Mike Judge - betraktelser över sin lera

Fåntrattarna Beavis och Butthead är tillbaka, men filmskaparen Mike Judge står inte värst högt i kurs hos vare sig Aftonbladets Martin Aagård eller äppelkindade tv-recensenten Karolina Fjellborg - var den senare ens gammal nog att uppfatta att B & B var en metaserie, en kommentar till den allmänna folkfördumningen? Om man inte fattade då, hur ska man kunna bedöma relanseringen nu?

Aagård gör också sitt typiskt hantverk, väljer bort fakta som inte passar in på den drivna tesen. Han framställer Judge efter Beavis som en enda serie av misslyckanden men tvingas för den vinklingen förtiga den fantastiska kultrullen Office Space från 1999! Själv på it-byrå då, skrattade alla hejvilt över absurdismen och hur pinsamt träffsäkert porträttet av mellanchefen Bill Lumbergh var.

Men, och det är rätt intressant, Office Space utgår likt Beavis och Butthead också från slöfocksmentaliteten, och en snabb koll av Mike Judges horoskop bekräftar alla bloggens fördomar om de antika fyra elementen. (Jag vill påstå att det inte är fördomar - elementen "tenderar" åt olika håll....)

Om Eldelementet är det mest aktivistiska - i världen för att göra en skillnad - och för bästa effektivitet har Luftelementet med sig på den "positiva" sidan för väl uttänkta konceptioner, lämnas åt Vatten och Jord att beskriva människans drängigare sida, den tröga, själviska, materiella sidan. Den tärande delen som söker döva själens syndafall genom konsumtion. 

Paradoxen och vittnesbördet på att allt är bakvänt i Satans värld är att Svenskt Näringsliv alltid talat om de närande och de tärande fastän de själva, vila åtskilliga stickprov, tycks tillhör den negativa Vatten/Jord-typen och därmed är skapelsens tärande blodsugare. Det är den onda vägen Reinfeldts Nya Moderater så tydligt tillhör - sorten som bara vill berika sig själv men inte ta något ansvar för samhället.

I så måtto observerar Aagård ändå att Mike Judge gått och blivit en konservativ elitist på äldre dagar, helt i linje med sitt horoskops gyttjiga tonläge. Han var alltid en självisk slacker, men ung och vital använde han den lilla Luft han besatt att gestalta dödens två element, Jord och Vatten via Beavis och Butthead.

Realismen i Office Space hämtar också sin träffsäkerhet från Jord- och Vattenmänniskans "förmåga" eller snarare tendens att passivt bara bli sina miljöer. De tecknar utmärkt realistiska porträtt.

Slöfocken i Mike Judge framgår tydligt:

Solen är motorn men här fallen i Vågen, ett Lufttecken som bara åtrår intellektuella jämvikt (och rättvisa).

Solmotorn startar via tändstiftet Mars, som också är fallen i det här horoskop, i protektionistiska Kräftan. Därtill hämmas den energi Mars nu besitter i stugsittartecknet Kräftan av Saturnus i opposition! Att de båda demoniska månnoderna involverar sig kan tyda på förmågan att skruva till denna genommaterialistiska axel lite extra!

Det mesta talar också för att Mike Judge har Månen i det sinnliga och passiva Jordtecknet Oxen (snarare än den mer rörliga och intellektuella Tvillingarna). Det är därför man tycker sig ana hans överutnyttjande av samma stilistiska grepp i alla sina lyckade och misslyckade produktioner: ta en handfast grupp i verkliga livet och applicera en smula luft-nivå (vinkling) på den... 

Nej, det är verkligen ingen Ricky Gervais vi har att göra med. Gervais egen kontorsinspirerade idé blev en världssensation medan Judge bara fick in en kulthit med sin. Jag vill tro att skillnaden beror på att britten Gervais är ren positiv polaritet - ren Eld och Luft - medan amerikanen Judge likt Beavis och Butthead vältrat sig för länge i leran och att börja kommentera detta faktum väl är början på själens återvändande hem till högre höjd, men knappast ännu ett tecken på sant geni.

*****

Se även: Ingen mindre än Shakespeare kommenterade via astrologins fyra element skillnaden mellan sina två sidor. Sörjan som drog honom neråt samtidigt som han tydligt härledde sin inspiration till just Eld och Luft.

Jag är ganska övertygad om att mannen bakom författarnamnet Shakespeare hade läst den romerske 200-talsfilosofen Plotinus. Hos honom kan man t.ex. läsa stycken som följande:

Vi måste examinera hur själen kommer att befolka en kropp - sättet och processen - en fråga som förvisso inte är av enbart akademiskt intresse. Själen träder in i en kropp på två sätt.

För det första har vi inträdet - metensomatosis - av en själ närvarande i kroppen genom förändring från en (helt materiell) struktur till en annan, eller inträdet - inte känt som metensomatosis alltsedan naturen hos det tidigare habitatet inte är säkert definierbart - av en själ som lämnar en aeriell eller eldartad kropp till förmån för en jordkropp.

För det andra har vi inträdet från det helt kroppslösa in i vilken som helst typ av kropp och detta är den tidigaste formen av varje slags samkväm mellan kropp och själ och ett inträde som särskilt kräver en undersökning...

(The Enneads, IV.3.9 Problems of the Soul (1) - min snabbövers.)