SvD presenterar: Den goda kapitalisten

Jag vet inte vad SvD/Näringsliv ägnar sig åt i dessa sommartider. De kanske låter vikarierna pröva nya grepp inför öppen ridå. Nu har i vilket fall en ekonomiskribent totat ihop en rörande flat historia om den gode kapitalisten som enligt sin kristna moral vägrat en sexklubb hyra lokaler i en av hans fastigheter. 

Att det blir självmål direkt inser alla som har den minsta aning om jesusberättelserna. Kristendomens grundare (som vi, som saknar den judiska förhistorien ser det) stängde ingen ute utan valde tvärtom att umgås med fallna kvinnor och andra syndare (helt klart med avsikten att omvända dem till bättre tankar). 

Hela upplägget med "den goda kapitalisten" fallerar å det grövsta eftersom Jesus säkerligen gjort precis tvärtom, hyrt ut lokalerna men i avsikt att själv titta in lite då och då för att prata med "sexarbetarna" om livet och människans inneboende storhet!

Nu ser vd:n Hans Wallenstam så trevlig ut som man någonsin kan begära och det blir förstås lockande att vilka som är de astrologiska huvuddragen. Alla vet att kristna inte bröstar sig om sina goda gärningar (som att stänga syndare ute från sina fastigheter) så man måste vara beredd på blandad astrololgisk kompott, och mer än troligt indikationer på hyckleri. (Jfr Jesus hätska attack mot det fariseiska partiet, folk som bara "putsade sina kärl på utsidan" men lät skiten sitta kvar på insidan.)

Som fastighetsägare kan man också misstänka att han allvarligt rört ihop sin rent profitsyftande verksamhet med kristendomens berättelse om hur Jesus drev bort krämarna som satt sig framför Jerusalems stiligaste fastighet, Guds tempel, och därmed missar att det är han själv som är krämaren och inte hororna. Men man vet inte säkert, Herrens vägar är outgrundliga.

Det första som slår mig är att fastighetsvd:n har ett horoskop som påminner om en annan religiös ledare, det ateistiska samfundet Humanisternas ordförande Christer Sturmark. I båda fallen Solen i sitt härskarläge i ledarens Lejon och ett sinne i profitlystna åkerbrukaren Jungfrun. Det är notabelt hur ofta Sturmark har hörts lovprisa sin egen ödmjukhet och jag tror vi kan etablera ett olyckligt mönster här, just i kombinationen av Solens starka läge i Jungfrun och kommunikatören Jungfrun. 

Detta är de två första tecknen i individualismens mellersta tredjedel i zodiaken, så lejonchefen bär här i sin egen person sin egen pr-man eller sekreterare Jungfrun (solkungens högra hand). Det blir med andra ord ett väldigt väsnande om ens egna förtjänster. Det här fenomenet kan iakttas även med de två tecknen i andra positioner, t.ex. där ett av dem är stigande i öster. Det sista man kan kalla Sturmark är ödmjuk...

Varför en kallar sig troende på Gud och den andre troende på Nihil (intigheten) är ett spännande ämne, men lär inte kunna lösas när tidpunkt saknas för båda horoskopen.

Vad man dock kan säga om den i egna ögon gode kapitalisten Wallenstam, är att han är bättre på att göra reklam för sig och sin sak än Sturmark någonsin kommer att bli med en bisarr rörelse som plagierar de kristna konfirmationen men ska ha betalt för låga idioters avkomma genomgå denna Satans brännmärkning av barnen. 

Wallenstens framgångar blir begripliga utifrån de få observationer av kungavärdighetens stjärna Regulus som hittills gjorts på dessa sidor. När det hungrande (eller rent giriga) Drakhuvudet står på nästan rak linje med Regulus skulle detta kunna läsas som att Rahu själv förstärker och förstorar upp Konungen. Men i indisk astrologi, som den här bloggen studerar brottstycken av (efter att ha underkänt den västerländska astrologin), anses den norra månnoden förstärka härskaren till det tecken där den befinner sig. 

Här blir det nästan fånigt tydligt, för Lejonets härskare Solen är hemma i sitt eget palats. Det uppstår en oavbruten återkoppling mellan Solen och hungriga Rahu, som enligt legenden avundades de supralunära gudarna deras eviga liv och för vilken hybris draken blev halshuggen. 

Tanken ska inte tas för bokstavligt - själva halshuggandet borde vara det ögonblick då Månen kulminerar och börjat tappa höjd i sin färd tillbaka till jämnhöjd med solbanan. Men först två veckor senare, när den når ekliptikan noteras detta som den södra månnoden och det observeras att bara drakens svans är kvar. "Uppe i de högre himlarna" straffades den av gudarna som inte tillåter en så ringa planet som Månen att jämställa sig med Solen.

I sig är Rahu och Solen (med eller utan att ta notis om Regulus) inte en ond influens, bara ett tecken på en naturlig ledargestalt, ja en individ med en viss hunger efter att få dominera! Jag tror också det är Lejonets enorma kraft i det här horoskopet (jämför med Sturmarks försvagade Sol pga. mothuggen från Saturnus) som ligger bakom mannens gudstro. Det är hans eget uppblåsta ego som han dissocierat sig från och som sedan återkommer som en vision av en gudomlig varelse. 

Precis som det ska vara! För det är bara genom individens eget hjärta det gudomliga kan manifesta sig, och det medför av nödvändighet just en sådan sorts människa som svenskarna avskyr, givet att landet går i det motsatta Vattumannens tecken, som gör precis tvärtemot det dominanta Lejonet, ligger lågt på utsidan och aktar sig för att vara huvudet högre än någon annan men istället betonar livets gruppsociala aspekt. En frisk Vattuman kan naturligtvis hantera både stora och små röster, så varför Sverige lider av  jantelagen beror på andra faktorer än Vattumannen i sig. Dessa har diskuterats i många tidigare inlägg.

Ett Sol-Lejon med eller utan zoomfaktorn i månnoden skulle troligen låta sina gärningar och resultat tala för sig, så det är uppenbart den merkuriska kommunikations-Jungfrun som sätter de där orden på ledarens förträfflighet och väljer ut de konkreta exemplen. Precis som i Sturmarks fall spolieras Lejonet av sekreteraren på ledarens högra sida. Det blir något småaktigt över det stiliga Lejonet när det ska beskrivas i så prosaiska termer som att man har hygienkänsla nog att inte släppa in packet i ens fastighet! Det låter i själva verket precis som den främlingsfientlighet bloggen hittat grassera under just Månen i Jungfrun, men nu uppklätt i kristet skrävel. (Sturmarks Humanister har sedan ordförandens och hans Mån-Jungfru tillträde blivit en alltmer främlingsfientlig organisation, men dold bakom "religionskritik".)

Att Wallensten särskilt vill visa sin godhet genom att inte ha med horor att göra beror på en intressant placering som han delar med statsminister Reinfeldt, också en man som får något paniskt i blicken bara han tänker på sjuka och svaga och arbetslösa: Mars i Jungfrun. Mars kan frustrerande nog antingen läsas som "skada" eller som "intensiv aktivitet" (som i krig).

Som objektiv olycka är Mars något man drabbas av, men som uttryck för ens egen grundläggande energi kommer Mars att spendera all sin kraft på att som Jungfrun söka hålla sig isolerad från omvärldens nersmutsning. Den är för fin i kanten för att vilja solka sig (trots att Jungfrun är en åkerbrukare). Det här isolationistiska draget är så tydligt hos Reinfeldt att han till och med stolt som ett barn gör ett nummer av att han åkt i Stockholms tunnelbana! Jungfrun har som sagt tydligt negativa tendenser att vilja exkludera andra eftersom den representerar principen om att SJÄLV gagnas av varje ansträngning. Det är tveklöst en kombination av det hungriga sinnet (Månen) och denna flitens oroligt fladdrande lampa (Mars är rent instabil jämfört med den stabila Solen) som ger en perfekt representant för näringslivet. 

Samtidigt ägnar sig Wallenstam AB också åt skonsam energi och nu ser vi plötsligt Jungfrun som den fysiska naturens beskyddar, särskilt mot Mars eller olyckor! Det här blir än tydligare av att Naturen själv - Kräftan - rymmer välviljans Venus och har just Mån-Jungfrun under attack från miljöförstöraren Mars som disponent.

Men, som sagt, genom att läsa sin Bibel som fan gör, har Wallensten kommit fram till att fallna kvinnor i hans fastigheter är som att bjuda in zigenare i moderata Täbys grindsomgärdade rikemansgetto.

Det finns både sidor i Wallenstams horoskop som höjer honom skyhögt över de etniska svenskarna Sturmark och Reinfeldt, men tyvärr ännu mer som förenar honom med dem.

Och vad gäller det fariseiska hyckleriet och omsorgen om sin fläckfria yta, kan den tendensen lika mycket utläsas ur Jungfruns tecken som dess överordnade i Jordtrilogin, Stenbocken. Eftersom Jupiter representerar förmögenhet och Saturnus begränsningar men också långsiktigt och träget arbete, är det nästan lögn för människor födda utan pengar att nå förmögenhet i livet med denna aspekt. 

Ett notabelt undantag är George Clooney som hunnit klaga många gånger i intervjuer om sina hundår när ingen uppmärksammade honom. Senkommen framgång är på pricken Saturnus bromsar på Jupiter och i synnerhet i det tröga och grova Jordelementet. 

Men skulle barnet födas under samma omen men till en familj som redan har pengar, så ändras innebörden drastiskt! Nu står Saturnus / Kronos istället för den långa tid som gått åt för att skapa den förmögenhet som Jupiter betecknar. Wallenstam föddes till fastigheter och pengar, och det hade varit ett sant nöje att veta var i det verkliga horoskopet denna Saturnus/Jupiter befinner sig. 

Men eftersom Stenbocken är anal så det förslår, Jupiter är religiös, men Saturnus sterila formalism får sista ordet här, får vi just en människa som putsar på religionens utanpåverk. I vilken mån den starka Solen också innebär en levande inre känsla är inte för någon utomstående att bestämt avgöra. 

Tar man Månen som substitutascendent, hamnar Solen i tolfte huset för "världsliga förluster" eller "uppoffringar". Men det blir närmast parodiskt att tala om "uppoffringar" som Wallenstam, när han, med miljarder på bankboken, skrymtar om "offrat" av de stora månadshyror sexklubben ville betala för ett tillhåll i hans fastighet. Solens tolftehusplacering är nästan garanterat fel, men vad Chandra lagna (månen som ascendent) verkligen visar, är hur mannens eget sinne föreställer sig som ett lidande självuppoffrande Lejon.  Och om så är och hans kristna välgärningar är att hålla horor borta från sina kvarter, har vi en skenhelighet som vida överträffar Christer Sturmarks självskattning som ödmjuk och tolerant!

Det här är för övrigt ett återkommande problem med Solen i Lejonet, även med andra sinnelagsplaceringar: de tror de är bättre, större, etc än de är. Och så är det ju i första nybörjarsteget. Efter Lejonet slocknar gradvis intresset för det unikt individuella för att helt dö i Skorpionens tecken. När själen återuppstår som Skytt för zodiakens tredje och sista akt är det med det ALLMÄNNA BÄSTA för ögonen. Dit har Wallenstam långt kvar.

*****

För fragment av den verkliga kristendomen, se inlägg etiketterade esséer / ebioniter / judekristna på denna blogg (samt strödda artiklar, bland annat under esséer på min avsomnade blogg Ockulta ögat).