Adorno: Astrologi är för pseudobildade narcissister

Theodor Adorno - kritiker av den västerländska,
instrumentalistiska värderelativismen

 

I en passage [i "The Stars Down to Earth, and Other Essays on the Irrational in Culture"], kanhända mer sann idag än då den skrevs [tidigt 1950-tal], säger Adorno att ett "klimat av halvbildning är det bördiga fält astrologin sår i". Filosofen syftar på människor som just lämnat sitt naiva accepterande av vad de vetenskapliga auktoriteterna säger, men inte vet tillräckligt eller inte i tillräcklig grad utvecklat "tankens kraft" för att kunna ersätta sin tidigare acceptans med något bättre.

"Den halvt lärde har en vag önskan att förstå och drivs också av den narcissistiska önskan att visa sig lite bättre än vanligt folk, men han/hon är inte i en position att utföra komplexa och distanserade intellektuella operationer". 

Med andra ord, kvantmekanik är en svår nöt att knäcka, men astrologin erbjuder en sofistikerad förståelse av hela verkligheten i några få lätta steg. Och dessutom handlar astronomin om de avlägsna stjärnorna och planeterna "där ute" - rätt så kyliga och opersonliga. Med Adornos passande titel tar astrologin ner alltihop till jorden, eftersom den handlar om den unikt viktiga saken i universum, nämligen mig själv.

http://www.denisdutton.com/adorno_review.htm 

Essäförfattaren Denis Dutton med sin, uppenbarligen
eller möjligen, gode vän John Cleese.

Det går inte att motsäga den materialistiska vänsterfilosofen Theodor Adorno i hans illvilliga och sarkastiska analys av dem som flockas till astrologin, men samtidigt lyser hans egen "halvbildning" igenom, så att det blir lätt parodiskt. Om den här bloggen alls lyckats med något, har det varit att påminna - med indisk filosofi och astrologi - att "mig själv" eller egot är en förhållandevis ointressant komponent, om än en viktig utgångspunkt eftersom man behöver jordiska instantieringar av Världssjälen för att studera astrologin i praktiken. Ett mellanfall är förstås Chandra lagna-horoskopet baserat på Månen. 

Här rör sinnelagets skiftningar över en månad hela planeten Jorden och allt liv. Månens passage genom Jordtecknen är helt ointressant, död materia svarar inte på Månen, döda ting ligger bara oberörda kvar där de ligger med mindre de hamnat i närheten av ett vatten och rent mekaniskt förflyttas genom tidvattnets inverkan. Mer intressant är Månens passage genom just Vattenelementet, vilket påverkar alla som har en aktiv del i Jordens vegetativa själ. 

Människor födda då Månen passerar genom Luftens element eller Eldens, påverkas kanske inte synbart av månens faser, men Luft som mentalisering i det osynliga kan ge en viss intellektuell predisposition och Månens passage genom Eld kan omvittna att Världssjälen och dem som föds dessa dygn har ett livligt och direkt förhållande till livet självt. I romaren Plotinus variant på Platons filosofi är Intellekt och Genuint Vara (äkta existens) ett "dubbeltillstånd" och dessa liknar i hög grad Luft och Eld eller astrologins två affirmativa element ("positiv polaritet"). 

Den oegentliga existensen är den som en naturalist "i denna världen" ägnar sitt liv åt och beskrivs bäst genom den negativa polaritetens element Vatten och Jord. För människan i Vatten sker alltjämt en omedveten prägling från världen av Ljus och Intelligens, men vattnens föränderlighet gör de här människorna obeständiga - de ser Platons former (ledande principer) tydligt ena dagen, bara för att kort därefter ha tappat sikte på en god idé. 

Med sinnelaget i Jordelementet har all kontakt - eller åtminstone allt intresse - för den noetiska världen, den osynliga intellektuella verkligheten ersatts av en pragmatism. I Jordelementet förstår sinnet genom att titta på eller gripa om föremål, men söker detta sinne vända sig inåt har den en lång väg hem. De här födslarna betecknar själar som av någon anledning sökt sig så långt bort från Ljuset som det är möjligt. Lägre än den manifesta verkligheten - den materiella verkligheten - går inte att komma. För bortom den formgivna materien väntar bara prima materia, dvs. Kaos eller den rena Ondskan.

Naturligtvis modifieras dessa grundläggande indikationer om Världssjälens sinnelag av övriga planeter i kosmos, inte minst frågan om vart Solen önskar föra detta reflekterande sinne eller psyke i för riktning... Som synes är redan detta resonemang ljusår över Theodor Adornos generande okunniga syn på astrologin. Eller, låt oss säga att han har rätt om astrologin såsom västerlänningar praktiserar den och hur den västerländska grenen av astrologin faktiskt inviterat till detta mänskliga förfall genom att vara just västerländsk, dvs. egocentrisk. Antikens stora och vida vyer har västerlänningen sedan länge tappat sikte på. Vår är en döende civilisation.

Så, hur ser då Adorons eget horoskop ut? Jag menar, allt kan inte vara fel med en man som tycks ha genomskådat den västerländska borgaren ("moderaten") i dennes motbjudande instrumentaliserande av och manipulerande med siffror och sanning för att gynna sig själv! Adorno låter faktiskt som den här astrologiska bloggens kritik av just Jungfruns tecken såsom instrumentaliseringen av Moder Jord i syfte att ytterligare profitera på det naturgivna!

Horoskopet är i perfekt harmoni med astrologins förvisso smått elitistiska tudelning av "därovan" och "härnedan" där Eld (=Solen) betraktas som nobel och Jord som ett basalt, ärelöst element. Att Jordtecknet Stenbocken kröner den naturliga zodiaken och motsvarar "ärans" tionde hus, ska inte förblinda någon för den större verklighet som astrologin beskriver, den där ära i denna världen t.o.m. kan vara vanära ur själens perspektiv.

Solen och Saturnus är varandras fiender, men medan Solen enbart härskar över Lejonet visar sig Saturnus både som "själens form" (Vattumannen) men också i en lägre skepnad, som en enbart världslig strävare - det är då Saturnus via sitt basala härskarläge i Stenbocken.

Intressant nog har Adorno båda dessa fiender hemma i sina härskarlägen, Solen dessutom stigande i öster för maximal effektivitet, och Saturnus i Stenbocken som "fienden". Se Adornos stenhårda kritik i bildtexten här ovan:

"I stort sett allt människor ägnat sig åt sedan Odysseus dagar är ett uttryck för det instrumentella förnuftet."

Jag tror Adorno skulle ha blivit knäpptyst om den astrologi han förhånade så här exakt förutsagt vad han i sitt liv skulle arbeta mot, själv lika narcissistiskt skadad via Lejonet i första huset som de astrologins anhängare han nedgjorde. För är inte Saturnus i Jord just det rationella förnuftet och det ligger här i den självtjänande instrumentalisten Jungfruns sjätte hus - i den hellenistiska astrologins "olyckans hus" och i indisk astrologi "fiendens hus"?!

Lejonets självviktighet är ibland bara struntviktighet, men ibland befogad. Jag har ofta märkt hos verkliga Lejonet (dvs. Lejon enligt den sideriska zodiaken), att det finns något lätt patroniserande hos tecknet. De vet så väl att de är bäst och blir lätt förtörnade om de placeras i perspektiv - t.ex. genom astrologin. 

Hur kan det vara så? Jo, Solen saknar självdistans, den här planeten symboliserar vårt Vara, vår existens och den omvittnar att vi är en "jiva-atman", en levande själ. Att hoppa ur den här rollen är för Lejonet, där Solen är så extremt stark, mer eller mindre som att bokstavligen dö. Jag har hittat svår dödsångest hos flera Sol-Lejon och ett intressant sätt att lösa denna oförmåga att mentalt kliva ur sin egen existens utgör Humanisternas ordförande Christer Sturmark, vars Sol-Lejon helt enkelt löst den existentiella ångesten genom att förneka möjligheten till fortsatt liv - bara tanken på att behöva död för att sedan uppleva att det hela fortsätter är tydligen för mycket för många Lejon. 

Lejonet har sin kungatron i centrum i denna värld, i detta kosmos, därför är Solen enbart symbol för jiva-atman, själen i dess i-världen-varo. Astrologin antyder något om själens bakomliggande form via Saturnus, men jag tror inte man kan påstå att födelsehoroskopets Saturnus beskriver HELA SJÄLEN. Den kan ha andra sidor den inte önskar visa i just detta jordeliv, som denna människa, under detta horoskop.

Om man tror sig känna till tidigare liv och har horoskop för dessa födelser är det lätt att se hur Saturnus från fall till fall omvittnar en väldig variation i "omfång". "Dubbelstjärnan" Solen/Saturnus beskriver således bara själens eget kosmos som det ser ut i detta liv. Saturnus är den form som "informerar" den levande varelsens (Solen) livsvandring denna gång. Ibland är Saturnus dominant i horoskopet ibland, är "planen" inte lika tydlig...

Hos Adorno är nu narcissismen eller tendens att mäta andra efter sitt eget mått berättigad. Man kan inte se något som inte redan finns i ens eget väsen och med den här egocentriska Solen (egopunkten är långtifrån Solens bästa position om den tänkt sig göra gott) är Adorno därför väl skickad att se narcissister vart än han tittar! Exempelvis bland astrologer, dessa som ännu inte lärt sig tänka särskilt väl...

Varför den här Lejon-Solen får klartecken, trots dess tendens att bedöma andras rena intelligens utifrån sin egen, är förstås för att den indiska astrologin ger Adorno rätt: Solen i Lejonet är automatiskt en verksam välgörare när den stiger i första huset (det enda hus den förfogar över) och den kraftfullt intelligenshöjande Jupiter opponerar Solen från Vattumannen och är också den en verksam välgörare när Lejonet stiger i öster! Titta på mannens enorma ögon - intelligensen har till och med format hans ansikte!

Viktigt är därför att förstå att detta ger en socialist - han förstår det goda i att gynna hela folket (Jupiter i Vattumannen) men ser sig - och är - samtidigt ett så perfekt exemplar av människa som tänkas kan. Han har en god, stark och individualistisk Sol som genomlyser varenda cell i sin kropp. 

Och han är en äkta idealist, vilket framgår av Luft-Jupiters starka hörnplacering (emellertid inte så stark man kunde önska eftersom Jupiter i väster är ett svagt "världsligt" läge för den).

Men att horoskopet är idédrivet syns också genom det tredje mentalitetshuset som naturligen knyter an till det intellektuella Lufttecknet Tvillingarna. Eftersom alla tecken ligger i "rätt fas" med Eld i eldhus har vi här rättvisans Vågskålar i mentalitetshuset och krigaren Mars placerad däri. Mars råkar vara en tredje husets bhava karaka, Mars är Solens vän (båda är "Eld") och då Lejonet stiger i öster förvandlas Mars till en verksam välgörare! Dessa är extraordinära besked om Adornos intellekt. Han är "en av de goda" på planeten Jorden och naturligtvis socialist. 

Man kan fråga sig i vilken utsträckning en så här driftig och stark Sol ens reflekterar över saker (Månen = återspegling). Egentligen räcker det med att äga den noetiska (idévärldens) fullhet (Jupiter). Solens utflöde kan liknas vid Den Enes generösa utflöde vilket resulterar i nyplatonismens "fullhet av idé-former" (Vattumannen). Denna värld, "himmelriket", är ännu fullt medveten om källan till sin genuina existens (i den högre intellektuella värld som ateister aldrig kommer att kunna uppleva eftersom de i synd vänt sig ner mot Jord och Vatten). 

Hos Adorno tackar fullhetens Jupiter i Vattumannen, Solen, dess upphov för att detta magnifika intellekt existerar genom att blicka tillbaka (i opposition) mot Solen. Detta inomvärldsliga spel mellan planeterna är således en upprepning i miniatyr av det pre-kosmiska skeende genom vilket vi fick en värld att leva i.

På den "högre" nivån är detta horoskop närmast perfekt men man kan tillägga att nyplatonismens Den Ene är en helt negativ entitet som föregår sitt första utflöde Nous eller det gudomliga Intellektet. Detta Nous är på en och samma gång (för att återspegla enheten i Den Ene) både Existensen (Varat) och den Intellektuella medvetenheten om sin egen fullhet. 

Adornos Sol-Lejon ska därför bättre uppfattas som en inomvärldslig motsvarighet till Nous i den första, existentiella funktionen och Vattumannen som den här världens motsvarighet till det genuint existerande innehållet i Guds medvetande. Solen i Lejonet är därför inte nummer ett (som de mänskliga Lejonen utan religion i allmänhet inbillar sig) utan en aspekt av nummer 2 (där talet två utgörs av duaden Lejon/Vattuman).

Om Vädurens tecken repeterar västastrologin slentrianmässigt att den säger, "Jag ÄR". Det är lätt att missa att detta bara är egots konstaterande att det existerar avskilt från mamman och övriga världen. Vad då om Solen i härskarläge stiger i "Vädurens hus" som i Adornos fall? Man påminns om att Solen faktiskt är "upphöjd" i Väduren, så att vi antingen får en extrem narcissist, kanske t.o.m. en solipsist som tror hela omvärlden bara är en funktion av det egna Jaget. 

I detta har solipsisten i sak rätt. Solen repriserar på en lägre verklighetsnivå Den Ene men om man missat att Den Ene ALDRIG TAR BEFÄLET har man fullständigt gått vilse i ledarskapsteori. SolKungen och Vattumannen/Folket är idealt en enhet i denna världen och näppeligen en kung som står huvudet högre än undersåtarna och påstår sig vara deras huvud eller "hjärna". Denna falska idé har introducerats av Djävulens domän: Jord och Vatten, och det är i synnerhet Stenbocken eller Saturnus i Jord som kan göra sig skyldig till slikt tänkande i hierarkier.

I äldre kulturer ligger fokus korrekt på att kungen personifierar folkviljan, är folkets förkroppsligade huvud. Den "upphöjda Solen" i Väduren anknyter direkt till kraniet och hjärnan enligt indisk astrologi - och Platon placerade själens säte i hjärnan. Jämför "att tänka med könet" - Solen i Skorpionen! Men Självhärskaren (Solen) i Lejonet inhämtar naturligtvis Vattumannens/Folkets idéer och skänker dessa genuin verklighet i kraft av att vara den andra polen i denna tvådelade berättelse om "att existera och vara medveten om existensens rikhet". (Jämför den katastrofala politikern Carl Bildts pladder om Moderaterna som "den enda vägens politik" på 90-talet.)

Nå, har då inte Adorno någon nytta av sin Måne i Väduren? Har Solen i Lejonet redan hittat sin perfekta sparringpartner i Jupiter i Vattumannen? Det senare skulle ju tyda på en individ som var helt uppfylld av intelligens och inte överhuvudtaget behövde tänka: svaren på alla frågor kom ögonblickligen för Adornos rena Intelligens! Ja, jag tror det var så den här mannen fungerade psykologiskt. Han måste ha haft en exceptionell intuition även om han själv kanske skulle kalla det "självklarheter". Han såg den orättfärdighet västerlänningen sysslar med från morgon till kväll men diktar ihop borgerliga lögner om för att sanningen bränner så smärtsamt...

Men Månen är på inget sätt helt deaktiverad. En Sol helt utan Måne blir en ohörsam aktivist. Månen i Väduren må se jagisk ut som placering, men psykologen och filosofens sinnelag disponeras faktiskt från Mars i den sociala kooperationens tecken Vågen. Och här är den som sagt en verksam välgörare och utomordentligt välplacerad i det tredje huset för intellektuell verksamhet. Jag tror därför man kan lita på hans omdöme när han i USA:s horoskopspaltläsande befolkning såg intellektuella spädbarn - ett folk på en nioårings mognadsnivå.

Eftersom Adornos Lejon ligger "i fas" med horoskophusen, hamnar Jordtecknen där de hör hemma: som basala materiella resurser. Hur väl Stenbocken i den profitlystna Jungfruns sjätte hus indikerar "instrumentellt förnuft" har redan kommenterats, men även andra huset för "min ekonomi" är en problemsektor. Det är verkligen notabelt att Lejonascendentens tre verksamma illgörare (Saturnus, Venus, Merkurius) alla ligger i materialistiska Jordtecken! 

För den nobla Eldmänniska som Adorno är, blir dessa naturligtvis "the bad guys" - borgarens falska vridande och vinklande med sanningen för att själv i varje läge gynna sina resurshus. I detta arbete är också den ytliga formen av västastrolog ett medel att hålla ytliga människor som mentala slavar, låsa dem i sina konsumtionsmönster! Adorno känner den här ondskan i sitt eget horoskop men han väljer att ta parti för den högre sanning som ges via den "positiva polariteten" i horoskopet. 

Om man placerar astrologin under Saturnus, är det inte svårt att förstå hur illa lämpad Adorno är att förstå doktrinen och varför han, den geniale, väljer att puckla på den mest korkade formen av astrologi. Solens vilja att bara leva och systemskaparen Saturnus är, som sagt, svurna fiender till varandra. Och en sämre placerad Saturnus än Adornos får man leta efter. I sjätte huset hittar man hans "fiender"!

Fast jag inte noterade hans namn förrän för några dagar sedan, i en läsvärd artikel i Aftonbladet, slås jag nu över hur mycket hans tankevändningar liknar den här bloggens, där också intellektsvärlden kontrasterats mot förfallen materialism sedan i princip bloggens första inlägg.

I bloggarens horoskop emellertid inte godheten lika påfallande och vem vet, det kanske bara är hans (frivilliga) fattigdom som fått ett eget liv och nu demoniserar materialismen - han har ju inte en enda riktig planet i Jord att falla tillbaka på utan det hela blir bara en konstruktion i tankens värld!

Till sitt eget försvar vill då bloggaren peka på det indiska dasha-systemet där de planetära cyklerna antyder vid vilka stationer vi befinner oss vid olika livspunkter. Jag har tidigare beskrivit hur jag nästan samtidigt med att jag gick in i skrivaren Merkurius period i livet halkade in i undertextandet på ett banalskal (och snart nog halkade ut igen vid lågkonjunkturen 2008). Skrivaren Merkurius fortsatte dock att styra sinnet (den populäraste indiska dasha-metoden utgår från sinnet eller Månen), och i december 2008 startade jag en blogg, i mars 2009 följd av denna (som nu får härbärgera alla sorters inlägg).

Merkurius är bloggarens ascendenthärskare och med Månen i Tvillingarna i första huset och Merkurius i Vågen i det femte politikerhuset, kan det i backspegeln tyckas nästan ofrånkomligt att det borgerliga samhällets åldersdiskriminering på arbetsmarknaden (och många andra missförhållanden som Reinfeldt infört) skulle trigga en senkommen politisk medvetenhet. När allt kommer omkring är både bloggarens sinne (Månen) och intellekt (Merkurius) neutrala krafter (som sig bör för en rapportör) och skrivarens femtehusplacering säger att detta är hans dharma - hans plikt mot sin själ!

Titta nu på Adornos två dharma-hus, det femte och det nionde, och se hur fenomenala de är! Jupiter äger det individualistiska femte och är själv placerad i ett hörnläge (hus 7) för social kooperation och effektivitet i världen. Jupiters kollektiva Vattuman-dharma påverkar också Adornos Sol i Lejonet så att den blir mindre solipsistisk än normal för tydliga förstahuspersonligheter. Och filosofens nionde hus - "det bästa huset" (naturligen styrd av den gode guden Zeus/Jupiter) har här den verksamma välgöraren Mars, som från den intellektuella analysens tredje hus måhända antagoniserar korttänkta narcissister (Månen i Väduren) men gör det för en god sak, av en genuin vilja att skänka folk den intellektuella världens fullhet och inte bara en banal ego-fjäskande skitastrologi. 

Adorno "placerar" det enkla sinnelagets folk i det nionde huset för det allra bästa, där Guden ska välsigna dem. Och välsignelsen han vill ge de "sublunära" och jagiska sinnena är förstås den intellektulla sfärens fullhet (Jupiter i Vattumannen).

Och någon menar att man också kan beskriva den här bloggen i snarlika ordalag, skulle det smickra. Men jag förmodar att läsare med det perspektivet inte upptäckt bloggen (att journalister tycks läsa av den i jakt på vinklar är en annan sak). Svenskheten har så avsevärda skygglappar - åldersdiskriminering på arbetsmarknaden är väl det minsta och mest uthärdliga problemet - att den kanske borde ha skrivits på engelska från första början. Adorno - och bloggen - driver en diskurs som är föga representerad i det här landet. 

Det är lätt att vara efterklok men med 500-700 besök per dygn kan bloggen knappast sägas vara annat än ett fiasko när man ser vilka bloggar och ämnen svenskarna i hundratusentals flockas till. Att svenskarna lever så starkt under den irrationella själens (Månen) inflytande är möjligen ett argument för att välja Stefan Stenudds klockslag för Regeringsformen! Med sideriska Jungfrun stigande i öster skulle vi få ett scenario som jag skisserade mot slutet av föregående inlägg - Kungen av kriminalitet - typ 1 och 2!

*****

Så! Nu ska jag ut på nätet och leta biografiska data om Adorno. Hans barndom (Månen) i det nionde filosofiska och/eller religiösa huset, är naturligtvis ett intressant ställe att börja nysta i, med tanke på att han som vuxen blev filosof.