För de som tvångsmatades med Janet Jackson...

...och, då det begav sig, inte tilläts hitta något av egen kraft eftersom skivindustrin låg på så hårt med sina massiva reklamkampanjer. (Så många exemplar som möjligt av så få artister som möjligt - det är det skadliga lönsamhetstänkandet i ett nötskal.)

Men här är en annan Janet, Janet Kay. En kulturell brittisk kvinna som skivdebuterade 1977 och hade en helt annan dignitet än Jackson "Oops jag visade visst tutten för att förbättra min skivförsäljning. Det var bolagsdirektören som sa åt mig att göra det här. De har räknat på att skadeståndet uppvägs av ökat intresse för min tutte, jag menar, min musik."

Janet Kay visar med sin traditionella huvudbeklädnad att hon tillhör en bättre sorts människa. Det gör muslimska kvinnor också men svensken är så degenererad av Aftonbladets sex- och penga-pushande att han inte längre förstår signaler om anständighet.

Stenbocken, ett av de tecken som
bara blir vackrare med åren

Jag tyckte jag försökte hålla koll på reggaemusiken under 1970-talets senare hälft, men så oändligt lite av Jamaicas och Englands musikproduktion nådde de svenska importbutikerna att det är ett mindre mirakel att jag "hörde" Janet Kays höga och klara stämma redan med hennes andra singel. 

Först nu hittar jag en bild av debutskivan på nätet. Den låg på ett mindre än litet brittiskt skivbolag drivet av mannen som lämnade minst 30 barn med i princip lika många kvinnor efter sig (hans hingsttyp av horoskop diskuterades här). Det är rörande och samtidigt lite tragiskt att se hur ättlingarna till den vite mannens slavar inte ens så sent som 1977 klarade av att ge ut en skiva utan att sjabbla till artistnamnet:

"Janett Kay" blev det på debuten och när jag gräver i min gamla singelhög inser jag att kvinnan hade otur två gånger på raken. På uppföljaren, en cover i reggaetakt på en Burt Bacharach-låt, heter hon plötsligt "Janet Key". Återigen en gräsrotsverksamhet med haltande distribution:

Singelskivan anger tydligt (och korrekt) 1977
men på nätet  sprids felaktigheter och det
antas allmänt att låten släpptes året därpå

Tredje gången gillt... På "I Do Love You" (1978) har inte bara namnet blivit rätt utan hon drämmer till med en så maxat maffig låt i det långsamma, sexiga och bastunga lovers rock-tempot att jag köpte singeln två gånger om. 

Dumt nog gjorde jag mig av med förstapressningen med röd-brunt färgtema och sparade den grön-gula andrapressningen som snabbt följde. Samlare tycks bara värdesätta den första utgåvan, vad det än gäller.

Det här blev Janet Kays tredje singel på raken att toppa Englands reggaelista. D-Roy har vuxit till sig, på den grön-gula pressningen ser man att de lyckats hitta sig en distributör i kända bolaget Pye Records (låg t.ex. bakom popgruppen Kinks på 60-talet).

Och 1979 toppade hon som första färgade kvinna någonsin den brittiska topplistan med en reggaelåt, "Silly Games". Då hade hon redan försvunnit under min radar men den här biografin berättar om hennes spektakulära fortsatta karriär i Japan där hon verkar vara en legend i paritet med Bob Marley!

Janet Kays första engelska listetta
i vad som verkar vara en USA-utgåva på
svarta etiketten Atlantic

Vad som föranledde det här inlägget var emellertid Janet Kays första album med den nationella listettan från 1979 som en "selling point". När hon själv skrev albumets titellåt "Capricorn Woman" blev jag förstås nyfiken på hur den här Stenbockskvinnans horoskop såg ut enligt den sideriska zodiaken.

Janet Kay tillhör de få som föddes så sent i sitt soltecken att individen slipper ställa om sig vid återupptäckten av den sideriska zodiaken. Hon förblir Stenbock men en tidig sådan. Med mindre hon föddes exakt vid midnatt har hon sinnelaget i ett betydligt öppnare och varmare tecken, den jupiteriska Skytten, och det är här, tror jag, som förklaringen ligger till hennes inbjudande och varma stämma.

Månen i Eldtecknet Skytten har ett perfekt stöd från härskaren och måndisponenten Jupiter när den ligger i Vågens tecken, Eld och Luft förstärker varandra, och kvinnan kunde producera nästan skrämmande intensiva men korta tonstötar. När hon sjunger "BABY! I love you" på tredje singeln sitter första ordet som ett kanonskott i magen innan hon på nolltid ställer om sig och sjunger följande tre ord som en spinnande katt. 

Ska sanningen fram är det troligen Solen i Jord baserad på Saturnus järnkontroll över Mars aggressiva spjutspetsar i mördaren Skorpionen som förklarar det jag just sade. Månen i Eld och Jupiter i Luft är snarare hennes förmåga att sväva högt upp i klar falsett...

Horoskopet saknar klockslag men det är intressant att notera att Jupiter i 11e idealhuset är en GOD Jupiter, alltså inte bara den stora välgörare den alltid är, utan för Skytten i första huset också god till sin verksamma natur. Ja, Raos schema säger att en Skyttascendents härskare bara är neutral, men den är åtminstone inte "verksamt ond". I Jupiters fall betyder det knappast någon sadist man väl en omotiverad och t.o.m. kontraproduktiv tilltro till myter om t.ex. "det stora klippet" eller "tillväxtsamhället". 

(Se Reinfeldt för en äkta ascendent som ger en verksamt ond Jupiter och den mannens förvirrade världsbild och dyrkan av pengar! Den här bloggaren har också en verksamt ont Jupiter men lyckligtvis i Fiendens sjätte hus. Bloggaren reagerar således på den onda Storfinansen och tillväxtmyten, som han upplever som mänsklighetens verkliga fiende.)

Går man ännu djupare under Janet Kays Jupiter faller det perfekta budskapet för sinnelaget i fria och välvilliga Skytten (och dess ultrasociala och enormt vinnande maner då Jupiter står i Skytten - jag har noterat kvinnor födda under nästa Jupiter-varv när välviljan åter stod i Vågen och hur två av dem, båda i resebranschen och båda med Solen i ett annat Jordtecken, Jungfrun, var närapå självlysande i sin välvillighet och önskan att tjäna sin medmänniska. Det är således Jupiter i Vågen som vissa år lyfter Jungfrun till något annat än den förskrämda, själviska och skyggt antisociala typ som den verkar vara när man studerar svenska moderater med viktiga horoskoppunkter i detta tecken.)

Jag tror till och med att ambitiösa och gränsande till giriga Drakhuvudet fungerat till sångerskans bästa i det här fallet! Den förstärker visserligen Vågens härskare Venus (som är en verksam illgörare) men här måste rimligen kopplingen till Jupiter väga tyngre.

Går man bortom Janet Kays måndisponent Jupiter och söker en tredje nivå (sinnelaget är den första), då hittar man en verksamt ond Venus i den sociala hackordningens Stenbock. Intressant nog lärde jag mig idag att Janet har en mycket berömd förfader (och stolthet över släktbanden eller grämelse över släktförbannelser hittar man gärna i Stenbocken eller kopplad till dess Saturnus). Ingen mindre än den jamaicanska frihetskämpen Paul Bogle som slogs mot de vita djävlarna som tagit hans folk som slavar. 

Svenskarna är också slavar men under vita arbetsgivare och så drogade att de ännu inte fattat vad som väntar dem... Undertecknad verkar ha varit slav två gånger under det andra årtusendet (av de liv som delvis väckts till liv, det kan ha varit fler gånger eftersom skitliv är regel på den här planeten). Det kommer en tid när själen inser att den fått nog, men den tiden kommer först då själens alla mediokra transportsträckor kan ställas med dess få men lysande ögonblick. Av de egna upplevelserna verkar Vågens tecken - den kosmiska rättvisans vågskålar - ha något med saken att göra.

Janet Kays karriär som artist börjar illa, med artistnamnet felstavat två gånger om, men den verksamt onda Venus invid Identitetens Sol är ändå bara småpotatis jämfört med den fenomenala karriär som väntar henne efter debuten på de här två minimala skivbolagen, All-Tone och D-Roy. 

Den stora listettan kom när Warner Brothers sniffat upp henne och det är Sony i Japan som administrerar hennes fortsatta framgångar hos detta märkliga japanska folk som så tagit just reggaemusiken till sitt hjärta.