Semantiskt pladder (Stenbocken)

"En drottning är ju inte allmänhet."

Hur talande är det inte att plåga sig (ja, plåga sig!) igenom chefredaktör Thomas Mattssons självrättfärdiganden och pseudo-juridiska piruetter i SvD efter kritik från hovet om pöbelaktig bevakning av drottningen och se att han, av alla människor tar ordet "censur" i sin mun. 

Redaktörens eget "demokratiunderskott" kommenterades på bloggen så sent som i september i år. Vi har uppenbarligen att göra med en ovanligt kallhamrad form av egenmäktig sociopati som fabricerar för gallerierna. Här ska "sociopat" fattas som "social ångest" snarare än "social passion". Den socialt inkompetenta människan är en i grunden introvert typ som, om tillfället ges, gärna gömmer sig bakom en uppsjö av formalistik - och juridiken är en utmärkt plats för sådana sorter - eller hukar längst inne på ett avskilt redaktionskontor.

Med hjälp av den sideriska zodiak som redan Platons akademi tycks ha känt till, med tanke på Platons dunkla omnämnande om en felaktighet i sfären Jorden (även om kunskapen några hundra år senare gick förlorad i västerlandet), är det mycket lätt att konstatera vilket zodiaktecken som representerar sociopaten i denna bemärkelse. 

De fyra passionerade (patetiska?) tecknen i Rajas guna (passionens kvalitet) är Väduren, Kräftan, Vågen och Stenbocken. Där Väduren kastar sig ut i livet som vore det en strid och en fråga om att själv vinna, och Vågen väger in sin först för samhällelig balans och rättvisa mellan alla dessa stridslystna egon, där ger zodiakens andra rajasiska axel, den negativa polariteten, sociopatin.

Jag har tidigare kallat den månstyrda Kräftan den "naturliga sociopaten" eftersom den irrationella eller vegetativa själen - rena kroppsliga förnimmelser av hunger och förnimmelser av hot - är tecknets essens. Men som komplementär motbild finner man Stenbocken och det är här vi finner den sociopat kvällstidningar som Mattssons gärna kopplar till tramsigaartiklar av typen "5 tecken på att din chef är en sociopat". 

Likväl resonerar sådant material med en högre sanning - kopplingen är i sig kontrollerad från den högre platoniska idévärlden eftersom Stenbocken ju är arbetsgivaren! Varför "psykets passion eller lidelse" (mental derangering) kan bli värre hos Stenbocken än någon annan har bloggen bland annat funnit genom pilotstudien av självmord, där en topp sågs då Solen passerade detta tecken.

Och givet Mattssons sorgliga planetkombination i Stenbocken och det obefintliga intresset hos Solen i den ensliga Jungfrun [1] att verkligen delta i det mänskliga sociala livet för vilket Luftelementet är symbol (ett element man förgäves letar efter i chefredaktörens horoskop), är det helt klart att vi har att göra med en rättshaverist i lika hög grad som en sociopatisk Stenbock, en som döljer sina maktpolitiska turer bakom spel för gallerierna. 

Någon annan tidning borde granska den där Mattsson. Vad håller han på med, egentligen? Det länkade septemberinlägget är ett av dem som diskuterar stengetens ambition att vara en enda rösten (en antidemokratisk kraft, faktiskt) eller åtminstone ha sista ordet, vara den utslagsgivande.

Se detta inlägg (EU-domstolen dömer ut Sveriges rättsapparat) om Stenbockens härskare Saturnus som visserligen inte Lagen själv men väl en symbol för laguttolkare och lagens verkställare. Saturnus representerar på Jorden snustorrt förnuft, vilket är just det som gör Mattssons egen chefsblogg så oändligt tråkig att läsa - den blogg han själv alltid favoriserat och redan från början ansåg mer värd än att i Expressen bereda landets många bloggare möjlighet att visa sina perspektiv på det tidningen skrev.

Mattsson, som jag sagt, är den av de många onda chefer i medievärlden som nästan omedelbart bestämde sig för att kväsa folkets röst och gallrade bort blogglänkningen från Expressens sidor. En verklig sociopat som får social ångest redan genom att se folkets röster i en blogglänkarruta han inte själv kan kontrollera! Och se återigen det svårt defekta kontrolltecknet Stenbocken i hans horoskop: giriga Rahu med aggressiva Mars (vapenjonglören Mattsson) tillsammans med sinnelagets (sanskrit: manas, som i engelskans mind) Måne. 

Månen i den negativa polariteten och i passionens kvalitet (dvs i Stenbocken) måste hänföra sig till den lägsta sortens mänskliga livsöden - folk vars andar har de i sig att så förtvina att hela deras monotona interna pladder bara kretsar kring "resurser" (pengar) eller sin sociala makt/position på hackskalan. Detta skulle kunna vara själens svarta natt, även om den "fallna" Månen i Skorpionen också är en kandidat till den existentiella upplevelsen.

 
Den här fantastiskt pedagogiska schematiken (minus yin-yang-symbolen) hittade jag igår (med medföljande kort artikel).

På "Vägen ned" (syndafallet) kan man via detta, slarvigt uttryckt platoniska schema notera hur människosjälen alltid tappar höjd i sitt förkroppsligande på den här planeten och förbinder sig med låga och betjänande system. På oerhört myraktiga medvetande nivåer kan vi svagt blicka in i den tummetott-stora värld där Mattson stretar och ävlas. En värld där en makthungrig stenget fångas av negativ passion (pathos) och försöker äga en liten kulle död jord - deras världsberg! 

Det ses är då den kollapsade Saturnus, förnuftet som vänt sig utåt mot det materiella och därmed paradoxalt blir en förkrympt psykologisk introvert - i värsta fall en sociopat.

Om inspiration rinner till ska jag skriva en svensk version av den australiensiska Thomaisten Andre Nammos korta men genomlysta förklaring av den själslära katolska kyrkan med vissa modifikationer "lånat" från nyplatonisten Plotinus. Men inget går upp mot originalet, och själavandringen som kyrkan så nogsamt censurerat från den ursprungliga modellen behövs för att förstå många av kristendomens centrala begrepp, inte minst kyrkofaderns lära om tingens slutliga återställelse. Bara hinduismens lära om befrielsen från själarnas kretslopp i de lägre världarna ger tillräcklig resonansbotten åt denna mäkta lära om apokastasis.

Det är hur som helst schemat här ovan som utgör grunden till den här bloggens skriverier. Det är inte månglare, och sociopatiska resursdyrkare som är centrum för den mänskliga artens öde utan Människosjälen själv, Anthropos eller Adam Kadmon - eller vilken namn skilda traditioner världen över nu givit det genuint mänskliga. Astrologin berättar om Människans uppvaknande till sig själv via de tre Lufttecknen och redan romerske Manilius hade under det 1a århundradet fattat så mycket av de traditioner som kom från österlandet. I Babylon kallades det Människan (Vattumannen) för "Den Store" - en tydlig vink om senare judiska sägner om hur Adam, före fallet, haft ett huvud som nådde ända in i Himmelen. 

Det gör nu inte ett chefshuvud som Mattssons, vars sinne uppenbarligen inte resonerar mot något större än ägandet (Saturnus i äganderättsfixeringens Oxe). Ägandet av makten och Stenbockens dominans. En sann råbuse i ett tidigare liv och i det här en extremt hycklande och dubbelspelande tidningschef. Den här mannen skiter fullständigt i demokrati, hans religion är "privatprofitörens" att döma av Chandra lagna-kartan och avkastningsorienterade Jungfrun i huset för "min gud".

*****

Se även: "Tredje statsmakten" - Djävulens advokat (nov 2011 - ett horoskop som uppvisar ett "tonläge" besynnerligt snarlikt chefredaktör Mattssons.)

Se även: Varför nätmedierna portat bloggosfären (maj 2013, och då hade ännu inte Sveriges Radio stängt dörren och SvD i princip gjort detsamma genom ny layout.)


____

Not 1. En av de äldsta dokumenterade traditionerna kring Jungfrun, denna vinstorienterade åkerfältets arbetsmyra är att stjärnbildens centrala stjärna Spica kallats den ensamma eller övergivna. Kanske en idé baserad på stjärnan som står ensam som den individualist den är, utan socialt umgänge i formen av nära integration med andra stjärnor.