Lena Dunham - trogen ingen

Eftersom jag råkade se första avsnittet av tjejserien Girl - det kommer inte att bli fler - var jag medveten om namnet på huvudrollsinnehavaren Lena Dunham.

Det är rätt intressant att när ett stycke tjejsnack om serien dyker upp i AB så har tidningspularna glömt - eller inte förmått - kategorisera texten. Se felmeddelandet i rött på bilden ovan. Var texten tänkt att ligga under Kultur är det nästintill skandal. Som underhållningsjournalistik stämmer det.

Nå, lite matnyttigt går det att dra ur den här andrahandsinformationen, pillad från en annan tidning. ("Pillad" folklig svenska som förstås kommer från engelskans "pillage", skövla, plundra.) En värdefull uppgift var att Lena Dunham är ett otåligt och inte alls tillmötesgående intervjuobjekt. Att behaga tycks inte alls ligga för henne.

Det stämmer perfekt med hennes sideriska horoskop. Undertecknad har också Månen i Tvillingarna och blir ständigt otålig till och med på sig själv, när inte intellektet (Merkurius) löser problem tillräckligt snabbt. Månen är "bara" sinnet och i jämförelse med Merkurius en odisciplinerad och slängig natur.

Dunham sägs lämna ut vänner och bekanta på ett föga smickrande sätt i tv-serien, vilket perfekt erinrar om Tvillingarnas (och Merkurius) neutralitet - planeten förbinder sig inte som t.ex. Venus. Dunhams sätt att "hänga ut" unga New Yorkare för de svin de uppenbarligen blivit (västcivilisationen är verkligen på väg ned), påminner om den här bloggaren sätt att välja och vraka bland både bekanta och de som gör tidningsrubriker för att få stoff till horoskopanalyserna. Dunham snappar upp saker i sina omgivningar och omsätter i sin historia. 

Men den främsta källan till att intervjuaren upplever henne som kort och irritabel är förstås inte Tvillingarna själva - detta är i själva verket ett socialt kompetent tecken, om än analytiskt och kritiskt. Det är attacken från vassa krigaren Mars som spetsar till hennes sinne så att resultatet blir en rastlöst och lätt uttråkad natur som inte orkar spela för några gallerier. En rätt osympatisk natur egentligen, när man inser att samma eldiga Mars också driver på Solen i Väduren som i sin tur hamnat i den svärtande onda Algols strålningsfält. En Sol i sena Väduren dras alltså in i de perversioner Satans huvud via det fysiska Jordelementet står för. 

Och med den iskalla och själlösa Saturnus i driftslivets Skorpion i opposition till den varma kärlekens Venus i hemmaläge i Oxen, börjar vi se konturerna (och mer än så) av den horribelt osmakliga sexscenen i första avsnittet. Sällan har jag sett sexualiteten som en helt död akt mellan två själsdöda och icke-kommunicerande köttstycken så tydligt. Någonstans är hon kanske en genialisk betraktare, den här Dunham, även om skadan ligger i henne själv och inte nödvändigtvis i omgivningarna. Minns, detta är en Sol i Väduren, ett extremt subjektivt tecken som bara förmedlar sina intryck.

Hur hon troligen antagoniserar dem hon använder för sina episoder, framgår av det sociala utstötningssyndromet, som kan visa sig på många sätt. I grunden är det alltid den avvikande och vägrande Skorpionen som hamnar utanför Vattumannen eller den sociala gruppen. Man kan notera att tecknen också kan representera tabubelagd sexualitet och individens nästan maniska drift att bryta mot normer - eller som våldsoffer utsättas för någon som bryter normerna. Kukhuvudet som sökte analknulla henne utan minsta försök till kommunikation i första avsnittet illustrerar perfekt Dunhams komplicerade horoskop på den här punkten!

Färgkluddarna i de färglagda tecknen är bara visuella stöd för att tydligare se en tankegång. Dunhams Sol i direkta Väduren (inget förspel tack!), blir ännu mer direkt av att soldisponenten Mars ligger i otåliga Skytten. Eld till Eld är fin synergi och ger exceptionell klarsyn. Men att bara ha Eld är som att vara nöjd med att bara leva för att uppleva. I Dunhams fall "ägs" den energiska Mars av Skyttens härskare Jupiter, och den hittar vi i ett konceptuellt och intellektuellt tecken - Vattumannen. 

Luft tänker kring de upplevelser den levande eldsjälen har. På grund av att zodiaken ritas i två dimensioner förefaller Vattumannen att stå i opposition mot Lejonet. I själva verket befinner sig Vattumannen eller dess härskare Saturnus runtomkring Solen (Lejonet) i alla riktningar. Vattumannen är hela det luftrum som kungen av Eld (Solen eller Lejonet) skänker sitt liv till. Vattumannen är den kosmiska människan, det jordkrypen ska bli när de äntligen börjar växa till en smula i förståndet och slutar att leva så små och obetydliga liv, gång på gång. 

Jag har tidigare föreslagit (lite spekulativt) att Vattumannen är samma Person som i indisk filosofi kallas Purusha. Det skulle innebära att Människan faktiskt ÄR Guds barn - delar av den kosmiska Människan eller Purusha som också kan betraktas som Gud immanent inuti sin skapelse.

Det Jag är förvånad över att Vattumannen som soltecken gjorde så dåligt ifrån sig bland Nobelpristagarna i litteratur, för det här är just det tecken som i teorin ger en perfekt persontecknare: opposit Lejonet, som älskar att leva och ta scenen i besittning, står Vattumannen och registrerar och medvetandegör mentalt vad det levande djuret Lejonet håller på med. 

Det är via det yttre lufthöljet Djuret har adlats och blivit Människa. Romaren Manilius var tydlig med att det är de tre Lufttecknen som är de mänskliga tecknen. Övriga zodiaktecken indikerar mer eller mindre djurbeteenden, eller i fallet Jord, individer som tittar på livet som materia eller ser medmänniskorna som lönsamma Saker man kan själv kan försöka göra sig en hacka på. (Se Moderaternas horoskop!)

Samtidigt gjorde ju både dramatiska Lejonet och distanserande och förstående Vattumannen uselt ifrån sig som soltecken men mycket bra som måntecken (se den här tabellen). Detta tyder på att det kosmiska ägget (med Solen/Lejonkungen i centrum - i mitten av varje människa hjärta) faktiskt har något att göra med stort och dramatiskt författarskap. Men inte via den agerande Solen utan genom den mer reflektiva Månen.

I så måtto har Dunham en grej på gång, även om Lejonet inte är aktivt. Men bloggen har från första början föreslagit att Eld och Luft generellt är en brinnande kreativ kombination. Varje synintryck (Eld) förvandlas spontant till en tanke eller ingivelse. Minns den kopiöst produktive författaren Victor Hugo som jag kontrasterade med skrivkrampande Vilhelm Moberg. 

Den senare hade en Sol i stadigt brinnande Lejonet men från det improduktiva (eller sparsamt produktiva) Jordelementet kom störningar från Mars och samma Mars aktiverade också den "sataniska axeln" vars fysikalitet också hämmar själen och distraherar från de eteriska höjder på vilka genuin kreativitet blixtrar och har sig. Den rena jordmänniskan är mer för att sätta upp en modell framför ögonen och sedan dreja en kopia i lera. Materia som reproducerar sig (och för varje generation blir lite mer inavlad).

Så länge Dunhams Jupiter i mentaliserande Vattumannen hittar något att störa sig på, dvs är informerad av den iskalla Saturnus i Skorpionens avoga och giftiga Vatten, kan hon säkert hitta på fler episoder att presentera på sitt chockerande nakna och illusionsbefriade sätt. 

Men hon har den sataniska axeln i horoskopet, precis som Moberg, och det skulle kunna indikera perioder av idétorka i livet. Hur planeterna kombineras och bildar distinkta rytmer - ibland tvärstopp och i bland långa perioder av flyt - det gav exemplet med skådisen Mark Wahlbergs mordförsök och omorientering i fängelset ett bra prov på.

Å andra sidan verkar inte den tunga axeln (Oxen/Skorpionen) vara det avgörande här, när både Sol och Måne är positivt polariserade och därtill båda har sina disponenter positivt polariserade. Detta tecknar hyperproduktivitet! Naturligtvis spelar det äregiriga Drakhuvudet i Väduren in. Det gör Dunham till någon slags "super-Vädur"!