Kung Guillou!

Gammal är äldst. Just inför sin 70-årsdag desarmerar landets arketypiska grävande journalist ett insidiöst försök till karaktärsmord från en uppenbarligen väldigt feg människa som ställer intervjufrågor men undviker att förvissa sig om sanningshalten i några riktigt fula planerade angrepp. Det här stråtrövarsmygandet har jag tidigare noterat hos andra personer med horoskop liknande "karaktärsmördaren".

Borgaren Karin Olsson tror på sin blogg i Expressen att socialisten Guillous spektakulära seger - direkt i SVT och som han själv liknade vid brittens seger över nazistens skändliga anfallskrig mot England - inte kommer att bli mer än ett kapitel i den växande krönikan om usel svensk intellektualitet på förlagsredaktionerna. 

Men den växande krönikan är nog så illavarslande i det borgarnas fria skolvals-Sverige och man kan börja undrar varför Olsson söker tona ner den här spektakulära medietilldragelsen i krympande alfabetiskt färdiga ankdammen Sverige. (Vi konsumerar numera som bekant bilder - som förskolebarn - eller som bäst one-liners via sms eller twitter.) Hon kanske har skaffat sig lite för mycket vänner i den bransch som tydligt uppvisar samma intellektuella och kunskapsmässiga kollaps som PISA-rapporten pekar ut hos barnen till dem som förbunkrat sig inne i de stora förlagshusen...

Roligare då att besinna Jan Guillous horoskop ännu en gång. Varifrån den exakta födelsetiden kommer, minns jag inte längre, men jag tror det var en sajt på nätet med hög trovärdighet och källangivelser. Det finns anledning till stor skepsis över mycket smörja som fyller Internet. Franska Astrotheme var en skräpkälla som på senare år skärpt sig rejält. Jag har sett felaktiga födelsetider ändrade vid återbesök några år senare och många gånger anges numera födelsetidens källa.

Med tanke på at Jan Guillou är större än journalistiken själv i Sverige och en författare som säljer bra internationellt, är det inte orimligt att anta just den sideriska Tvillingascendent som födelsetiden 13.40 resulterar i. 

Faktum är att jag drömde min egenartad klara dröm om en bråkig och högljudd brittisk aristokrat som kallade sig Oxford på morgonkvisten den 26 november 2005 några minuter före åtta på morgonen, just som kommunikatören Tvillingarna steg över Stockholms östra horisont. 

Drömmens klarhet och historiska realism var så påfallande att jag började nätforska och genom ett antal detaljer i drömmen var det inte problem att eliminera staden Oxford som en ledtråd. Det var i själva verket den 17e greven av Oxford jag drömt om, i vår tid bättre känd som det engelska språkets mest kända författare, eller rättare författaralias, William Shake-Speare. (Bindestrecket förekommer på flera tidiga utgåvor och avslöjar att det här är en ordlek vars källa journalisten Mark Anderson grävt fram - se inlägget "Vass penna en fjäder i hatten").

Ett antal år efter den här drömmen (och de efterforskningar den inspirerade till) kan jag bara instämma i Oxford/Shakespeare att det är arketypernas värld - de formgivande väsendena i Guds medvetande (Himmelriket) som är stoffet den här drömmen om världen vävs runt. Drömlivet äger rum på en högre verklighetsnivå än vakenlivet och är därför mer plastiskt. 

Det är en meningsfull samordning av båda världarna att drömmen injicerades i denna värld vid en tid då Tvillingarnas tecken steg i öster där drömmaren bodde. Det stigande tecknet blir ett definierande omen att ta med sig och tänka kring (än tydligare då drömmaren själv var född med föreställningens Måne nästan exakt i öster i Tvillingarna).

Bloggaren har därför inga problem med att se Guillous stigande tecken exakt för vad det är: ett första omen om en stor pennfäktare. Men det krävs multipel attestering som bekräftar en stor kommunikatörs återfödelse till Jorden. Och ytterligare belägg ges, dels av Tvillingarnas härskare Merkurius och dels av det tredje huset för kommunikation. En prominent (hörnplacerad) Merkurius i den universella expansionens tecken Skytten - och därmed i triggande opposition till Tvilling-personan är inte ett dumt första tecken på att vi har med en speciell kommunikatör att göra.

Men det helt dominant budskapet är förstås hur Merkurius tillfälliga ägare står. I Skytten blir det den stora framgångens Jupiter som förfogar över författarpennan och att sedan hitta denna i tredje huset för skriftspråklighet och välsignade av kungamakaren Regulus - den som inte får en rysning inför detta ultimata omen, har kommit in för sent på den här bloggen. Det här är åtminstone astrologi på mellanstadienivå och förutsätter en personlig förtrogenhet med symbolernas innebörd.

Guillous balanserar med bravur på gränsen till storhetsvansinne ("jag är större än en tiotaggare"), vilket kan förklaras med att denna välgörande Jupiter faktiskt är en verksam illgörare när Tvillingarna stiger i öster. Han har också använt sin "verksamt onda" Jupiter till att sticka hål på en och annan bubbla i sin dag, men löper själv risken att skapa mytiska sken. Som t.ex. när han utelämnade sin lilla episod som spion ur självbiografin och sedan tvingades skriva till ett kapitel.

Faktabitaren och sensualistiska vinsamlaren Guillou är precis lika tydlig. De tre Jordtecknen står för konkreta föremål (empirisk förekomst) och hans seger över "karaktärsmördaren" var till lika delar den fenomenala visualitet Lejon-Jupiter ger i tredje medie- och kommunikationshuset och att han hade avgångsbetyg från internatskolan i hand. Fysiskt och ovedersägligt. Den karaktärsmördande drömmaren verkade visserligen med sin Sol-Jungfru mot precisa fakta men hade Månen i Kräftan. Hans grundlösa fantasi om en räkmacka till pengar och litterär berömmelse till priset av Guillous vanära (som en present på 70-årsdagen!) upplöstes i nesa och skam. 

Kräftan har tyvärr ingen ära att förvänta sig, tecknet och dess härskare Månen signifierar det Platons filosofi kallar en overklig värld som strävar och strävar men ändå aldrig uppnår äkta existens. Det beror på att orienteringen är fel - den söker mätta den Irrationella Själen, människoväsendets lägre aspekt. Den lägre verkligheten bara bränner resurser och åstadkommer inget bestående. 

Med rätta illustrerar Kräftan magens mättande och i värsta fall en politiker som Fredrik Reinfeldt som gör girighet och ständigt habegär till en kärna i en ond och självisk filosofi. Hade "karaktärsmördaren" valt vårdyrket istället för journalistik hade hans Kräfta varit "rätt man på rätt plats" men kanhända lämnat Sol-Jungfrun otillfredsställd eftersom denna tarvar konkret stoff att söndra, finfördela och analysera. Notera karaktärsmördarens uppsåt med boken: att "ta ned" Guillou, dekonstruera hans "ofelbarhet". Varje zodiaktecken har en viss spännvidd, men man bör inte upphöja den vegetativa själens avbrutna behov till ett egenvärde, vilket sker i Reinfeldts horoskop!

Summa summarum. Den födelsetid som ger Jan Guillou sideriska Tvillingarna i öster är ett extremt stabilt omen, stärkt av såväl Merkurius som det kommunikationshus som korrelerar med Tvillingarnas symbol i den "naturliga zodiaken". Solen i Stenbocken uppbackad av Saturnus i Jord men i "upplösningens Vattenhus" är också intressant i försöken att defamera honom. Vattenhusen nöter ned sitt innehåll och "befriar" dessa uppenbarligen karmiskt belastade planeter. Solen i onda åttonde tyder på att själen som föddes som Jan Guillou återvände till denna värld med en hel del smutsig byk och som han troligen tvättat rent i detta genom sina kritiska granskningar. 

Förvisso har han utsatts för mycket hatiskhet (och "karaktärsmördaren" var bara den senaste lönnmördare Ödet skickat mot honom). Skribenten Tvillingarnas enda vän bland planeterna är Venus, förmågan att harmoniera med sitt studieobjekt och intellektuellt tränga in i det och ge det en logisk och fattbar form. Men i det här horoskopet står Venus i Fiendens sektor vilket visar vilken formidabel strid Guillous utkämpat i detta liv. Han har tagit sin största tillgång (Venus) och borrat sig djupt ner i Skorpionens mörker och dragit fram fakta i målen. 

Den "sataniska axeln" är dold men ändå märkbar i Guillous karaktär och beteendemönster - notera den skeva snörpningen på munnen som ska föreställa ett leende alltunder att blicken är iskall. Detta är Saturnus/Mars opposit Venus längsmed Satans axel och i husen för förlust och fiendskap! Så mycket dålig karma han hade med sig, denna ovanliga själ! 

Det är inte alls omöjligt att han faktiskt varit kung i ett tidigare liv. Som Shakespeare sade, unisont med de gamla grekerna: "Inget kan komma ur inget". Det här horoskopets unika detaljer måste ha en upprinnelse, någonstans och i någon tid.