Socialvetenskapen bekräftar astrologin men trasslar till det

Det här resonemanget är lite slingrigt men egentligen inte svårt. I inlägget "Kontorsråttan, en potentiell mänsklig fiende" kopplade jag en studie av yrkesgruppen kontorsråttor - i farozonen för nazistiska åsikter - till det skrivkunniga skrået i Babylon. Där, med guden Nebu som blev Merkurius, sekreterarens planetära härskare i väst, bor tydligen risken att anamma bottenlös ondska och ett kallsinnigt förakt för svaga eller avvikande. 

Detta hade bloggen redan fått antydningar om genom en förhöjd förekomst av Månen i Jungfrun hos främlingsfientliga politiker och inte minst Fredrik Reinfeldts Jungfruascendent i kombination med hans "metod" för att få sjuka och arbetslösa på benen. 

Ja, och så var det det där oerhört avslöjande om "etniska svenskar i mitten av livet" - män som Reinfeldt - som minsann inte hade några problem. Självgodhet tycks med andra ord komma ur det perfekta medelklasstecknet Jungfrun, så bekväma med att befinna sig i mitten, osynliga, och bara utföra order.

Det var också så tyska filosofen Hannah Arendt såg på ondskan som kunde ge nazism och människoutrotning: den bestod i knähundens ja-sägande, byråkratens och kontorsråttans brist på karaktär att stå upp för något. Det extremt överdeterminerade Jungfruns tecken vid Dilsa Demirbag-Stens födelse bekräftar på många sätt Hannah Arendts definition av den banala ondskan. 

Det enda den här medlemmen i Humanisterna förmår stå upp och protestera över att hon och andra undanslinkande grå råttor krävs ta ställning inför religiös extremism. Det finns något som kallas underlåtenhetssynd, och här argumenterade ateisten för sin rätt att synda nonstop !!! 

Faktum är att det är Demirbag-Sten som beter sig som uslingen, och alla kulturer har alltid känt till kravet på att stå upp för det rätta eller finna sig stämplad som passivt medskyldig. Popskribenten Andres Lokko, som verkar ha rört sig från klarhet till klarhet åtminstone under ett års tid, avslutade härförleden en krönika om Monica Zetterlund med samma vishetssentens. Den har i något annan form också formulerats inom existentialismen, om att välja eller finna att någon kommer att välja åt dig.

Faktum är att Hannah Arendt tycks ha hämtat sin definition av den banala knähund som inte står för något alls och därmed blir ett perfekt verktyg för Ondskan från sitt eget horoskop. Hon hade nämligen själv Solen i Jungfrun!

Men varför demoniseringen av de solära uppdraget att grått skygga och bara utföra order? Jo, den kvinnliga filosofens Måne, med uppgift att sinnligen återspegla kraften från Solen i detta tjänstehjonets symbol, var skadad av våldsmannen Mars medan tecknet var det dramatiserande Lejonet.

Hennes Lejon-sinne (som vi också hittar hos den dramatiserande massmördaren Anders Breivik) förgrovar och demoniserar via den onda Mars därför den Sol-Jungfru som egentligen inte är värre än en asocial separatist! För att ett zodiaktecken ska visa sina värsta sidor krävs mer än bara ett enkelt budskap som "Solen i Jungfrun". 

Arendts hela horoskop kan beses här

Arendts Måne och Sol kan på visst sätt vara felkopplade. För den ledande Solen i Jungfrun är associerad med den onda lyckan (kaké tyché) och den hängivna undersåten Månen står i agaton tyché - den goda lyckans tecken Lejonet! I känslan (Månen) följer man med ett Lejons orubbliga upplevelse av att vara på rätt väg en herre (Solen) som representerar otur eftersom Jungfruns nyckelord: privatism eller isolationistisk individualism är en garanti för att tappa perspektivet. (Fredrik Reinfeldt ser verkligen borta i blicken ut numera. Han vet inte längre var han ska ta vägen med sin falska privatiseringsideologi...)

Men den här felkopplingen i Arendts horoskop och teoretiserande om den banala byråkratens eller Jungfruns inneboende ondska, är som sagt inte Jungfruns fel. Individualism och antisocialt självtjänande finns i zodiaken och i världen för att övervinnas. Fienden - själviskheten - inom människan måste övervinnas (t.ex. av nästa tecken Vågen som ser den sociala dimensionen den privatistiska profitsökaren för ett ögonblick glömde).

Arendts problem är snarare att illgärningsmannen Mars skapar ett hatets filter i hennes eget sinne så att Månen återspeglar JungfruSolens ljus och natur på ett inkorrekt sätt. På så sätt lyckades Arendt förhäva sitt eget lejonsinne - så typiskt detta tecken - och förringa intelligensen hos Sol-Jungfrun. Jag är nu inte säker på att Sol och Måne i omkastade positioner är så mycket bättre. 

Humanisternas ordförande Christer Sturmark (Sol-Lejon/Mån-Jungfru) har haft en del problem att justera tonläget till normal dialog. Oftast får man intrycket att sekten har diktatoriska världshärskarambitioner. Det är som om den här gränsen mellan god lycka och olycka, skir Eld och motspänstig Jord är en riktig grop i den väg som kallas zodiaken. Tydligen svåra lärdomar att göra här.

Och tänka sig, den massmördande byråkraten Adolf Eichmann (se länken under detaljbilden), nazisten som fick Arendt att formulera sin teori om upphovet till ondska, han var också född i den grå byråkratens tecken Jungfrun!

Med "född i" menar jag här att han föddes då Jungfruns tecken var stigande i öster, precis som då den elake Reinfeldt med hans ideologiska brutalitet - i hans värld kan aldrig ett orättfärdigt system som marknadsliberalismen förklara arbetslöshet, i hans begränsade uppfattningsförmåga handlar allt vara om enskilda individer som alltid kan piskas lite hårdare.

Det är som synes Jungfruns - den isolationistiska individualismen - som berövar Reinfeldt varje uns av politisk och human förmåga. Att svenska folket har förtroende för denne man säger något om på vilka farliga vatten den svenska folksjälen har förirrat sig. Om inte moderater och sverigedemokrater anat att de håller på med samma sak - banal diskriminering - skulle de lätt kunna slå sig ihop, vinna ett val och skapa ett enda fruktansvärt koncentrationslager av Sverige. Så nära nazityskland pulserar fortfarande den svenska nationalsjälen.

Nyckelordet är fega flockdjur och en outvecklad förmåga till analys som stannat vid småbarnets peka finger, vid utpekandet av uppenbara särdrag och så bygga hela sin föreställningsvärd kring detta omogna tänkande.

Med upptäckten att det mest servila av zodiaktecknen också är det som har närmast att knäppa av all mänsklig empati, har vi faktiskt lyckats harmoniera det som i dagens DN framställs som ett "antingen-eller" mellan Arendts definition av den banala ondskan och ett nytt forskarrön som pekar på, inte den grå kontorsråttementaliteten utan på obrottslig trohet mot de ideal (sunda eller galna) man plockat upp längs vägen och gjort till sina.

Men vad är då Jungfrun om inte den något så när trofasta tjänaren i astrologin? Jungfrun är inte korkad pliktuppfyllelse, härskaren Merkurius står för intellekt och medvetenhet! Jungfruns kvalitet är Sattva (medvetenhet). Räkna med att Jungfrun har ett syfte med precis allt den säger och gör. Och precis som DN-artikeln nämner lät sig en testgrupp av torterare övertygas om NYTTAN för vetenskapen att tillfoga andra människor smärta. Jungfrun är inget utom nyttotänkande - det är ett av de tre Jordtecknen och det syftar alltid till något konkret i sitt görande och låtande.

I samma symbol finner vi således både lågmäldheten hos den flitiga tjänstemannen som gnetar på och effektiviserar utsändandet av flyktingar från Sverige till osäkra länder eller tågen till nazisternas utrotningsläger OCH chefens obrottsliga lojala högra hand. Den högra handen har förstås identifierat sig med härskarens ideal och gjort dem till sina (precis som satansmakten moderaterna numera drillar allt sitt folka att tala med en tunga, vilket får dem att framstå som dummerjönsar).

När därför DN-artikeln krånglar sig runt frågan om passiv följsamhet eller aktiv idealism är de ute på ett meningslöst villospår.

Jungfrun har båda sidorna i sig även som sekreterare, byråkrat och alla de andra yrken som i vårt moderna samhälle matchar antikens skrå av skrivare - dem över vilken Nebu (Merkurius) rådde i deras konkreta arbete med att nedplita anteckningar om konkreta saker som innehållet i härskarens spannmålsbodar.

Detta är Jungfrun så det skriker om det, och än en gång visar sig astrologin ha ett sådant skärpedjup att den renderar dagens forskarkäbbel irrelevant och närmast fånigt. Astrologins symbolik är mer potent än den banala Ondskans enkla motsatspar, den räknar också med den intelligens som ser att motsatsparet bara är en mental konstruktion för att representera något större.

Den som förstår zodiaken förstår visserligen hur Ondskan finner en väg genom den servila egoisten, genom dennes tendens att göra herrens ideal till sina egna (moderaterna som näringslivets lydiga tjänare). Men zodiaken visar mer än så eftersom alla tolv symbolerna kan bli Ondskans agenter om deras motiv är "felstämda"!

Dessa salomoniska ord får inte DN:s läsare möjlighet att ta del av. Uppenbarligen har tidningen en ny policy, att hålla bloggosfären kort. I synnerhet ämnet vetenskap tycks DN vilja monopolisera genom att agera som megafonen för enbart politiskt korrekta åsikter.