Barnsbenen som ett par stövlar

En kolumnist i SvD som inte ser ut att tillhöra den senaste, illiterata generationen svenskar tar sig en funderare över f.d. paret Reinfeldts son Gustaf och hans gräddfil till makten.

Jag stannar för en en feltänkt fras som ändå blir rätt tänkvärd. Skriver Lena Hennel: 

"Redan i barnsben träffade de partiets yttersta maktelit. "

Men det är väl på sina barnsben de här broilerpolitikerna tidigt möter maktdårarna, eller i barndomen. Men om man tänker sig själen som en tillfällig gäst i en kropp av kött blir det rätt kul, som att den drar på sig en dykdräkt. Då kan själen mycket väl vara nedkliven i barnsbenen som i ett par rejäla gummistövlar.

För sakfrågan, se: Maffiamentalitet - Reinfeldts gynnar sina egna.  

Se också den kuriösa porträttlikheten mellan Elvis Presley och furstefamiljens avkomma som satts i gräddfilen.


Tillägg

SvD har hittat på ett fiffigt sätt att skaka av sig bloggkommentarerna utan att kunna anklagas för censur. De flyttar bara in artikeln i ett tjusigt skal där inte bloggarna visas och vips slipper tidningens läsare bli distraherade! Så här ser samma kolumn ut vid återbesök några timmar senare.

Länken överst fungerar fortfarande, men bara för dem som hittar de bloggar som hann länka till tidningen. SvD underminerar nätdemokratin och gör det med sådan diabolisk finess att de kan spela oskyldiga och peka på den tidigare länken: "Se, bloggarna visas visst så varför gnälla?" Som om tidningen inte var medveten om att deras ägare kräver att de kontrollerar frågeställningarna och perspektiven...