Den daimoniske Pierre - en synsk man

Jag är medveten om att tv-programmet Det Okända pågått under hur många år som helst. Men jag har sett det kanske fyra-fem gånger. Häromdagen hade jag tillfälle igen och upptäckte då en genuint "daimonisk" andeutdrivare vid namn Pierre Hesselbrandt.

(När jag säger "andeutdrivare" menar jag den här besynnerligt svenska versionen där det är bostaden och inte människan som antas ha "problemet" - vad säger det om svensk materialism och hur den påverkar t.o.m. andligheten?)

Horoskopet är fascinerande för det påminner om Platons lära om Idéerna och de ofullkomliga avtrycken i ett lägre ”vax” som astrologiskt skulle kunna liknas vid Vattenelementet. Minns hur Solen (Eld) representerar de levande väsendena (andesjälar) så Platons lära rimmar väl om man föreställer sig hur ljusandarna - både de som lever i människokroppar på Jorden och de som stannat kvar just på andra sidan av slöjan är som kognitivt klara Eldar som reflekteras i Vattenytan - medvetanden som kan återspeglas i varjehanda lägre substrat.

Ömsesidig reception mellan religionens och
det högre medvetandets Jupiter
och energins Mars i VATTEN

Den eviga andesjälen/Solen står här i klar Eld medan dess härskare Jupiter står i gränslandet (30°) mellan Dödsskuggans dal (Skorpionen) och det nya och mer expansiva livet i frihetens Skytt, det mest gudomliga tecknet enligt antikens astrologer. Personligheten kan inte utläsas ur Solen, den är alltför högt bortom människornas göranden och låtanden.

Istället tecknar Månen sinnelag eller psyke och där kan man börja känna igen en människa i astrologin. Den här synske mannen har även psyket i glasklar Eld, i Lejonet, och hämtar därför kraft direkt från Solen själv – från den egna andevarelsen! Han såg faktiskt smått ”daimonisk” ut!

Solen bottnar således i dödens Skorpion, som å sin sida behärskas av syndens och dödens sexualenergi Mars. Krigaren och olycksbringaren står här i ”ömsesidig reception” med den gudomliga Jupiter (Skyttens och Fiskarnas härskare). En så märkligt "ren" kombination som Vatten betraktat, tills man ser attacken från Jorden som söker smutsa mannens jupiteriska bas för andlig klarsyn. Jag noterade någonstans på nätet att han vuxit upp under smått problematiska förhållanden.

Men ett potentiellt glasklart vatten och så kognitiv Eld ger potentialen till en spektakulärt seende och kännande varelse! Jag har sett andra medier traska runt de hemsökta bostäderna och levererat bara ett fåtal detaljer. Ur den här mannen flödade det fram både flera korrekta namn och ett korrekt årtal...

Förmodligen tjänar man som själ ihop till sådana här specialiserade himlar. Sätts en materialistisk orientering i rörelse i ett liv och tar skruv kan man mycket väl i ett annat århundrade föddas nästan helt under det själsdöda Jorden och ägna sig åt att trava prylar på rad (lastare på varulager eller lite finare, en som ordnar föremål på rad på en museiutställning).

Den här mannen Pierre har en så udda himmel att han uppenbarligen valt att leva bland De Levande men särskilt dem som fortfarande hålls fast av Vattenelementet och befinner sig nära det fysiska Jordelementet... Vatten och Elden talar sitt tydliga språk, men man hade också kunnat färga in placeringarna i Jordelementet och inte minst då den sataniska axeln som jag hävdat binder själen på en låg, prylrelaterad nivå. Som jag förstått det handlar Det Okända helt och hållet om låga själar som inte "går in i Ljuset" utan fortsätter att klibba sig fast vid sina subtila energikroppar och därigenom behålla ett fordon för att kunna verka i närheten av vår värld. 

Jag har länge trott att Vattenelementet kan representera energikroppen och det här horoskopet. Vattenelementet kan också liknas vid Naturen om vilken en grekisk filosof sade att hon älskar att dölja sig. Dödas andar som besvärar de som ännu är döda i sina jordkroppar skulle kunna liknas vid varelser ännu höljda i subtila Vattenkroppar, vari lusta och lidelse bort. Notabelt är att indisk astrologi menar att de flesta själar är så outvecklade att de aldrig går bortom Månen (den primära Vattenplaneten) efter att de halkat så långt ner som till den här planeten. 

Själar som vandrar "fädernas väg" är flocksjälar som är hårt bundna till sin folkgrupp, till Naturen, till Vattnet, till den biologiska reproduktionen. Med det gamla talesättet "genius är sterilt" avses förstås inte extra intelligenta människor utan vår inneboende ande, vår genius. Dvs. astrologins Sol eller andeväsendet. Jag kommer f.n. inte längre med den antika åskådningen än att man måste betrakta Saturnus och Sol som två sidor av samma mynt. Saturnus kallades antikt för "den svarta solen", Saturnur är själens form, som aldrig visar sig eftersom den är regissören som inte själv träder fram på arenan. Ut i jordelivet kliver istället Solen, en levande andesjäl som deltar i världen.

Det lustiga är att Solen kopplas till barnkärlek och faderskap, men Solen bränner och steriliserar allt den rör vid. Däremot kan Månen och Vattenelementet fånga upp en solär gnista och återskapa en tillfällig avbild i den dröm som är livet under Månen. När platonismen talar om "avbilden" avser de kombinationen av Vatten och Jord. Det är med andra ord inte de verkliga Formerna (Luft) vi ser i denna värld utan deras lägre avbilder. Solen levererar livsenergi eller prana till den fysiska varelsen så länge Saturnus form inte är genomlevd i tiden.

Den romerska nyplatonisten Plotinus hävdade bestämt att även sinnevärlden och det materiella pekar bortom sig själv, mot nästa värld - mot Luften. Jag vet inte om han skulle ha accepterat spiritister som ägnade den låga mellanstationen "Vatten" det oerhörda intresse som Det Okända gör.

Men romaren var kluven i sitt bejakande av denna världen som källa till sann kunskap, för i nästa stund kallade han det förnuft själen utvecklar i sin världsliga orientering för ”demoniskt”, medan själen, när den orienterar sig mot de eviga tingen, producerar ett annat slags förnuft, en gudomlig eros. Judarna på Jesus tid velade inte. ”Ingen människa som inte hatar den här världen har någon chans” – typ.

Jag har upplevt döda anhöriga några få gånger. Jag halvt hört, halvt sett dem. En släkting var jag varse hur extremt snabbt hon "gick in i Ljuset" med en uppenbar signal att hon inte var intresserad av kontakt längre (hon hade varit religiös i sitt liv). Å andra sidan har jag upplevt min ytterligt materialistiska fars närvaro flera år efter hans död. Så typiskt en Sol/Mars-Oxe att just vara en jordbunden ande efteråt! 

I en nattlig dröm mötte jag honom också och var då akut medveten under drömmandet att vi möttes inuti en fabricerad konvention som vi båda kände till: en medeltida tysk stad! Uppenbarligen kommunicerade två själar här med varandra med hjälp av "fotoalbum" - bilder från tidigare liv där de tidigare mötts!

Jag funderar lite på mediet Pierres Saturnus i Oxen här. Den placeringen skulle man kunna läsa som just en själslig form som har en stark förankring till platser. Hans övriga horoskop blir då en "frisjäl" som kan förnimma just sådana med bindning till det materiella. Bara spekulation - horoskopet är värt djup eftertanke! Det är fascinerande att han inte har en enda planet i Luft, vilket kanske är bra eftersom Luften i mänsklig uppenbarelse tenderar att bli en som tänder för mycket och därför kan blockera sig mot andevärlden.