En liten associationslek. Men hur mycket av våra fantasier i dag bottnar i en verklighet av igår?
Här kommer ett sådant inlägg som skrivs interaktivt mot webben - ren improvisation med andra ord och där en uppgift kan trigga en ny tanke. Bara ett svagt minne om att man bör knyta ihop säcken förhindrar ett oändligt svammel.
Den brittiska skådespelerskan Tamsin Egerton är, tror jag, ännu inte internationellt känd. Förnamnet låter i mina öron indiskt och England har ju sitt koloniala förflutna - marmelader och mango chutney!
Ordet "tamarind" fladdrade också förbi och fast jag inte visste vad det betydde, kopplar namnet perfekt till britternas importerade syltkultur - det visade sig vara en frukt, säkerligen populär i Indien (källa)!
Några minuters nätsurfande gav flera roliga bekräftelser på språkens sammanhang. Den första sajten med namnetymologier syntes motsäga hela min tanke om ett indiskt eller exotiskt påbrå: Sammandragen form av Thomasina, som traditionellt använd i Cornwall-distriktet. (källa)
Redan den här etymologin, en kvinnlig variant av Thomas, fick mig att le. För tvärtemot vad nästa desinformerande sajt påstod, att Tamsin skulle vara ett skandinaviskt egennamn (källa), betyder ju Thomas "tvilling" på arameiska.
Den semitiska bakgrunden var ingen hemlighet för den tredje sajten (källa), och genast fick jag min ohjälpliga spontanattraktion förklarad. Själv född med sideriska Tvillingarna stigande, lär ju en kvinna född med Månen i Tvillingarna stå ut från mängden! Särskilt om en kvinna har sin Venus i Vågen, nästan direkt på en manlig Sol i samma tecken.
*****
Horoskopet för Tamsin kan med lite god vilja sägas förklara hennes exceptionella skönhet. Hon ser nästan överjordisk ut och jag kunde helt enkelt inte tro att brittisk jordmån kan framkalla den här sortens utseende. Det måste finnas ett arv som vagt går i dagen genom hennes förnamn.
Har man tänkt ordet "tamarind" och landat på en matsajt som beskriver fruktens utbredning i sydöstra Asien, är det fullt möjligt att också tänka på det hebreiska kvinnonamnet Tamar - vi har ju redan noterat Tamsins koppling till arameiskan. Det indiska runda vita brödet chapati har ju en koppling till judiska shabbat, vilket i Babylon var ordet för fullmånen!
Nu vill det sig inte bättre än att kvinnonamnet Tamar betyder "dadel" - en frukt som också använts som sötsak, precis som tamarinden.
När jag ser att Tamsin har syster vid namn Sophia (vishet) blir det bara bättre. Jag har bloggat om ett möjligt tidigare liv som hertig Albrekt av Bayern (varje själ har säkert sina 15 minuter i rampljuset). För några år sedan upptäckte jag att tysken givit alla sina fyra döttrar namn med föga germansk anknytning,
Sidonie (1 May 1488 – 27 March 1505)Hur paradoxalt att hitta detta tidigare liv i en "vakeningivelse" i samband med ett infekterat brevskrivande till en ateistisk bekant. Albrekts första barn Sidonie i synnerhet - latinska sidus betyder stjärnbild !!! Och vad om flickebarn två, spådomskonstens sibylla i den grekiska och romerska världen?
Sibylle (16 June 1489 – 18 April 1519)
Sabina (24 April 1492 – 30 April 1564)
---son---
---son---
Susanne (1499 – 1500)
Tredje flickan formligen spikar insikten om att hertig Albrekt - som gavs epitetet "den Vise" - var en djupt bildad människa med ockulta intressen. Sabina, av sanskritroten, "sabh", betyder "social gemenskap". Albrekt hade Mars och Jupiter i Vågens tecken, nästan gradexakt där jag nu har min Sol och Mars. Kanske därför ämnet social kompetens mig så nära i detta liv och min övertygelse om att det är Vågens tecken som i högre grad än Vattumannen står för den sociala kompetensens gåva.
(Vattumannen beskriver mer distanserat fenomenet med ett folk som hålls samman av en ideologi eller gemensamma konceptioner, men det är i Tvillingarna folk minglar och konverserar - eller pladdrar - och i Vågen de hittar en djupare individuell relation.)Den fjärde flickan som dog ung, Susanna, är ett hebréiskt och persiskt namn och därför är det värt att notera hur den förstfödda, Sidonie, också kan ses som en avledning av Sidon, den fenikiska kuststaden (fenicierna och judarna var svurna fiender). Jo, nog verkar Albrekts själ på 1400-talet ha sökt sina orientaliska rötter och då som nu verkade avlägsna liv i Främre orienten genom honom. Det syns så uppenbart i namnvalen för döttrarna.
Den judiske fruktodlare för 2.000 år sedan jag tror mig ha varit, var troligen inte helt okunnig i astrologi, och ett smeknamn jag gavs av en flyktig bekant runt tjugo, Sebastian, kan också ledas tillbaka till Samariens huvudstad Sebaste, ökänd för sina många sibyllor, magiker och astrologer! Tänk bara sebastean, en som kommer från Sebaste!
Den trängande frågan i detta plågsamt personliga inlägg är huruvida Tamsin i England är en av Albrekts tre första döttrar. Saturnus (ödets) placeringar antyder att de har något med varandra att göra:
Det är den brittiska svarta komedin "Keeping Mum" (2005) som får mig att reagera på Tamsin Egerton varje gång jag ser den. Nyss hände det igen, men jag förnekar att det är en femtioplussares begynnande gubbsjuka (Den då bara sextonåriga Tamsin i rollen som nymfomanisk prästdotter är ju en katalysator i sig). En dubbelexponering av den brittiska aktrisens horoskop och mitt eget tyder på att den närmast gradexakt placerade Saturnus antyder ett delat öde.
Saturnus i samma tecken är nu inte särskilt unikt ens om planeterna står gradexakt (eller nästintill). Men det hettar till lite mer om båda dessutom är personliga bärare - via sinnet - av denna Saturnus. Om dessutom den ena har Månen kopplad till ascendenten uppstår en rent kroppslig förnimmelse att stå i kontakt med den andra. Är det så här vita dukens självbedrägeri fungerar? Att man tror man står i speciell relation till celebriteten?
Men parallellerna mellan bloggarens "nutida horoskop" och aktrisens fortsätter: hennes själva själsnatur Solen bejakas fullt ut av bloggarens Jupiter i Skorpionen. Så vi har själens form Saturnus i Jupiters eller klarsynens Skytten. En ung aktris framträder med sin djupaste solara identitet i Skorpionens 11e grad och undertecknads Jupiter i samma grad verkar som ägaren till Saturnus/själens form, vilken står aktrisen oerhört nära i kraft av att de båda har samma Mån/Saturnus-opposition.
På film är nästan alla människor utvalda för att de är vackra eller kommunicerar ett "det" som når ut. Så vad händer i betraktarens psyke när han eller hon bland dessa drivor av spektakulärt vackra människor hittar just en som man tycker är extraordinär?
Det sägs att man inte förmår se något av det som inte redan finns som aktualitet eller potential i det egna horoskopet och kanhända är Albrekt-kopplingen bara en ytlig rationalisering för det enkla faktum att min själ "ser sig själv" varje gång denna brittiska aktris visar sig.
Den mörka och mystiska Skorpionen Egerton har inte haft bråttom med sin karriär och större roller lyser med sin frånvaro (imdb). Men kvinnan är ju fortfarande ung, så rollerna kanske kommer. Solen opposit Jupiter/Algol (som passar så väl in på handlingen i "Keeping Mum") borde innebära en karriär där man säljer sin själ för att vinna denna världen, såvida inte Saturnus förmår kontrollera sinnelagets Måne.
Är det något Saturnus opposit Månen tecknar, är det distans från den breda massan, en distans som den absoluta makthavaren Saturnus känner förklaringen till. I "själens form" ligger våra tidigare liv inbakade. Att Egerton har en så slapp och materialistisk och självefterlåten Sol och en så puritansk Måne skapar ett litet huvudbry.
Jupiter skulle kunna ge henne en enorm karriär, men kan hennes saturniska känslor bejaka vad som helst? Senast har hon enligt imdb.com gjort rollen som Guinevere i en brittisk tv-serie om kung Arthur och riddarna runt runda bordet - min barndoms ABSOLUTA favoritberättelse (i Howard Pyles popularisering). Det kan tyckas som om ödesplaneten Saturnus från generation till generation väver snarlika cirklar för dem som kommer den nära - som via sin Måne t.ex.
Guinevere är ju den gamla riddarromansens femme fatale, vilket påminner en del om den karaktärssvaga sataniska axeln i aktrisens horoskop. (Den bibliska kvinnan Tamar, nämnd ovan, var också en femme fatale, och som nymfoman debuterade alltså Tamsin Egerton i sin första stora film "Keeping Mum". Utan att avslöja för mycket av handlingen, tycks hennes rollfigur egentligen inte genomgå någon förbättring, täpper man till en last springer det läck någon annanstans i stället.)
Saturnus/Månen är snarast ett moraliskt motgift eller, för en skådespelare, förmågan att ta in en rollfigurs form i sitt sinne (för att därigenom kunna gestalta den med egna känslor).
*****
På temat astrologi och kranieform är undertecknad (vid 33) och hans astrologiska "överton" Tamsin Egerton (vid 24) instruktiv.
Det finns en snarlikhet i kraniet och den kyligt men vilande saturniska blicken, men sedan havererar bloggarens ansikte genom deformerande förskjutningar (själens växtvärk?)
Brittiskan är å sin sida helt perfekt och jag tror man kan återföra detta till hennes förnämliga Sol opposit Jupiter kontra bloggarens Sol konjunkt Mars. I ena fallet ett lyckoomen och i det andra ett omen om "grov sjö".
Månen/Saturnus med mycket socker & Månen/Saturnus med mycket salt |
Varför Tamsin Egerton är vacker bortom symmetrierna beror, tror jag, på hennes fascinerande betoning på Luft och Vatten. Foton på ögonen visar en mildrad form av Skorpionens berömda intensitet, och det är möjligt att de djupa bruna ögonen bidrar till en känsla av någon som befinner sig i dubbla världar samtidigt...
För några blir Luftens och Vattnets disparata naturer en problemskapande horoskopingrediens: människan som lever i en ständig räcka av vita lögner eller desinformation - eller paniskt förvandlar alla möjliga känslosignaler till underliga luftslott.
Dissociationen ger också kapaciteten till dubbeltänk eller avledande information. "Keeping Mum" handlar om dolda identiteter och och vilseledande information. Den för berättelsen så viktiga dammen på prästgårdens baksida där Tamsins rollfigur vuxit upp, illustrerar tydligt skiljelinjen mellan Luft och Vatten, och vad som kan dölja sig under en rationell (Luft) yta.
"Dissociationen" skär igenom Egertons horoskop om och om igen. En mild variant är att naturliga paret Mars/Venus lägger sig i Vatten resp. Luft. En annan variant är att Solen står i rent Vatten (rent eftersom Skorpion-Solens härskare Mars också befinner sig i Vatten). Solens komplement Månen befinner sig istället i Luft.
Och Månen i sig skiljer sig från den rena Vatten-Solen genom att i Luft disponeras av en Merkurius i Vatten! Tittar man på den översta kartan, Egertons egen, inser man snart att det inte finns en enda planet som inte Den Onde har sitt finger med i.
Algols bestrålning av Jupiter i Oxen påverkar precis hela horoskopet. T.o.m. själens form Saturnus i Skytten baseras på den "algoliserade" Jupiter, vilket påminner om att den sataniska axeln har en favoritmanifestation: den manifesterar sig gärna som de mycket vackra, de som fått allt det goda denna världen har att ge. Motprestationen? De kanske har sålt sin själ?
Att Tamsin Egertons första stora filmroll efter sju år följts av en stor tv-roll i Camelot kan tyckas som en regression om man håller vita duken för att vara det förnämsta. Men precis som "Keeping Mum" ytterst handlar om ondska som går från led till led, är också hennes nya storroll som Guinevere en svart kvinnofigur, nu den otrogna kungahustrun som försvagar eller korrumperar riket. Jo, Algol eller Djävulen tycks vilja ha ett finger med i rollfigurerarna!
Filmrollerna efter "Keeping Mum" (2005) verkar små och filmerna skräp. Men i "4, 3, 2, 1" från 2011 spelar hon intressant nog en nutida kvinna som heter Kassandra. I den ena varianten av den grekiska myten var hennes skönhet så spektakulär att siarkonstens gud Apollon gav hennes profetiska förmågor! Och med den uppgiften från Wikipedia verkar det här inlägget har gått full cirkel.
Vi är tillbaka vid hertig Albrekts döttrar och hans påfallande intresse av österns siar- och sibyllekonster!
Men det vore försumligt att inte notera hur Kassandra-myten också finns i en annan version. Där sover kvinnan i Apollons tempel och ORMAR slickar hennes öron så rena att hon hör minsta dallring i luften.
Ormarna är ju annars Merkurius/Hermes symbol och därmed får vi en oväntad bekräftelse på en fungerande relation mellan Luft och Vatten: Tamsin Egerton har ett sinne i Luftens Tvillingarna men en Merkurius i Vatten. Denna Merkurius är "ren" såtillvida att Solen (Apollon!) bränner den, men smutsig såtillvida att Satans falska framgångar (Jupiter) söker involvera den i jordiska angelägenheter.
Likväl anses Kassandra tillhöra de tragiska gestalterna och den onda stjärnan Algol i Tamsin Egertons födelsehoroskop kan därför sägas styra henne t.o.m. in i namnet på den rollfigur hon tackar ja till att spela.
Kassandra behövde alltså en örontvätt innan hon kan registrera intrycken korrekt. Jag är övertygad om att hennes rollfigur filmen "4, 3, 2, 1" spinner på den här myten på något sätt. Filmindustrin gör i princip inget annat än plundrar mytologin - alla stora berättelser finns ju redan. Och zodiaken, dvs. solsystemet, är själva urmodern till alla dessa berättelser!
Extraspaning: "Guinevere" i bloggarens skivhylla
1. Ljuvligt vacker melodi så betitlad från skotske hippien Donovans album "Sunshine Superman" (1966).
2. Felstavat (?) "Guinnevere", en vacker ballad från 1969 på Crosby, Stills & Nash legendariska debutalbum
3. Med samma stavning en inspelning från 1970 av trumpetaren Miles Davis (en annan komposition än David Crosbys).
4. Komposition av klaviaturmästaren och f.d. Yes-medlemmen Rick Wakemans temaskiva "The Myths and Legends of King Arthur and the Knights of the Round Table" (1975).
Visst är det kul med namn :-) Men när det gäller Sabina och Sebastian undrar jag om du är rätt ute...? Enligt mitt namnlexikon betyder Sabina helt enkelt sabinsk kvinna. Och sabinerna var ett folk som i antiken levde i sabinerbergen i dagens Italien. Och Sebastian sägs i boken vara ett grekiskt namn som betyder den vördade.
SvaraRaderaAtt Susanne/a kommer från hebreiskan (betyder lilja) visste jag förstås redan :-) (fast inte att det också har persiskt ursprung).
S
Frågan är vilket som kom först, ord för egenskaper, egen- eller platsnamn? Vad gäller staden Sebaste, är detta den latinska formen för Sebastia (wikipedia) och min tanke om en "sebastean" stämmer då ännu bättre.
RaderaLatinet går dock åter på grekiskans sebastios, "vördnadsfull" och här noterar man direkt prefixet SEB eller GEB, som jag varit inne på förr på bloggen i samband med karaktären Zed Macahan (en torr, jordig typ i en gammal tv-serie). Geb är den egyptiska jordguden (wikipedia) och roten "GB" säkerligen en del av det indoeuropeiska arvet.
("The American Heritage Dictionary of Indo-European Roots" noterar att det grekiska ordet för jorden, "GE", förlorar sig bakåt. Som återfödd egyptier har jag inga problem med att se att det är den egyptiska jordguden som lurar där den västerländska språkforskningen tappar spåret. ZE och GE sägs vara en förvirring men se DJINN, andeväsen, och svenska SINN !!! Men så lätt kommer man inte undan med negativt söndrande mentalitet; ord kan ha ljudats på olika sätt och dragit i väg i olika riktningar, men den som vill se ordens väsen - arketypen - måste hållet sinnet öppet för att upptäcka djinnen bakom ytan!)
Jag ser nu att behindthename.com uttryckligen säger "en person från Sebaste" i samband med den korrekta latinska formen för egennamn, "Sebastianus", som du fikar efter.
Bortom det latinska bruket väntar förstås upptäckter som rör de indoeuropéiska rötterna och jag förstår faktiskt inte varför du helt ignorerar "sabh" som jag redogör för. Märkte du då inte att ditt exempel med den sociala gruppen sabinerna i Italien EXAKT rimmar med sanskritroten "sabh" som "social grupp/gemenskap"?
Men det här var som sagt inte en lektion i grammatik, utan en tankelek som började vid en spontan reaktion på en ung aktris som via några intressanta ord öppnade mot en tysk pamp och hans döttrar för att sedan knyta ihop säcken med en spekulation om återfödda själar. Hur skulle man kunna förebrå någon för att köra av bana med en så vindlande rutt?
Särskilt om man vet att Jungfruns princip föredrar att göra brasved av träden än ta in skogens väsen som en helhet. Jungfruns myt om ökad precision gör henne tyvärr till Lejonets (Solens) "fiende" eftersom helheten går förlorad när man tror det som ligger till höger om decimalavskiljaren är mer betydelsefullt än siffrorna till vänster. :-)
Det var mitt intresse för etymologi som föranledde kommentaren, och det var ingen förebråelse om "avkörning av banan", så jag hoppas du ursäktar...
SvaraRaderaJag tar inte mitt namnlexikon för absolut sanning, och inte heller dina spekulationer... tycker det är intressant att jämföra.
När det gäller Sebastian noterar jag att det är en viss skillnad mellan att vara vördad (som namnlexikonet anger) och att vara vördnadsfull... men det är ju iofs inget som hindrar att man är både och :-)(Intressant också att om "Seb" och "Ge(b)" i grunden är samma ordrot så är Sebastian och Georg besläktade! :-))
När det gäller Sabina så är jag mer fundersam, för det finns/fanns ju massor med folkgrupper... och det finns ju ett begränsat antal ljudkombinationer i språket, så det _kan_ ju faktiskt vara ett sammanträffande att sabiner börjar just på "sab". Men vill man vara "snäll" så kan man ju spekulera i att den vise Albrecht kände till ordet "sab" och gillade det, och eftersom det fanns ett flicknamn som började likadant så blev det Sabina... dessutom verkade han ju gilla bokstaven S... Men hur han tänkte vet ju inte jag, det vet säkert du bättre ;-)
S
Georg - ja, det verkar så om prefixet är ett slags surrande z-läte som indikerar Jorden. GE-ografi. Och vad om sanskritordet DEVA (I Persien: DAEVA) som blev till ZEUS/DEUS – devas var ursprungligen inte gudar utan bara andliga väsen av diffust slag, kanske naturandar och därmed tillhöriga Jorden.
RaderaSabine. Den indoeuropeiska ordroten "SABH" gör ju faktiskt dina invändningar överflödiga. Naturligtvis har den äldsta ordroten allt i världen att göra med att man senare hittar utvecklade former på olika ställen.
Hur Albrekt tänkte har jag inte den blekaste aning om, men att denna okända figur poppade upp ur det omedvetna och visar sig ha en så påfallande dragning till religion och Främre orienten. För vad de korttänkta etymologierna på nätet inte tar hänsyn till är förstås hur SABH också hittat sin väg in i hebreiskan som t.ex. "Herren Sebaot". "SB" och pluraländelsen "AOT" Sebaot är alltså krigiska änglar i plural och fokus på en grupp är identisk med båda SABH och italienska sabiner.
När vi ändå är inne på den judiska kopplingen, varför inte kung Salomons kärlek till den etioptiska drottningen av SB eller Saba. "Sabine" kanske är en feminin form av samme jordgud SEB/ZEB/GEB.
Som jag sade redan i den inledande brasklappen var detta ett nebulöst inlägg och knappast en tydligt snitslad bana. Därför lätt att åka av och föreslå sabiner på 1400-talet när blogginlägget har sitt fokus cirka 1500 år tidigare och bloggaren föreställer sig hur Albrekt tycks ha haft en avsikt (precis som judarna) med namnen han gav döttrarna.
Nyckelfiguren var därför inte Albrekt utan den judiske fruktodlaren som låg några liv bakom en sydtysk som var så fylld av österländsk mystik att han döper alla döttrarna till namn som i en eller annan form har indoeuropeiskt ursprung eller plockats upp i den semitiska språksfären.
Och det var det navet i berättelsen – den judiske fruktodlaren – som förklarar varför jag började inlägget med att prata om sylt, indisk chutney och dadlar! Samtidigt påstod jag i inledningen att det var skrivet spontant, i stunden. Det stämmer, och texten visar alltså att våra Berättelser redan verkar vara formerade i förväg. Historien väntade på att utvecklas redan då jag angav tonen med ”marmelad” i rubriken och aktrisen via dotterdiskussionen visade sig bottna i den judiska astrologen och fruktodlaren, mycket möjligt bosatt i Samaria/Sebaste.
Det här inlägget skulle kunna läsas flera gånger som exempel på hur en själ ”vilar stilla” i sina egna upplevda århundraden och i verksamhet öppnar upp och levererar en kompakt bild som bottnar i språkliga arketyper snarare än att vara en, det medges, betydligt enklare diskussion om ordens härkomst.
Jag unnar mig då och då lite andligt navelskådande där texten tillåts gå precis vart den själv vill. Resultatet blir inte egocentriskt men väl ”individcentriskt”. :-)
PS. Upptäckte just att Sebastian har namnsdag idag. Klassisk jungiansk synkronicitet! Den fruktodlande juden från Sebastia... Kanske hade han koll på svenska namnsdagar redan dagen innan, när inlägget skrevs. Själen är ju inte hämmad av kalendern eller jordisk tid. Jag har varit med om synkroniciteter förr i relation till förmodade tidigare liv.
RaderaFy Fabian vilken kul synkronicitet!
SvaraRaderaS
Precis. (Rättelse: -AOT är naturligtvis inte hebreisk pluralform utan SEBA -OT. Jfr den judiska mystikens sefira/sefirot - arabiskans "ziffra" för att vara lite impressionistisk.)
RaderaYtterligare en synkronicitet angående detta: jag har nyligen fått ett mejl från Bokbörsen med boktips där den första titeln är "Den judiska mystiken". Det är så man får lust att köpa den! :-)
SvaraRaderaS
Den är cerebral och abstrakt. Boken, gissar jag, kretsar väl främst kring kabbalan som lär ut hur Platons idévärld öppnar upp och blir till en värld av tid och rum - fast i judisk vinkling. På min avsomnade blogg hade jag en egen synkronistisk upplevelse kring den judiska mystiken, så det smittar väl av sig!
RaderaHar sett innehållsförteckningen och den verkar handla om mycket mer än kabbalan. (förf: Gershom Scholem). Bokenvar så klart redan såld, men den finns på bibblan, så jag lånar den istället!
SvaraRaderaS
Scholem var judenhetens största auktoritet under 1900-talet. Hans bok "Kabbalah" från 70-talet är snustorr men spränglärd, så den om mystiken är säkert värd att söka upp.
Radera