Åsa Beckmans gångstil och bördans Saturnus

DN:s Åsa Beckman utgår från ett personligt exempel, om varför alla (läs: hon själv) får en så kymig känsla när någon kommenterar det "omöjliga" med den egna gångstilen.

Vilket tillfälle för bloggaren att kontra med ett fascinerande parallellfall som stärker misstanken om att vi inte ens tänker våra egna tankar själva utan bara förmedlar kosmos signaler. (Vi kanske har fått förtroendet från ödesmakterna att formulera signalerna mer eller mindre väl.)

För en evighet sedan hade bloggaren en relation med en då tjugoårig kvinna som var född samma dag, år och månad som Åsa Beckman, men inte alls lika lång - DN-skribenten ger oss alla detaljer (och detaljfixeringen ska strax få sin astrologiska förklaring). Hon hade precis som Beckman tydligen, en hafsig och slängig gång och dålig rygghållning.

Det här kommenterade jag aldrig - varför klaga på en människa man gillade? Så döm om min förvåning när efter något halvår eller kanske ett år vederbörande plötsligt slänger ur sig att jag går som en "neger", liksom studsande! (Ja, människan kom från en lågutbildad trakt med skattefuskande egenföretagande socialdemokrater - de där som idag röstar på moderaterna.)

På den tiden var jag nybörjare på astrologi och använde dessutom fel zodiak, den västerländska. Flickvännens kraftfulla Vattumanhoroskop var inget av det slaget! Den humanistiska och all-inkluderande Vattumannen skulle aldrig kommentera en ytlig, yttre sak även om också Solen har sina fläckar - se massmördaren Anders Breiviks underliga variant på Vattumannen.

Däremot ligger "rasbiologen" Stenbocken aldrig särskilt långt från att börja kommentera andra för deras utseende. Åsa Beckmans födelsetid är okänd, men den sedan länge preskriberade flickvännen hade Stenbocken stigande i öster. Det här horoskopet gäller även för DN-skribenten, men enbart som Chandra lagna, som månascendenten som särskilt lyfter fram föreställningsförmågan. 

Eftersom det är Månen i härskarläge i Kräftan som fabulerar helt fritt och ibland utan någon koppling till den empiriska verkligheten ("mångalenskap"), kan vi därför sluta oss till att Månen i motsatta Jordtecknet Stenbocken är den mest fantasilösa och som därför blir en präktig socialrealist. Allt i fantasin handlar om det fysiska och konkreta. 

Det är därför Jordelementet är så irritabelt och negativt; dess inre rikedom är bara så stor som det omvärlden har att bjuda på som skådebröd. Mitt ex tyckte uppenbarligen att jag störde hennes vy genom att inte gå lika hopsjunket och håglöst som hon henne själv! (Relationen blev kortlivad, vi började snart ömsesidigt dra oss från varandra.)

Stenbocken är som Jungfrun ett taget ett steg till, den kritiskt observerande Jungfrun ger nu upphov till fasta strukturer som i nästa steg av Jordelementet - Oxen - blir till den orubbliga fysiska verklighet vi har att förhålla oss till. Detta kanske förklarar varför bloggen ibland kallad Jungfruns tecken "missbruk" av kvaliteten Sattva.

Den kunskapssökande kvaliteten ställs här i det mest jordiska elementets tjänst, med den följden att Sattva inte alls befriar människans själ utan tvärtom binder henne hårdare och hårdare i materiella strukturer.

Som synes handlar det om en födelse i den esteticerande Vågen - tendensen att leva via sina egna mentala luftslott med tyngdpunkt på frågor om balans och proportion. Exet själv gick som tyngt av tonvis av bördor så varför gällde inte konceptet om harmoni personen själv utan bara andra? 

Venus är fallen i Jungfrun så att den enda kärlek den här människan känner är harmonin i att skapa dissonanser. Den fallna Jungfrun tror kärlek består av ständiga kommenterar och kritik av den andre. Inte få födslar till Vågen ger denna underart som inte riktigt fattat att Vågen handlar om tvåsamhet, de här Vågarna agerar separatistiskt, vilket i sanningens namn exet gjorde från första början.

Men årgång 1961 har ett övergripande problem i att generositetens Jupiter kidnappats av den snåla, fordrande och extremt graderande Saturnus. Den har förirrat sig in i Stenbocken samtidigt som husets herre Saturnus är hemma i sitt negativa härskarläge. Jupiters vilja till välgörenhet blir nu inte större än Saturnus medger, och Saturnus i Stenbocken (negativ Jord) är verkligen inte känd för att vara någon välgörare! 

Som bäst står Saturnus i Stenbocken för krass realism och ambitionen att fördela samhällets resurser efter förtjänst - arbetaren är faktiskt värd sin lön, vilket inte djävlarna i Svenskt Näringsliv förstår med sitt sataniskt illa tilltygade tionde arbetsgivarhus i den oreflekterande materialistens tecken Oxen.

Men med exet hade vi den tunga Saturnus i det första ego-huset och det måste ha varit arbetarklassens och bördornas planet som tyngde ner henne och gav den dåliga gångstil som blev så mycket tydligare när hon gick gatan fram med en "hoppig neger"! Stenbockens förtryckarstil dök upp direkt och hon sökte sänka den andre genom att nedgradera honom till "neger". 

Tyvärr lider hela svenska folket av den här tendensen till ytlig bedömning. Vi pratar mat och möbler, vi mäter och bedömer både föremål och människor på ytan, och nationalhoroskopets kärleksplanet Venus i hackordningsspecialisten Stenbocken är bara marginellt bättre placerad än Venus i sitt fall i Jungfrun. Båda venusplaceringarna lider av att de är sina egna - och kärlekens - värsta fiender genom sin kritiska mentalitet. Kärlek söndrar inte och hårklyver, den förenar! 

Ju mer fysisk människan blir - och börjar kräva biffiga män eller välsvarvade kvinnor - desto lägre har människan fallit ner i dårskap. Att döma av dagens hälso- och kroppsfascism är svenska folket snart rena monstren och sämre är stockholmarna där pesthärdarna, gymmen där dessa djur raggar på varandra, finns i snart sagt varje kvarter. Det är en distinkt underart av verkliga människor som ockuperat landets huvudstad. De kan vara återfödda apor som nu provar på livet i människokropp och med mänskligt intellekt.

*****

Exakt hur prövosamt livet troligen var för exet och Åsa Beckman, och hur mycket tillfällen till irritation i vardagslivet som en människa utan fungerande generositetsplanet upplever, det fick vi ett exempel på helt nyligen.

Jag tänker på den sinnessjukförklarade videoartist som hamrade ihjäl en trettonårig flicka i Täby eftersom hans senaste film "brusade för mycket" ("rörde sig som en hoppande neger"). Hans självanklagande hade lett till att vända perspektivet och började leta störmoment i den yttre, "objektiva" (Jordelementet) miljön. Till sist störde hela hyreshuset honom och det var en ung tjej som fick bära hans egen synd. 

Här ser man för övrigt förklaringen till Jesus "omöjliga" påstående att inte bara felaktiga handlingar är synd utan även felaktiga tankar. Det var Täbymördarens tärande självkritik som var hans första brott! Det som sedan hände var bara en konsekvens om att han redan förbrutit sig mot kosmos morallagar i sitt eget sinne och tänkande.

Venus äger ännu inget av Jungfruns självkritik (och därför omvärldskritik) när den ligger i Oxen, där den ju härskar och representerar en oreflekterande identifikation med sin kropp och sina sinnesintryck.

Även om Oxen blir det första av Jordtecknen om man tar Väduren som zodiakens start, är den i själva verket resultatet av Syndafallet som påbörjas i Jungfruns tecken (Venus fall) genom att den sattviska kvaliteten faller in under den negativa kraften och påbörjar sin kärleksaffär med Jordelementet, Underjorden eller Dödsriket.

Visserligen beskriver myten om Hades/Pluto och Persephone hur den intet ont anande ungmön rövas bort av Jordens mörkare nivåer, men det kanske är renheten i Sattva som inviterar attacken från rent mörker, Tamas guna! (Passionens eller lidelsens Rajas som vanligt det stormiga hav där Ljus och Mörker spänner musklerna mot varandra.)

I Oxens tecken befinner sig således Jungfrun kidnappad till dödsriket. Filosofen Platon: vår kropp (soma) är en grav (sema). Sentimentet verkar återspeglat i andra huset som står för pengar (rikedom sorterar under den grekiska dödsguden Pluto - jfr plutokrati, "härska genom rikedom".)

Syndafallet måste alltså tillskrivas Jordelementet maximalt fjärmat från den transparenta Elden. Kärlekens fall i Jungfrun är inte bara våldtäkten på Persephone som gjorde henne till en fallen kvinna (och arketypen för alla prostituerade), Venus fall beror på att Venus ens tänkte tanken om att berika sig på myllan! 

Som Jesus sade (i parafras): att Jungfrun brukar jorden för att öka dess naturliga avkastning och göra sig en extra förtjänst på naturen är inte den verkliga synden, utan redan idén att göra det. 

Venus kunde inte ha fallit på detta sätt utan den olyckliga kombinationen av tankeförmågans Merkurius i kombination med kunskapssökande Sattva och det onda Jordelementet. Som synes är zodiakens Jungfrun "konstruerad" för att göra OLYCKAN och FIENDEN till ett faktum. Detta är själva funktionen i den här stationen på pilgrimens färd.

Men Täbymördaren hade som sagt inte Venus i sitt fallna tillstånd. Det är istället Saturnus - den instrumentalistiska Jungfruns moder - som kidnappar Jupiter, planeten som är kapabel att skänka stor förmögenhet - och "stämmer ner" tonläget så att kontrollen av rikedom associeras med det fysiska och konkreta i dödsrikets Jordelementet.

Det är notabelt att Täbymördarens horoskop visar en Saturnus som "mördar" frihetens Jupiter på precis samma sätt som i horoskopet för Åsa Beckman och exet, ännu en gång i dödens element Jord men nu i den fallna kärlekens tecken Jungfrun - en fallen kärlek som inte längre kan annat än älska genom övergrepp, kritik, hårklyvning eller Plutos (Hades) våldtäkt på oskyldiga.

*****

Vi tänker inte våra egna tankar. Gudarna dansar ringdans i evigheten och nu hade tiden kommit för Åsa Beckman att drabbas av samma kommentar hennes himmelska förlaga lät mitt ex undslippa sig för årtionden sedan. "What goes around comes around." Och: "It's nothing personal." 

Detta kan astrologin och världens alla klassiska filosofier intyga: det handlar inte om den enskilda personen. Den verkliga leken pågår på "övervåningen" här nere i dödens materialistiska avbild upplever vi Moder Jords eget syndafall och hennes mörkläggning av de verkliga andliga förhållandena. 

Det är därför så perversa människor som högersympatiserar kan existera: de ser verkligen inget annat än de enskilda kropparna, och har så begränsat förstånd att de bara kan kommentera (ofta kritiskt) tingens ytor. De har förlorat kontakten med de större sammanhangen. Får de Berättelsen berättad för sig slår dödsskräcken till och ridån åker ner illa fort. 

Dessa "individualistiska" själar går för närvarande inte att kommunicera med (se fruktan i Fredrik Reinfeldts ögon över vad han ställt till med genom sin bisarra vanföreställning om att svenskarna var lata och skulle bli bättre om man raserade samhället). Dessa själar har ännu inte nått botten i sin degradering.

Är t.o.m. vändpunkten för en djupt fallen själ inplanerad för ett visst jordeliv? Ja, fullständig fatalism var populär i Grekland i början på vår tideräkning. Tanken var troligen en import från indisk naturlära och i judisk kosmologi fanns den också. Ljusets och Mörkrets kamp (astrologins positiva och negativa polaritet) var själva grundstommen i kosmos och själarna ansågs ner till minsta födelsemärke uttrycka sin plats och sitt syfte i helheten. En del själar har INGEN vändpunkt inplanerad i detta kosmos. 

Till de själarna hör t.ex. själen i planeten Jorden som alstrar alla dessa biologer och naturvetenskapare vilka hjälper jordsjälen att uppehålla fantasin att mänskligheten verkligen håller på att upptäcka den materiella verklighetens alla mekanismer. I själva verket krälar de bara runt i en sandlåda och kombinerar idéer och hugskott. "Atomerna" har hängt med i över 2.500 år sedan indierna hittade på den idén (ja, indierna inte grekerna). 

När deras värld nått sitt slut står den andliga världen oberört kvar och gudarna dansar alltjämt ringdans. Leken kommer att gå vidare på en annan plats, med eller utan fysisk planet som hållpunkt. Fysiska planeter är bara nödvändiga för själar som vid den tiden lagt sitt fokus utanför det verkliga Livet. Därmed har de triggat Syndafallet i Jungfruns tecken. Zodiaken förefaller vara en evig idé, dess grundprinciper går så djupt in i tingens väsen att varje ny värld också kommer att kunna förklaras utifrån Cirkeln (1) och dess delning (i 2, 3 och 4).


Tillägg. 

Beckmans horoskop visar perfekt den "platta" rationalisten eller den intellektualisering (Luft) som inte tycks kunna släppa sinnets intryck av den yttre omvärlden (Jord). Jag misstänker att den här typen har föga intresse av att då djupare, de tror verkligen att vetenskapen, socialvetenskap eller annan, har alla svar. Hjärnan producerar deras medvetandet och efter döden finns inget mer. Empiri, "erfarenhetsbaserad", är ett ord som strikt sorterar under kombinationen Jord + Luft. En intellektuell konstruktion som bara ser de fyra elementen (eller hur många grundämnen deras system nu innefattar) som sidoordnade i en platt värld. 

Den här bloggen antyder att de fyra elementen inte bara beskriver det fysiska universums verksamhet utan också är de FYRA LEVANDE VÄSEN som Platon nämner och som den bibliske profeten Hesekiel skådade runt Guds tron. Närmast den tanken kommer man i folktrons övertygelse om att det fanns elementarväsen - livsformer som hörde hemma i ett av de fyra elementen men kunde anta former som människan kunde se. 

Salamandern (en ödla) var en manifestation från Elden, och i samma andetag kan man fråga sig om inte salamandern är en variant på ormen i Paradiset... Det var ormen som öppnade den bestialiska människan (Oxen) så att hon plötsligt blev en medveten (och självmedveten) varelse. Säg att det är den upphöjda Solen i Väduren som höjer sig i öster och på så sätt frigör sig ur 2a huset, Hades portar (Oxens hus) och således visar att kroppen INTE är den verkliga eller definitiva historien om vem den levande varelsen är. 

Mitt ex var intellektuellt tondöv för sådana här frågor, och utgår man enbart från en månascendent är Eva Beckman det också. Men här kan "rätt" fysisk/faktisk ascendent öppna den fallna och tillslutna själen. Exet var totalt sluten med Jord-Saturnus i öster, ett trubbigt sinne (utseendet var det enda hon fått med sig som tillgång i detta liv). Men en Sol i Luft stigande i öster skulle genast ge annat ljud i skällan även om det alltid finns risker för narcissism med Solen i egoposition. 

Livet kan begränsas i detta snäva och personliga hus sluta som en enda lång egotripp - mitt utseende, min karriär, mina kläder, min livsstil. Jag har sett ohyggligt havererade människor som BARA är konsumenter födda med Solen i öster (i olika element). Troligen är det så lågt i tak i det svenska samhället att själarna har lätt att nå en formkurva motsvarande en sjuårings mognad. Filosofiskt kan man säga att Solen i 1a huset helt enkelt var dessa själars livsuppdrag. De hade inte satt ribban högre den här gången.