Högermänniskana oavbrutna självbedrägeri

Stannar till inför en blänkare på DN:s förstasida och läser den två gånger innan jag förstår vad saken handlar om.

Det är pr-jippot i Maramö som är Helmersons avstamp, men meningen här ovan handlar om något helt annat.

Den här högerjournalisten kan inte uppleva att regeringen Reinfeldt i sig är ett problem - för en fundamentalist skulle det vara undergång att helt rycka mattan undan sina egna fötter. Det måste därför vara folket det är fel på. PR-fanskapet Per Schlingmann hinner inte mer än lämna politiken efter att ha dragit ner allt på just jippots nivå förrän Helmerson känner sig manad att påminna om att högerpolitik, det är bara rökridåer. 

Det viktigaste är att få bukt med folks tvivel och slå i dem att regeringen är handlingskraftig. Notera hur Helmerson enbart pratar om konsten att dupera väljarna att de egentligen röstade rätt om de röstade höger. De har bara för tillfället börjat tvivla på det. 

Självlögn är högermänniskans själva livsluft. Verkligheten törs de inte ens ta i. Journalistens underliga horoskop granskades för övrigt i inlägget om horan och madonnan, den kuriösa axeln i zodiaken som är mer känd som Jungfrun och Fiskarna, vinst- och förlustorientering respektive. 

Det är rätt typiskt att den här axeln blir som mest livaktig när vikande opinionssiffror sätter press på kombinatet av Jord och Vatten (materialism). I släkten har jag kunnat åse osköna exempel på medlemmar av just dessa två tecken utkämpa låga strider om arv och fördelar - alla partner rejält självdegraderade genom den ohämmade vilja att förse sig själv som ett dödsfall öppnar upp. 

Det är, tyvärr, Jungfruns tecken som står för denna opportunism och med Fredrik Reinfeldt som statsminister (Jungfrun stigande i öster) kunde man förutsett en politik som enbart bestod i falska och utspel i syfte att lura till sig egna fördelar. Jungfrun definieras, så att säga, av dess skräckfyllda stirrande mot sin egen motpol, Fiskarna, som tecknar materiella förluster. Alla zodiaktecken löper risken att fastna i sådana här antingen/eller-resonemang som utmärker den obegåvade människan. Lösningen ligger alltid på en högre begreppsnivå än det sakfrågan rör. Men det har bara ytterst få människor förstått.