Advokaten och maktens arrogans

Man kan fråga sig vad den åldrige advokat Göran Ramberg gjort för att förtjäna en så skoningslös sågning för sitt historiska arbete om brittiska kungar och mordiskhet som den SvD:s Dick Harrison levererar. Ända tills man tittar på advokatens horoskop och där hittar alla tecken på sådan arrogans som kommer sig identifikation med maktens torn och tinnar.

Faktum är att en nymåne (f.o.m. cirka halvtolv på förmiddagen) gör horoskopet så tydligt att det fungerar som ideogram för verkliga usla kungar! Skåningen Rambergs karta är faktiskt påfallande lik den inkompetenta främlingshataren Tobias Billström som bara pga. Fredrik Reinfeldts oduglighet som makthavare satts att basa över just det område han aldrig borde ha fått gå nära. Se vilken praktskandal för regeringen Reinfeldt REVA redan blivit!

Väljer man den naturliga zodiaken blir Rambergs makttecken Stenbocken i sitt eget 10e hus för absolut makt nära nog en ren nidbild. Givet Stenbockens tendens till konservativt tillbakablickande är det här naturligtvis ett typiskt tecken för historiker, men problemet här tycks vara det forcerade umgänget mellan astrologins mest basala element (Jord) och dess noblaste (Eld).

Här kommer ett klockrent exempel på den "förgrovning" som resulterar när man söker foga död materialism till levande andlighet eller kognitiv kraft.

Harrison påpekar på bokens dåliga struktur hur den sticker iväg i dels för stor detalj och å andra sidan slår över i för allmängiltiga resonemang för att passa någon målgrupp. Han noterar en sunkig upptagenhet i snaskigheter, vilket är oerhört typiskt den åldrande Stenbocken. Jag har hittat exemplar inte ens fyrtio fyllda som redan är motbjudande gubbar (och gummor) i en förgrovad och kroppsfixerad sexualitet. 

Inte för inte har bocken Pan kopplats till Saturnus, dvs Djävulen i hans "lindrigaste" tagning som livets drivkrafter på enklaste nivå. Jag vacklar mellan det antiken kallade den blott vegetativa själen (växtrikets blinda instinktivitet) eller möjligen den animala själen. Är Pan/Djävulen egentligen så värst mycket mer än girighetens personifikation? Någon sade mig en gång att poeten Ragnar Thoursie betraktat trädens grenverk som uttryck för en girighet som genomströmmade växtsaven.


Det är olyckligt när Saturnus står i Lagens tecken Skytten men Lagens planet Jupiter är så primitiv att den identifierar sig med JORD i Oxens gestalt (Oxen som f.ö. huserar stjärnan Algol, Satans eller Djävulens huvud). Här en klassisk advokat som valt yrke för att där fanns pengar att hämta. Äganderätt är vad som animerar Oxen. Allt ses i termer av mitt eller ditt - med tonvikt på mitt. Jag gissar att Ramberg gjort utmärkt ifrån sig åt de bemedlade mark- och penningägarna i sitt liv, och att det är därför Stenbocken i horoskopet avslöjar en så tydlig identifikation med "dem som har".

Det är inte ett horoskop som för tankarna till ödmjukhet eller medmänsklighet. Jämför med den medietränade papegojan Billström så ser du direkt att det krävs en mogen själ för att hantera två så komplexa och avancerade tecken som Skytten och Stenbocken. Bland de mest högfärdiga sprättar jag mött i livet har funnits ett antal som har just den här kombinationen. 

Problemet blir att Skytten och Stenbocken på många sätt motsäger varandra i sin inriktning vilket skapar en helt obegriplig människa ibland kontrollgalen (Stenbocken) och ibland öppen och utforskande (Skytten). 

När konflikterande element kommer samman måste man alltid vara öppen för att tänka på tecken i deras sämre dager. Instämmer andra indikationer kan man vara rätt säker på "den maktarroganta typen". 

Den rättrådiga resursfördelaren Stenbocken visar sig som dålig diktatorstyp och den fromma, generösa och vittskådande Skytten blir en billig klippare och chanstagare. Som Harrison presenterar boken har den f.d. advokaten inte ens bemödat sig att sätta ihop ett index!

Men här ska nog bokförklagen Atlantis ha kängan. I regeringen Reinfeldts sköna nya värld kapas kostnader överallt och vi lever redan i en sekunda skräpvärld av B-produkter som säljs till överpris eftersom aktieägarna är de enda som tycks kunna fortsätta att kräva sin utdelning på inhåvade vinster. När sådana här böcker ges ut av svenska förlag inser man tidens förfall.

*****

Väljer man att se Rambergs hypotetiska nymåne som en dubbelascendent, Surya lagna och Chandra lagna (sol och måne), då är Saturnus naturligtvis alltjämt horoskopets kanske viktigaste planet. Men associeringen till ett bestämt hus gör den (och pengarnas eller anpassningsförmågans Venus) till en verksam illgärningsman. Här har ett tungt vägande andra omen, utöver den förgrovande inverkan Eld och Jord ofta har på varandra.

Det är inget vidare, att Saturnus både är en naturlig illgörare och verksam i samma kapacitet, när den dessutom förfogar över så många planeter! Jag tror bestämt Dantes åttonde om inte rent av nionde krets av helvetet väntar den här materialistiska maktgalningen när dagarna sinat...