Den förutsägbara filmtyckaren

I DN producerar någon Nicholas Wennö en underlig text som refererar Terry Gilliams senaste film som premiärvisats i Cannes. Han smyger in exakt en subjektiv egen åsikt som är just bara ett tomt tyckande utan någon  argumentation eller underbyggnad. 

"Filmrecensenten" tycker den civilisationskritiska "Zero Theorem" med dess kritik av datorkulturen påminner om filmen "Brazil" och "De 12 apornas armé" men "utan vare sig samma fräschör eller originalitet".

Utifrån astrologin kunde man ha förutsagt just den fantasilösa jakten på ständigt nya kickar från ett barn av Vädurens tecken. Jag har mött exemplar som inte står ut med historiens gång eller ens tanken på variationer på tema. Som små barn vill de ha nytt, nytt! Varje gång.

Jag förmodar att Nicholas Wennö är just ett sådant offer för datorernas pseudovärld som den kloka filmaren Terry Gilliam varnar för. Den här loja sågningen är hans patetiska försök att tjafsa mot. För nog är det en illustration av barnets psykologi DN bereder plats.

Varför han inte skriker och rasar som ett vansinnigt småbarn, beror på att det verbala uttrycket är hämmat. Merkurius i sitt fall i Fiskarna och ytterligare nedkyld av Saturnus, en frostig och snäv kritiker. I tolfte huset, den onda daimonens hus, är Saturnus - historiens gång - verkligen en dold fiende för det nyfödda barnet som vill att allt ska kännas nytt, nytt. 

Ge mig en ny smak på glassen, mamma!

Nymåne i Väduren, Barnets arketyp.
Plus otåliga trendjägaren Mars.
Här börjar själens syndafall och förvirring.