Den onda ängeln & reningsbadet

I något tidigare inlägg med etiketten hellenistisk astrologi (vars få överlevande texter var allt den medeltida europén förfogade över) kommenterade jag något i Shakespeares Sonetter. Nu hittar jag i sonett 119 ytterligare ett tecken på att författaren var bevandrad i antik astrologi.

Först den här kartan i repris, de tolv husens namn enligt Claudius Ptolemaios (2a århundradet):

1.  HOROSKOPOS - Horoskopet (Ascendenten)
2.  HAIDOU PYLE - Dödsrikets (Hades) port
3.  THEA - Gudinnan
4.  HYPOGEION - Lägre mitthimlen
5.  AGATHE TYCHE - Den goda lyckan
6.  KAKE TYCHE - Olyckan
7.  DYSIS - Occidenten (väst eller solnedgång, namn på en av dygnets tolv timmar)
8.  ARCHE THANATOU - Begynnelsen på döden
9.  THEOS - Guden
10. MESO-OURANEMA - Mitthimlen
11. AGATHOS DAIMON - Den goda daimonen
12. KAKOS DAIMON - Den onda daimonen

Shakespeare lamenterar i sonett 119 (om vilken ännu ett inlägg ska publiceras) och säger bland annat,

O Benefit of ill! Now I find true

that better is by evil still made better

Ansvarig för den kommenterade utgåvan, Hank Whittemore, konstaterar att författaren är ironisk när han jublar om eländets fördelar. Men också sann, för författaren noterar att hans personliga tragedi ändå för något gott med sig. Det onda som händer människan vässar människans godhet. Ungefär som klyschan att man går stärkt ur det som inte dödar en.

Whittemore pekar på ett parallellställe i Shakespeares texter som uttrycker samma sentiment. 

"Du följer den unge prinsen upp och ned, som hans onda ängel", på vilket Falstaff replikerar, "Alls inte min herre, för din onda ängel är ljus", och strax därpå, "den friköper alla missgärningar."

Shakespeare tycks dröja vid den antika astrologins tolfte hus, den onda ängelns hus. Att den onda daimonen eller ängeln i själva verket verkar gott genom att "friköpa missgärningar" är en tanke helt identisk till indisk astrologi där samtliga tre "Vatten-hus" är rentvagningens eller befrielsens (moksha) hus. 

Men jag betvivlar att något annat än det tolfte verkligen kan gälla för detta, för det fjärde lider av passionens kvalitet (i enlighet med dess korresponderande tecken Kräftan) och det åttonde av mörkrets (Skorpionen). Det är bara Fiskarna som uppvisar friskt strömmande vatten av Ljusets typ (Sattva).

Således visar sig Shakespeare ha en ståndpunkt märkligt lik den här bloggens, vilket inte är så konstigt. För i västastrologin lever alltjämt tankar kvar om det tolfte huset som "fängelset" där brottslingen just sonar sitt brott, i själva interneringen renas från förgångna synder.

Se även äldre inlägg där Jupiter i sitt negativt polariserade härskarläge i Fiskarna kopplas samman med Zeus Soterios, en grekisk frälsargud som skyddade människor till havs. Vad vi har kvar är den gamla föreställningen är väl en blek frälsarkrans som hänger här och där invid vatten. I antiken var detta statyer uppförda till den räddande kraften personifierad som en Zeus för Vatten. 

I den västerländska kulturens yttersta tider har man nu bytt ut Fiskarnas Jupiter mot den värsta mardrömmen av dem alla, Poseidon eller Neptunus - just han som Jupiter var tänkt att skydda mot! Kvar av reningsbadet finns inget alls: Poseidon och västastrologin drar ner dess anhängare i västerlandets värderelativistiska kvicksand.

Det finns många tecken - inte minst inom astrologin således - på att västerlandet snabbt håller på att gå under. Kulturen har tappat fotfästet och pr-jippon och lögner galopperar genom västerlänningarnas huvuden.

Se även: Från oktober 2009, jag tror detta var det första inlägget där jag stötte på det tolfte huset hos en artist, den mörke och introspektive musikern Gene Clark (grundare av legendariska folkrockbandet Byrds). 

När jag döpte inlägget om Clark till den "onda ängelns hus" hade jag ännu några år fram till Ptolemaios "Tetrabiblos" (varifrån namnen på de tolv husen hämtades) så det måste ha varit någon annan författare som nämnt det 12e vid dess antika namn.