorma inflytande på senare generationer som bara läst honom som urvattnad new age-soppa, nu senast spridd på internet och helt utan några källhänvisningar, kunde sin Platon (och Aristoteles) i detalj.
Här är ett stycke ur Timaeus där Världssjälens tillblivelse beskrivs. Det kan hjälpa att läsa Wikipedias beskrivning av stycket inklusive not 4. Det faller sig inte enkelt av en läsning att "det Sammalunda" är den åttonde kretsen eller stjärnhimmelen medan "det Annorlunda" är de sju planetkretsarna. Även om Platon tar fasta på det synliga kosmos äger den osynliga andliga aspekten företräde. I astrologin anses planeterna vara den osynliga själens yttre manifestation. En själ som ÄR en planet är evig och kan tänkas frigöras likt en människa efter att dess materiella kropp grusats sönder.
Själen är en mixtur av det Sammalunda, det Annorlunda och Varat (Existens) (de tre komponenter vi tidigare beskrev), och därför att den delades upp och bands samman i olika proportioner, och därför att den roterar runt sin egen mittpunkt, eggas den genom hela sitt väsen närhelst den kommer i kontakt med något vars väsen är klyvbart [dvs. av sammansatt natur och inte rent och monadiskt].Wikipedias not 4 går in i mer detalj och noterar hur alla tre komponenterna i sig är tudelade. Med hjälp av illustrationen från Anthony Damianis bok "Astronoesis" (om Plotinus och nyplatonismens relation till astrologin) ser vi tydligt att tudelningen har att göra med mötet mellan den omixade Själen och Själen när den rört ihop sig med materian.
I dessa möten deklarerar då (Världs-)själen exakt vad tinget är likt eller skiljer sig från, och i vilket avseende på och på vilket sätt. Detsamma sker när det visar sig att tingen är sammalunda eller annorlunda och så är karaktäriserade. Detta gäller både ting som kommer att bli [tillfälliga, dödliga sammansättningar] och sådana som är evigt oföränderliga.
(På annat ställe i bloggen översattes ytterligare några rader från samma stycke i Platons text.)
Själen kan förorenas i sina lägre delar, och Plotinus-citatet i föregående inlägg antydde att vissa själar t.o.m. missar tåget efter att tidigare ha valt människans förnuftsprincip. Så starka växte sig deras materiella begär under ett liv i människoform att dessa styr färden så att själen i nästa liv kombineras med en sådan förnuftsprincip (logos) som skapar t.ex. en hund eller en hyena. Är det därför man i vissa djur tycker sig uppleva något nästan mänskligt...? Ser men en själ som alltjämt bär ett eko av den högre principen människa fast nu rejält dold under det simpla djurlivet?
Engelskans "the Same" för Ouranos, den åttonde kretsen (med zodiakbältet), kan indikerar att "det här är DET", det är detta som är själva själen. Det som händer på lägre nivåer är ett själens syndafall - en Främling uppstår inom själen, något annorlunda. Det är för att de sju planeterna väver tid och rum och producerar dödliga ting utan varaktighet som astrologin enbart talar om den lägre naturen, samtidigt som dess symboler söker peka vägen ut ur kretsloppet - för den som har ett sinne rent nog att se och inte har kastad sin lott med Djävulen.
För de djupast fallna själarna är istället det tillfälliga livet med dessa tusen och en distraktioner det som ropar högst och själen nedprioriteras och dess tillfälliga yttringar dyrkas som avgudabilder. Om ikonens status i tillvaron med dess flera våningar av avtagande klarhet och verklighet debatterade den äldsta kristna kyrkan mycket. Det var naturligtvis under inflytande av Platons lära om Formerna, en lära som måste anses härledd ur studiet av de vaga mönster stjärnbilderna tecknar om natten.
*****
Under internets existens har jag stött på material som sökt förklena den internationella rörelsen Teosofi som i slutet av 1800-talet attraherade många intellektuella - August Strindberg inte minst. Jag har sett småaktiga hjärnor gå igenom teosofiska texter och lista alla faktafel man hittat.
Faktum kvarstår, ryska madam Helena Blavatsky var en häpnadsväckande kvinna och hon lyckades skapa en för en tid livaktig motståndsrörelse mot en kristendom som havererat och inte längre förstod sina teser. Teosofin är, enkelt uttryckt, hinduism i ny språkdräkt och det är för att jag lästa några teosofiska översikter i ungdomen jag ständigt tycker mig känna igen tankemönster när jag senare i livet tog mig igenom den romerske 200-talsfilosofen Plotinus.
Hinduismen måste ha drabbat västerlandet med full kraft då han levde, precis som babylonierna redan sedan 400 år etablerat astrologin i väst - och västerlänningarna klantade till det nästan direkt genom att binda upp zodiaken vid vårdagjämningen! Babylonierna var så sofistikerade att de hade två system men vårdagjämningen användes bara för praktiska kalendrar - "tid för sådd och tid för skörd" - västerlänningarna skapade villervalla av hela doktrinen så att man än i det hittar referenser till zodiaktecken som strikt talat inte relaterar till "Guds handskrift" i himlarna utan enbart till den praktiska årskalendern.
Klassicisten Thomas McEvilley menade sig t.o.m. se vaga antydningar till en själavandringslära i materialet från Babylon. Jag tror också kopplingarna är tydligare än man kan ana mellan tvåflodslandet och Indien. Som nämnt påpekade den amerikanska professorn i assyriologi, Francesca Rochberg att indierna så slaviskt följde babyloniernas system att man ännu in på 800-talet använde babyloniska koordinater för att beräkna horoskop för individer födda på indisk jord! Det här går naturligtvis helt stick i stäv med indiernas självsäkra försäkran om att de sitter på en mångtusenårig endogen tradition... Troligen har det förekommit att tagande och givande mellan de äldre högcivilisationerna som gör det rätt meningslöst om att söka utkora bara en grundare.
Det är nog inte många som följt den här bloggen så noga som dess författare (i den mån han minns vad han skrivit). Men den indiska astrologins tankar om Solen som jiva-atman eller den levande själen, Månen som manas eller sinnet/psyket, känns direkt igenom man ägnar några minuter åt tre uppslagsord i den mästerlige Gottfried de Puruckers "Occult Glossary", tillgänglig på nätet.
Öppna i tre fönster för enkel parallelläsning termerna
Individuality
Reincarnating ego
samt
Ring-Pass-Not
Här har vi, i tur och ordning, astrologins Sol, Måne och Saturnus - de inomvärldsliga emblemen för realiteter som helt eller delvis tillhör den eviga världen. Det är bara Månen - det själavandrandet egot, som i dess onda orientering nedåt, mot materien, saknar delaktighet i evigheten. Således får den gamla gåtan om varför Månen kan kallas upphöjd i Oxens tredje grad - samma punkt där den onda stjärnan Algol ligger - ännu en infallsvinkel.
Månen eller det låga och dunkla förnuft som manas betecknar jämfört med atman, monaden eller själen i dess projektion som ett solärt logos (en förnuftsprincip som själen sänder in i kosmos), "upphöjs" först när den möter den materiella eller sinnesbundna verkligheten.
Jag har aldrig förstått ordet "upphöjelse". Se här vilket ofilosofiskt och trivialt svar som rankas som "bästa svaret" på Yahoos diskussionsforum i frågan om vad "upphöjelse" egentligen betyder. Det är i princip standardsvaret att det här i sitt upphöjda tecken planeten visar sina egenskaper på renast och tydligaste sätt.
Den bildade de Purucker däremot, gjorde en åtskillnad mellan den högre manas och den lägre, dvs. den enkla frågan om huruvida själen var korrekt orienterad tillbaka mot himmelen eller störtdykande ner i enskildheternas och tingens förvirring (kineserna hånade prylmänniskan genom att tala om "de tiotusen tingens värld" där själva mångfalden förblindar faktadåren från de viktiga principresonemangen - det är så högern och marknaden har lyckts blockera förståndet på svenskarna i åtta år nu genom att få dem att enbart se till sin egen valfrihet och aldrig vakna upp inför de djupare sammanhangen bakom ytan).
Teosofens distinktion mellan sinnelagets (Månens) orientering pekar snarast mot den här bloggens betoning av astrologins positiva och negativa polaritet, där negativa krafter verkar på psyket från Jord och via Vatten. Horoskopet röjer således hur den reinkarnerade själen var orienterad inför denna födelse (vilket så lång lämnar möjligheten öppen för en omvändelse under livet, efter vilket födelsehoroskopet skulle vara obsolet och vilseledande).
En själ som återföds med Månen/psyket positivt polariserat, i Luft eller Eld, skulle därmed motsvara en själ som anlände till världen med en korrekt orientering (tillbaka mot himmelen) och som därför kommer att få ta med sig det material, de erfarenheter, den samlar in under tiden i den här världen. Här är grunden till den kristna doktrinen (på den tiden kristendomen ännu förstod sina egna läror) att man ska "samla sina skatter i himmelen och inte på jorden" eftersom man "inte får ta med sig något när man går".
Den som bara stannar vid plockande med eller arrangerande av prylar, dekoration av hemmet med tofsar på allt möjligt och omöjligt, eller en räknenisses besatthet av att kalkylera på maximal vinst i alla sina företaganden - en sådan människa ackumulerar ingenting som överhuvudtaget går att ta med sig. Sådant arbete är sisyfosarbete och det faller sönder i döden.
Den mänskliga själens korrekta arbetsområden är Människan och därför kan en sålunda orienterad människa mycket väl tänkas återfödas med minnen av tidigare liv. För genom att sätta fokus på människorna - individerna - själarna - kommer man i besittning även av den accidentella (tillfälliga) kringinformationen kring dem. I sig bortskalat tjafs som deras namn i tidigare liv, vilka år de föddes, kan bli tillgängliga för den som fokuserar essensen och inte accidensen.
Jag skulle vilja föreslå en annan förklaring till termen "upphöjd", en mer filosofisk förklaring. Ta psykets Måne igen: Månen är upphöjd i Oxen i den meningen att det bara är här som psyket kan AKTUALISERAS eller realiseras. Därför "faller" också Månen i motsatta Skorpionen. Där degraderas psyket eller den mänskliga normala förnuftsförmågan. Månen i Skorpionen är alltså en söndervittrande spelplan för de övriga astrologiska planeterna. Den motspänstiga Skorpionen negerar t.ex. habituerat Solens försök att kasta ljus över dess verksamhet eftersom den ÄR desintegrationen i enskilda partiklar medan Solen avslöjar att alla ting är inneslutna i samma ljus.
Ingenstans tecknas det temporära mänskliga förnuftet så tydligt som vid jordsättningen (begravningen): "Av jord är du kommen och till jord ska du åter varda". Den hinduiska principen manas - astrologins Måne - är helt enkelt en mycket låg instans av själen, den del själen släpper vid jordkroppens död. Månens "upphöjelse" i Oxen indikerar därför det fulla realiserandet av en helt förgänglig mentalitet, ett säsongsblomster utan något intresse för andevarelserna högre upp i hierarkin.
Här får vi på köpet en bra förklaring till att den totala mondänitetens psykposition också sammanfaller med Satansstjärnan som ju i sig indikerar den rena materien med vilket menas det realiserade sönderfallet eller rent kaos. Aldrig är väl den destruktiva Ondskan så tydlig som längsmed "den sataniska axeln" Oxen/Skorpionen i dess tredje grad. Den materiella kvaliteten är Tamas guna, mörkrets eller omedvetenhetens kvalitet. Vad Satansstjärnan gör är att kasta så många käppar i hjulet på en psykisk läggning som är helt mörklagd av denna världens materialistiska värderingar att Satan (alltid på Guds order) framtvingar ett tänkande av den primitiva besten Oxen!
Det förpsykologiska kreaturet lämnar därefter över till den högst cerebrala Tvillingarna i zodiakens egen lilla evolution. Tvillingarna och Merkurius är på alla sätt Oxens/Venus motpol, de förmår röra sig och bara i rörelsen ser man differensen mellan de skilda positionerna - man blir medveten om att Oxens stillstående bara var en relativ sanning. Så bryter Tvillingarna den onda fundamentalismen som man ser så tydligt hos t.ex. rasistpolitikern Jimmie Åkesson.
För att ta andesjälen Solen som ett andra exempel - hur mycket tydligare blir det att byta ut dess upphöjelse i Väduren mot "förverkligande" i detta tecken? Och hur ska man fatta Solens fall i Vågen? Som att andesjälen är destinerad att misslyckas som individ (kanske för att lagandan i Vågen är stark)?
Finns det andra budskap i ett personhoroskop som kan återställa den fallna Våg-Solens förmåga till självkännedom eller, för den delen, blockera Sol-Vädurens till synes spikraka väg mot Självets förverkligande?
Jag lämnar sådana frågor obesvarade, men vill trycka på den fascinerande termen "Ring-Pass-Not" - Saturnus position i horoskopet - som en del i ett svar som kommer att skifta för olika horoskop men också beroende på vilka årgångar en individ tillhör. Jag har en bekant från 1969 där Saturnus fallen i Väduren hård begränsar första ego-huset som rymmer både intelligensgeneratorn Solen och det lägre förnuftets Måne via 60-gradersaspekt.
Närhelst jag öppnar ett ämne av samma typ som i det här inlägget (men uppsätt till nivån för ett spädbarn), då ignorerar vederbörande fullständigt materialet. Rent oförskämt börjar han prata om något annat istället utan att ens förklara skälet till att han inte ens har ett enda ord till kommentar. Förklaringen är att han mött sin egen "Ring-Pass-Not" som här avslöjar sig vara en chockerande inskränkt mentalitet.
Även en okunnig människa brukar kunna säga något allmänt i respons men här är det som om det psykiska systemet är felprogrammerat och saknar "grundläge" när det inte hittar termer eller tankar som det är vant att processa. Människan jobbar inom IT i någon byråkratiskt mellanskikt och det säger en del om hur låg den svenska intellektuella kapaciteten är. Se därmed det här inlägget som en fristående fortsättning till föregående, om Den svenska synden.
Ja, det här exemplets fallna Saturnus i egocentriska Väduren ligger t.o.m. i det elfte huset för idealen. En mer försagd och nyttig idiot för arbetsgivaren har jag aldrig träffat. Det är den sorten som brukar tiga och lida och sen bli förvånade när de får cancer. Då har de utövat självrepression i årtionden, och var väl ytterst sett ödesbestämda (Saturnus) till detta insignifikanta mellanliv.
*****
I ett senare inlägg kommer jag att titta på teosofen Gottfried de Puruckers horoskop.
11:11 magic number...
SvaraRaderaJa, jag såg det kuriösa klockslaget när jag tryckt på publicera-knappen men orkade inte öppna och kommentera.
SvaraRaderaSamtidigt är kommentaren lite oroväckande. Var inlägget så dåligt eller substanslöst att t.o.m. en lustig sifferkombination på slutet upplevdes mer angelägen? :-)
Nej nej, det är mer en latmans reaktion eftersom det verkar flummas vitt och brett om det numret... :)
SvaraRadera