Moderat: Sänk skatten för dem med pengar att lägga undan!

Vid första påståendet kan f.d. moderata riksdagsledamotens tanke tyckas sund: Varför subventionera människor som lånar till konsumtion men den dygdiga spararen beskattas (SvD).

Men moderat blir man bara genom djup själviskhet och hela tanken är anstötlig för den som har förmågan att gå bortom egenintressets förkrympta världsbild. Övertygad om att få en astrologisk bekräftelse på "ärthjärnans problematik" jagar jag upp Liiidingö-kvinnans födelsedatum.

Det kunde knappast se mer egoistiskt ut! Den här septemberdagen 1948 befann sig både Sol och Måne i den mer begränsade första halvan av zodiaken och därtill i de kanske mest självtjänande av alla de sex tecknen. Sinnelaget i Väduren, egoprincipen och Solen, själva livsmålet, i Jungfrun, vars Jordelement i kombination med den klipska Merkurius gör detta till ett tecken där man arbetar för att maximera lönsamheten, vinsten eller avkastningen på nedlagt arbete.

Jungfruns harmlösa och t.o.m. sympatiska uttryck är människan med gröna fingrar, som utan att göra något väsen av sig pysslar med sitt i det lilla och får växterna i rabatten att prunka. Tyvärr tycks det här tecknet (dess drivande princip) sakna omdöme när den därtill får maktambitioner och börjar applicera profittänkandet på hela samhällen.

Se bara Nya Moderaternas och deras partiledare: båda horoskopen har Jungfrun stigande i öster och jag har kunnat på nära håll notera även andra exemplar som företer exakt samma flit och totala kallsinne för dem som inte är "effektiva" eller "vinstgivande".

I talande stund håller en streber en bit bort i bekantskapskretsen på att bryta ihop efter att ha röstat höger i alla år och likväl fallit från sina höga mellanchefslöner ner till den arbetslöses helvete som Moderaterna framskapat för den som inte är lyckad som dem själva, för den som kanske inte kan spara en slant varje månad (och i bisarr själviskhet dessutom önskar få skattelättnader för "meriten" att kunna spara).

Nej, den här åldrade kvinnliga moderaten får låga poäng av stjärnhimlen, just därför att hon inte var mer utvecklad som själ än så här då hon föddes. Horoskopet indikerar skygglappar och blindfläckar vilka en människa är tänkta att bli varse under sitt liv på jorden, så att i nästa återfödelse ett annat uppdrag kan utföras.

Månen i egoprincipen (Väduren) är här ovanligt störd eftersom den angrips av Mars och egot förstärks av giriga demonen Drakhuvudet. Att reagera på Sol-Jungfruns ambition att bara se om sitt eget hus med denna extrema jagiskhet, förklarar moderatens tankemönster. Hon är fjättrad av sitt ego. Ansatsen till "rättvisetänkande" ligger dock i balansens Våg. "Varför får dom när inte jag..." är typiskt hur ett barn med aktivitet i Vågen tänker. Men som Väduren (och Solen i Jungfrun) visar, stannar analysen kort om det fullskaliga Vågen-pespektivet.

Dessutom dyker ännu ett studieobjekt upp i frågan om kungastjärnan Regulus. Bloggen kommer inte med några sanningar för jag tror inte den här traditionen lever längre. Vad gör egentligen Regulus (m.fl. stjärnor) med den enskilda psykologin? Verkar de på ett högre plan, bortom sinnelag, m.m.? Är de tunga ödesangivare som mer formar den miljö själen föds till?

Till skillnad från de ännu få fallen av Regulus tyder bloggens fler samlade fall av Algol på att fixstjärnor visst kan påverka psyke eller läggning, men ibland verkar ha tagit sig helt externa uttryck (som det fascinerande fallet med moderskapets Måne i närheten av Algol och den resulterande genetiska störningen som ledde till flera missfall innan "stjärnorna slutligen stod rätt"). 

Eller fallet med Satans huvud (Algol) och det respiratoriska systemets Merkurius. Den här flickan som föddes med TBC och förtrycktes av en ond styvmoder för att hon rosslade i andningen. I detta fall ren och skär ondska genom - passande nog - en "ond" styvmoder. (Den riktiga modern var TBC-sjuk och dog strax efter förlossningen av det TBC-smittade barnet.)

I skrivande stund har har 15 inlägg etiketterats Regulus men säkert har flera fallit bort. Av dessa har några fall noterats där kungavärdiga, älskliga och generösa Regulus sett ut att inte kunna tränga ner i vår värld eftersom den snåla och restriktiva Saturnus står i vägen. 

Kombinationen av Regulus och Saturnus hittades, om jag minns rätt, i horoskop för egoistiska högermänniskor, men tveklöst gömmer sig många snarlika själar även i den politiska "vänstern". Astrologi handlar inte om politik utan om Dispositioner. Vänsterut kan man istället tänka sig uttryck i stil med ett fanatiskt hat mot monarkin och allt som underklassen associerar med högern. Dessa varelser är naturligtvis lika oädla själva eftersom de genom att hata den goda Konungen, hata själva begreppet, stryper sin själs åtkomst till godhet som kommer från "utsidan". De är kärlekslösa omstörtare (om inget bättre i horoskopet överskuggar det här problemet.)

Taget för sig är det ett allvarligt omen eftersom Saturnus förefaller blockera sig (och vårt solsystem) från Regulus försök att välsigna världen. Märk att Saturnus passage genom Lejonets tecken sker på minerad mark! Saturnus hatar Solen för dess slösande generositet och Solen anser Saturnus vara en riktig partydödare. Jag tycker mig se att det är just detta som är kärnan i moderatens gnäll över att de spendersamma gynnas medan spararna (Saturnus) missgynnas!

Som talande kontrast till Saturnus brist på synergi med kungastjärnan har bloggen hittat flera fall av Regulus och välgöraren Jupiter på rät linje. Där individerna, med något undantag, alla varit "på den goda sidan". 

Men allt detta är bara strödda iakttagelser, Regulus behöver systematiska studier likt den där den onda stjärnan Algol visade sig förpesta kärleksgudinnan Venus onormalt mycket i horoskop för homosexuella.