torsdag 22 november 2012

Det antirasistiska drevets oskyldiga offer




Illustratören och tidigare DN-medarbetaren Stina Wirsén har fått nog av sin barnboksfigur Lilla hjärtat, som hon utan några rasistiska baktankar ritade i flera år (DN, SvD). Figuren, och väl delvis hon själv, har stämplats för att vidmakthålla en rasistisk schablonbild av afrikaner. (På sr.se svarar Stina Wirsén på den senaste tidens ståhej.)

Ingen nämnd och ingen glömd: Sveriges journalistkår och deras ledning är ett pack av självgoda moralväktare - så länge inte tidningens vinster står på spel, eller den outtalade kopplingen till ett politiskt parti på högerkanten får de inblandade att helt bekänna färg. (Jag ser att Aftonbladet inte längre bryr sig om att märka ut köpt textreklam med svart färg - hjärntvättning från marknaden har samma röda bakgrund som verkliga faktaartiklar.)

Dessa antirasistiska kampanjer står mig upp i halsen eftersom det så tydligt bara handlar om den övergödda medelklassens dåliga samvete. Dåligt samvete för vad? För att de låga delarna av samhället förfaller i det vakuum som uppstår sedan triviala strebrar kämpat sig upp till en plats med möjligheten att få gå isäng med politikerna. 

Medelklassen har kämpat sig upp ett pinnhål från forna tiders Fattigsverige utan att vilja ge något till dem de lämnar efter sig. Se Reinfeldts "arbetslinje" som ett exempel på brottet mot AXIOMET om mänsklighetens enhet: att svälta ut arbetslösa, sjuke och redan fattiga! 

Så gör den korkat dumma medelklassen när den "the chain of command" (som kommer uppifrån, från Universums egen sammanhållning), och etablerar en avgrund mellan dem som har och dem som inget har. 

Denna mytiska dualism har medelklassen i sin obildning torskat på big time - de tror på allvar att de är på väg mot den vinnande halvan!

Så ser svenska horors karriärväg ut. Man hittar dem uppenbarligen oftare i medieföretagens kontorslokaler än på Malmskillnadsgatan.

Jag kan sympatisera mer med illustratören Wirsén, som fått nog av en seriefigur som dessa pseudomänniskor utsett till syndabock och emblem för ett antirasistiskt drev som kunde varit berättigat om det varit någon annan som drev det.

Wirséns horoskop avslöjar att hon definitivt jobbar med schabloner (eller koncept) men i välvilja. Det här är ett av de finaste och mest artistiska sinnen astrologin kan uttrycka med sitt symbolsystem:





Kungavärdighetens stjärna Regulus aktiveras en tid under 1968 när den Stora Välgöraren Jupiter/Zeus passerar Lejonet. Här gäller nästan snörrät linje från Regulus via förmeraren Jupiter och in till oss fallna själar på jorden (kartans cirkel i mitten, om man anlägger ett visst perspektiv). 

Månen i Vattumannen antyder ett sinne med djup förankring i det mänskliga - Vattumannen representerar den ena mänskligheten bakom all dess myllrande mångfald. Det är mångfalden obegåvade människor värnar om eftersom de saknar intelligens nog att se att samma "tråddocka" döljer sig bakom hela rollbesättningen! 

Den intelligenta människan slutar shoppa fullt så frenetiskt sedan hon upptäckt att det bara är ytor som byts ut till minsta kostnad för att lura kunder att köpa samma produkter gång på gång. Det är därför ingen slump att Svenskt Näringslivs horoskop styrs av mörka Jordkrafter - det är marknadens aktörer som vill tjäna pengar på att hålla en rasistdiskussion som stannar vid hudfärg vid liv.

De ridderliga Expressen och Aftonbladet tjänar grova pengar på att skapa rubriker kring t.ex. figuren "Lilla hjärtat". Det är som sagt en skandal det svenska journalister sysslar med.

Det är samtidigt inte svårt att se hur Wirsén öppnat sig för dessa inbilska och troligen själva rasistiska befriare av negerns särprägel.

I sitt sinne (Månen) vänder hon sig in mot det omedvetnas djupa vatten - Vattumannens härskare ligger i Fiskarna och eftersom Saturnus också är stilistikens eller formgivandets planet kan dess koppling till hungriga drakhuvudet Rahu liknas vid en karikatör. Rahu lyfter de jordiska särdragen uppåt och söker närma dem till de eviga originalen i himmelen. Men Saturnus har "otur" här. Mötet med den förstärkande Rahu sker i Vattenelementet som kan representera omedvetna strömningar.

Genom att använda en känd schablon utlöser hennes figur bara rasism hos dem som är latenta rasister. Troligen kunde en färgad person inte bry sig mindre, såvida de inte skolats i det den särskilda version av svensk rasism som kallas antirasism.

Den här bloggens undersökningar av främlingsfientlighetens astrologiska signaturer är INTE en del av detta senaste exempel på den svenska självgodheten, som bara röjer landets djupt ointellektuella karaktär. 

Den här bloggen har i sin utredning av axeln Jungfrun/Fiskarna istället försökt synliggöra (och desarmera) just det hårklyvande som ger upphov till vi-och-dom-tänkandet och som de förmenta antirasisterna också slavar under genom att negera en negation (för att sälja lösnummer). 

Högljudda antirasister som - och nu nämner jag några ändå - chefredaktörerna på Expressen och Aftonbladet har inte otippat båda kontakt med just den här inbillade rådligheten. Den kan illustreras via axeln Jungfrun/Fiskarna. De laborerar båda med axeln: genom Jungfrun diskriminerar de med ena handen och ritar gränslinjer och med andra handen häller de Fiskarnas vatten på den uppdragna gränslinjen, för att upplösa och erodera den från underlaget.



Enligt kartan jag först kommenterade här, är det emellertid bara Aftonbladets Jan Helin som spelar båda sidorna mot varandra på detta cyniska sätt. Expressens Thomas Mattsson är mer av en gammalmodig diktator (Stenbocken) som helt enkelt bestämt att diskriminera mot en speciell av alla de hackordningar han i princip är helt för. 

Som synes av yttre cirkeln är det "simpelt folk" - Kräftans tecken - Mattsson vill tysta från sitt aggressivt härsklystna sinnelag (Månen) som helt identifierat sig med Makten. Det är alltså "det obildade" och instinktiva Vattnet han söker tysta med tidningens antirasism.

Jag har tidigare hävdat att rasismen i själva verket löper mellan Jord och Vatten längs den här axeln, men eftersom Stenbocken är en sådan makthungrig streber lyckas de dölja sin gradering inför allmänheten eftersom hackordningar anses fula.

(Se hur Mån-Stenbocken Jimmie Åkesson nu manövrerar ut alla sina klantiga rasistkollegor - den fula versionen av Stenbock är verkligen en cynisk maktmänniska. Någon helt imbecill rubriksättare på DN lovsjöng Jimmie Åkesson för hans dugliga ingripande mot det mest uppenbara slöddret inom partiet.)

Eftersom Stenbocken så väl döljer sin hackordning blir det rasismens "utförare" Jungfrun (gränslinjedragaren i det konkreta) som syntes i min undersökning av främlingingfientliga och rasistiska politiker. Sinnelaget (Månen) i Kräftan har emellertid så dålig planeringsförmåga och är så rörd av innehållet i sitt sinne att den inte kan maskera sig, så Månen i härskarläge i Kräftan syntes tydligt i undersökningen. 

Notera hur vi talar Jord och Vatten, knådad lera, yttre former, det som till och med svårt förståndshämmade människor kan se och kommentera. Rasism som en banal tro att vissa molekyler och celler skulle vara bättre än andra. 

Detta är att helt misslyckas se den "blå Luftmänniskan" (arten Människa) bakom det kroppsliga. Det är därför Wirsén är ljusår mer utvecklad som varelse än dessa pajasredaktörer med sitt populistiska svassande framför kvällstidningsläsarna med sin fördomsfria syn på negrer och kineser och gud vad allt vad de kan dra i sammanhanget för att sälja sin produkt.

Det är fascinerande att astrologin så tydligt kan se vad det svenska folklustspelet Rasister och antirasister handlar om: det är återigen den supralunära sfären (Eld och Luft) som höjt sig över dualismen men förstår den, och den fallna sublunära sfären (Jord och Vatten) och dess fångenskap i kroppsliga eller provinsiella perspektiv. 

Det är inte Stina Wirséns berättelse och figur som är rasistisk, det är tidningsredaktionerna som blåst upp den här historien. Och som vanligt är det Chefens horoskop man ska titta på, det är detta horoskop som sätter agendan på en arbetsplats.

*****

För en belysande motbild till Stina Wirséns fantastiska sinne med dess ädla och goda vilja (Regulus/Jupiter), se den rasistiska massmördaren Anders Breiviks makalöst illa tilltygade Måne i Lejonet. Med pr-bilder på sig själv i sin pajasaktig militärmundering visar han Månen i egocentriska Lejonet när struntviktigheten gått överstyr. 

Skillnaden mellan den norska stilstudien i storhetsvansinne och Wirséns fenomenalt perceptiva och intellektuella Måne går inte nog att understryka. Men så här går det när Tredje statsmakten ockuperats av obildat pack med en outtalad kärlek till marknaden, pengar och som enda ambition att köpa en villa i något av de områden mediefolket tycks föredra. Borgerliga låtsasriddare föredrar Brommas villaträdgårdar eller Lidingö just utanför Stockholm, på inbillat säkerhetsavstånd från "pöbeln".

Turligen har nätet haft som bieffekt att drastiskt försämra pressens ekonomi. På sikt kommer det här parasiterande och fejk-moralistiska mellanskiktet att tunnas ut om än inte försvinna helt - Merkurius, bärare av gudarnas kommunikéer kommer alltid att behövas. Det kommer att bli precis som den mediokra medelklassen i sitt fåfängliga strebrande fruktar: krafter verkar för att dra ner också dem i underklassens svarta hål. Så här går det för ett land när arbetarklassen inte fattade innebörden i talesättet, "mycket vill ha mer". Dagens frånstötande outvecklade medelklassmänniska är barn till gårdagens svensk.

Och så kommer vi alla (utom den ena procenten) att glida neråt i västerlandet, just innan vi byter Tidsålder och når Vattumannens klasslösa kommunism. Ordet "kommunism" är inte så farligt som det låter, det är läran (och idealet) om en kommun som håller ihop som ett helt, utan högerns försök att splittra folket och skapa tv-seriernas fattiga och rika. Som om USA:s vederstyggliga samhälle skulle förbättra den svenska välfärdsmodellen!

Det otippade för många som sett både Nationernas förbund och Förenta nationerna misslyckas i sin uppgift blir att "kommunen" i den kommande kommunismen kommer att definieras som hela jordklotet. På vilka vägar denna globala kommun kommer att bli verklighet vet väl ingen än, men helt klart tecknar stjärnbilderna att vi är på väg dit. 

"Rävar har sina lyor och luftens fåglar har sina nästen, men avkomman till Människan har ingen (fast) plats att vila sitt huvud." (Lukasevangeliet 9:58).

Jesus, eller textens författare, lyckas klämma in två tankar i en enda mening. Dels Platons insikt om att det bara är förändring och godtyckligt tyckande som gäller nere i den mörka sublunära sfären och dels att det finns en Människa, en evig trådmodell eller evig platonisk Form som är förlagan till de enskilda exemplaren, vare sig vita, svarta eller gula.

Eftersom svensken är sekulär befinner han sig nere i den mörka malström där allt som gäller är tyckande i blindo och ständig förändring. Svenskens ateism har gjort honom underbegåvad. Vattumannens tidsålder kommer att kräva mer av det här folket, om det fortfarande finns kvar på jordens yta om 100 år. 

En snabb tillväxt i filosofi och tänkande kommer att krävas, exakt motsatt till giftspridningen från Svenskt Näringsliv som hånar högskolekurser i filosofi för att de skulle vara ekonomiskt lönsamma. De vet inte vilka krafter de hotar släppa lös, dessa krämare! Och undersätsige Stefan Löfven som sossarna trollade fram, är deras bäste vän! 

Förstå att Sverige har ett helvete framför sig, bortom valet 2014. 

Satan själv måste nedkämpas i detta land och då försvinner samtidigt problemet med rasismen. 

Och Satan är förstås samlingsbeteckning för profitörerna, alla de människor som hasplar ur sig meningslösa fraser som, "det måste löna sig att jobba". De är så långt bortom klartänkande att det är rent löjeväckande.


*****

En apa?

Nej, en färgad artists impression av en hyperkoncentrerad människa med det Tredje Ögat öppnat för andlig klarsyn. I detta fokus innanför pannbenet framtonar en tidig medborgarrättskämpe jamaicanen Marcus Garvey. 

(Skivomslag från 1975, gruppnamnet Bag Of Wire syftar på en lokal jamaicansk tradition om någon svekfull människa - en säck med bara taggtråd på insidan.)

4 kommentarer:

  1. Håller fullständigt med om idiotin i att racka ner på Wirsén och "Lilla Hjärtat". Man bara ser figuren och tänker inte längre. Det är samma sak som när Gösta Knutsson kritiseras för rasism i "Pelle Svanslös i Amerika" vilket jag har hört både en kulturperson på radio och en bekant till mig göra,och mena att de inte kan läsa boken för sina barn pga det. Det är helt obegripligt, för han hade verkligen rakt motsatt inställning, och det framgår också om man läser boken. De måste ha hakat upp sig på ordet "neger" så till den grad att det är allt de ser i boken (och inte heller tänka på att boken är skriven 1941 då det var den gängse och helt neutrala termen). Jag måste få citera: "Du ska inte köpa av honom för han är neger" får Pelle höra. Och invänder: "Om jag kunde begripa vad det spelar för roll om en katt är neger eller inte, bara det är en snäll katt. Om jag är elak så är jag mycket sämre än en negerkatt som är snäll. Och om en negerkatt är elak så är det precis som om vilken katt som helst är elak. Om nosen är svart eller skär kan väl inte spela någon roll." Här illusteras skickligt rasfördomar och hur de ska bemötas. Kan någon förstå hur detta skulle vara rasistiskt och olämpligt att läsa för barn???
    Det är naturligtvis "Farbror Göstas" egen åsikt som han lagt i Pelles mun. Han var för övrigt en av de få vid det beryktade Bollhusmötet som röstade för att ta emot de judiska flyktingarna.
    S

    SvaraRadera
  2. Pelle Svanslös var en utmärkt parallell till det här spektaklet med Lilla hjärtat. En alltigenom "god" berättelse för barn som obegåvade fundamentalister kapat för egna syften.

    SvaraRadera
  3. Jag blev nyfiken på Gösta Knutssons horoskop och kollade upp det, liksom det för bekantingen som anklagade honom för rasism. Resultatet var verkligen talande! Magister Knutsson hade liksom Wirsén Jupiter i lejonet, och dessutom i konjunktion med venus - båda några grader från Regulus! Han hade också lustigt nog Saturnus i Fiskarna. Bekantingen däremot, som är årsbarn med Wirsén (18/9)har däremot Mars alldeles nära Regulus! Jupiter hade när hon föddes vandrat till slutet av lejonet, och Saturnus hade precis gått in i Väduren. Dessutom har hon månen i kräftan. Lustigt nog har mitt eget horoskop likheter med båda tvås. Soljungfrur alla tre, hon med merkurius, och Gösta och jag med mars där. Och alla tre har Regulus aktiverad, men hon har Mars där han och jag har Venus (och han dessutom Jupiter). Månne det var därför jag tyckte det citerade stycket var underbart formulerat, medan hon, med sin Mars/Regulus och kräftmåne totalt misstolkade samma text. Kanske hon såg det hon ville se... man kan inte frigöra sig från tanken att det var sina egna fördomar hon externaliserade...
    S

    SvaraRadera
  4. Så det är välvilja (Jupiter) kontra turbulens (Mars). En uttrycker något och den andra krigar emot (lite som vedersakaren Satan/Algol, som jag föreslagit skulle kunna vara den negativa Skorpionens projektion på den oreflekterande Oxen (som är för ankel i sina behov för att ha mycket medveten ondska i sig).

    Harry Potter-Rowlings fina Venus/Regulus (som jag vet att du också har) påminner bra om Lejonet (eller dess naturliga 5e hus) som en plats för barnkärlek, lek och allmänt artisteri.

    En av de mest musikaliskt begåvade människor jag känner har Solen i Lejonet i 11e idealhuset och en Jupiter som från "bästa huset" (9e) välsignar en energisk Mars i Vågen i första huset. Stök och olyckor har förekommit i hans liv och han upplever hot (hur rädd är egentligen Reinfeldt med sin Mars i första?).

    Men dessa är samtidigt oerhört artistiska indikationer. Han vägrar tänka kommersiellt kring sin musik och hankar sig fram i något enkelt arbete trots en tankekapacitet som är klart överlägsen min egen.

    Man känner klarheten om man söker vara transparent i förhållande till sitt dödkött – det blir som att leva på två medvetandenivåer samtidigt, kanske ett svar på den förkättrade frågan om hur själen förhåller sig till det jordiska förnuftet. Indisk filosofi ritar och berättar om två fåglar som sitter på en trädgren. Den ena är ständigt upptagen av att picka i sig bär medan den andra tyst överinser den första.

    I dagens svenska journalistik finns inte mycket klarhet, även om dagens politiska kolumn från Karin Pettersson (ang. rasismen) är bättre än jag framställde tidningen i inlägget.

    SvaraRadera

Popup m ordverifiering (öppet kommentarfält ledde genast till drivor av spam).

30+ dagar gamla inlägg räknas som arkiverade.