Om publiceringen av "vindlande vägen"

En bekant (inte jag!) hade hört talats om att man kunde få stjärnorna att verka till sin fördel och satte en tid i system att posta jobbansökningar på bestämda tider. Hon hoppades på så sätt maximera sin chans att få jobbet. Vederbörande såg själviskt och nyttobetonat på astrologin och hade inte oväntat den pragmatiska Jungfrun stigande i öster.

Jag har aldrig smyghållit på något inlägg för få "himmelens välsignelse" på ett sätt som jag själv sökt manipulera fram. Däremot har jag flera gånger i efterhand blivit nyfiken på under vilken himmel tankarna si och så föddes. 

Bara timman efter föregående inlägg slår det mig hur självbiografiskt det är och hur mycket av ett fantiserande sinne jag lämnar ut för världen att beskåda och kritisera. Inlägget skrevs i själva verket förra söndagen för publicering men kändes inte rätt. 

Igår kapade jag en lång inledande text om Aftonbladet och dess chefredaktör som för mig representerar intelligensförstörande läsning. Ah, genast började inlägget få form. Det skulle bara handla om MIG! Plötsligt rann en hel flod nya upptäckter fram och inlägget, som jag just kortat, blev återigen toklångt.

Rättstavningen och putsningen tog eländigt lång tid denna söndag och till sist tryckte jag på "publicera" bara för att bli av med eländet, utan minsta tanke om planeternas exakta positioner (det händer mycket i Tvillingarna just nu, det har redan konstaterats) eller vilket tecken som stiger över Stockholm vid lunchtid.

Men det här ovanligt personliga inlägget tycks perfekt synkat med värdsalltet och att det var det mest personliga jag någonsin skrivet på bloggen, det märks väl av att Tvillingklumpen hamnar rakt på mitt födelsehoroskops första hus!

Det frapperande är förstås Månens rörelse - psykets symbol - och hur jag "råkar" framföda inlägget just då transiten står gradexakt med Månen vid födelsen.

Roterar man dubbelkartan medsols ett kvarts varv ser man hur Jungfruns nionde grad stiger över Stockholm när inlägget dyker upp. I Jungfruns tionde grad ser vi hos bloggaren överdriftens planet Rahu, indikationen om den punkt där övermodet eller girigheten sätter in hos de rent lunatiska individerna (dårarna).

Nu föddes jag med "själens form" Saturnus vaksamma öga och kontrollerande fasta hand om den giriga typen av självtjänandets symbol Jungfrun (det kan förklara att så mycket nytt material om det här tecknets psykologiska sammansättning sett dagens ljus på just denna blogg - Saturnus säger sanningen men är en besk medicin utan socker (Venus på sanskrit, Shukra, låter i mina öron som "sugar" eller socker, och Venus står ju för sötsaker och välbehag). 

Bloggarens horoskop hakar alltså fast vid ortens Jungfruascendent och det är således Rahu eller Drakhuvudet som här förstorar och lyfter upp sin disponent för allmän åsyn via platsen Stockholm. Ascendenten har "triggeravståndet" en grad kvar till den här stockholmsbons Drakhuvud.

Merkurius har naturligtvis en huvudroll i inlägget, inte bara för att den representerar en Rahu-förstärkt publicering utan för att planeten är bloggarens ascendenthärskare och själv placerad i det goda karmats femte kreativitetshus. Dvs. ungefär det inlägget handlar om.

Den exempellösa samlingen planeter över bloggarens inlägg just nu, måste vara förklaringen till att texten kommer nu. Jag kunde inte ha skrivit det här inlägget för, säg, tre år sedan. Nog för att jag försökt - se Tala sanning på min insomnade blogg Ockulta ögat. 

Det var som om den här sammanfattningen väntade på det extrema stellium som nu aktiverar Tvillingarna (för att inte tala om att själens form Saturnus just nu passerar genom mitt femte hus). 

Och Månen, som så ofta, är "sekundvisaren" som visar när under en "het" period något kommer att inträffa. Filosofins och välgörenhetens Jupiter ligger f.n. även den på "triggeravståndet" en grad från min Tvillingascendent. 

Det som blev kvar efter att inlägget befrias från en analys för mycket om Aftonbladets krängande av sex, fitness, pengar och ännu mer pengar, inleddes med just en diskussion av bloggarens "onda" Jupiter!

"Pengar har blivit rumsrent -
nu är det okej att skryta om vad man tjänar"
I en vecka körde AFTONHORAN denna hjärntvätt
courtesy Svenskt Näringsliv på sin förstasida!

Under läsningen av Shakespeares Sonetter förra året (vars kommentator Hank Whittemore anser att det är greven av Oxford som ligger bakom texten) insåg jag att jag nu var lika gammal som när greven dog, och det var en besynnerlig känsla. Äldre än runt femtio blev inte folk förr i tiden. Jag vet inte hur säker uppgiften om att han dog den 24 juni är, för ingen vet längre var hans grav finns, men tydligen har jag nu överlevt Oxford med flera veckor. Kalla föregående inlägg en tarmrensning.