Storhet krävs att trotsa nytto-fascisterna

När den här bloggen började undersöka den sideriska zodiaken var det verkligen inte i avsikt att hitta någon hackkyckling. Men Jungfruns tecken har  utmärkt sig negativt i olika sammanhang på ett sätt jag aldrig hade anat utifrån västastrologins utslätade skisser av de tolv tecknen. Fynden rimmar emellertid väl med de antika husen där det sjätte, motsvarande Jungfrun, inte direkt hyllades, varken i Indien eller i den hellenistiska astrologin.

Jungfrun = Olyckans tempel

Humanisten Dilsa Demirbag Stens horoskop är inte tillräckligt intressant för att diskuteras i det oändliga, men det är nog så fascinerande att hon i en DN-skrönika som en god avläsare av tidens trender distanserar sig från t.ex. "girighet" för att till sist ändå hamna på ett annat av sin ledande födelseprincips mest centrala nyckelord: "nytta" eller "nyttoprincipen"!

Som vore det en tanke innehåller söndagens Aftonbladet samtidigt en utmärkt Jan Guillou-krönika där han raljerar över högerns falska definition av nytta och flit: "ika människor blir flitiga om de får mer pengar medan fattiga människor i samma sits förfaller till lättja."

Motsatta tecknet Fiskarna är som sagt "onytta" eller "förlustprincipen" - det måste vara dessa som är de fattiga som blir lata om det skulle gå dem alltför väl i högerns falska verklighetsbild. 

Jungfrun jobbar på att vinna världen men förlorar gradvis sin själ, medan Fiskarna offrar världen och vinner sin själ åter! För att döva sitt samvete väljer emellertid Jungfrun ofta att inta en agnostisk eller rent ateistisk position. Annars skulle felprioriteringen bli ohållbar. Dessutom får vi som ser en större spelplan att jobba med: förlusten som Jungfrun väljer (fast hon tror hon väljer profit och nytta) måste nu repareras, och Fiskarna blir därför ett omistligt motgift. Zodiaken är ett nollsummespel och vissa själar går snett så att andra ska hitta hem.

Nyttomentalitetens hemvist i Jungfrun var ingen nyhet för mig. Den skymtar tydligt även i västastrologins skisser över de 12 principerna. Men den klargjordes tydligt av (den sideriska) Jungfruns dominans bland 25 år av kvinnor som sålde sina kroppar i Playboy-utvik. Det testet visade med all önskvärd tydlighet hur "sluga" Merkurius kombineras med materialismen i Jordelementet. 

Kvaliteten Sattva som i indisk astrologi betecknar ett en rörlighet och hög grad av medvetenhet är troligen det som förklarar varför Månen i Jungfrun utmärker sig så bland kriminella. Jag känner flera män med Solen i Jungfrun och de har alla en fifflares mentalitet, något förstulet och dolskt över sina personligheter, fastän alla också så där typiskt belevade som Jungfrun i allmänhet är (gentlemannen och ladyns tecken - människan som kulturers sitt kroppsspråk och ordval - yttre kultur med andra ord, inte själens kultur).

Baksidan är Jungfrun som ser möjligheterna och tar chansen eftersom egennyttan är så stark. I bland får de, likt Demirbag Stens ateistiska meningsfrände Björn Ulvaeus, vara så goda att betala tillbaka mångmiljonbelopp till staten för något som luktar just girighet, det där ordet hon inte villa se knutet till sig själv eller sin livsgärning.

Men dessa nyttomänniskor! Behöver vi ha dem? Gör de inte mest skada med alla sina lönsamhetskalkyler? En som tänker i termer av profitabilitet är rena döden för all kreativitet och sann uppfinningsrikedom. Nyttomänniskan kan inte annat än vara instrumentalist, hon är inte god för att bara vara god utan för att hon har upptäckt att hon tjänar på det. Det finns så mycket bortom det mätbara Jordelementet Jungfrun tar lätt på i sin dyrkan av det nyttiga (läs: profitabla)! Och det är faktiskt allt detta "onyttiga" som inte sällan sipprar ner till plattmarken och blir till utmärkta uppfinningar.

*****

Demirbag Sten slänger sig med ordet "godhet" som en självklarhet, men jag undrar hur pass god hon egentligen är. Jag har börjat upptäcka ett beklagligt copycat-beteende i hennes krönikor. Hon kommer alltid in lite för sent i alla diskussioner, säger inget förrän hon vet att hennes åsikt garanterat kommer att gagna henne. I den här krönikan slås jag över hur bedrägligt hon har stulit ett tema från Selimovic, han som klandrade författaren Khemiri - "tunnelbane-invandraren". Den "lyckade" Selimovic, som nått en regissörssposition upphov ju sin stämma i SvD och sade, "Spotta inte på min tacksamhet" och exakt samma tankemönster har Demirbag Sten stulit, omarbetat och presenterar som sin slutknorr:

"Jag kommer aldrig att kunna återgälda allt det som jag har fått men kommer att ägna resten av mitt liv åt att försöka. När jag dör vill jag bli ihågkommen som någon som gjorde nytta för Sverige."

Visst kan det vara så att två nysvenskar båda känner djup tacksamhet - räddade av det sekulära samhället från patriarkalism eller krig. Men avståndet i tid mellan de här två artiklarna är kort och jag har börjat ana hur Demirbag Sten arbetar, genom att återanvända andras idéer när precis lagom tid förflutit. Jungfruns honnörsord är kalkyl och medvetenhet, de beräknar precis allting (vilket förklarar varför musiker i Jungfruns tecken ofta har en så makalös precision).

Här hör man då Jungfruns tecken som slaven eller den underdåniga arbetstagaren som står med mössan i hand och gestaltar tacksamhet. Naturligtvis är det för att den instrumentella Jungfruns princip vet att det finns mer att vinna på detta beteendet inför maktens män än en rakryggad protest.

Inte för inte valde antikens djuppsykologer att se en fiende och en olycka i detta teckens grundläggande tendens att lägga sig platt inför den materiella makten. Alla har nu inte revolutionen sjudande i sitt blod och därför gör Jungfruns tecken - om den saknar ELD - helt rätt i att agera lågmält och diskret. De blir effektiva administratörer som står bakom makten i varje ögonblick. (Se Jonas Sjöstedt (v) för en Måne i Jungfrun som toppas med ett kraftfullt Eld-horoskop.)

Så vem äger då Jungfruascendenten Fredrik Reinfeldt? Vilka lobbyister har köpt hans lojalitet? Storfinansen är förstås bakgrundsfond till all hans politik. Jag hörde att han deltog i en sketch i Eurovisionsschlagerfinalen. Samma copycat-beteende som Demirbag Sten visar prov på. Carl Bildt har ju redan gjort EST med sin råttkavaj och här kommer fifflande Fredde och försöker vinna populistiska poäng med hjälp av Eva Hamiltons SVT. Så fult och genomskinligt.

Stora pengar, nya högervridna SVT, Telia, telekom, en fot in hos korrupta länder. Vilken smet svenskarna blivit insyltade i genom just sådana som Demirbag Sten nu underdånigt känner tacksamhet för! Om hon letar riktigt djupt i sin själ kanske hon hittar något värdigare än bara "nytta" att leva för, men det är inte troligt. I så fall hade hon varit född under någon annan astrologisk konfiguration. 

Här är det väl mycket jordmurr i fiendens och olyckans hus. Nyttan är de rena och kreativa idéernas värsta fienden eftersom nyttomänniskor är inställsamma. Det är förstås Stenbocken/Saturnus - den materiella makthavarna de tjänar och Oxen är som vanligt den enklaste formen av grovjobbare. Jungfruns merkuriska "brains" gör henne till en fiffig manschettjobbare.

*****

På en punkt måste jag säga att Demirbag Sten svamlar hejvilt i sin skrönika, och det är när hon förklarar att, "Drivkraft är antitesen till jantelagen".

Smaka på den en stund! Det är så tokigt att man börjar betvivla sitt eget förstånd. Det märkliga är att det här är en viktig opinionsbildare på DN och det är rätt skrämmande om den här låga intellektuella nivån faktiskt går osedd förbi ansvariga utgivarna.

Vad den förrädiska Demirbag Sten gör i den här falska motsättningen är att följa med Fredrik Reinfeldts högeregoism en bit på vägen. Han kallade svenskarna lata och bidragsberoende - till skillnad från honom själv, en "nyttoorienterad" och flink Jungfru som jobbar effektivt, är etnisk och lyckad och minsann inte den som är arbetslös och ligger skattebetalarna till last. 

Den här nyttofascismen kontrasterade Reinfeldt med bidragstagare och i nysvenskan Demirbag Stens försök att tillägna sig en världsbild uppfattar hon jantelagen som kom-och-hjälp-mig. En närig och nyttoinriktad råtta står inte alls i motsättning till jantelagen. Svensken är inte som Reinfeldt ljuger, svensken jobbar visst och ligger i, men jantelagen bjuder svensken att inte skryta och skrävla om sina framgångar.

Att ingen på DN kunnat hjälpa Demirbag Sten förstå ens detta elementära begrepp är skrämmande. Har hon fått vitt kort för att leverera vilka galenpannekrönikor som helst? Det är inte första gången den här bloggaren hittar dåligt tänkande i hennes texter. Som sagt: religionshat och jakten på det sekulära livet gör människor mindre intelligenta! För sekularisten måste vanställa eller förbigå så många av livets fakta för att få sin världsbild att gå ihop, och det märks i synnerhet när t.ex. Humanister presenterar sina tänkta fiender. Det är alltid fel på fakta, de vanställer, precis som landets statsminister Reinfeldt. 

Merkurius är faktaplaneten och fastän "upphöjd" i Jungfruns tecken verkar det också vara härifrån desinformationen och traditionen om Merkurius som tjuv och bedragare kommer. Inte genom Merkurius i sig men genom den låga och hungrande vegetativa själen (Månen) när den passerar "sluga" Merkurius jordiska bostad. Då kan man börja betvivla varje ord - allt _kan_ vara anpasslingens försök att positionera sig fördelaktigt.

Skrönikans slutknorr får faktiskt en lite unken bismak om man påminner sig att Demirbag Sten ser nytta som den högsta dygden. Vilken är hennes avsikt och måltavla med denna uppvisning i krypande underdånighet? Vill hon ha ett jobb av Reinfeldt? Har inte inte redan det, som stående ledarkrönikör i DN? Vill mycket ha mer?