Martyrens motsats: trolös sekulär ynkrygg

I en presentation i SvD av en bok om västerländska martyrer menar professorn i idéhistoria Inga Sanner, att "man kan fundera över vilken roll tankarna på en eventuell personlig vinning spelar när det gäller martyrskap."

Sannerligen! Utan löftet om en fortsättning på jordelivet, vad finns det för incitament för en sekulär, råttliknande konsumist att någonsin höja sin röst över orättvisor?

I moderaternas Stockholm - "Skandinaviens huvudstad" meddelar flaggorna utanför stadshuset med sociopatisk historieförfalskning - blir man numera rånad på gatan om man faller omkull till följd av sin epilepsi-sjuka!

Sådan är den väg som bär rakt till helvetet, även om den sekulära människan redan är alltför havererad i sina tankemönster för att förstå det, utsuddad till en halvexistens efter alltför många timmars vegeterande i Stockholms restaurangpalats - matmomsrabatterade av högerregeringens stölder från samhällets sjuka och arbetslösa! Ser ni parallellen med överfallet på epileptikern? Monkey see, monkey do.

De första utompalestinska kristna möttes i lönndom i Roms katakomber och ristade in Fiskarnas tecken som mötesmarkörer. De var förföljda av staten, som svenska människor i sjukdom eller arbetslöshet förföljs av kriminella människor som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt under svepskälet att individen själv bär ansvar för hur det går för henne (allt under det att  högerpolitiken åsamkar samhället skadliga effekter). 

Jag lovar, det finns en plats i helvetet för båda dessa män som aldrig varit i närheten av hjältens beredskap att offra något eget för det allmänna bästa! Socialdemokratiska partiledningen har i samband med deras Mustafa-katastrof också givit prov på vilket ryggradslöst kräk den materialistiska människan snart blir på - ständigt sneglande mot sin opinionsstatus på Facebook eller opinionsmätningarnas siffror. Den sekulära människans beteende, hon som bara agerar i egen sak. är de facto, definitionen på en psykopat.