Vilken störning skapar republikaner?

Att gissa sig till politisk färg utifrån ett horoskop låter sig knappast göras, det har visat sig i tidigare bloggstudier. För en fullblodsegoist spelar miljön mindre roll, jagiskheten väljer vilket som helst forum för att skapa sig sin egen väg. Därför dominerade egoprincipens Vädur som soltecken bland både hundratalet moderata och socialdemokratiska horoskop. 

Vad en Vädur röstar på beror sannolikt på vilken position i livet den befinner sig i vid ett givet ögonblick (jag talar i förenklade termer här, som om Väduren var det enda tecknet i ett horoskop). Har Väduren det väl förspänt, faller rösten på ett högerparti som hyllar privatismen. En Vädur utan arbete eller med sjukdom har inget att hämta från högerns arrogans och likgiltighet inför andras situation, inför ett fungerande samhälle. En Vädur i trångmål röstar således mer troligt åt vänster.

Dock noterades vissa skillnader mellan andra tecken i studien ifråga...

När man övergår till det här inläggets ämne: republikaners antimonarkism, är situationen aningen annorlunda. Sverige som monarki eller republik spelar inte någon roll för folkets materiella levnadsstandard, här är det bara fråga om en tankens positionering - ett löjligt låtsaskrig, sånt som barn håller på med. 

För det är ju ett faktum att det sena 1800-talets fattiga arbetare möjligen kunde peka finger mot hela etablissemanget och deklarera all överhet för Fienden. Men i dagens utjämnande Sverige (om man för ett ögonblick bortser från att Moderaterna seriöst söker ÅTERSKAPA fattigdom och branta klassklyftor i landet genom en svinig politik från helvetet) är hela frågan om monarkin överspelad. Kungahuset gör stor PR-nytta för Sverige och åtminstone jag har inget emot en viss konservatism som bevarar kulturellt berikande fenomen för framtiden.

Nu skriver en Erik Nordblad, ordförande för Republikanska föreningens Stockholmssektion, om sina invändningar mot monarkin i Aftonbladet - en tidning infiltrerad av republikaner även om deras hyckleri saknar motstycke: se hur de sålde sockrade lösnummer på stora rubriker om nyfödda prinsessan Estelle! 

Hans horoskop är det tredje för den här föreningen jag tittar på (de två första här). I fallet Nordblad är det tydligt att det handlar om åsikter för åsikterna skull, men faktiskt också en underton av hatiskhet mot vilken som helst herre man har över sig, ett problem som syntes i prinsessan Estelles horoskop men som jag inte kommenterade då.

Horoskopet är "frimodigt" eller ser så ut. Solen i avvägningarnas tecken Vågen, älskar att tänka och bedöma saker (som den här bloggaren). Sinnets Månen bekräftar från Skytten eftersom psykets ägare Jupiter står med Solen. Kombinationen av Eld och Luft - hetluft - kan ibland indikera orealistiska extremister. "Mycket väsen för ingenting" - ja författarnamnet Shakespeares möjliga ägare, den 17e greven av Oxford, var själv en aggressivt eldfängd Eld/Luft-varelse (både penn- och värjfäktare) och behövde således bara gå till sitt eget temperament för att hitta ämnen att vispa upp en storm kring! 

Så långt säger inget om i vilket läger man hittar en eldfängd debattör, de kan lika gärna bli monarkister som republikaner. Det är inte Saken som är viktig, det är instinkten att slåss för något som driver dem.

Men så har vi en annan detalj i horoskopet, svår att fånga eftersom Lejonet och Jungfrun står sida vid sidan utan att synbarligen ha mycket med varandra att göra. Men Mars i Lejonet står uttryckligen för "hat mot kungen" eller vilken som helst person i chefsställning. Hade Sverige haft republik hade med andra ord denna Erik Nordblad hatat presidenten, men som det nu är hetsar han mot kungen. 

Den här tendensen förvärras av födelsen in i ett år då själens Form Saturnus omvittnar viljan att ta form som en distinkt individ i det fysiska, i det verkliga livet. Varför Jungfruns sjätte hus både symboliserar tjänare och fiender i indisk astrologi har jag varit inne på tidigare. Antingen, föreslog jag, beror det på att sjätte huset ligger just under västra horisonten, och när Sol-kungen går till ro om natten kommer fienderna och tjuvarna fram. Natt-Jungfrun, dvs. Månen i Jungfrun, har ju visat sig ligga på Topp 2 i tre studier i rad av brottsdömda horoskop.

Ett annat sätt att förstå Jungfrun som "fienden" är att tecknet har Lejonet bakom ryggen och Lejonet motsvarar då Jungfruns "förlust" eller tolfte positionen räknat från Jungfrun. Det är Jungfruns skräck för att verkligen uppoffra sig och göra förluster på allt sitt arbete vid den egna åkerlotten som måhända driver den in i, inte bara själviskhet utan också kriminella tilltag (Fiskarna mittemot, och tolfte huset, står för den ultimata självuppoffringen).

För en Jungfru är varje inbetald skattekrona röveri. Men eftersom zodiaken inte tar parti för ett eller annat teckens privata åsikt utan beskriver den Objektiva Lagen, är Jungfruns förhållande till sin mästare Lejon tydligen så ruttet att hon förklaras vara Fiende till den allmänna generositet som Solen (Lejonet) som bäst representerar. 

Den goda härskaren distribuerar fritt det staten dragit in för att riket som helhet ska gynnas. Men Jungfrun tänker bara på sitt och knorrar över skatterna. Jungfruns sätt att uttrycka individualitet i Jordelementet - i det fysiska - gör henne till Guds fiende och Guds representant på jorden: Konungen.

I ett annat scenario är Jungfrun undersåten eller arbetaren och Jordelementet är naturligtvis oerhört begränsat jämfört med den strålande Konungens rikedomar (Eld eller intelligens leder alltid till en uppsatt position. Mediaregin idag är hysterisk och inget lämnar ett bestående intryck hos den degenererade konsumtionsinriktade västerlänningen, men Jonas Sjöstedt - ren Eld - fick ett mottagande som ny partiledare som kan liknas vid en kung som tillträder tronen. Inte ens socialdemokraternas Löfven, som valdes kort därefter, fick lika engagerade rubriker).

Kontrasten kan väl inte bli större mellan Jungfruns liv i ringhet och det firade Lejonet, elementen Jord och Eld resulterar i konflikt och förhållandet mellan Herre och Dräng har väl aldrig varit annat än ett missnöjets och baktalets. Överheten misstror arbetaren och drängen föraktar den uppsatte för hans position. 

(Fredrik Reinfeldt är som klippt ur en dålig serietidning - hans misstro mot HELA svenska folket är helt perverst. Men så bygger han och hustrun Filippa också osynliga murar kring sin hemkommun Täby och skapar där en moderat diktatur som noga håller vanligt folk ute. De som dras till den kommunen från helvetet är troligen Sveriges värsta as, själar med ohyggligt dåligt karma från tidigare liv, mycket möjligt är en markant del av dem återfödda nazityskar som alltjämt - trots en mellanperiod i Skärselden - alltjämt förtjusta i disciplin och diktatoriskt ledarskap...)

Dessa är bara förslag till hur Jungfrun kommit att behängas med så negativa konnotationer i zodiaken.

Kombinera nu budskapen från Lejonet och Jungfrun i Republikanska ordförandens horoskop och en bild börjar framtona: Mars agg till högt uppsatta Lejon kombineras nu på ett olyckligt sätt med att hans egen själ - själens Form Saturnus - befinner sig på den ringa tjänarens nivå, den själviska människan som avskyr monarkin bara för att den förfogar över mer ståt än den ringa undersåten - löjeväckande avund med andra ord - och notera hur livsuppdraget den här gången är "Solen i Vågen": att lära sig hitta en mental balans mellan alla de oförenliga data en människa stundligen bombarderas med.

Fastän inte Lejonet och Jungfrun på något sätt står relaterade - annat än att Lejonet hänger Jungfrun i ryggen som en överhet som vållar henne materiella förluster (men zodiaken själv bedömer att det är Jungfrun som tänker fel genom sin privatism) - trots detta samverkar de två i sinnet på den horoskoptydare som känner sina aktörers psykologi. Det är uppenbart att Erik Nordblad aldrig i något av sina tidigare liv på jorden förtjänat sig rätten till ett liv i härskande ställning. Då hade han sett frågan på ett mognare och djupare sätt. Chandra lagna-horoskopet med sinnelaget i fokus lyfter här upp privategoismens princip Jungfrun till högsta maktposition (tionde huset) och varav hjärtat är fullt, därav talar munnen (Merkurius, kommunikation).

Tittar man på planeternas verksamma natur, gör visserligen Mars i Lejonet i nionde filosofihuset gott! Man skulle även kunna läsa detta som en råare typ av Sol-Lejon, en "go-getter" eller en filosofi som hyllar konkurrens eller en strid om ledarpositionen.

Men den viktigaste planeten i horoskopet ur månascendentens perspektiv är inte Mars utan Saturnus i tionde huset. Dess prominenta hörnhus plus konjunktionen med Merkurius - intellektet eller "tankemönstrens stil" - drar här åt det verksamt onda slaget. Merkurius är i sig neutral för en Skytt i första huset, men Jungfrun är oerhört rörlig och anpassbar och det är Merkurius också. Sista ordet går självklart till Saturnus - själens form. Och Saturnus är så att säga "kroniskt karma" vi har med oss in i det här livet. Det går inte att komma runt Saturnus eller flytta den till en mer behaglig punkt. Vi kommer att leva med vår själsliga form hela detta jordeliv. Vad vi gör här kanske i bästa fall ger en återfödelse vid en tid då Saturnus indikerar att vi nått någonstans.

Därför är, obehagligt nog, Saturnus en "rasbiologisk planet" om man förstår detta korrekt. Dess förhållande till livsuppdragets Sol säger något om varifrån man kommer och vilket "mission statement" man har i detta liv. 

Denne "ordförande" (notera: ordets Führer eller diktator har enligt psykascendenten ordets Merkurius och diktatorskapets Saturnus i tionde makthuset) kommer från ett ont förflutet. Hans verksamt onda Saturnus i Jungfrun visar att han är en dräng som skött sig illa i ett tidigare liv - eller blivit illa behandlad av överhet. I detta liv påverkar det honom negativt så att han tar till orda MOT det han i detta livet finner bäst motsvara sina dolda själstrauman i förhållande till överhet. 

Som Sol-Vågen indikerar är hans livsuppdrag dock inte att riva ner monarkin utan att hitta harmoni och balans i förhållande till det som äter honom inifrån. Om han inte övervinner den här förskolemässiga polariseringen mellan monarki och republik kan han sägas ha misslyckats med den livsuppgift själen satte sig genom värdkroppen Erik Nordblad. Då kommer han att återfödas med samma problem olöst och möjligen ännu mer komplicerat. Många själar hopar synd på synd, tills det blir så tydligt att horoskopet just bara skriker: Problem...