Stjärnorna styr även ditt eftermäle

Gott och väl tre veckor efter att The Guardian basunerar ut den fascinerande nyheten om att man troligen hittat graven för Englands sista krigarkonung, Richard III, rapporterar SvD om den senaste turen (för vilket de ska ha tack, annars hade jag missat nyheten - se även DN). 

Innan det färska fyndet av skelettet hade också EurekAlert publicerat en intressant bakgrund om åldermannen och borgmästaren Robert Herrick som köpte det gråmunkskloster i vars trädgård konungen låg begravd. Trädgården begravdes i sin tur och led under 1900-talet den yttersta skymfen: att asfalteras över och reduceras till parkeringsplats för vår tids bilburna trälar, den löneslavande och enfaldigt konsumerande pöbeln!

Jag läste någon gång att döda människors horoskop fortsätter svara på himlakropparnas rörelser i tiden, och krigarkonungens karta är ett perfekt exempel på detta. Dock har Richard III en oacceptabelt osäker födelsetid och horoskopet för själva dygnet, med Månen i Oxen som substitutascendent, får duga. Här är hans födelse i den inre ringen och den första brittiska tidningsartikel (The Guardian) jag hittat i ämnet:

Som synes är detta rena skolboksexemplet på astrologi!

I tiden (augusti 2012) har vi ledarskapssymbolen Solen transiterande genom sitt eget och konungens tecken Lejonet. Artikeln publiceras med Solen i Lejonets åttonde grad och jag glömde försumligt att rita in kungasjärnan Regulus vid den sjätte graden. Solen hade med andra ord passerat Regulus: "nytt ljus över en konung bakom nuet".

Faktum är att man skulle kunna ta den transiterande Jupiter i Oxens 20e grad som antydan om att Richard III föddes mycket sent på dygnet - 22.00 har Månen den 2 oktober 1452 samma position. Men detta är inte nödvändigt, för jag misstänker att en händelse kan tima när ett antal faktorer når sin sammanlagt tydligaste fokus.

Den i relation till stjärnhimmelen ständigt backande vårdagjämningen gjorde ännu 1400-talet den 2a oktober till en födelse i tidiga Vågen (idag är det istället Jungfrun som råder över detta datum). Richards Sol i Vågens 3a grad står här på det ideala avståndet 1° framför en triggande planet i rörelse på himmelen, nämligen den nobla och upphöjda Saturnus, i augusti i Vågens 2a grad.

Brittiske mästerastrologen Charles Carter påpekade på 1900-talet att transiter över födelsepositioner är mycket osäkra angivelser eftersom det ofta inte händer något alls om de saknar djup matchning med födelsehoroskopet. För att Saturnus vidrörande Richards Sol ska få en tydlig effekt krävs att Richards Sol i sin tur hade någon form av medfödd relation till Saturnus. Och sannerligen att den hade! Han var född med dessa båda ledarplaneter i konjunktion - just i Vågen.

Dessutom hade vi i augusti Mars tidigt i Vågen som en extra energisk triggereffekt.

Eftersom Saturnus är historikernas egen planet - och historiens och karmas grepp om nuet - behöver den här dubbelkartan knappast förklaras ytterligare. Det var återigen Richard den tredjes tid på jorden, fast 400 år förlupit.

Vi spelar alla med i detta eviga spel och bara de kroppsliga verktygen byts ut. Vem vet, några av oss kanske just nu läser om detta och det kuriösa sker att vi samtidigt är dem, där!

****

Jag struntade här försvenskandet av namnet till Rikard, som i hans kände föregångare, "Rikard Lejonhjärta". För mig har en Louise aldrig varit en Ludvig! Det är inskränkt provinsialism att inte kunna acceptera någon utan att "lokalisera" vederbörande. Således latiniserades den kinesiske statsfilosofen Kung Fu Tse till det obegripliga "Confucius" i den engelskspråkiga världen. Engelsmännen var inte bättre, de.